Iakttagelser

Jag var hos tandläkaren häromdagen. När man är 82 år så behöver tänderna tätare översyner. Jag har med ålderns rätt samt p.g.a arv och rökning, tycker jag rätt att ha problem med s.k. tandlossning och tandfickor.

Alltid ”tar jag i” alldeles onödigt hårt. Så även vid tandborstning. Jag saknar också, som de flesta människor tror jag, förtroende för socialstyrelsen. Två minuter tandborstning morgon och kväll struntar jag i. Istället börjar jag med mellanrumsborstar och fortsätter med tandborste minst fem minuter ibland tio och sköljer noga med vatten. Eftersom jag är så ”hårdhänt”blir det ibland blodvite. Det har också blivit något fel med motoriken i högerarmen, så att jag ibland oavsiktligt försöker slå ut tänder med tandborsten.

Två motåtgärder har jag vidtagit. Jag försöker hålla i tandborstskaftets yttre del för att inte kunna vara så hårdhänt och så sköljer jag noga med Listerin i en knapp minut efter borstningen. Det svider så att jag tror på att det är bakteriedödande. Nej, jag har empiriskt gjort klart att det är så! Efter ett halvår ömmar inte längre ett par tänder då jag tuggar med dem.

Ni vet hur det är hos tandläkaren. Man pratar inte så gärna med salivsug och annat i munnen. När jag en kort stund fick tillfälle att spotta ut och skölja så förklarade jag att jag börjat använda munsköljmedel och sa: ”och så har jag börjat ta det lugnt med tandborstningen och gör ett uppehåll med eltandborsten.”

Båda de söta, tandläkaren och sköterskan, tände på alla fyra cylindrarna och behandlingen fortsatte. Jag fick veta att munsköljmedel var helt värdelöst. Det var bara tandborstning som gäller. Bara den är verksam mot bakterierna.

När jag lämnat mottagningen fattade jag. De hade trott att jag ersatt tandborstningen med munsköljmedlet!

Kanske är man inte så snabbtänkt när man är över åttio, men tänker gör man.

Så har vi då Birgit. Hon var hos husläkaren och fick remiss till sjukgymnastik. Där fick hon ett program hon själv skulle genomföra hemma, för att så småningom återkomma. Jag upptäckte henne jobba i programmet hemma. Smått förskräck sa jag: ”Ta det försiktigt i början!”

Nu verkar hon helt invalidiserad. Det är rollator som gäller, även hemma i villan. Man får hoppas att hon kan återuppta programmet så småningom, lite mer försiktigt.

Så det kan bli! Det är inte bara politiker som missförstår varandra, men de gör det inte sällan avsiktligt.