fredag 24 december 2010

En God Jul och Ett Gott Nytt År


önskas Alla !

Sandarnegubben

tisdag 21 december 2010

Islam, FRA, S m.m.

Man kan aldrig vara nog tydlig, så jag återkommer till en del av vad jag skrev om i förra inlägget.

Bland världens cirka 1,5 miljarder muslimer finns en liten del islamister. Där finns också mängder av sådana som inte bryr sig om religion mer än vad medelsvensson gör till sekulariserade muslimer och en liten mängd bestående av fundamentalister och extremister. Ytterligare ett stort antal befinner sig någonstans däremellan. Många är troende och lever i enlighet med sin tro, men vill ha mänskliga rättigheter, demokrati och frihet. Bland Sveriges muslimer finns naturligtvis alla dessa representerade.

I media översköljs vi av hemskheter från en del islamska länder. Sådana som Iran, Irak, Afghanistan, Libyen o.s.v. Vi tar exemplet Iran. Där hotas f.n. enligt SvD:s kunniga mellanösternkorrespondent Bitte Hammargren, som vet vad hon skriver om, ett tiotal människor av straffet stening.

1926 fick Iran en modern strafflag, som gällde till 1979 och ingen stening förekom. (Källa: Professorn i internationell rätt vid Stockholms universitet Said Mahmoudi.)

1979, när shahen störtats och de islamska ayatollorna tog över infördes islamsk strafflag, däribland stening för otukt. I andra länder t.ex. Saudiarabien har islamisk lag gällt oavbrutet.

I Aftonbladet med sina påhittade sensationer och skandaler har vi kolumnister som Helle Klein och Jan Guillou. De deklarerar att islamistiska terrorister inte utgör någon hotbild. Det gör däremot svenska politiker och svensk lagstiftning, som förföljer muslimer och påminner om fascism och nazism. Ingenting hos dessa två journalister förvånar längre mig.

Men vad är nu en liten mängd av 1,5 miljarder eller en liten mängd av Sveriges bortåt 400 000 muslimer. Säpo övervakar tydligen, mer eller mindre enligt rapporten nyligen, ett par hundra av våra muslimer, men kände inte till inställningen hos bombmannen som bara lyckades döda sig själv. Jag tror att det finns ytterligare några som är okända hos Säpo och hur skall man kunna hitta dem? Det vore väl bra om några till presumtiva massmördare kunde hittas och övervakas antingen de är ateister, kristna eller muslimer?

Sedan har vi all annan brottslighet, där vi vet att den organiserade brottsligheten ökar. Vi är alltså inne på bråket om den s.k. FRA-lagen, vanliga människors och socialdemokraters förhållande till den.

Någon har sagt att socialdemokraternas förhållande till signalspaning är lika ombytligt som Berlusconis relationer till unga damer. Partiet har lyckats med bedriften att inta alla positioner i frågan. Bakgrunden är i korthet att försvarsdepartementet under Leni Björklund (S) år 2005 lade fram ett förslag att Försvarets radioanstalt (FRA) skulle få spana i kabel d.v.s. granska telefon- och Internettrafik.

Thomas Bodström, som för justitiedepartementet just arbetade på ett förslag att polisen skulle få bugga, d.v.s. plantera mikrofoner hos oss och spela in samtal, insåg att båda dessa förslag skulle kunna bli för mycket för svenska folket. Efter hård kritik från justitiedepartementet lades därför FRA-förslaget på is år 2006, med motiveringen att det brast i rättssäkerhet.

När Alliansen sedan vann valet och fick en kraftfull försvarsminister i Mikael Odenberg kom naturligtvis förslaget omgående tillbaka redan 2007, eftersom han fått klarsignal under hand från socialdemokrater. Men med Mona Sahlin som ny partiledare var inget längre säkert.

2008 klubbades lagen efter en mycket hätsk debatt där socialdemokraterna nu naturligtvis vänt 180 grader och några allianspolitiker inte heller egentligen ville riskera att få sin e-post granskad av någon tjänsteman på FRA.

En mycket initierad skildring av hela detta förlopp finns i Torbjörn Nilssons bok De omänskliga, berättelser om politik. Torbjörn Nilsson är politikredaktör i tidskriften Focus. 2006 fick han Sveriges Tidskrifters utmärkelse Årets journalist.

Parentetiskt måste jag här berätta följande om FRA-folkets förmåga att bevara hemligheter. När jag första gången på 50-talet i tjänsten skulle besöka FRA på Lovön, sa min chef: ”Du vet väl att du skall ha lösskägg när du kommer till FRA”? Tjänstemännen där var kända för att till 110 % skydda sekretessen.

Ett bestickande förhållande är att många som är emot FRA-lagen nu verkar vara för Wikileaks publicering av hemliga dokument. Detta trots att därigenom bl.a. statshemligheter röjs och att man därigenom utsätter människor för livsfara. De vill själva kunna kommunicera i hemlighet, men samtidigt ta del av andras hemligheter.

I varje opinionsmätning rasar nu naturligen socialdemokraterna. Ingen vet längre vad de vill förutom att återfå makten. De väljare som finns kvar är nog till stor del de som säger: ”Mina föräldrar röstade på sossarna, så det gör även jag”, men föräldrarna är nog ofta döda sedan länge och partiet saknar ledare och numera ideologi. Socialdemokratin har inte haft socialistisk målsättning på många, många år. Marx idé, socialism, hade länge varit döende när den slutgiltigt dog i Europa med kommunismens slutliga dödsryckning för tjugo år sedan.

För några dagar sedan förklarade ordföranden i justitieutskottet, Morgan Johansson (S) att hans parti nu var villigt till en blocköverskridande överenskommelse om FRA-lagen, att man övergivit tesen ”riv upp, gör om, gör rätt”.

Efter en halv dag förklarade riksdagsgruppens ledare, Sven-Erik Österberg att tesen står kvar FRA-lagen skall rivas upp. Antagligen känner han inte till att FRA är en av västs mest framgångsrika underrättelseorganisationer, har gjort och gör Sverige väldig nytta. Kan det vara så enkelt att S numera vill både ja och nej, vill både och vill både ha och inte ha? Det verkar så.

Ett annat exempel på hur man verkar vilja både ha och inte ha är kärnkraft. I vart fall verkar det som om de vill vela mellan Alliansen och miljöpartiet tills elpriserna mångdubblats.

Socialdemokraternas nye näringspolitiske talesman, Lars Johansson, har enligt Dagens Industri sagt att de bjuder in regeringen till samtal om energipolitiken. Samtidigt säger han att den rödgröna energiuppgörelsen är utgångspunkt när S går in i sådana förhandlingar. Någonstans läste jag att han tydligen vill förhandla stående i spagat. En fyndig liknelse. Den stackars regeringen har faktiskt ingen på andra sidan blockgränsen att tala med.

fredag 17 december 2010

En ny moderat

Moderaterna i Göteborg valde in Abdirizak Waberi i riksdagen och partiet valde sedan in honom i riksdagens försvarsutskott. Waberi har varit ordförande i Muslimska förbundet och är rektor i en muslimsk friskola i Göteborg. Han har också sagt sig vara konservativ muslim, vilket jag misstänker att man skall tolka som fundamentalistisk muslim. Han söker också enligt uppgift nämligen främja sharialagar (islamsk lag d.v.s. religiös lag), mannens rätt att ta sig fyra hustrur och att misshandla dem om de är olydiga.

Jag lyssnade på en intervju med honom, som gjorts efter valet. Frågorna var tydligen enormt besvärliga och fel ställda. ”Svaren” inleddes därför några gånger med orden: ”Nu är det ju så att…”. Han svarade dock egentligen inte på frågorna trots att de två journalisterna från SR påpekade detta och upprepade frågorna.

En fråga om hur han ställde sig till att en ung kvinna och man möts enskilt försökte han svamla bort. Hårt pressad och utan att svara på frågan hänvisade han, liksom i andra frågor, slutligen till imamerna (de islamiska själasörjarna, eg. den som leder något, bönen eller moskén).

Jag vill inte föreslå att frågan går till imamen Abu Hamza al-Masri i London. De otrogna britterna låter honom sedan 2006 avtjäna ett sjuårigt fängelsestraff för uppvigling till mord på ickemuslimer.

Eftersom mycket hos en del människor är oklart: Islam är namnet på religionen och muslim betyder en som underkastar sig denna religion. Mulla, betyder skriftlärd. Med islamist menas i allmänhet en fundamentalistisk muslim, som är för heligt krig, inte sällan också kräver det gamla kalifatets återtagande.

Jag undrar så vad mitt gamla parti, moderaterna, tror att Waberi kan uträtta för partiet i försvarsutskottet? Han vill ju dessutom, tvärt emot partiet, snarast ta hem våra soldater från Afghanistan. Det kan väl inte vara så att man vill ge islamister ökad insyn i vårt försvars planering av Afghanistaninsatsen?

Fundamentalistisk religiositet är av ondo, vilken religion det än gäller och när präster skall sköta såväl religion som politik och rättsväsende går det åt helvete. Det har också många muslimer, antagligen flertalet, insett och vill fredlig samlevnad.

Efter den här, egentligen alltför kortfattade redogörelsen över mina funderingar, kommer jag av en del att klassas som rasist. Det är bara det att människa är en och endast en ras. Något annat går inte att vetenskapligt bevisa. Den som fortfarande är av annan mening är däremot rasist. De gamla korkade nazisterna trodde att judar var en av flera lägre stående människoraser. Många judar, liksom muslimer i Mellanöstern tillhör gruppen semiter, vilket betyder ättlingar till Noas son Sem och inget annat.

Har judarna som grupp visat några framträdande gruppegenskaper, så inte är det någon underlägsenhet.

onsdag 15 december 2010

Blir vi kanske alltför gamla?



Verkligheten för många gamla i Sverige blir allt värre. Den här hösten har signalerna om brister i demensvården blivit fler. De förskräckliga bilderna från TV:s Uppdrag granskning den 10 oktober av oroliga och inlåsta demenssjuka och uppgiven personal som inte hinner med att ge god vård och omsorg har etsat sig fast, upprört och debatterats.

Socialstyrelsen har sedan årsskiftet ansvar för tillsynen av demensvården. Så natten mellan den 8 och 9 november gjorde Socialstyrelsen 94 oanmälda besök i demensboenden i 48 av landets kommuner. Redovisningen visade hur fruktansvärt dessa gamla behandlas.

I 61 % av boendena låstes de dementa in på sina rum eller på avdelningen och personalen lämnade lokalen på natten. I TV-programmet kunde vi se hur de dementa åldringarna på natten, män och kvinnor, oroligt irrade omkring på en låst avdelning iklädda sina blöjor.

Det är fruktansvärt att en stor del av Sveriges demenssjuka inte ges trygghet och säkerhet. De behöver självklart oavbruten närhet till personal, som skall kunna uppmärksamma att en enskild vill ut och få kontakt. Inlåsningen är helt enkelt och självklart olaglig. Det är straffbart och olaga frihetsberövande. Men ansvariga politiker går naturligtvis fria. Våra politiker är så hårdhudade att de kan gå upprätt utan ryggrad.

Socialstyrelsen kritiserar även socialnämnden i Piteå kommun, där tv-programmet spelats in, för att inte ha tagit till sig, analyserat och åtgärdat brister inom verksamheten. Detta trots upprepade klagomål från allmänhet, personal och anhöriga om bland annat underbemanning. Socialnämnden ska senast den 1 december redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med bristerna. Jag antar att ansvariga ledamöter i den socialnämnden avgått liksom den i TV svamlande ordföranden i kommunstyrelsen?

Både V och SD har i riksdagsmotioner tagit upp frågan om nationella riktlinjer för bemanningen i demensvården, men i förra veckan bordlades frågan i socialutskottet. Nu såg de övriga rödgröna sin chans att återigen sätta regeringen på pottan. Nu visste man ju att SD, som inte fick skriva på, skulle biträda motionen och regeringen motsätter sig bemanningskrav i demensvården.

– Jag tror det är jätteviktigt att man hela tiden har en dialog om hur stora vårdbehoven är hos patienterna och hur man ska bemanna. Men lika viktigt är till exempel att personalen som är där har god utbildning, sade ansvarig minister Maria Larsson (KD) till TT i valrörelsen.
– Någon gång måste väl ändå politiker sluta prata och fatta beslut, säger jag.

Vi kommer naturligtvis att bifalla det här, vi har ju gått till val på frågan, säger Per Ramborn (SD), som själv har jobbat 25 år inom äldreomsorgen. De sanningar som de rödgröna nu söker dölja är alltså att de ser möjligheten att åter köra över regeringen och att de egentligen bifaller en SD-motion i riksdagen.

Vid årsskiftet blir Ulf Kristersson (M), han som försåg sig med en lägenhet hos Ersta diakonianstalt, ordförande i Pensionsgruppen med fem partier efter Cristina Husmark Persson. Ingen pensionär lär tro på en förbättring. Tvärt om! Landets fem stora pensionärsorganisationer har i stället startat en egen Pensionärsgrupp. Målet är att tänka ut hur det dåligt fungerande pensionssystemet skall kunna förstärkas.

Apropå pensionssystemet, så har EU-kommissionen gjort en genomgång av medlemsländernas pensionssystem. Den visar att svenska pensioner hamnar i strykklass. När dagens 27-åringar går i pension kommer de att ha Europas näst sämsta pensioner. Bara Estland beräknas hamna lägre än Sverige.

För Sveriges del kommer man 2048 att få en pension på mindre än 50 % av lönen. 2008 var siffran 65 %. Sedan skall man veta att alla reala lönehöjningar uteblir efter pensioneringen, liksom kanske de skattesänkningar ickepensionärer får.

Hur är det med allt prat från Alliansens sida om att pensionerna skall bli så mycket bättre med några fler i arbete än vi nu har? Hur trovärdigt tror du att det är?

tisdag 7 december 2010

Hugget i sten?


För så där 1700 år sedan översatte Hieronymus Bibeln till latin, Versio Vulgata. Hans version skrevs sedan av av andra, förändrades lite i taget och kommenterades under 1200 år.

Så, runt år 1500 kom boktryckarkonsten till Europa. I tidigare versioner fanns konsten flera hundra år tidigare på andra håll. Nu ändrades villkoren för att skriva och läsa. Fler själar kunde tillgodogöra sig skrifterna. Bibeln fick en fastare form även om en del teologiska strider fortsatte. Det var kanske vid den här tiden som Bibeln på allvar blev Guds eget ord för de kristna och egentligen inte ändras

Det skulle dröja ytterligare drygt 300 år innan alfabetiseringen satte in på allvar i Europa. Det vi kallar litteratur, författare och utgivare kom i alla fall för 500 år sedan, men är nu på väg att radikalt förändras igen. Med Internet, Google, Wikipedia, Encyklopedierna i datorn, alla bloggar, fåneriet i Facebook med mera och så nu bok- eller läsplattor.

Visst kan man hos det nya se en del av det gamla före tryckkonsten. T.ex. kommenterandet till blogginlägg, till Wikipedia. Böcker behöver inte längre alltid tryckas utan kan hämtas från databaser, varefter man kan ändra och kommentera o.s.v.

Nå, hugget i sten är väl inte så mycket av det som skrivs nu för tiden och väl är nog det.
Översvämning i datafloden


Det handlar om Facebook och allt det infantila, abderitiska, naiva, puerila man tvingas läsa om man inte avleder en del av datafloden. Synonymerna, liksom närbesläktade ord, är många, men ett som också bör nämnas är strunt och att drunkna i strunt kan inte vara roligt.

Vänskap är ett grovt missbrukat begrepp. Sann vänskap har absolut ingenting med vänskap på Facebook att göra. Sann vänskap tål dessutom t.ex. avvikande politisk uppfattning och kritik, men sann vänskap är tyvärr inte så vanligt förekommande som jag skulle önska.

Många har hundratals ”vänner” på Facebook. Fem- sexhundra ”vänner” är inte så ovanligt. S.k. kändisar och politiker har inte sällan tusentals. Vad väntar de sig då av sina ”vänner”? Politiker väntar sig självklart röster i val och budskapets spridande. Artister hoppas på ökat kändisskap och alltså reklam. Den unga mamman vill dagligen visa alla ”vännerna” världens finaste, vackraste och gulligaste barn. Någon kritik för struntskriverier vill säkert ingen ha och vem som helst skall naturligtvis kunna skriva strunt. Bara det inte sker på väggarna i offentliga toaletter.

På samma sätt skall man inte heller behöva läsa en massa strunt. På nätet finns oerhört mycket bra att läsa, men just på Facebook finns avsevärt mer strunt än läsvärt. Antagligen är det likadant på Twitter.

Jag är säker på att tanken med såväl Facebook som Twitter var god och att det är användarna som förstört systemet. Att dessa bloggvarianter skulle svämma över av i huvudsak återupprepat banalt strunt hade man säkert inte tänkt sig.

Vi gör ett litet experiment.
Antag att du har 150 ”vänner” på Facebook. Antag vidare att du en kväll bestämmer dig för att önska god natt på Facebook. Antag att dina ”vänner” bara har 50 vänner var. Antag att 100 av dem svarar: ”Tack detsamma!” Det kan tacksamt läsas av 100 x 50 ”vänners vänner” av vilka en del bestämmer sig för att också önska God natt på Facebook o.s.v.

Orealistiskt? Ja, men det hade kunnat vara elakt skvaller om kungahuset och skickats på förmiddagen! Inlägg och kommentarer på Facebook hade kunnat bli väldigt, väldigt många och droppat in från flera håll. Med mycket sådant går en del tid för läsning av goda böcker bort.

Ja, du har rätt! Det finns många gamla griniga gubbar, som emellertid på gott och ont utvecklats till orädda sanningssägare.

Vid det här laget har jag tackat nej till en hel del vänförslag. Här är det senaste från häromdagen. Det kom från en dam i USA. Hon fanns på Lennarts vänlista, så jag frågade om han kunde lämna referens. Det kunde han inte. Han kände henne egentligen inte. Hon var en före detta arbetskamrat. Jag tror att många desperat försöker utöka sin vänlista.

Jag har för andra gången städat ytterligare i min vänlista (datorn undrar om jag inte menar vinlista), men det skall städas mer. Du, som vill säga mig och Birgit något, eller skicka bilder kan göra det selektivt via e-post. Det vore mer välartat och skulle rent av kunna tyda på vänskap.

Osökt har jag kommit in på datalagring. Det som skrivs på nätet, även på Facebook, skall lagras för mycket, mycket lång tid och här kommer till del kalla krigets stora bergrum väl till pass. Vi ägnade oss under fem decennier efter andra världskriget åt att bygga dessa till stor del gigantiska bergrum till skydd mot kommunismen.

IBM har beräknat att det varje dag skapas 15 petabyte data. Det är åtta gånger mer än all information som finns i USA:s samtliga bibliotek. (SvD innovation 6/12 2010) En byte är ett tecken eller ibland ett helt ord uttryckt i bits och 15 petabyte betyder 15 med 15 nollor efter. Fattar du?

Mängden under ett år lagrade data ökade 2009 med 62 %. Ingenting tyder på att tillväxten avtar. Om man tänker sig att man sparde den nuvarande datamängden på dvd-skivor som staplas på varann, så skulle man få tre jämnstora högar, som når mellan jorden och månen. En del skulle vara infantilt strunt.

Problemet just nu är: Hur skall man i framtiden kunna söka med framgång i dessa oerhörda mängder data? Ja, genom att ”tagga” filerna på något klurigt sätt.

Dina barnbarns barnbarn kan komma att läsa vad du skrivit i Facebook!

onsdag 24 november 2010

Hej på Dig, det var inte igår!



Jag har en hel massa ursäkter till att jag skriver så lite i bloggen, men skall inte trötta dig med dem. Ont i halsen har jag. Det känns som ”lindrig halsböld” och hostar gör jag. Detta helt oberoende av viljan att skriva i bloggen. Däremot kan det finnas ett samband med rökning, bakterier, virus eller något annat. Prov har tagits. Ni vet, det där som ger kräkreflexer. En liten fördel med mitt tillstånd kan jag se. Det legitimerar tagandet av en rejäl gammaldags konjaksgrogg, något jag dock är ensam om att se i vårt hushåll.



Så var det ämnet för det här inlägget? Inga problem, det får väl bli några stycken allt efter som. En gammal ”pensionärsdjävel” kan ha hur många som helst på lager. Apropå ”Pensionärsdjävlar”: Där fick du 70- allt! Man skall inte underskatta äldre pensionärer. Vår statliga TV har faktiskt gjort en insats, fått en del yngre att fundera, vilket faktiskt inte skadar.
Det roligaste för en gammal tittare som jag var att så tydligt kunna se, hur signalerna kors och tvärs började skickades mellan de unga grundlurade hjärncellerna.


Och så, apropå något obegripligt. I dagens Söderhamns-Kurir finns en av Margareta B. Kjellins, riksdagsledamot (m) vanliga insändare, men denna gång med rubriken ”Pensionärerna får sänkt skatt nästa år”. Insändaren avslutas: ”Vi inom Moderaterna gläds åt det faktum att under 2011 är det pensionärernas tur för skattesänkning, en glädje som vi tror oss dela med många.”

Den här skattesänkningen lovade Alliansen redan i god tid före valet. Det är alltså på intet sätt något nytt. Däremot var moderaterna och alldeles särskilt Margareta B. Kjellin helt emot den till dess att opinionsundersökningarna entydigt pekade mot rödgrön valseger och Mona Sahlin lovat lika skatt mellan pensionärer och löntagare. Margareta B. Kjellin skrev i oktober-november 2009 ett antal e-postmeddelanden till mig där hon helt klart angav att någon skattesänkning för pensionärer inte kunde komma i fråga. (All denna e-post finns kvar och kan publiceras.) Däremot skulle ytterligare jobbskatteavdrag komma, till fromma för framtida pensionärer (och alltså henne själv).


I november 2009 lämnade jag Moderata Samlingspartiet (men i valet inte Alliansen) efter 6 decenniers medlemskap, varav 18 år i kommunfullmäktige, 9 år i kommunstyrelsen, totalt 160 års s.k. ”tunga” kommunala uppdrag för Moderata Samlingspartiet och partiets förtjänstmedalj. I huvudsak gjorde jag detta på grund av Margareta B. Kjellins inställning till en skattesänkning för pensionärerna.

Och så nu denna insändare: ”Vi inom Moderaterna gläds åt det faktum att under 2011 är det pensionärernas tur för skattesänkning…”?

torsdag 11 november 2010


Posted by PicasaDen 9 nov. var det, som hon fyllde 80!
Det var fullt hus, men det är ju inte så stort. Idag, när vi vinkat av de siste gästerna, Gudrun och Kalle, så ringde de från Busstransport i stan och meddelade att det kommit 10 kg fraktgods från Tyskland. Bättre sent än aldrig! Eller hur Erik?
Nåja, det som fanns räckte väl med ett nödrop från mig.
Idag var Birgit bjuden på lunch av SPF och jag fick hedersuppdraget att agera taxichaufför.
Den 15-åriga har vi just provsmakat.
Ha det bra i snön!

torsdag 4 november 2010

Lars Ohly flinar inte längre

Det senaste året har Lars Ohly ständigt visat upp sitt flin om inte rent av skratt. På TV och från riksdagen såg jag härom kvällen att han nu återtagit samma min som Hilding Hagberg en gång visade upp, den ensammes. Det är väl klart att varken huvuddelen av sossarna, eller miljöpartisterna egentligen ville ha med vänsterpartister (kommunister) att göra. Men vad gör man inte för att få makten, att kanske kunna fördubbla riksdagsarvodet till ett ministerarvode och sedan kanske förtidspensionera sig med ministerpension fram till 65+, som Margareta Winblad med betalningen till sitt företag för att försöka fuska till sig alla pengarna.
(Du, som inte vet, får slå upp den hela livet moskvatrogne Hilding Hagberg i Wikipedia.)

Apropå kommunism, som ju förutsätter enpartidiktatur, så kräver Lars Ohly att de svenska soldaterna snarast skall lämna Afghanistan. Enbart civil hjälp skall lämnas. Men hur lämnar man civil hjälp i Afghanistan utan militärt (polis-) skydd mot de religiösa fundamentalisterna? Utbildningen av tillräckligt många demokratiskt skolade Afghanska soldater och poliser tar ju lång tid. Ja, ekonomisk hjälp kan förstås lämnas. Men Afghanistan är faktiskt ännu mer korrumperat än Sverige, så den hjälpen skulle inte komma folket till del och det är väl det som är meningen?

(Om du tror att vi svenskar inte är korrumperade så tar du fel. Vi har världens högsta skatter bl.a. beroende på korruption. Jag tänker t.ex. på alla svartjobb, som exempelvis vid nybygge inte passar till Rut-avdragen. Tack Alliansen ändå för Rut, som gör att många åldringar kan hålla skiten ifrån sig utan att tnyttja svartjobb och alltså skattefusk.)

Apropå korruption: Enligt Mona Sahlin för en tid sedan skall internationell säkerhet vila på ett starkt globalt nätverk under Förenta Nationernas (FN:s) ledning. Lars Ohlys parti och miljöpartisterna var extra tydliga. Ett FN-mandat skulle vara grunden för att sända svensk militär utomlands.

Sant är att FN gjort och gör mycket gott. Det vore ju konstigt annars. De jobbar mot fattigdom och förtryck, delar ut mat och annat vid katastrofer, arbetar för hållbart klimat, fredligare jord, utbildning och kultur. MEN…!

Bland de 192 medlemsstaterna i FN hittar vi många enpartistater, diktaturer, under rent ut sagt vidrig regim. Sådana som vill skyla över egna missgärningar och peka ut andra, demokratiska stater som brottslingar.

Tanken var god, när FN bildades på initiativ från USA. Tyvärr kom ju redan från början det kommunistiska Sovjetunionen med liksom det sedermera kommunistiska Kina. Såsom segrarmakter hamnade de dessutom i det s.k. Säkerhetsrådet, med vetorätt beträffande demokratiska beslut. Sedan dess har ”skurkstater” strömmat till FN och FN:s möjligheter att verka blir därefter.

Ett exempel gavs nyligen i en artikel i tidskriften Neo (liberal). Chefredaktören i Neo, Paulina Neuding, fick i september följa förhandlingarna i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Bilden hon gav blev skrämmande.

Sjuksköterskan Kristyana Valcheva skulle inför rådet i Genève berätta hur hon och fem andra personer behandlades i Libyen, att de grundlöst anklagades för att avsiktligt ha infekterat 400 libyska barn med hiv.

Jag är tillräckligt gammal för att minnas det lilla liv det blev i svenska media när de här människorna fängslades, liksom de små notiser man noterade när de åtta år senare frigavs. Men de inte bara fängslades, de torterades och förnedrades under åtta år i Libyen.

”De slog oss över fotsulorna… De injicerade narkotika i mig, tog av mig kläderna…”

Rimligen tror man att ledamöterna i FN:s råd för mänskliga rättigheter satt tysta och begrundade vad Valcheva ville säga under bara två minuter. Men icke! Direkt avbröts sjuksköterskan av Libyens FN-ambassadör: ”Jag måste avbryta. Ordningsfråga!” Därefter turades några stater med alldeles egen uppfattning om mänskliga rättigheter Iran, Kina och Kuba om att avbryta och kräva att Valcheva inte skulle få tala till punkt.

Tyvärr vimlar det av medlemsländer, diktaturer i FN, som är helt emot vad vi i västerlandet menar med mänskliga rättigheter. Tanke- och yttrandefrihet, tryckfrihet, fria hemliga val o.s.v.

Den surrealistiska känslan när Irans representant i rådet i Genéve tar upp polisbrutalitet i Tyskland och brott mot kvinnors rättigheter i Sverige. Kommer ni ihåg, det är inte så länge sedan? Samma Iran som låter stena kvinnor till döds då deras man påstår att de varit otrogna. OBS! Inga direkt dödande stenar får användas! Bara mindre.

FN har just fyllt 65 år och lär vara till för att varje människa skall få komma till tals och tas på allvar. Sossar och miljöpartister har just tagit sitt förnuft till fånga om Afghanistan och lämnat Lars Ohly ensam bland dem som är emot att kämpa för mänskliga rättigheter i Afghanistan.

söndag 17 oktober 2010

Miljötänk

Från den 25 sept. har jag läst en till tegelsten av Tom Clancy och är nu inne på Jan Guillous åttonde bok om Carl Hamilton. Det var kring två decennier sedan jag läste de här böckerna. Nu kan de läsas med ”nya ögon”, alla detaljer är glömda, och de engagerar. Jag skriver nog mer om detta senare, nu får det, tillsamman med höstsysslor utomhus, förklara mitt sparsamma bloggande.

Energiskog

Jag äger några tallar, björkar och aspar i Lappland och får därför Holmen Skogs tidning ”Skog och virke”. För det är jag tacksam, det är en bra tidning. I senaste numret skriver professorn Björn Zethreus vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hans ämne är bioenergiteknik med inriktning på hållbar utveckling. Jag måste, utan att avvika från hans tankegångar, presentera en egen variant i ämnet.

Alla vet att jorden har en omkrets av sådär 4000 mil. Då är det lätt för den som gick i skolan på katederundervisningens tid, att räkna ut ytan. Övriga kan nog hitta uppgiften på Internet. Ytan är ungefär 500 miljoner kvadratkilometer (km2). Den som gick i skolan när det fanns en riktig sådan vet kanske också att 70 % av den ytan är hav och stora sjöar. Kvar blir så där 150 miljoner km2 land.

Nästan en tredjedel av detta land är öknar, ständigt fruset land eller berg i dagen. Nästan en annan tredjedel består av skogar och nästan en tredjedel består av torra gräsmarker (stäpp, prärie, savann eller liknande).

Av den knappa sjättedel som blir kvar är 2/3 gräsmarker som duger till bete. Resterande 1/3 (25 miljoner km2) är jord som går att bruka och ger människor föda.

Den odlingsbara delen motsvarar ungefär en villatomt per jordinnevånare. Idag med knappt 7 miljarder människor på jorden. Om så där 40 år beräknas vi kunna vara 9 miljarder. Muslimer och en del katoliker, men även andra kristna gör ju vad de kan för att vi ska bli så många som möjligt.

Kan vi anta att du förstått att denna lilla jordbruksmark, som inte behöver konstbevattnas, måste tas tillvara på rätt sätt? Alltså utan konstgödning och utan gifter? Att den behövs för framställning av mat och fibrer till kläder? Att det i längden är alldeles orimligt att odla energiskog på åkermark, vilket idag sker med ekonomiskt stöd och påhejat av miljötoken?

Lika orimligt är det att använda skog (ungefär 28 % av jordytan f.n.) för annat än marginell energiproduktion. Den behövs för att bygga bostäder, till trävaror och pappersprodukter. Dessutom för att alstra det syre vi behöver fylla på för allt levande liv.

Vi måste inse att varje människas användbara del av jorden redan är väldigt liten och att den blir allt mindre.

Vindkraft igen

1987 -1988 genomförde dåvarande energiministern, Birgitta Dahl den s.k. Vindkraftutredningen. Om detta skrev jag ett långt inlägg i tre delar i denna blogg. Det hittar du under ”Energi och miljö” och det infördes den 17 febr. 2009. Till stor del var det fråga om något jag skrev redan i början av 1990-talet, alltså för snart 20 år sedan, men som fanns sparat i min dator.

I vindkraftutredningen sades det att staten endast skulle stödja vindkraftutbyggnad i de vindrika områden som enbart finns i södra Sverige. D.v.s.

1. Kustområden från norra Bohuslän till Gävle.
2. Havsområden inom samma gränser.
3. Jordbruksbygder med stora öppna områden (t.ex. Västgötaslätten och Skåne).
4. Områden kring de stora sjöarna (Vänern, Vättern)

I Norrland bromsas den i huvudsak sydvästliga vinden av ”kölen”, skogar och berg och där kunde enstaka vindkraftverk i vindrika områden komma ifråga, men endast i privat eller kommunal regi.

I södra Sverige tänkte man sig 3 000 stora vindkraftverk på land och uppemot ett par tusen till havs i en omedelbart förestående utbyggnad. När det precis enligt min dåvarande förutsägelse efter 15 år och våldsam lobbying från vindkraftindustriers sida blev allvar, protesterade de som skulle bli grannar både privatpersoner, kommuner och länsstyrelser. Utbyggnaden bromsades, begränsades eller uteblev.

Man tyckte att det glesbefolkade Norrland skulle passa bättre och med ett ordentligt tilltaget statligt stöd kunde ju även Norrland ifrågakomma. Lönsamhet betyder ju då föga.

Nu 20 år senare är det allvar och den ena Norrlandskommunen efter den andra liksom innevånarna protesterar, men ibland vinner intressenterna i Vindkraftsbolagen. Miljööverdomstolen har just lämnat tillstånd till 30 vindkraftverk på Glötesvålen i Härjedalen. En följd är att Mittådalens sameby talar om smärtgräns och att kanske tvingas lägga ner verksamheten.

Kommunerna i Hälsingland har vaknat och vill begränsa de vilda planerna på vindkraftsutbyggnad. Hälsingland är inget som vanligen förknippas med rennäring, men nu väntas det kunna bli aktuellt att utnyttja Sametingets reservbetesmarker, som sträcker sig ner till Söderhamn. Men i hälsingeskogarna håller sig ju stockholmarna med varg och björn och hur blir det då?

Nu kolliderar miljö- och energiintressen. Turistnäringen, som är så viktig för kvarvarande norrlänningar liksom presumtiva vindkraftgrannar protesterar mot utbyggnadsplaner för vindkraftsparker och förstörande av naturvärden. Vindkraftsparkerna kräver stora områden.

Fler och fler tycker sig inse att kärnkraften skall ersättas med ny effektivare och ännu säkrare kärnkraft!

onsdag 29 september 2010

Lustigt

Mitt förra inlägg skrev jag den 24 september. Det handlade framför allt om att Alliansen måste ta tag i invandringspolitiken. Där finns mycket att göra.

Nyligen meddelades från Miljöpartiet att man, efter förhandlingar på initiativ från Alliansen, just i den frågan kommer att samarbeta med Alliansen. Lars Ohly och de andra extremisterna i hans lilla parti blev givetvis helförbannade. Samarbete med "de andra" för att lösa ett av Sveriges viktigaste problem ses inte där med blida ögon.

Jag inbillar mig inte att allianspolitiker eller miljöpartister av någon betydenhet läser min blogg för att ta råd. Det gläder mig bara att miljöpartisterna verkar ha förstått problemet och verkar beredda att hjälpa till.

Det är emellertid inte bara SD som är ett problem i sammanhanget. Flyktingpolitiken måste i grunden reformeras och alltså de gamla sossereglerna för flyktingmottagande måste ändras. De är ett enda stort misslyckande.




fredag 24 september 2010

Problemet

Sverigedemokraterna (SD) har blivit vågmästare i Sveriges riksdag. Just det, det är ingen nyhet längre det är verklighet. En hemsk verklighet men är det så konstigt? Mitt svar är nej. Det är väljarna som valt och väljarna har jag tidigare beskrivit. Exempelvis har jag någon gång nämnt att en hel del av dem har ett IQ under 100.

Våra politiker från vänster till höger har i decennier demonstrerat sin oförmåga att hantera såväl invandrare/flyktingar som främlingsfienderna.

Själv upplevde jag, som skolpolitiker, 70-talets diskussioner om vad som var kultur. De initierades av vänstern, (s) och (vpk). Kultur skulle vara att leva, att leva fritt, efter eget huvud och för ungdomar utan påtryckningar från vare sig föräldrar eller lärare. Det skulle vara fri fostran, eller uttryckt på annat sätt frihet från fostran. En omedelbar följd blev att förskolan lämnade barn till lågstadiets första klass, som hade helt klart för sig att i skolan gjorde man som man ville. För att få sin vilja igenom skulle man skrika, stampa och om nödvändigt slåss eller åtminstone slå sönder något. Hörselskador började småningom uppträda hos lärarna.

Folkbildning i vidaste bemärkelse är sedan urminnes tid kulturens viktigaste yttring. Men hur går det när medborgarna inte längre läser böcker. Människorna kan inte sägas läsa böcker, när det blir en á två böcker per år, och då är det knappast kvalificerad litteratur. Knappast heller populärvetenskap. Antalet sålda titlar av översatt kvalitetslitteratur har under senare tid halverats och biblioteken försöker sedan länge överleva genom komplettering med annat än böcker. Skolbiblioteksverksamheten har under lång tid minskat sin verksamhet.

Utbildningen i svenska för invandrare håller inte sällan en katastrofalt låg klass. Ex.: Mannen med invandrad hustru måste rätta svenskan i lärarens instruktioner inför hustruns hemarbete. Eleverna vid lärarhögskolan i Uppsala får lära sig att mellanstadieeleverna skall bibringas kunskapen att alla barns morfar och farfar har tyranniserat mormor resp. farmor. (Det förstås att ifrågasättande av detta genusvetenskapliga faktum kan påverka högskolebetyget.)

Det kan inte vara lätt att integrera flyktingar från t ex Somalia och många flyktingar lever f.n. i vårt samhälle utan minsta utsikt till jobb (och jobbavdrag). Den lågavlönade svensken med bristande bildning tycker inte om att betala hög skatt, som går till invandrares, inte ens flyktingars bidrag över mycket lång tid.

En väsentlig uppgift att under Alliansens fortsatta verksamhet måste vara att ta itu med dessa problem. Kan det göras utan att förändra vänsterpartiernas flumskola, nu närmast grundmurad sedan tre decennier? Vi behöver också få alla som kan i arbete och det krävs i så fall mer än jobbavdrag. Miljöpartiet skulle kunna rädda Sverige genom att se till att vi får den enda möjliga funktionsdugliga regeringen. En regering som blir oberoende av Sverigedemokraterna med sin retoriskt begåvade partiledare, som faktiskt lyckas ge ett intryck av viss bildning.

söndag 19 september 2010

Rödgrön definition

När de rödgröna talar och skriver om de rika, så skall man ha klart för sig att de i definitionen inkluderar så gott som alla heltidsarbetande.

När de slopar RUT-avdraget kommer en hel del svartarbete tillbaka och många gamla och sjuka pensionärer, som vill leva alltigenom hederligt, blir utan nödvändig hemhjälp.

torsdag 16 september 2010

Löftespolitik m.m.

Inför valet 1994 sade Mona Sahlin i en annons från socialdemokraterna i Expressen: ”Vi tänker höja skatterna med 3,7 miljarder nästa år, inte 80 miljarder. Däremot ska jag och Gunnar Hökmark betala mer i skatt. Det har vi råd med.”
( Moderaterna hade försökt beräkna vad sossarna skulle kosta skattebetalarna.)
Det blev inte 3,7 miljarder. Det blev inte heller 80 miljarder. Det blev 70 miljarder varav 40 miljarder redan under deras första år vid makten. Detta om Mona Sahlins trovärdighet.

Nu har de rödgröna lovat en begränsning av den fastighetsskatt de lovat införa. Bara fastigheter värda mer än 4,5 miljoner skall drabbas ytterligare. Fan trot!
Inom kort kommer t.ex. en ny fastighetstaxering och nya fastigheter lär passera den gränsen. Den nya skatten skall betalas och dess storlek avgörs helt av taxeringsvärdet och har ingen koppling till husägarens betalningsförmåga. Den begränsningsregel de rödgröna föreslagit innebär t.ex. att den som har inkomster över 13 306 kr och högt taxeringsvärde får höjd skatt.

På 1980-talet drev Socialdemokraterna inför val och hårt frågan om en lagstadgad sjätte semestervecka. Efter det valet har inget av detta åter hörts av.

Ingela Thalén var socialminister i socialdemokratiska regeringen 1990. I SVT Aktuellt tillfrågades hon om varför vallöftet att förstärka föräldraförsäkringen inte infriats. Hon svarade: ”Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att ha som mål att arbeta för.” Det blev också borgerlig regering efter detta. Tyvärr med landet i allvarlig ekonomisk kris orsakad av ansvarslös socialdemokratisk bostadspolitik och därav följande bankkris. Jag har i minnet alla krissammanträden sossarna i Haninge kommun kallade till och som ofta gällde deras oro över kommunens borgensförbindelser i miljardklassen till de kommunala bostadsbolagen, som hotades av konkurs.

År 2006 lovade Alliansen att behålla förbudet att uppföra nya kärnkraftreaktorer. Den 17 juni i år togs beslutet att åter tillåta sådana. Ett bra beslut, men det är ett löftesbrott.

Strax före valet 2006 sade Fredrik Reinfeldt att det inte skulle bli några förändringar i uppskovsreglerna för reavinstskatt vid byte av fastighet. Ändå infördes 2008 en begränsning i uppskovsmöjligheten och en ränta på uppskov, en uppskovsskatt. Denna skatt gjordes dessutom retroaktiv, d.v.s. redan stadfästa räntefria uppskov belades med ränta. Förvaltningsrätten har fastslagit att denna skatt är retroaktiv och alltså strider mot grundlagen, mot författningen, men lämnat det utan åtgärd. Moderata Samlingspartiets ohederliga uppträdande i detta fall var en av flera orsaker till att jag efter 6 decennier, varav 3 som fritidspolitiker, lämnade partiet år 2009.

En bra sak är att Alliansen försöker få så många som möjligt i arbete och att man försöker komma åt ett utbrett fusk inom områdena långtidssjukskrivning och förtidspensionering. Särskilt hårt och alltför hårt driver Moderata Samlingspartiet detta. Vem som helst kan idag se och höra hur verkligt sjuka människor drabbas. Hur de kommer att tvingas avyttra egendom, husdjur, stugan där de bor, för att i stället för berättigad sjukpension få socialbidrag. Fundera gärna vidare på varför jag sedan ett år lämnat detta parti.

Innan jag lämnade partiet hade jag flera kontakter (e-post) med de två främsta riksdagskandidaterna för Gävleborgsmoderaterna. Vi diskuterade särskilt pensionärernas försämrade villkor under Alliansens tid vid makten. Detta har jag redan tidigare skrivit en del om under inrikespolitik.
Motivet till att pensionärer med låga inkomster skall betala högre skatt än andra kunde de inte redogöra för. De återkom bara hela tiden till att pensionärer faktiskt också fått mindre skattesänkningar. (Den ena, riksdagsledamot med 5 år vid Uppsala Universitet, dessutom till sin egen dåliga pension som vårdlärare (Sic!)). Att en del av pensionärerna fått retroaktiv skatt för fastighetsförsäljning var säkert dolt i töcken hos dem. Här finns alltså ett annat skäl till att jag inte längre är moderat.

Slutligen och ändå: Den här gången gäller valet inte bara parti, utan också block. Då kan mitt val bara bli det där LarsOhly, Mona Sahlin, Thomas Östros, Maria Wetterstrand m.fl. INTE ingår. Sverige måste få tid att friskna till ordentligt, men moderat är jag inte längre.

Post scriptum 17/9

I inlägget ovan hade jag glömt följande tänkvärda upplevelse under senaste tiden:
De båda moderata riksdagskandidaterna jag nämnde ovan "klargjorde" i januari-februari för mig att vi pensionärer minsann hade det så bra att vi inte skulle ha några skattelättnader. De skulle gå till dem som arbetar, för att någon gång i en avlägsen framtid kanske förbättra pensionerna. (Jag skulle tro att de arbetsgivare som anställer 83-åringar är väldigt få.)
Nå, när de rödgröna så småningom kungjorde att de kraftigt skulle sänka skatten för pensionärerna, så hände det sig ändå att moderaterna lovade en sänkning av den skatten med 7,5 miljarder. Då var det plötsligt möjligt. Pensionärsrösterna hade blivit viktiga. Kanske får jag uppleva den där sänkningen - kanske inte?

torsdag 9 september 2010

Jag lever

Jag har inte skrivit knäpp i bloggen sedan 28 augusti, men jag finns fortfarande.
Jag är så upptagen av mina böcker och så måste jag ju någon gång klippa gräsmattan, sola mig mot söderväggen med en slurk kaffe och några cigaretter. Idag var jag faktisk på byggshopen, köpte bräder, sågade dem till den bredd jag behövde och grundmålade dem. Mellan varven har jag läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Inte illa va? Du har väl läst den boken? Jag dröjde alldeles för länge med det. Det visade sig förresten att han inte bytte tofflorna mot skor innan han vandrade iväg. Jag kände igen mig på flera sätt.

Jag har också för andra gången börjat läsa Tom Clancys tusensidiga böcker. Faktiskt två av dem och just nu den tredje.

Jag talade förresten med min son och nämnde mitt intresse för Clancys böcker. Han sa: ”Jag har läst ett par av dem, men han är alldeles för mycket höger, så det blev bara två och Jan Guillou då som visat sig ha varit engagerad av KGB!” Vi pratade inte färdigt, eftersom jag inte kommenterade detta.

Min kommentar skulle ha varit: Clancy är utan tvekan amerikansk patriot och säkerligen på högerkanten. Men han redovisar i dialoger också fina vänsterargument och han är definitivt inte rasist. Jan Guillous vänsterinställning liksom i övrigt allmänt avvikande politiska inställningar har länge varit kända. De bådas politiska inställning rör inte mig i ryggen, så länge jag kan läsa de bådas i hög grad spännande och i övrigt intressanta böcker. Det finns många exempel på bra romanförfattare med extrema politiska uppfattningar.

Nu skall jag borsta gaddarna och natta mig själv lite tidigare än vanligt. Klockan är bara 00.00.

lördag 28 augusti 2010

Lyskväll

Det är något vi har här efter ostkusten. Man ställer ut marschaller och lyktor som speglar sig i vattnet, men också vi och våra grannar sätter ut lyktor, trots att vi har en bit till stranden.

Till middag fick jag som förrätt en skiva kavring med gravlax i härlig sås och sedan älgskav med kantarellstuvning och mandelpotatis.

Till hörde först OP och sedan Santa Ana från Mendoza, ni vet den där högslätten i västra Argentina. Inget dåligt vin trots hyfsat pris.

Min ledsagare kan vara en pärla eller guldklimp när hon vill och inte ryter åt mig. Nu har jag kokat kaffe åt oss och hon fryser in dagens lingonskörd. Den fixade vår dotter just innan Thailändarna hittade stället.

Ha det bra Ni också!
Toffelhjälten

Jag har köpt nya tofflor - ungefär 500 spänn. De gamla som efter ca 15 år passade perfekt var inte helt slut, men båda sulorna var helt avbrutna. Ni vet där sulan böjs när man går.

Det var himla bra tofflor. Jag glömmer ju inte sällan att byta till skor, när vi skall ut på stan och de såg ju nästan ut som ett par skor, även om de saknade s.k. kappa (alltså omslöt inte hälen). Just nu minns jag när vi tog USA-borna med till Skansen (10 år sedan) och jag nästan framme där kom på att jag skulle få tillbringa en dag på Djurgården iklädd tofflor.

Problemet med de nya tofflorna är att de ser ut som ett par tofflor, typiska tofflor, ni vet såna där som gamlingar har. Jag har redan ett par gånger varit ute och handlat iklädd tofflor, men det syns ju ännu att de är nya i alla fall.

Det här har praktiskt taget blivit rutin. Vad skall jag göra? Närminnet (direktminnet säger man om datorer) blir ju bara mindre för var dag. Dessutom påstår Birgit att jag har börjat släpa fötterna efter mig. Det har jag inte alls! Det är tofflorna som släpar.

tisdag 24 augusti 2010

Politiker

Alla politiker har en uppfattning. Den styrs av ett partiprogram, som de en gång har anslutit sig till. Sunt förnuft lämnar de då därhän – eller – anser vara detsamma.

Politik är inte sällan ett billigt yrke i hög grad påminnande om medeltida köpslående på bytorget. Tre fina grisar mot en ko eller något. Släng vid behov in en liten tunna öl. Korruption är inte ett så väldigt avlägset fenomen och kommuner, landsting och stat styrs av politiker.

Människan är det enda djur som kan rodna. Och som har anledning att göra det, sade på sin tid Mark Twain. Jag misstänker att han i första hand tänkte på en del politiker.

Undantag finns, men politiker har ofta hudar som får en noshörnings att te sig som blomblad. Ibland är de så hårdhudade att de kan stå för sig själva utan ryggrad och det gäller såväl kvinnor som män.

Så här i elfte timmen inför valet bollar våra politiker med buden precis som på det medeltida bytorget. Nu vill moderaterna sänka skatten till samma nivå som de röd-gröna. Varför inte också åtminstone en bägare beskt öl, men då får väl talesmannen för de äldre, fru Margareta spatt?

måndag 23 augusti 2010

Posted by Picasa


Ordning och reda

Jag läser och läser, som Marting Jung sade, ibland flera böcker jämsides. Samtidigt är något jag tyvärr inte klarar av.

Bl.a. har jag just slutläst Tom Clancys ”Kardinalen i Kreml”. En utmärkt historiebok om det kalla kriget även om historien är fiktiv. Det var 18 år sedan jag läste den senast och den påminner mig om något som yngre människor tydligen vet mycket litet eller ingenting alls om.

Nu ägnar jag mig bl.a åt ”Björnen och draken” (ja, just de två stora länderna), drygt 1 000 sidor av samme författare och från 2001, alltså fortfarande med i stort sett aktuell intrig. Den läser jag om efter bara nio år med god behållning, vilket kanske tyder på kort närminne.

Idag kom skatteverkets besked om slutlig skatt. Jag slog upp den pärm där jag sätter in mina deklarationer. Jag ville kolla om jag verkligen beräknat att betala sådan kvarskatt. Där fanns den inte och jag vet inte var den kan vara. ”Den ligger säkert på ditt skrivbord”, sade min alltid lika optimistiskt uppmuntrande hustru.

lördag 21 augusti 2010

Folkbildning eller En gräslig historia

Hur kunniga är vi svenskar? Är vi bättre skickade att rösta i demokratiska val än afrikaner i allmänhet var då Storbritannien, Frankrike, Spanien, Belgien och Portugal för ett halvsekel sedan lämnade över för införande av demokrati i respektive områden? Vi vet ju (?) exempelvis att överlämnandet resulterade i härskare som Muammar al-Khadaffi, Robert Mugabe, Idi Amin, Jakob Zuma och Jean Be´del Bokassa, som lät kröna sig till kejsare i "Centralafrikanska kejsardömet" och i sin kröning efterapade kröningen av Napoleon I, men så småningom dömdes till döden för mord, tortyr och kannibalism.

Etniska grupper, stammar och klaner under sina krigsherrar, liksom politiska partier, igångsatte omedelbart lokala krig, folkmord och strider om makten över snart sagt hela kontinenten. Dessa krig kom att stöttas på olika sätt av Sovjetunionen, Cuba, USA, och Kina under det kalla kriget, som till del fördes varmt här av dessa länder.

Är vi då bättre rustade för demokrati med allmänna val. Sådana infördes faktiskt i Sverige redan sex år innan jag föddes, då även kvinnor av tillräckligt många svenska män ansågs mogna för rösträtt. Man kan undra!

Skattebetalarnas förening har exempelvis nu låtit SIFO undersöka vad väljarna tror om hur skatten på pensioner förändrats under de senaste fyra åren med Alliansen. Resultatet skulle kanske kunna sägas tyda på att Sverige, var väldigt tidigt ute med reformen allmän rösträtt.

Vad är det då som har hänt? Jo,
2006 införde Alliansen Jobbskatteavdrag 1. Pensionärerna fick ingen skattesänkning.
2007 införde Alliansen Jobbskatteavdrag 2. Pensionärerna fick ingen skattesänkning.
2008 införde Alliansen Jobbskatteavdrag 3. (Ändrade skiktgränser för statlig skatt). Pensionärerna, som börjat väsnas, fick lite förhöjt grundavdrag.
2009 införde Alliansen Jobbskatteavdrag 4. Pensionärerna fortsatte klaga och fick ytterligare lite förhöjt skatteavdrag.
2010 beslutades om ytterligare lite förhöjt skatteavdrag för pensionärer från 2011, men det är fortfarande väldigt långt till rättvisa skatter.

Resultatet av Alliansens skattepolitik är att pensionärerna fått en skattesänkning, men att de i allmänhet betalar betydligt högre skatt än de som arbetar. Samtidigt har realvärdet av pensionen för äldre pensionärer sedan 20 år tillbaka minskat stadigt, beroende på att snittlönerna ökat med bortåt 60 %, medan pensionerna ligger nära nog fast i kronor räknat.

(Politikerarvodena har man naturligtvis ökat långt mer än 60 %. Ministerlönerna hade redan på Göran Perssons (s?) tid tredubblats sedan Carl Bildt var statsminister i början av 90-talet. Apropå politiker: Har du observerat Margareta Winbergs fiffel med sina arvoden från nuvarande jobb? Hennes rundligt tilltagna statsrådspension skall minskas med hennes arbetsinkomster. Då låter hon dem gå till ett av henne ägt bolag och menar att de då inte skall påverka pensionen. Hennes lön från Svenska Spel är antagligen sådan att hon inte skall erhålla någon statsrådspension alls. Den som har mycket vill ha mer, ja visst är det väl så, även bland socialister. Är det möjligen någon som tror att vi ska undanta Mona Sahlin och Lars Ohly?)

SIFO:s undersökning visar:

Väljarnas uppfattning om skatteförändringar avseende pension 2006 – 2010 är att 24 % vet att pensionärernas skatt något sänkts. 76 % tror att den antingen höjts, är oförändrad eller också vet de inte. Tre av fyra vet således egentligen inte vad politikerna här sysslat med. Ändå skall alla, och en del snart, gå i pension!

Bland äldre väljare har man lite bättre koll. I gruppen 65+ vet 34 % att skatten något lite sänkts även för pensionärer.

Bästa kollen på hur pensionärerna har det har Folkpartiets och Kristdemokraternas sympatisörer. I båda fallen anser sig 35 % veta att pensionärernas skattar något sänkts. Ändå – bara en av tre, vilket måste ses som bedrövligt. Uppfattningen att pensionärernas skatter har höjts är vanlig inom båda blocken. Folkpartisympatisörerna ligger här på ”bara” 15 % och är då klart mest välunderrättade.

I genomsnitt tog jobbskatteavdragen 19,5 miljarder av reformutrymmet i anspråk varje år. För att likställa pensionsinkomster med förvärvsinkomster skulle krävas 2,8 miljarder per år, alltså ett relativt begränsat intäktsbortfall för staten. Även om den ekonomiska utvecklingen under kommande år blir svagare än under 2006-2010 är det alltså sannolikt att en skattesänkning för pensionsinkomster är fullt genomförbar. En skattesänkning jag troligen inte hinner uppleva, men som skulle ge rättvisa.

Källor: Skattebetalarnas Förening, SIFO och mitt intresse för historia.

torsdag 19 augusti 2010

Posted by Picasa
Nätverk/Vänner/Facebook igen
Tidigare inlägg med knytning: Korrespondens 2/7.

Jag börjar med Charles Darwin en forskare vars upptäckter ligger i klass med Newtons/Einstens. Darwins, av seriös vetenskap bekräftade teori om livets uppkomst och utveckling på jorden, har dock gjort honom till vår mest kände vetenskapsman. I västvärlden egentligen bara ifrågasatt bland bokstavstroende kristna, t.ex. inom Livets ord. Hans nätverk omfattade ett par tusen personer, från framstående vetenskapsmän via diplomater, kolonialtjänstemän och officerare, till avelsspecialister, forskande amatörer, samlare, odlare och trädgårdmästare förutom släktingar och vanliga vänner.

Korrespondensen använde Darwin som ett av sina viktigaste arbetsredskap. Han insamlade, ordnade och utvärderade information från jordens alla hörn. Hans skriftväxling finns inte bara bevarad, den finns också tillgänglig på Internet. www.darwinproject.ac.uk. Databasen omfattar idag ca 15 000 brev och dokument i huvudsak till eller ifrån Darwin.

Breven publiceras också i bokform. 16 volymer har hittills utkommit och utgivningen väntas avslutad 2025 och omfatta 30 volymer.

Darwins skrifter, såväl tryckta som handskrivna, återfinns på http://darwin-online.org.uk. Ett projekt vid University of Cambridge och som innehåller kring 80 000sidor text och
20 000 personliga dokument.

Allt detta återspeglar Darwins storhet som vetenskapsman, men också hans förmåga till meningsfull kommunikation inom ett nätverk.

Du, som vill veta mer om Charles Darwin, rekommenderas idéhistorikern och professorn vid KTH Sverker Sörlins bok Den blinde skaparen. Boken är en mycket läsvärd sammanfattning på bara 300 sidor av Darwins liv och gärning.

Efter att ha givit exempel på ett stort och extremt meningsfullt nätverk växlar jag över till dagens så populära nätverksbildare i Facebook.

I SvD den 17/8 finns en artikel om olika kategorier Facebookanvändare, från vilken bilden ovan är hämtad. Den 18/8 följs den upp av en artikel om det nätberoende, påminnande om det hos unga killar, som sitter uppe hela nätter och spelar World of Warcraft eller liknande och som Facebook också verkar kunna utveckla, framförallt bland unga kvinnor.

På bilden har vi fem kategorier. Den längst t.h. är Realtidsrapportören. Artikeln handlar också om Föräldern som t.ex. distribuerar flera hundra bilder av BARNET, Politikern som startar Facebookgruppen ”Vi som tycker att Victoria och Daniel ska stå i bostadskö som alla andra (och städa själva). Status-statusuppdateraren som rapporterar om nytt jobb, ny klocka, senaste mobilen och bilen. Narcissisten, som delar ut 3 047 bilder av sig själv. Facebookparet, som i stället för att gå och lägga sig skickar varandra en virtuell kram. Flanören, som bara tittar och möjligen klickar på ”Gilla” så att meddelandet ”N.N. gillar detta” skickas över till alla i nätverket. Den annars sysslolöse o.s.v.

I mitt ”Facebookfall”: Facebook är både för mycket och för lite. Kanske är jag för gammal? Det kan bero på att mitt intellekt (det finns ett sådant) har blivit så långsamt att det tar alltför lång tid att sålla efter inloggning trots att jag rensat ut i mitt nätverk.

För mig är det ofattbart hur någon kan ha flera hundra ”vänner” i sitt nätverk, där dessutom en del gör flera inlägg om dagen, men å andra sidan förstår jag att yngre människor kan ha betydligt fler vänner än jag. Jag har t.ex. letat i Facebook och även annat nätverk efter gamla skolkamrater. Det finns inga. Yngre människor kan sannolikt hitta de flesta.

Nåja, jag har börjat logga in på Facebook så där varannan dag, men jag vet egentligen inte hur dess finesser används. Dem lär jag mig nog aldrig? Jag har numera en väl utvecklad aversion mot manualer, användarhandböcker, datorns ”Hjälp” och naturligtvis politiker som tycker att pensionärer har det för bra.

tisdag 10 augusti 2010

Valet 2010

För ett tag sedan kom i pressen en artikel undertecknad av Mona Sahlin och Ingvar Karlsson. (Vår om politik okunniga ungdom orienteras här om att han är f.d. statsminister och ordf. för socialdemokraterna.) Där påstods helt riktigt att pensionärerna drabbats av straffskatt.
Jag har själv använt ordet straffskatt om det faktum att Alliansen tvingar pensionärer att betala
högre skatt än andra.

Moderaterna tror kanske att alla pensionärer är sådana som genom fusk (bedrägeri) blivit förtidspensionärer och är arbetsskygga. Allianspartierna har emellertid i samverkan med de rödgröna partierna fastställt det pensionssystem vi nu har. Ett system som innebär att pensionen inte följer löneutvecklingen och därmed drabbas av penningvärdesförsämringen. Som om detta inte är illa nog, skall vi pensionärer enligt dessa politiker också betala högre skatt än andra.

Samtidigt ökar medellivslängden, så att svensken (-an) är pensionär i drygt 18 år. Många alltså under längre tid än så. Detta med allt lägre pension år för år, samtidigt som utgifterna för t.ex. hjälpmedel, hjälp i hemmet, sjukvård, tandvård o.s.v. blir allt högre med åldern. Medellivslängden är självklart lägst i Gävleborg, eftersom sjukvården är sämst. Det lär visst finnas bara två geriatriker i länet och många läkare bryter på vilt främmande språk. Det ständiga socialdemokratiska maktinnehavet i landstinget har (enligt S) inget samband med detta.

Jag har utan resultat försökt få moderata politiker att motivera den högre skatten för pensionärer. I stället vänder man genomgående på resonemanget och påstår att socialdemokraterna anser det orättvist att vanligt folk får behålla mer av sin lön. Slutsatsen blir för min del att Moderata samlingspartiet inte anser pensionärer vara vanligt folk. Nej, pensionärer är tydligen enligt Margareta B. Kjellin, av Reinfeldt utsedd till M talesperson i äldrefrågor, bidragstagare. I sitt försvar för att pensionärer skall betala högre skatt säger hon att ”det är tydligt att vi går mot ett val där bidragslinjen ställs mot arbetslinjen”.

Jag skall alltså betala en bra bit över tusenlappen mer i skatt per månad än motsvarande löntagare, trots att min pension är innehållen lön. Det sistnämnda påstod statsmakten under hela min tid fram till pensioneringen, men numera förnekar M att det är så! Min pension har också i realvärde minskat till mindre än hälften sedan jag pensionerades. Allt enligt den senaste pensionsöverenskommelsen, som samtliga riksdagspartier är överens om. Samtidigt har våra riksdagsledamöter sett till att skatten på deras arvode minskas med 18 000 kronor.

I sista minuten nu inför det förestående valet går alla partierna i Alliansen, tvärt emot vad de tidigare sagt, ut med det nya beskedet att en skattesänkning för pensionärerna skall ha högsta prioritet. Margareta B. Kjellin m.fl. hade alltså hela tiden fel v.s.b.

Återigen ändå, som jag tidigare skrivit och sagt: Majoritet för de röd-gröna skulle hur som helst ytterligare förvärra situationen för alla, även för pensionärerna.

onsdag 4 augusti 2010

Smockfull kyrka

Igår kväll besökte vi och många andra Mo stora och fina kyrka för att lyssna på Svarta havets Donkosacker i en tvåtimmarskonsert.

När vi anlände till kyrkan en halv timme före konsertens början var den i det närmaste fullsatt, men Ann-Christin, vår dotter hade kommit tidigare och markerat platser på andra bänk.

Samtliga körens medlemmar är också kvalificerade solister, vilket de visade. Kören hyllades tre gånger med stående ovationer och ”rev av” Kaljinka med publikens medverkan (handklappningar) som extranummer. Kören är i hög grad se- och hörvärd, men det känner du nog redan till.

Kameran låg som vanligt kvar hemma.

torsdag 29 juli 2010

Tiden går

Jag läser Tom Clancys Röd Storm från 1989. Nära 600 sidor och oerhört intressant och spännande

Jag läste den då den kommit ut för 21 år sedan och det är som att läsa en ny bok, även om jag efter hand som jag läser den känner igen vad som händer.

Jag har alla Tom Clancys böcker och vet inte när jag framöver skall få tid med denna blogg igen?

Birgit och jag har också varit några dagar i Täfteå utanför Umeå. Alla Birgit körde om på uppvägen skulle bara veta att hon fyller 80 snart. Ja, jag körde också om några.

onsdag 21 juli 2010

Korrespondens 2010

Nu har jag egentligen bara en brevvän kvar, Dag Hermansson. Då rör det sig om relativt korta men roande brev. Min sista storbrevvän var Kjell Rydle, som visste hur långa uttömmande brev skall skrivas. Tyvärr är Kjell borta nu. De skrevs visserligen modernt, inte för hand med bläck och penna, utan på dator och befordrades via e-post. Det gjorde dem bara längre, eftersom det är så lätt att skriva på ett tangentbord. Givetvis blev Kjells och mina brev av ungefär samma längd, sådär två till två och en halv A4-sida. Ännu längre brev förekom.

Vad skriver man då i riktiga brev förutom rätt formulerade inledande och avslutande hövlighetsfraser? De återger naturligtvis berättelser, skvaller och anekdoter under personligt ansvarstagande, liksom t.ex. något om upplevelser, väder, natur, släkt, grannar, gemensamma bekanta och kanske politik. Det personliga brevet är delvis vanligen förtroligt, vilket inte behöver påpekas. Man intar en bestämd position i förhållande till mottagaren och detta ges ett klart uttryck. Brev skriver man till vänner, sällan till ovänner.

Vilka är då vänner? Hur ser skalan mellan vänner och ovänner ut? När skall man beteckna någon som vän eller fiende? Man bör nog vara måttfull, försiktig, kanske är det jag som har en felaktig uppfattning? Finns över huvud taget fiender?

Den moderna människan kommunicerar vanligen idogt med sin omvärld. Via bloggar, Facebook, Twitter, sms, han/hon chattar o.s.v. Jag för min del frågar mig: ”Till vad nytta?”
Tror sig den som har 300 vänner på Facebook ha 300 vänner, som är så intresserade av att veta vad vederbörande åt till middag att det är värt en skriftlig information, eller ett ”klick i rutan ”N.N. gillar detta”? Eller – någon besöker en plats med sin mobil och med någon sorts automatik meddelas detta alla de 300 ”vännerna” i Facebook.

Jag har accepterat några ”vänner” på Facebook. Hur avvecklar man fåneriet? Någon som vet?

tisdag 20 juli 2010

Det ganska klara börjar klarna

Så sakta börjar nya artiklar om vad som hände på Mavi Marmara och de andra fartygen i försöket att bryta sjöblockaden mot Gaza komma på mindre framträdande plats.

”Du sade före avresan att det var viktigt att det skulle bli en ickevåldsaktion och att inte ens en nagelfil skulle finnas ombord. Hur ser du på en del aktivisters våldsamma motstånd på Mavi Marmara?” Det är mellenösternkorrespondenten Bitte Hammargren, som frågar Henning Mankell.

”På mitt eget fartyg, den svenska båten Sofia, fanns ingen nagelfil. Där fanns en rakhyvel. Där var det helt korrekt. Att det fanns andra saker på Mavi Marmara är naturligtvis inte bra. Det får de ansvariga på det skeppet hålla räfst och rättarting kring. Det var inte överenskommet.”
Så svarar Henning Mankell överbevisad om islamisternas våldsamheter på Mavi Marmara.

Bitte Hammargren säger: ”Som SvD:s utsända i Istanbul träffade jag en turkisk kvinna som kände en av dem som sköts ihjäl på Mavi Marmara. Hon beklagade mannens död men sade också att han hade sagt att han ville dö som martyr”.

Henning Mankell: ”Jag tvivlar inte på det du berättar. Men om folk vill bli martyrer var det alldeles fel omständigheter att bli det. Det var inte överenskommelsen. Idén var att bryta en blockad utan våld. Då är det klart att det uppstår en konflikt, det erkänner jag.”

Det var inte överenskommelsen! Så naiv t.o.m. korkad att man som kättare kan träffa bindande överenskommelser med islamister kan och får man naturligtvis vara. I just det här fallet verkar det dock dessutom som om Mankell m.fl. grovt överskattar sin egen betydelse.

En bra följd får i alla fall antagligen detta intermezzo. Den minoritet i Gaza som inte själv har valt den fundamentalistiska terrororganisationen Hamas att styra enligt Sharia får det lite bättre genom lättnader i blockaden via Israel och Egypten. Sjöblockaden kan naturligtvis inte hävas, eftersom man måste i möjligaste mån förhindra införsel av vapen och sprängmedel till fundamentalisterna i Hamas.

torsdag 15 juli 2010

Tankens frihet

Jag skulle ju återkomma med något om tankefrihet och det är inte något som tillåts i stora delar av vår värld.

Med hjälp av viss tankeverksamhet tar vi vid viss tid ställning i det vi brukar kalla frågor. Sedan är saken klar. Vi vet vad vi tycker. Eller? Få av oss fortsätter tänka. Ompröva när nya fakta (eller rykten) uppträder. En del byter t.o.m. politiskt parti efter att ha tänkt nytt. Angriper rent av ”sina egna” och blir kanske kallade ”förrädare”, svikare eller svaga karaktärer eller bara jobbiga eller opålitliga.

Jag menar inte att det skall vara helt lätt att få andra att byta åsikt, men är det inte så att ny information skall kunna resultera i omprövning och nya ställningstaganden? Självklart är det så!

Ändå är avstannat tänkande, aversion mot omprövning ganska vanligt. De flesta politiker ändrar nog ganska sällan ståndpunkt, omprövar inte från grunden. Media har vissa möjligheter att få oss att tänka nytt, medan politiker genomgående försöker få oss att tänka ”rätt”. Även med ”smutsiga metoder”, dirty tricks.

Apropå sådana, så trillar ett sådant direkt fram i mitt minne. Det var sannolikt ett val på 80-talet. Valledare för moderaterna var Ragnar Almlund. Vid en träff i partiet redogjorde han för hur affischeringen inför valet gått. Enligt överenskommelse partierna emellan fick affischeringen börja på ett överenskommet klockslag en bestämd dag.

Ragnar, med sina affischerare, åkte direkt till ett ställe i Jordbro där alla pendeltågsresenärer passerade. Där fanns en grässlänt som man helt täckte med moderaternas affischer på stolpar.
I Jordbro bodde en stor del av (s) väljare och nu hade man lagt beslag på den absolut bästa platsen. Det fanns ingen plats för ytterligare affischer där. Gänget fortsatte sedan runtom i kommunen. Frampå nattkröken när jobbet var klart svängde men in i Jordbro för att beundra den egna affischeringen.

Där fanns bara socialdemokratiska valaffischer, där moderaternas stått. Dessa låg vid sidan av i en prydligt travad hög. Ragnar ringde den socialdemokratiska valledaren, som förklarade att han sett moderaternas affischer i den prydliga högen, men att han naturligtvis tagit för givet att de lagts på platsen för senare uppsättning. Han blev naturligtvis inte trodd. Tvärtom stod det helt klart vad som hänt i nattens mörker, ett dirty trick.

I media säger man sig ordna debatter, men det blir mellan partiernas högsta höns även lokalt. Alla dessa har uppfattat vad partiet vill och det är naturligtvis det rätta och det skall ingen ändra på. Det är rätt tänkt och inget man diskuterar. I stället drar de partiklyschorna, flosklerna. T.ex. Maria Wetterstrand dessutom som en kulspruta, så att ingen hinner fundera över vad som egentligen sägs.

En del ”omtänk” har dock förekommit. Jag tänker på Alliansens enande för fem år sedan, som satt långt inne dessförinnan.

Internationellt kan jag påminna om den ändrade inställningen till islamisterna av alla slag som kan förmärkas. al Qaida, Muslimska brödraskapet, Hamas, Hizbollah, jihadister, talibaner m.fl. kontra Israel, USA och EU. De fruktansvärda illdåden den 11 september 2001 och alla fruktansvärda terrordåd i övrigt världen över verkar mer eller mindre glömda. De människor som stod som spön i backen när de hoppade ut från tvillingtornen hellre än att stekas av jetbränsle eller krossades i de kollapsande skyskraporna representerade 62 länder och nästan varenda etnisk grupp och religion i världen. Det spelade ingen roll för Usama bin Ladin eller Ayman al-Zawahiris islamister. OBS att jag använder ordet i betydelsen extremistiska, militanta fundamentalister. Vem tror att de här människorna accepterar tankefrihet?

1989 utfärdade ayatolla Khomeini sin Fatwa, där han uppmanade muslimer att döda Salman Rushdie för den roman han skrivit. En bok Khomeini sannolikt inte läst och definitivt inte de tusentals skränande demonstranterna i Iran. Senare kom dödshotet mot Lars Vilks för hans rondellhund, som ansågs vara hädelse och av islamister belagt med dödsstraff.

Antingen försvarar vi yttrande och tankefrihet med kraft eller också urholkar vi dem genom att larva oss om hur kränkande det måste vara att få sina en gång fastlagda föreställningar ifrågasatta.

Efter 11 september 2001 finns t.o.m. i USA både från religiös höger och en antiamerikansk vänster med uppfattningen att USA hade sig självt att skylla. Vår egen vänster fördömer NATO:s intervention i Bosnien, vilket naturligtvis då innebär att man accepterar brutalt folkmord på en islamisk folkgrupp. Här finns kanske plats för ”omtänk”?

Nyligen gjorde vår egen rödgröna opposition bort sig, genom att kräva att amerikansk militär utrymmer alla baser i andra länder. Gamla ideologiska låsningar har fått göra sig gällande och resulterat i ansvarslöst och löjeväckande nonsens. Menar dessa människor ingenting med allt prat om mänskliga rättigheter och är det diktaturers herravälde på hemmaplan som folkrätten skall värna?

Klockan har blivit 02.15 och jag behöver kanske sova lite? Så jag slutar här.

lördag 3 juli 2010

Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring
Den frihet väl kan bära …

För ca 600 år sedan anses biskop Thomas ha skrivit dessa rader i frihetssången. När svenskarna med hjälp av Engelbrekt frigjorde sig från utländskt förtryck genom Erik av Pommern och hans fogdar.

Frihet är bl.a. att kunna säga, tycka och skriva fritt. Nåja, inte vad som helst och nu blir det krångligt.

Yttrandefriheten regleras i Sverige av Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen, medan rättspraxis är ganska begränsad. I t.ex. USA begränsas den av första tillägget i konstitutionen, där brottet hets mot folkgrupp saknas. Däremot har USA en rik rättspraxis med liberal rättstradition.

De 47 medlemmarna i Europarådet har Europakonventionen att hålla sig till. I artikel 10 reglerar den tryckfriheten. Sedan 1995 gäller också den som svensk rätt.

Den globala normnivån regleras av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna (MR-konventionen) och har i artikel 19 skyddet för yttrandefriheten. 170 av FN:s drygt 190 medlemmar är anslutna, men naturligtvis inte de kommunistiska Kina och Kuba.

Artikel 19 innehåller begränsningar för att skydda andras rättigheter och anseende, för att skydda nationell säkerhet, allmän ordning, hälsa och moral. Tyvärr är det så att i FN sitter de värsta kränkarna av mänskliga rättigheter ”till doms” över oss andra. Men FN fungerar ju på det sättet. Muslimska och afrikanska stater är i majoritet och ser på moral, säkerhet och allmän ordning på ett annat sätt än västerländska stater.

Den liberala västerländska uppfattningen om yttrandefrihet delas alltså inte av flertalet. Försvaret av demokrati och yttrandefrihet i FN är alltså en stor uppgift för den svenska representationen där.

Här hade jag tänkt fortsätta med tankefrihet och ”tänkstopp”, som inte är så ovanligt när en del bestämt sig för en politisk linje. Omprövning eller avvikande åsikt i detaljfråga kan sedan ses som rent förräderi eller i varje fall som något mycket jobbigt och besvärligt. Det får nu vara till ett senare inlägg.

På Facebookvis kan jag tala om att det idag blev kycklingsallad i nästan 31-gradig värme i skuggan på verandan och med en flaska väl kyld Gewurztraminer från Gustave Lorenz och Alsace till middag.

torsdag 1 juli 2010

Mina f.d. partivänner, moderaterna, ställer till det

För ett år sedan fattade riksdagen med röstsiffrorna 153 mot 150 det tragiska beslutet om att avskaffa värnplikten. Opinionsläget är sådant att en klar majoritet är emot värnpliktens avskaffande. Beslutet har tagits utan seriös analys och utan sedvanligt remissförfarande. Under en försvarsminister som är vapenvägrare och mot det tveklöst mest kostnads- och rekryteringseffektivaste bemanningssystem som finns. SKANDAL!

Här har vi ett av flera skäl till att jag efter 6 decennier inte längre kommer att rösta moderat, till att jag efter 5 decennier lämnat partiet och till mitt numera väl utvecklade politikerförakt.
Jag har tidigare i flera inlägg redogjort för hur mitt politikerförakt utvecklats och dels skäl till att inte rösta på moderaterna. Tyvärr blir det, med undantag av värnpliktsfrågan, bara ännu svårare att leva för oss svenskar med de röd-gröna i majoritet. Om det nu skulle gå så illa?

Alliansen har infört extraskatt för bl.a. multisjuka gamla pensionärer med hissnande vårdkostnader (t.ex. tandvårdskostnader) och börjat med retroaktiv skattelagstiftning trots författningens förbud mot sådant. Det sistnämnda styrkt genom utslag i förvaltningsrätten.

Sverige var till för trehundra år sedan en stormakt och kunde hålla sig med en professionell krigsmakt. Det gör fortfarande stormakter men även militärdiktaturer. I ett litet land som Sverige, en modern representativ demokrati med parlamentarism och allmän rösträtt, borde även allmän värnplikt vara en självklarhet.

En svag riksdagsmajoritets upphävande av pliktbegreppet är en tydlig signal till folket att försvaret av det egna landet och dess författning inte längre är en självklar skyldighet.

Efter varje krig tror våra politiker, och för all del en del andra, att det aldrig mera skall bli krig. Sverige satte efter första världskriget med visst folkligt motstånd igång en nedrustning. Detta trots att andra världskriget (WW2) bara var några få år avlägset. Det var med tur och i någon mån skicklighet vi, till skillnad från våra grannländer lyckades hålla oss utanför kriget.

Efter WW2 följde det s.k. ”kalla kriget” och vårt försvar hölls vid makt p.g.a. krigshotet från Sovjetkommunismen och dess lydstater. Efter kommunismens sammanbrott för tjugo år sedan tror nu våra politiker tydligen återigen på evig fred i Europa, medan maffiaregimen i Ryssland rustar för revansch.

Försvarets rötter i folkgemenskapen har varit dess värdefullaste tillgång i flera hundra år. Nu försvinner detta och skall ersättas av några ”stridisar”, för det är vad det till stor del blir.

Huvudintresset för våra politiker är nog tyvärr det egna arvodet och alla förmånerna. Sveriges bästa i ett längre perspektiv intar en kanske 3 - 4:e-plats. Man ägnar sig åt konkurrensen kring ”köttgrytorna” i stället för att frigöra sig från partipolitiskt tänkande och samlas kring värnpliktsfrågan i ett övergripande sammanhang med sikte på Sveriges bästa i ett längre perspektiv. T.ex. en tids plikttjänstgöring för både yngre kvinnor och män i ett antal verksamheter.

Äldreomsorgen har t.ex. stadigt försämrats sedan 40 år. Den var på topp kring 1970. Numera har inte kommunerna råd med sådan omsorg. För några dagar sedan riktade professor Mats Thorslund skarp kritik mot den politiska bristen på framförhållning rörande äldrevården. Det finns inga framtidsinriktade åtaganden. Vad man ägnar sig åt är punktinsatser.


Idag har vi 12 arbetande per pensionär. Om ett par decennier, när ni yngre inte orkar eller kan längre är de bara 7. Hur skall ni klara detta? Det bekymrar mig faktiskt, även om jag inte är personligt berörd av vad som händer om en tid.

måndag 21 juni 2010

Israel och Småland
Jag börjar med några litteraturtips, eftersom okunnigheten om Mellanösternkonflikten hos en del alldeles tydligt framstår som massiv, när jag tittar i Facebook:

Stéphane Bruchfeldt och Paul A. Levine, … om detta må ni berätta …

Lawrence Wright, Al-Qaida och vägen till 11 september.
Ovärderlig om du vill veta mer om islamisterna, Hamas, al Qaida o.s.v.

Gilles Kepel, Kampen om Islam.
D:o.

Roland Jacquard, Bin Ladin. Om tiden före 11 september.
(Låg klar för tryckning den 11 sept. 2001.)

Ingemar Karlsson, Tro Terror och Tolerans. Essäer om religion och politik.

Benazir Bhutto, Försoning. En programförklaring mot våld, förtryck och terrorism. (Hon mördades av islamist just när manuskriptet till boken låg klart.)

Mer bakgrund
Nationernas Förbund (NF) utlovade redan efter WW1 Judarna ett eget land i Palestina, att skapa ett ”nationellt hem för det judiska folket”. Romarna fördrev större delen av dem från Palestina för nära 2 000 år sedan. Judar började omedelbart efter NF:s löfte återvända efter sin diaspora och återvändandet accelererade efter WW2 och Förintelsen.

Uppdelningen av Mellanöstern i stater efter WW1 gjordes av västmakterna på ett fullkomligt groteskt sätt. Politikerna byggde t.ex. av okunnighet in svåra religiösa och etniska spänningar i staterna. Vi kan som exempel ta Irak med den inbyggda konflikten mellan shia-, sunni- och kurderna i nordväst. När Saddam Husseins diktatur störtades var det som att öppna Pandoras ask. Bara en diktatur kan kanske hålla ihop en sådan statsbildning? Här dödar araber i huvudsak araber. Shia dödar sunni och tvärt om. Folkgrupper och klaner slåss med varandra.

1947 godkände Förenta Nationerna delningen av Palestina i två stater, en judisk och en arabisk. Till råga på eländet tänkte man sig ett Israel uppdelat på en del i norr, en del i söder och en smal remsa land, knappt två mil bred längs kusten däremellan och format efter hur judarna vid denna tid i huvudsak var bosatta. Ett judiskt rike, till ytan ungefär 2/3 av Småland, med idag drygt 7 miljoner innevånare av många olika religioner, men naturligtvis mest judar. Denna stat tänkte man sig tydligen kunna existera omgiven av fientliga arabstater. Bara en samling politiker med olika uppfattningar kan enas om en så strategiskt omöjlig geografi för statsbildning inbäddad bland givna fiender.

1948 utropades staten Israel och omgivande arabstater förklarade omedelbart krig. Den här gången försvarade judarna sig och sitt område samt erövrade mot alla odds halva Jerusalem och en del av det tänkta arabiska området. 750 000 palestinier flydde till angränsande arabiska områden och i stället fick Israel ta emot 800 000 judiska flyktingar från i huvudsak arabiskt område. Många av de palestinska flyktingarna lever än idag, efter mer än 60 år, i flyktingläger, eftersom de inte togs emot av omgivande arabiska stater. Det gäller alltså idag andra, tredje och fjärde generation. Israel tog däremot väl hand om sina flyktingar och kan därför inte sägas ha några flyktingar.

Israel blev en modern representativ demokrati med parlamentarism, allmän rösträtt och värnplikt, något som inte kan sägas om omgivande arabstater. Sedan dess har Israel med framgång försvarat sig flera gånger, vilket jag tidigare beskrivit ganska ingående. Under det senaste arabiska anfallskriget ockuperade israelerna mellanrummet mellan norra och södra delarna av landet, Västbanken, och håller nu ett område något lättare att försvara än det av FN tänkta området. Allt nära överensstämmande med de kartor över ”Det heliga landet”, såsom det åskådliggörs för den tid då Jesus lär ha verkat där.

Konflikten Israel – Araber är gammal men har varit akut i sex till sju decennier och framför allt sedan staten Israel proklamerades 1948. Under 1990-talet fanns en hel del politiker som trodde att en fredsprocess mellan Israel och Palestina enligt Osloprocessen var möjlig. Att gå in på detaljerna skulle bära alldeles för långt.

Den s.k. Osloprocessen undertecknades 1993 av Yasser Arafat, Shimon Peres och Yitzhak Rabin i närvaro av Warren Christopher för USA och Andrej Kozyrev för Ryssland samt i närvaro av USA-presidenten, Bill Clinton. De tre undertecknarna erhöll 1994 Nobels fredpris.

Syftet med processen var att fredligt ordna framtida relationer mellan Israel och en tänkt Palestinsk stat.

I ett halvt årtionde trodde några sedan att Osloprocessen skulle kunna rädda Mellanöstern. 28 september 2000 tog Likudpartiets premiärministerkandidat, Ariel Sharon en promenad i Jerusalem, på det mest omtvistade området. För judarna är detta Tempelberget, där deras tempel fanns innan romarna förstörde det. För muslimerna är det al-Haram al-Sharif där Klippdomen och al-Aqsamoskén finns. Därifrån tror vissa muslimer att Mohammed uppsteg till himmelriket. Detta trots att han sannolikt endast har besökt Jerusalem i en dröm. Genom promenaden ansågs Sharon öppet utmana några av förutsättningarna för Osloavtalet.

Kritiken mot Osloavtalet blommade ut. Det verkade aldrig lämpligt att utropa en palestinsk stat m.m. Orättvisor upplevdes bland shabab, de unga männen på västbanken och i Gaza. Där hade man den kraftigaste befolkningsökningen i världen och den palestinska ungdomen utgör en jättelik reservoar av missnöje över situationen. Familjeplanering är alldeles tydligt något helt främmande för njutningslystna män, som närmast ser kvinnan som förvärvad och svartsjukt bevakad egendom.

Fredsprocessen hade radikaliserat och inte lugnat de unga männen. Genom att erkänna staten Israel berövade PLO dem allt hopp om att kunna förinta Israel och Arafat uppfattades av många som en förrädare. Allt Arafat kunde erbjuda var lite bidrag från i första hand EU och i EU anklagade ett envist rykte Arafats omgivning för att försnilla EU-medlen för privat bruk. Gåvorna från den arabiska halvön blev också allt sällsyntare och mindre.

Arafat lät shabab få utlopp för sin ilska och igångsatte den andra al-Aqsaintifadan. Han tog en kalkylerad risk. Den första antifadan, emanerande från ”gräsrötterna”, kom i december 1987 och lyckades såtillvida att den fläckade Israels rykte världen över. På TV kunde man se barn kasta sten mot israeliska stridsvagnar. Man använde offrets språk, vände det mot judarna och kunde utnyttja det politiskt.

I maj 2000 hade den israeliska armén dragit sig tillbaka från södra Libanon, som varit ockuperat sedan 1978. Det fanns inte längre någon anledning till en kostsam ockupation. Araberna såg det som en faktisk reträtt som skulle firas i triumf. Man såg det som en seger för Hizbollahs trakasseringskrig med terror i form av ”matyroperationer” och Israel hade tvingats kapitulera.

Israel, ett litet välmående och vällutvecklat land med relativt få invånare, en demokrati där varje medborgares liv räknas. Där man inte är villig till de uppoffringar som krävs för att övermanna ett fattigt överbefolkat arabisk-muslimskt land med föråldrade politiska strukturer och med så bedrövliga framtidsutsikter att frivillig död kunde vara rationellt val. Man trodde sig alltså ha upptäckt Israels stora svaghet, men inget kunde vara mer felaktigt.

President George W. Bush hade tillträtt och lät meddela att han inte ville ha något med fredsprocessen att göra. Clinton anklagades för att ha skadat presidentvärdigheten genom att ha förhandlat med Arafat. Arafat vägrades status som statsman av Bushadministrationen och araberna hade inte ännu förstått vilket inflytande de neokonservativa hade i Vita huset. De som menade att Osloavtalen var varken mer eller mindre än en fälla för Israel.

Redan 1996 hade neokonservativa universitetslärare i ett meddelande till Benjamin Netanyahu dömt ut Osloprocessen. Man ansåg att Mellanösternlösningen måste föregås av en lösning av Irakfrågan. Saddam Husseins Irak betalade också ut stora summor till palestinska självmordbombares efterlevande.

USA:s och dess allierades invasion av Irak öppnade Pandoras ask av fiendskap, religiöst krig och etniska tvister. Trots att makten officiellt överlämnades till en Irakisk regering den 28 juni 2004 är landets framtid som enad stat ytterst osäker. Mer än så går jag här inte in på Irakfrågan, som dock hänger nära ihop med Israelkonflikten.

I USA:s presidentval 2001 hade arabiskt härstammande amerikaner röstat på Bush. Al Gore hade stöd av judiska organisationer och hans vicepresident, Joe Lieberman var troende jude. Professorn Gilles Kepel vid L’Institut d’Etudes Politiques i Paris, världsberömd islamolog, säger i sin bok Kampen om Islam: ”I april 2001 när jag besökte Arafat och hans entourage i Ramallah verkade de fortfarande omedvetna om det nya neokonservativa inflytandet i Washington.”

Arafat trodde tydligen att Tanzims (militanta ungdomar i Fatah) och Fatahs operationer skulle tvinga Israel till förhandlingar igen. Sharon, som tillträtt som premiärminister, hade emellertid ingen som helst avsikt till nya förhandlingar. Arafats rykte i Israel och västvärlden hade skadats svårt. Israels vedergällningar blev kännbara och Arafat framstod som en opålitlig upprorsmakare, ansvarig för att underblåsa våldet. Vita huset och George W. Bush slog igen dörren för Arafat.

I Palestina lyckades inte Arafat hålla antifadan under Tanzims kontroll. Tanzim led svåra förluster på ledarsidan genom Israeliska punktinsatser. Supportrarna i Washington och New York förlorades. Han hade också öppnat Pandoras ask. Dörren slogs upp för islamistiska grupper. 2001 genomförde både Hamas och Islamiska jihad spektakulära självmordsattentat riktade mot bussar och marknader i medvetna försök att döda så många civila, kvinnor och barn som möjligt i Israel.

Arafats plan hade kapitalt fallerat och något motsvarande dagens aktivister, som vill fritt tillföra den religiösa terrororganisationen Hamas nya resurser i denna kamp märktes inte av i Europa. Idag verkar alla islamistiska illdåd glömda av många européer och amerikaner.

Den kvarvarande supermakten, USA, försökte på 90-talet verkligen lösa Mellanösterns problem. Oslofredens haveri drev i stället på en världsomfattande islamistisk terrorism, som drabbade USA den 11 september 2001 och följdes av terroraktioner i Europa. Främst i England och Spanien. I kölvattnet kom ”kriget mot terrorismen”.

Israel har också använts av länder från tredje världen som ett sätt att styra FN:s agenda från att belysa deras egna länder till att handla om Israel. Israel har varit en lätt måltavla för dessa länder i och med att dess isolering gjort att man inte kunnat motarbeta den agendasättning och det inflytande på FN:s arbete som de muslimska, och odemokratiska staterna har genom sin majoritet i FN. Av de västerländska och demokratiska staterna har det heller inte skett något avsevärt motstånd (förutom av USA) mot denna behandling av Israel på grund av att man haft mer att vinna på att inte arbeta aktivt för en rättvis behandling av Israel. En klassisk politisk kohandel sker alltså i FN på Israels bekostnad.

Till skillnad från al-Fatah erkänner inte Hamas Israels rätt att existera, och godkänner inte heller Osloavtalet från 1993. År 2006 ställde Hamas upp i sitt första parlamentsval och vann en oväntad jordskredsseger i Gaza.

Jag citerar ett utdrag ur mitt inlägg ”Vidriga tecken” från den 17 febr. 2009 under Tro och vetande. Ett översatt utdrag ur Hamas stadga:

Palestina är en islamisk waqf vigd åt muslimska generationer intill domedagen. Eftersom det är så, vem kan då göra anspråk på rätt att representera muslimska generationer intill domedagen? Detta är den lag som styr landet Palestina i den islamiska sharian (lagen) och det samma gäller för varje land som muslimerna har erövrat med våld, eftersom muslimerna under tiden för de (islamiska) erövringarna vigde dessa länder till muslimska generationer intill domedagen. … Det finns ingen lösning på den Palestinska frågan utom genom jihad. Initiativ, förslag och internationella konferenser är alla ett slöseri med tiden och fåfänga strävanden. Palestinierna vet bättre än att gå med på att leka med deras framtid, rättigheter och öde. Som det sägs i den hedervärda hadithen: "Syriens folk är Allahs piska i hans hand. Han vräker genom dem sin hämnd över vem han önskar bland sina slavar. Det är otänkbart att hycklarna ska ha framgång och inte de troende. De kommer säkert att dö av bedrövelse och desperation."…

Hamas menar alltså att även stora delar av Europa skall erövras av muslimerna, Spanien och Balkanländerna.

EU, USA och Israel kapade banden till den nya regeringen, eftersom Hamas är en islamistisk terrororganisation. Bojkotten har gjort den ekonomiska krisen i Gaza akut. Tiotusentals tjänstemän i Palestinska myndigheten gick utan lön innan de under strid sparkades ut ur Gaza.
De flesta polis- och säkerhetsstyrkor i Gaza var lojala mot al-Fatah, som är sekulärt d.v.s. skiljer på religion och stat/politik. Rivaliteten mellan de båda lägren har upprepat lett till våld.

Efter valet gick aktivister i Fatah, för att visa sin besvikelse över partiets valnederlag mot Hamas till storms mot palestinska institutioner bl.a. parlamentet i Ramallah. Den 12 juni stacks parlamentet liksom premiärministerns kontor i brand.

Hamas tog makten i det tätbefolkade Gaza, medan Fatah behöll makten på Västbanken. Under några blodiga veckor dödades ett hundratal palestinier och på årsdagen av Hamas valseger dödades minst tolv människor i dessa inbördes strider och Hamas har dödat hundratals israeler.

I maj 2008 hade över 3 000 Qassamraketer avfyrats från Gaza mot Israel och ofta staden Sderot, som ligger bara någon kilometer utanför Gaza. Hösten 2005 utrymde Israel sina bosättningar i Gaza och 14 000 Israeler tvångsevakuerades. Från 2006 ökade raketbeskjutningarna mot Israel markant. Enbart under maj 2008 avfyrades exempelvis 260 raketer.

Den 27 december 2008 inledde Israel det s.k. Gazakriget med luftangrepp, som den 3 januari följdes av marktrupp. Som vanligt krävde FN eld upphör den 28 december. Egentligen hade ju kriget inletts några år tidigare av Hamas genom beskjutning av Israel med Qassamraketer och att sända in självmordsbombare i Israel. Någon hänsyn till detta tog som vanligt inte opinion i väst. Nu var det Israel som gick för hårdhänt fram och efter vad som kan anses vara en gruvlig hämnd drog sig Israel tillbaka, men slapp efter detta i stort sett Qassamraketer.

För att få någorlunda lugn i området införde Egypten tillsammans med Israel en blockad av Gaza. Sjövägen gjordes den fullständig. Den skulle annars ha krävt bordning och genomsökning av alla flytetyg mot Gaza för att hindra smuggling av kontraband. All införsel skall därför ske landvägen och får ske enligt listor över tillåten införsel.

Det blev en bakgrundsteckning på nästan fem A4-sidor. Ändå är den enormt kortfattad.

Aktuellt

(Det här inlägget har tagit lång tid att skriva, med ett stycke då och då, när jag tyckt mig ha tid. Varje gång har jag tvingats läsa om från början för att veta vad jag redan tidigare sökt beskriva.)

I det beskrivna läget bestämmer sig tydligen IHH, en turkisk NGO för en sorts PR-jippo. (Jfr. föregående inlägg.) IHH verkar ha tydliga förbindelser med Hamas och al-Qaida. Man tar, tydligen utan framgång, kontakt med andra NGO:s och troligen även INGO:s för att tillsammans söka bryta Egyptens och Israels sjöblockad av Gaza. Givetvis förstår man att Israel inte kan tillåta detta och alltså tvingas hävda blockaden, som avser hindra införsel av kontraband till Gaza. Ingen INGO ansluter sig dock vad jag vet. Däremot en del nybildade privata och Israel fientliga organisationer såsom svenska Ship to Gaza.

Kan man få Israel att ingripa med våld, vilket i ett sådant läge är lätt, räknar man säkert med stora PR-vinster och sannolikt några ”martyrer” att redovisa inför världsopinionen.

Nu vet vi att flera av de turkiska aktivisterna före avresan uttryckte önskan om att få dö som martyrer. De hoppades alltså att kunna få de bordande soldaterna att öppna eld. Det kan inte ha varit så svårt genom att misshandeln av israelerna med järnstänger och påkar började redan innan soldaterna landat på passagerarfärjan ”Mavi Marmaras” översta däck. Den livsfarliga situation som de israeliska soldaterna hamnade i filmades och skickades direkt ut på Internet.

Ulf Carmesund, representerande socialdemokraternas broderskapsrörelse befann sig på ett av fartygen. ”Vi befann oss i periferin”, säger han ”Jag vet inte så mycket om IHH. Utifrån de samtal vi fört med Ship to Gazas ledning fanns ingen anledning att vara misstänksam.” Hur naiv får man vara? Ja visst, hur naiv som helst!

De svenskar som fanns på passagerarfärjan Mavi Marmara hölls uppenbarligen borta från stridens hetta, har inte sett något alls av den blodiga misshandeln av de bordande soldaterna vi direkt kunde se på You Tube och som filmats från annat fartyg. De verkar inbjudna till medelhavskryssning som lättlurade naiva kändisar?

Efterspelet till händelser som den här följer ett fast mönster. Politiker världen över är snabba med att kommentera, utan detaljinformation om händelsen. Tydligt markerade ställningstaganden för den ena eller den andra sidan följer omedelbart. Nyansering betraktas med skepsis. När mönstret så småningom klarnar har annat för länge sedan tagit över nyhetsflödet. I det här fallet fotbolls-VM och kronprinsessebröllop.

Nu förefaller det vara ganska klarlagt att de islamistiska aktivisterna önskade och provocerade fram några dödsoffer och att dessa islamister samlats på passagerarfärjan Mavi Marmara. Det kan rent av ifrågasättas om inte de israeliska soldaterna visat stor disciplin genom att antalet dödsoffer inte blev större. För militär trupp, sammansvetsad under krävande övningar gäller verkligen devisen ”Rör inte min kompis”.

Efter två års utbildning skulle mitt förband av plutonsstorlek år 1944 delta i en övning av renkonterstrid. (Renkonterstrid är en strid som uppstår då framryckande fientliga förband oväntat stöter samman.) Så sades det till oss i alla fall. Den ”fientliga” truppen hämtades från en för oss främmande skvadron. Vår framryckning skedde i skog, när någon ropade: ”Fiender i trädkronor”! Och mycket riktigt, fienden hade förberett mötet och för dem var det tydligen inte renkonterstrid som övades.

Under den fortsatta framryckningen blev det handgemäng, strid man mot man. Våra karbiner var givetvis laddade med s.k. lösa skott, d.v.s. patroner med träplugg i stället för den vanliga ”kulan”. Normalt pulvriserades denna träplugg redan innan den lämnat mynningen. Säkerhetsavståndet för riktning mot kroppen sades ändå vara 10 – 15 meter och anledningen till detta, att t.ex. en kvist med mycket hårt trä kunde ingå och alltså inte pulvriseras i karbinens lopp.

Curt Malm kom i underläge mot en ”fiende”, som satt grensle över honom med karbinen över hans strupe. Jag fanns i närheten och såg inte just detta, så har det redogjorts för mig. Alla som vet något om närstrid förstår att ett tryck mot struphuvudet i det läget skulle kunna släcka liv. En annan kamrat, Kemi från Tornedalen såg Malms belägenhet, satte karbinmynningen mot ”fiendens” nacke och sköt. Malm fann sig liggande under en medvetslös ”fiende”.

Det visade sig att vi var förevisningstrupp för en grupp reservofficerare under vidareutbildning. De kom nu snabbt fram ur undervegetationen vid sidan av. ”Fiendesoldaten” var fortfarande medvetslös när ambulans hämtade honom. Med detta vill jag illustrera hur riktiga soldater kan handla även under övning i djupaste fred. Att lära sig skydda egna kamrater ses som oerhört viktigt i soldatutbildningen.

Det blev inga efterräkningar för soldaten Kemi och ”fiendesoldaten” kvicknade småningom till. Han hörde nog dåligt en tid och var säkert chockad, men min kunskap om honom slutar där.

De israeliska soldaterna firade sig ned på Mavi Marmara en eller ibland två åt gången och landade i en hop verkliga fiender utrustade med järnstänger och klubbor, som misshandlade dem fruktansvärt. En del av dessa aktivister tydligen i hopp om att därigenom för egen del få bli ”martyr” för Hamas sak.

Ett svenskt språkrör för Ship to Gaza påstår sedan att alla ombord endast brukade passivt motstånd. Det hade man övat på. Den israeliska bordningen var väntad, rentav önskad i ett spel för internationell och godtrogen publik. Man hade nog inte riktigt räknat med att vi omgående skulle kunna se den tydligt planerade misshandeln av bordningssoldaterna.

Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand gör ögonblickligen ett gemensamt uttalande där de säger: ”Gazas befolkning måste få leva i frihet, demokrati och med mänskliga rättigheter.” Vem som helst instämmer naturligtvis. Det lilla kruxet är bara att största delen av Gazas befolkning i allmänna val valde bort allt detta när man valde Hamas.

I SvD den 13 juni läste jag att tre EU-ministrar Frankrikes, Spaniens och efter övertalning Italiens, i en debattartikel krävt att blockaden mot Gaza hävs. Respekt skall dock visas mot den FN-resolution som stadgar att all införsel av vapen och sprängmedel stoppas.

Sedan Hamas för tre år sedan kastade ut den palestinska myndigheten från Gaza finns självklart inga EU-poliser kvar i Gaza. Jag undrar så hur man utan sjöblockad skall kunna förhindra vapen- och sprängmedelinförsel till Gaza? Självklart vore detta omöjligt!

Vad som nu är uppenbart, är att det på den internationella dagordningen inte står en öppning av sjöfarten till Gaza. Västländerna måste utgå från att öppen sjöfart mer skulle gynna Hamas än lättnader i blockaden landvägen.

Israel och Egypten verkar nu beredda att tänka i lite annorlunda banor och landvägen släppa igenom varor som inte uttryckligen är listade som förbjudna. (Den nuvarande blockaden tillåter endast varor som uttryckligen tillåtes.)

Vi får väl se hur det går. En rimlig lösning för Gazaborna lär inte ligga nära inom räckhåll så länge Hamas maffialiknande styre av Gaza består.