fredag 23 december 2016

Rysk verksamhet


Jag kollar ibland min bloggstatistik och under lång tid har många sidvyer från den redovisats på Ryssland. Ungefär hälften så många har just idag registrerats för Sverige. Det är inte heller första gången som antalet sidvyer i Ryssland är fler än de svenska. Tidigare har de Svenska varit fler. Vad håller någon eller några i Ryssland på med undrar jag?

Naturligtvis kan det finnas goda förklaringar, t.ex. någon eller några ryssar som studerar svenska har hittat min blogg för att öva att läsa vanlig vardagssvenska i god tappning. (Ha-ha!) Nej allvarligt talat skall jag nog höra med vännen Joakim von Braun om han kan förklara det ryska intresset för min blogg.

Jag är ju sedan tidigare inställd på att det är något skumt på gång, när ryssarna visar intresse. Jag är förresten skyldig Joakim stort tack, sedan han fick mig att pressa min läkare lite, så att jag äntligen fick smärtlindring med lite effekt till min svårt onda rygg.

Från det ena till det andra så blev resultatet i det amerikanska presidentvalet en överraskning, även om vi visste att en seger skulle bli knapp. Det amerikanska systemet med elektorer är ju till för att hindra de okunniga i massan att välja fel. Nu blev det i stället elektorerna som valde fel, när massan valde rätt om än knappt. ”Underliga äro Herrens vägar” minns jag att jag som barn hörde och här passar uttrycket väl.


Nu är det snart julafton, så det här inlägget blir inte längre än så här. Ha det bra i Jul!

onsdag 21 december 2016


  


En riktigt GOD JUL
och ett GOTT NYTT ÅR önskar
Sandarnegubben och hans hustru
(Bertil och Birgit) alla läsare!








lördag 17 december 2016

I Gävleborg händer det något


Jag tror att det undras en del över långa uppehåll mellan mina uppsatser och det finns naturligtvis skäl till att produktionen minskar. Ett skäl är naturligtvis att jag blivit så där onaturligt trött som alla riktigt gamla människor blir och undrar över varför de blir?

Jag har ju läst ett antal biografier och memoarer och konstaterat att så gott som alla som nått nittioårsåldern upplevt denna trötthet. Winston Churchills biografier t.ex. nämner att Churchill mot slutet ofta sade: ”Jag förstår inte att jag är så trött”, fast på engelska förstås.

En skillnad mellan mig och Churchill är att jag förstår varför jag är så trött. Standardklyschan för att komma till rätta med tröttheten är: ”Du måste motionera”, men jag klarar att gå från ett rum till intilliggande” och möjligen lite motion liggande på sängen.

En av kommunens sjuksystrar kommer hem till oss då och då och tar ett blodprov (PK Inr). Mycket trevlig och omtänksam är hon. Hon skickade hit en sjukgymnast som har givit mig just några övningar att dagligen utföra liggande. Tyvärr glömmer jag alltför ofta att genomföra dem. Nog om detta.

I region Gävleborg blir det ytterligare en San Franciscoresa för chefer och småchefer har jag sett i tidningen. Man hade väl glömt några, som naturligtvis i så fall klagat och betald semester i San Francisco skall naturligtvis komma alla likvärdiga till del, annars kan det bli problem.

Däremot blir det inget av med storregion Svealand och därmed inte heller regiondirektörens tydligen tänkta nya tjänst fram tills han fyller 67 år. Jag har ett intryck av att han räknat med att få ett jobb som organisatör av den nya regionledning som nu inte kommer att behövas.

Jag antar att Gävleborgs högt älskade regiondirektör också tänkt sig att uppbära både lön och pension, något som i så fall nu gått i stöpet. Men givetvis går inte regiondirektören Lönnbark lottlös, tvärtom. Gävleborgs medborgare behöver hjälp av en modern Robin Hood mot sina snikna makthavare.

Regionledningen har tydligen, enligt uppgift i Kuriren, skrivit ett avtal som gör den nödd och tvungen att skicka hem förtidspensionären med ett avgångsvederlag på nära 3,4 miljoner kronor, motsvarande 24 månadslöner med full lön.

Detta inträffar tydligen om man inte kan komma överens med honom om ett annat jobb som han accepterar och som då skall ge hittillsvarande lön minus tio procent, det vill säga minst 126 000 kr per månad.

Region Gävleborg håller sig med duktiga politiker (från S, V och C) och tjänstemän, som ser till att det alltid finns pengar till deras påhitt. Skattebetalarna/väljarna i Gävleborg betalar alltså villigt och glatt vad makthavarna än hittar på.

Andra regionens duktiga skulle spara fyra och en halv miljoner kronor, genom att införa ett nytt joursystem för ambulanspersonalen. Det skulle resultera i en ren lönesänkning för personalen, men ingen vill ju ha sänkt lön. Personalen hotade med att säga upp sig om nya joursystemet infördes.

I ledningen av regionen var man säker på att personalen inte skulle göra allvar av hotet, så joursystemet infördes, varpå personalen sade upp sig. Fyra och en halv miljoner kronor skulle sparas genom förändring av jourersättningen.

Från januari till oktober i år kostar inhyrd personal drygt åtta miljoner. Så har vi övertidsersättningen, som väl ökar astronomiskt med alla uppsägningar? Inhyrda läkare och sjuksköterskor mellan januari och oktober kostar regionen knappt 210 miljoner kronor.

Men regionrådet Eva Lindberg (S) har tidigare i en intervju sagt att kostnaden inte är största problemet, utan bristen på kontinuitet när patienten tvingas möta ny personal hela tiden. De gör sitt skift och drar sedan vidare till nästa arbetsplats och deltar varken i utveckling av vård eller främjar arbetsmiljö och gemenskap kan tilläggas.

Jag slutar skriva här, jag har ju överskridit 140 tecken för länge länge sedan. Källan till mina siffror här är Söderhamns-Kuriren 3 december.

Ha det bra.

lördag 3 december 2016

Israel, Mellanösterns origo


I somras fick jag Israel på hjärnan och Mellanöstern följde med på köpet. Det händer ju så mycket ruskigt där i och intill Israel. Rent av är det nog så att Israelerna har det ganska lugnt just nu, medan araber är upptagna av att bomba och skära halsen av varandra med Putins benägna hjälp.

Särskilt har jag lusläst sexdagarskriget 1967, då de Israeliska terroristerna från 40-talet hunnit bli generaler och ministrar. Menachem Begin, som var terrororganisationen Irguns ledare från 1947 och ansvarig för t.ex. terrorbombningen av King David Hotel med 91 dödsoffer.

Han hjälpte också till då en brevbomb skickades till Västtysklands ledare, Konrad Adenauer. Hans motivering var enligt uppgift ”alla tyskar är mördare”. Adenauer klarade sig lyckligtvis utan skador. Britterna utfäste en belöning på £10 000 för infångande av Begin. Norrmännen tilldelade honom småningom Nobels fredspris.

Några har burit sig väldigt underligt åt beträffande Palestina. Gud t.ex. lovade landet till patriarken Abraham och hans efterföljande det kan vi se i Bibeln. Men på 600-talet meddelade profeten Muhammed att Gud i stället lovat landet till Abrahams egentligen förstfödde son och hans efterföljande.

Några överlåtelsehandlingar eller gåvobrev har ingen sett och det råder delade meningar om vilket område ”det förlovade landet omfattar”. En del menar att det gäller ungefär nuvarande Israel plus Västbanken och Jordanien, alltså det brittiska mandatet Palestina. En del tydligen Davids och Salomos Israel som sträckte sig från Sinai till Eufrats övre lopp under en kort tid.

Nationernas Förbund, NF, och senare Förenta Nationerna, FN, satte sig emot vad Gud bestämt och menar att FN skall förvalta Jerusalem. Staden ingår nu i Israel och är Israels huvudstad enligt israelerna. För muslimerna är Jerusalem världens tredje heligaste stad.

Ben Gurion, som proklamerade staten Israels självständighet den 14 maj 1948 menade att man skulle vara nöjd med det land man till en början kunde få om än det var litet. Utöka sina gränser kunde man sedermera genom krig eller förhandlingar. (Från hans dagbok.)

I Mellanöstern möts tre kontingenter, Europa, Asien och Afrika. Här har vi Bördiga halvmånen, området mellan Mesopotamien vid floderna Eufrat och Tigris, nuvarande Irak, och Egypten vid Nilen. Till området ansluter Medelhavet, Röda havet och Persiska viken.

Här uppstod förhistoriska civilisationer, som vi idag vet litet eller inget om. Området var upplagt för kontakter mellan olika civilisationer, som vi känner från                          
biblisk tid. Det var och är upplagt för att vara en omstridd del av vår värld, ända från förhistorisk tid.

De mer eller mindre omfattande kontakterna mellan kontingenternas civilisationer togs här i form av handel, upptäcktsresande, missionerande, infiltrationer, invandring och erövrande arméer.

Med undantag för inte mer än ett par hundra år kontrollerades nuvarande Israel av andra än israelerna. Här härskade i stället assyrier, babylonier, perser, kaldéer, mongoler, greker (Alexander den store), romare och turkar. De sistnämnda under 600 år fram till 1923, då Palestina blev brittiskt mandat under Nationernas Förbund, NF.

Här skapades tidigt förutsättningar för någon form av gemensam världshistoria, berättad av generation till generation och som småningom blev fragmentariska, efterhandskonstruktioner, myter av självrättfärdigande karaktär och kunde handla om tusentals år gamla historier.

Det är kanske inte så märkligt att tre världsreligioner uppstod här och utformades lite olika från en gemensam grund. Inte heller att detta skapade förutsättningar för fasansfulla konflikter med diffus begynnelse och som lever vidare och inte tycks kunna komma till något riktigt slut.

1869 invigdes Suezkanalen, som har oerhörd betydelse för den internationella sjöfarten och stor strategisk betydelse. I början av 1900-talet upptäcktes rika oljefyndigheter framför allt på båda sidorna av Persiska viken, samtidigt med att världens behov av olja stegrades markant, vilket gjorde området begärligt.

I samma veva, vid Vk1 slut gick luften ur Osmanska imperiet, som i 600 år härskat i Bördiga halvmånen. Storbritannien och Frankrike tog för sig av den stora kakan och Palestina blev brittiskt mandat. Mot hjälp från araberna i kriget mot turkarna, som stod på Tysklands sida i Vk1, lovade nu britterna att göra Palestina till arabiskt kungadöme. Tidigare hade de i Balfourdeklarationen lovat skapa ett Judiskt hemland, vad det nu kunde vara? Landet var ju redan befolkat.

Följden blev i alla fall ständiga sammanstötningar mellan immigrerade judar, som kommit i stort antal sedan förra sekelskiftet, men särskilt från och med 1930-talet och de araber som sedan 2 000 år och mer befolkat landet. Efter Jerusalems förstöring år 70 hade judarna befunnit sig i en diaspora. Från år 135 förbjöds alla judar definitivt att bo eller vistas i Israel.

Britternas löfte till Judarna var egentligen inte så mycket värt. De skulle få bosätta sig i sitt ”hemland”, men fortsatt arabisk majoritet skulle säkras genom begränsad immigration.


Den 4 september 2011, alltså för drygt fem år sedan, skrev jag ett mycket långt inlägg här där jag ganska kortfattat redogjorde för Israels krig, främst under modern tid. Det gavs rubriken Invandrarfientlighet, terror och krig. Du kommer dit om du använder sökrutan längst upp till vänster här.