Nätverk/Vänner/Facebook igen
Tidigare inlägg med knytning: Korrespondens 2/7.
Jag börjar med Charles Darwin en forskare vars upptäckter ligger i klass med Newtons/Einstens. Darwins, av seriös vetenskap bekräftade teori om livets uppkomst och utveckling på jorden, har dock gjort honom till vår mest kände vetenskapsman. I västvärlden egentligen bara ifrågasatt bland bokstavstroende kristna, t.ex. inom Livets ord. Hans nätverk omfattade ett par tusen personer, från framstående vetenskapsmän via diplomater, kolonialtjänstemän och officerare, till avelsspecialister, forskande amatörer, samlare, odlare och trädgårdmästare förutom släktingar och vanliga vänner.
Korrespondensen använde Darwin som ett av sina viktigaste arbetsredskap. Han insamlade, ordnade och utvärderade information från jordens alla hörn. Hans skriftväxling finns inte bara bevarad, den finns också tillgänglig på Internet. www.darwinproject.ac.uk. Databasen omfattar idag ca 15 000 brev och dokument i huvudsak till eller ifrån Darwin.
Breven publiceras också i bokform. 16 volymer har hittills utkommit och utgivningen väntas avslutad 2025 och omfatta 30 volymer.
Darwins skrifter, såväl tryckta som handskrivna, återfinns på http://darwin-online.org.uk. Ett projekt vid University of Cambridge och som innehåller kring 80 000sidor text och
20 000 personliga dokument.
Allt detta återspeglar Darwins storhet som vetenskapsman, men också hans förmåga till meningsfull kommunikation inom ett nätverk.
Du, som vill veta mer om Charles Darwin, rekommenderas idéhistorikern och professorn vid KTH Sverker Sörlins bok Den blinde skaparen. Boken är en mycket läsvärd sammanfattning på bara 300 sidor av Darwins liv och gärning.
Efter att ha givit exempel på ett stort och extremt meningsfullt nätverk växlar jag över till dagens så populära nätverksbildare i Facebook.
I SvD den 17/8 finns en artikel om olika kategorier Facebookanvändare, från vilken bilden ovan är hämtad. Den 18/8 följs den upp av en artikel om det nätberoende, påminnande om det hos unga killar, som sitter uppe hela nätter och spelar World of Warcraft eller liknande och som Facebook också verkar kunna utveckla, framförallt bland unga kvinnor.
På bilden har vi fem kategorier. Den längst t.h. är Realtidsrapportören. Artikeln handlar också om Föräldern som t.ex. distribuerar flera hundra bilder av BARNET, Politikern som startar Facebookgruppen ”Vi som tycker att Victoria och Daniel ska stå i bostadskö som alla andra (och städa själva). Status-statusuppdateraren som rapporterar om nytt jobb, ny klocka, senaste mobilen och bilen. Narcissisten, som delar ut 3 047 bilder av sig själv. Facebookparet, som i stället för att gå och lägga sig skickar varandra en virtuell kram. Flanören, som bara tittar och möjligen klickar på ”Gilla” så att meddelandet ”N.N. gillar detta” skickas över till alla i nätverket. Den annars sysslolöse o.s.v.
I mitt ”Facebookfall”: Facebook är både för mycket och för lite. Kanske är jag för gammal? Det kan bero på att mitt intellekt (det finns ett sådant) har blivit så långsamt att det tar alltför lång tid att sålla efter inloggning trots att jag rensat ut i mitt nätverk.
För mig är det ofattbart hur någon kan ha flera hundra ”vänner” i sitt nätverk, där dessutom en del gör flera inlägg om dagen, men å andra sidan förstår jag att yngre människor kan ha betydligt fler vänner än jag. Jag har t.ex. letat i Facebook och även annat nätverk efter gamla skolkamrater. Det finns inga. Yngre människor kan sannolikt hitta de flesta.
Nåja, jag har börjat logga in på Facebook så där varannan dag, men jag vet egentligen inte hur dess finesser används. Dem lär jag mig nog aldrig? Jag har numera en väl utvecklad aversion mot manualer, användarhandböcker, datorns ”Hjälp” och naturligtvis politiker som tycker att pensionärer har det för bra.
Allt detta återspeglar Darwins storhet som vetenskapsman, men också hans förmåga till meningsfull kommunikation inom ett nätverk.
Du, som vill veta mer om Charles Darwin, rekommenderas idéhistorikern och professorn vid KTH Sverker Sörlins bok Den blinde skaparen. Boken är en mycket läsvärd sammanfattning på bara 300 sidor av Darwins liv och gärning.
Efter att ha givit exempel på ett stort och extremt meningsfullt nätverk växlar jag över till dagens så populära nätverksbildare i Facebook.
I SvD den 17/8 finns en artikel om olika kategorier Facebookanvändare, från vilken bilden ovan är hämtad. Den 18/8 följs den upp av en artikel om det nätberoende, påminnande om det hos unga killar, som sitter uppe hela nätter och spelar World of Warcraft eller liknande och som Facebook också verkar kunna utveckla, framförallt bland unga kvinnor.
På bilden har vi fem kategorier. Den längst t.h. är Realtidsrapportören. Artikeln handlar också om Föräldern som t.ex. distribuerar flera hundra bilder av BARNET, Politikern som startar Facebookgruppen ”Vi som tycker att Victoria och Daniel ska stå i bostadskö som alla andra (och städa själva). Status-statusuppdateraren som rapporterar om nytt jobb, ny klocka, senaste mobilen och bilen. Narcissisten, som delar ut 3 047 bilder av sig själv. Facebookparet, som i stället för att gå och lägga sig skickar varandra en virtuell kram. Flanören, som bara tittar och möjligen klickar på ”Gilla” så att meddelandet ”N.N. gillar detta” skickas över till alla i nätverket. Den annars sysslolöse o.s.v.
I mitt ”Facebookfall”: Facebook är både för mycket och för lite. Kanske är jag för gammal? Det kan bero på att mitt intellekt (det finns ett sådant) har blivit så långsamt att det tar alltför lång tid att sålla efter inloggning trots att jag rensat ut i mitt nätverk.
För mig är det ofattbart hur någon kan ha flera hundra ”vänner” i sitt nätverk, där dessutom en del gör flera inlägg om dagen, men å andra sidan förstår jag att yngre människor kan ha betydligt fler vänner än jag. Jag har t.ex. letat i Facebook och även annat nätverk efter gamla skolkamrater. Det finns inga. Yngre människor kan sannolikt hitta de flesta.
Nåja, jag har börjat logga in på Facebook så där varannan dag, men jag vet egentligen inte hur dess finesser används. Dem lär jag mig nog aldrig? Jag har numera en väl utvecklad aversion mot manualer, användarhandböcker, datorns ”Hjälp” och naturligtvis politiker som tycker att pensionärer har det för bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar