Välgörande undervisning?
(Skrivet någon gång på 80-talet.)

Sedan några år var jag medlem i en opolitisk hjälporganisation med uppgift att genom aktiva insatser stödja och hjälpa människor samt främja freden i världen.
Inför julen 1971 hade vi genom socialförvaltningen fått tips om en fyrbarnsfamilj, som var i särskilt behov av ekonomisk hjälp. Mannen var invandrare från Marocko och kvinnan från Danmark. Uppdraget att överlämna ett kuvert innehållande 500 kronor gick till mig, eftersom jag bodde närmast familjen. 500 kronor vid den tiden blir en några gånger större summa omräknat till dagens penningvärde.

När jag ringde på öppnade kvinnan. Jag höll fram kuvertet och framförde mitt ärende. Kvinnan höll pekfingret framför läpparna, när en man med stark brytning ropade inifrån radhuset:"Vad är det!" "Det är en som vill sälja dammsugare," ropade kvinnan, steg ut och drog igen dörren efter sig. "Förlåt, men om han hör det här, så tar han pengarna och gör av med dom inne i sta'n. Tack, tack snälla ni! Nu kan jag köpa gummistövlar till barnen!"

Ett par dagar senare ringde hon på hemma hos mig och jag öppnade. Hon ville tacka ordentligt för pengarna, vilket hon inte tyckte sig ha haft tid till vid överlämnandet. Nu var mannen inne i sta'n med andra marockaner och hon ville tala om hur välkommen gåvan var. Hon förklarade att mannen trots några år i Sverige inte kunnat lära sig tala, än mindre skriva svenska hjälpligt, och att han därför inte kunde behålla något av de arbeten han anvisats. Man levde alltså i huvudsak på socialbidrag. Mannen tillbringade sin mesta tid med marockanska vänner på kaféer inne i Stockholm, vilket inte precis förbättrade familjens ekonomi.

Några år senare satte jag mig i en buss vid Haninge Centrum för att åka till Brandbergen. En dam kom och satte sig bredvid mig. "Hej", sade hon. "Hej, hej", sade jag utan att känna igen henne. "Jag fick pengar till Jul för några år sedan när vi bodde i Krigslida," sade hon, och då förstod jag att det var danskan. "Jag måste berätta hur det gått för oss", sade hon. "Min man lärde sig ju aldrig svenska, men nu går det bättre, och jag vet varför. Under flera år fick han år efter år läsa samma nybörjarkurs i svenska på ABF! Har du hört, va! Nu tror jag att han snart kan få behålla ett jobb." - Tablå!