tisdag 7 december 2010

Översvämning i datafloden


Det handlar om Facebook och allt det infantila, abderitiska, naiva, puerila man tvingas läsa om man inte avleder en del av datafloden. Synonymerna, liksom närbesläktade ord, är många, men ett som också bör nämnas är strunt och att drunkna i strunt kan inte vara roligt.

Vänskap är ett grovt missbrukat begrepp. Sann vänskap har absolut ingenting med vänskap på Facebook att göra. Sann vänskap tål dessutom t.ex. avvikande politisk uppfattning och kritik, men sann vänskap är tyvärr inte så vanligt förekommande som jag skulle önska.

Många har hundratals ”vänner” på Facebook. Fem- sexhundra ”vänner” är inte så ovanligt. S.k. kändisar och politiker har inte sällan tusentals. Vad väntar de sig då av sina ”vänner”? Politiker väntar sig självklart röster i val och budskapets spridande. Artister hoppas på ökat kändisskap och alltså reklam. Den unga mamman vill dagligen visa alla ”vännerna” världens finaste, vackraste och gulligaste barn. Någon kritik för struntskriverier vill säkert ingen ha och vem som helst skall naturligtvis kunna skriva strunt. Bara det inte sker på väggarna i offentliga toaletter.

På samma sätt skall man inte heller behöva läsa en massa strunt. På nätet finns oerhört mycket bra att läsa, men just på Facebook finns avsevärt mer strunt än läsvärt. Antagligen är det likadant på Twitter.

Jag är säker på att tanken med såväl Facebook som Twitter var god och att det är användarna som förstört systemet. Att dessa bloggvarianter skulle svämma över av i huvudsak återupprepat banalt strunt hade man säkert inte tänkt sig.

Vi gör ett litet experiment.
Antag att du har 150 ”vänner” på Facebook. Antag vidare att du en kväll bestämmer dig för att önska god natt på Facebook. Antag att dina ”vänner” bara har 50 vänner var. Antag att 100 av dem svarar: ”Tack detsamma!” Det kan tacksamt läsas av 100 x 50 ”vänners vänner” av vilka en del bestämmer sig för att också önska God natt på Facebook o.s.v.

Orealistiskt? Ja, men det hade kunnat vara elakt skvaller om kungahuset och skickats på förmiddagen! Inlägg och kommentarer på Facebook hade kunnat bli väldigt, väldigt många och droppat in från flera håll. Med mycket sådant går en del tid för läsning av goda böcker bort.

Ja, du har rätt! Det finns många gamla griniga gubbar, som emellertid på gott och ont utvecklats till orädda sanningssägare.

Vid det här laget har jag tackat nej till en hel del vänförslag. Här är det senaste från häromdagen. Det kom från en dam i USA. Hon fanns på Lennarts vänlista, så jag frågade om han kunde lämna referens. Det kunde han inte. Han kände henne egentligen inte. Hon var en före detta arbetskamrat. Jag tror att många desperat försöker utöka sin vänlista.

Jag har för andra gången städat ytterligare i min vänlista (datorn undrar om jag inte menar vinlista), men det skall städas mer. Du, som vill säga mig och Birgit något, eller skicka bilder kan göra det selektivt via e-post. Det vore mer välartat och skulle rent av kunna tyda på vänskap.

Osökt har jag kommit in på datalagring. Det som skrivs på nätet, även på Facebook, skall lagras för mycket, mycket lång tid och här kommer till del kalla krigets stora bergrum väl till pass. Vi ägnade oss under fem decennier efter andra världskriget åt att bygga dessa till stor del gigantiska bergrum till skydd mot kommunismen.

IBM har beräknat att det varje dag skapas 15 petabyte data. Det är åtta gånger mer än all information som finns i USA:s samtliga bibliotek. (SvD innovation 6/12 2010) En byte är ett tecken eller ibland ett helt ord uttryckt i bits och 15 petabyte betyder 15 med 15 nollor efter. Fattar du?

Mängden under ett år lagrade data ökade 2009 med 62 %. Ingenting tyder på att tillväxten avtar. Om man tänker sig att man sparde den nuvarande datamängden på dvd-skivor som staplas på varann, så skulle man få tre jämnstora högar, som når mellan jorden och månen. En del skulle vara infantilt strunt.

Problemet just nu är: Hur skall man i framtiden kunna söka med framgång i dessa oerhörda mängder data? Ja, genom att ”tagga” filerna på något klurigt sätt.

Dina barnbarns barnbarn kan komma att läsa vad du skrivit i Facebook!

6 kommentarer:

  1. Din yngste sonson har 1240 ’vänner’, och siffran ökar varje vecka

    SvaraRadera
  2. Jo, Ka-Ron har också väldigt många och du själv en del. Men minst två frågor inställer sig:
    1. Hur går det med plugget?
    2. Ligger inläggen de skall läsa på dagisnivå?

    SvaraRadera
  3. Plugget verkar gå bra. Han gör nog som jag. Det är faktiskt väldigt lite som behöver läsas. Ännu mycket mindre man behöver kommentera på.

    SvaraRadera
  4. Jag menar förstås att det är verkligt lite man behöver läsa på FB.

    SvaraRadera
  5. Helt rätt och vad är då vitsen? Det jag offrar tid på att läsa vill jag kunna idissla, fundera över. Åtminstone fråga mig vad det hela betyder?
    Finner jag det meningslöst, så blir jag irriterad. Min tid här på jorden vill jag använda till annat än nonsens.

    SvaraRadera
  6. Själv vägrar jag facebook om mår bara bra av det.
    Jag tycker som du Bertil att det är lite snurrigt. Hur ska man kunna bli vän genom ett musklick?

    SvaraRadera