Det ganska klara börjar klarna

Så sakta börjar nya artiklar om vad som hände på Mavi Marmara och de andra fartygen i försöket att bryta sjöblockaden mot Gaza komma på mindre framträdande plats.

”Du sade före avresan att det var viktigt att det skulle bli en ickevåldsaktion och att inte ens en nagelfil skulle finnas ombord. Hur ser du på en del aktivisters våldsamma motstånd på Mavi Marmara?” Det är mellenösternkorrespondenten Bitte Hammargren, som frågar Henning Mankell.

”På mitt eget fartyg, den svenska båten Sofia, fanns ingen nagelfil. Där fanns en rakhyvel. Där var det helt korrekt. Att det fanns andra saker på Mavi Marmara är naturligtvis inte bra. Det får de ansvariga på det skeppet hålla räfst och rättarting kring. Det var inte överenskommet.”
Så svarar Henning Mankell överbevisad om islamisternas våldsamheter på Mavi Marmara.

Bitte Hammargren säger: ”Som SvD:s utsända i Istanbul träffade jag en turkisk kvinna som kände en av dem som sköts ihjäl på Mavi Marmara. Hon beklagade mannens död men sade också att han hade sagt att han ville dö som martyr”.

Henning Mankell: ”Jag tvivlar inte på det du berättar. Men om folk vill bli martyrer var det alldeles fel omständigheter att bli det. Det var inte överenskommelsen. Idén var att bryta en blockad utan våld. Då är det klart att det uppstår en konflikt, det erkänner jag.”

Det var inte överenskommelsen! Så naiv t.o.m. korkad att man som kättare kan träffa bindande överenskommelser med islamister kan och får man naturligtvis vara. I just det här fallet verkar det dock dessutom som om Mankell m.fl. grovt överskattar sin egen betydelse.

En bra följd får i alla fall antagligen detta intermezzo. Den minoritet i Gaza som inte själv har valt den fundamentalistiska terrororganisationen Hamas att styra enligt Sharia får det lite bättre genom lättnader i blockaden via Israel och Egypten. Sjöblockaden kan naturligtvis inte hävas, eftersom man måste i möjligaste mån förhindra införsel av vapen och sprängmedel till fundamentalisterna i Hamas.