lördag 11 april 2009

Fanns visdomen före Kristus?

Lennart Gunhamre påstår i sitt inlägg den 15/1 att visdomen fanns före Kristus. Det tyder på att han missat en hel del av den enorma visdom som finns att upptäcka. I den kristna urkunden, Bibeln. Enligt denna så är Herrens fruktan vishetens begynnelse, och att känna den helige förstånd, - Ords. 9:10

Om vi människor tar vara på denna vishet behöver vi inte hamna i de strider och konflikter som idag utkämpas på olika håll i världen.
Inte ett enda av de krig som historien har bevittnat har sin inspirationskälla i Kristus fridfursten. Hans undervisning går ut på fred och försoning och att älska sin nästa (även fienderna) som sig själv.

Kriget i Gaza och många andra krig kan ha religiösa element, men saknar helt den kristna kärnan. De präglas av oförsonlighet och rädsla, något som går stick i stäv med Jesu Kristi lära.
Enligt Bibelns undervisning och Jesu egna ord, så fanns han, som också skapat oss, till före allting annat och alltsammans uppehålls av Honom: I honom är det vi lever, rör oss och är till. – Apg. 17:28

Mot detta står naturligtvis evolutionsläran. Men om dess teorier är sanna, som så många tycks tro, så utgör den blinda slumpen en betydligt skickligare skapare än hela den samlade världens vetenskapsmän tillsammans, eftersom den teoretiskt har lyckats skapa det liv som ingen vetenskapsman, trots all samlad kunskap och forskning, ännu inte lyckats åstadkomma ens en kopia på.

Ingen religionsfilosofi eller vetenskap kan mäta sig med den tro och lära som vi finner presenterad i evangelierna och genom det exempel vi där finner i Jesus Kristus. Att ta vara på denna undervisning betyder liv och trygghet. Att förkasta leder till mörker och olycka, vilket också – både den bibliska och profana historien – bär otaliga exempel på.
JERKER SJÖLANDER
(från Söderhamns-Kuriren 20 /1 2009)

Fanns visdomen före Kristus?


I Söderhamns-Kuriren av den 22 januari 2009 läser jag insändaren författad av Jerker Sjölander.
Han vänder sig mot att Lennart Gunhamre i ett inlägg den 15/1 sagt att visdomen fanns före Kristus. Detta finner han stridande mot ”den visdom som finns att upptäcka i den kristna urkunden, Bibeln. Enligt denna så är Herrens fruktan vishetens begynnelse, och att känna den helige förstånd. – Ords. 9:10.”
Men påståendet enligt ovan emanerar från en tid mycket långt före Kristus t.ex. också Job 28:28. Liksom hela Gamla Testamentet är det noterat på hörsägen långt före Kristi födelse. En tid efter vilken människans kunskaper hela tiden ökat, och detta exponentiellt. Människornas s.k. visdom verkar däremot inte ha förbättrats särskilt mycket, vilket är synnerligen olyckligt.
Gamla testamentet innehåller skrifter, som är gemensamma för såväl kristna, som muslimer och judar. Samma skrifter återfinns också till stor del i ännu äldre religioner i Mellersta Östern. Det redovisar också en närmast bestialisk Gud, som förordar stening för att ta ett exempel ur högen.



Nya testamentets Gud är humanare, även om han plågade sig själv (treenigheten) på korset för att sona människornas ondska. Treenigheten är förresten för mig obegriplig, bl.a. därför att Kristus på korset påstås ha ropat: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
I förklaringarna till Treenigheten sägs att Gud, Kristus och Den Helige Ande är tre, men att de också är ett. En matematik som måste vara högre än högre matematik.
Jerker Sjölander förnekar också evolutionen och tror tydligen inte på cloning. Får jag påminna om Dolly? Dolly var ett djur, så är även människan.


Slutligen säger Jerker Sjölander om kristendomen: ”Att förkasta leder till mörker och olycka, vilket också – både den bibliska och profana historien – bär otaliga exempel på.”
Låt mig då bara påminna om korstågen, då korsriddarna rövade, våldtog och massmördade såväl judar som muslimer och andra man betraktade som hedningar. Kristna i Norden deltog av hjärtans lust i korstågsröveriet genom lönsamma räder i Vendland (=norra Tyskland), Polen, Baltikum, Finland och nuvarande Ryssland. Minns också alla våra religionskrig, även inom kristenheten och igångsatta av kristenheten. ”Gud vill det!”, sa prästerna och deltog själva.


Som en reaktion mot Intelligent Design, ID, har Kungliga vetenskapsakademin tillsammans med 66 andra vetenskapsakademier slagit fast att evolutionen styrks, med ökande precision, av alla sinsemellan oberoende studier av livets utveckling i biologi, paleontologi och biokemi.


ID vilar på religiösa grunder och är således inget vetenskapligt alternativ till evolutionsteorin.
Einstein och Gud: Icke-biologiska vetenskapliga auktoriteters synpunkter på evolutionen har förstås mindre betydelse, men eftersom religiösa personer oftare hävdar att Albert Einstein (1879-1955, Nobelpris i fysik 1921) skulle ha givit uttryck för en tro på Gud, är det viktigt att notera att detta inte är korrekt. Einsteins syn på gudstro framgår tydligt i det brev han skrev till filosofen Eric Gutkind den 3 januari 1954 (och som såldes på auktion den 16 maj 2008 för 404 000 dollar):


“[...] The word God is for me nothing more than the expression and product of human weaknesses, the Bible a collection of honourable, but still primitive legends which are nevertheless pretty childish. No interpretation no matter how subtle can (for me) change this. These subtilised interpretations are highly manifold according to their nature and have almost nothing to do with the original text. For me the Jewish religion like all other religions is an incarnation of the most childish superstitions. [...]But a limited causality is no longer a causality at all, as our wonderful Spinoza recognized with all incision, probably as the first one. And the animistic interpretations of the religions of nature are in principle not annulled by monopolisation. With such walls we can only attain a certain self-deception, but our moral efforts are not furthered by them. On the contrary. [...]
With friendly thanks and best wishes
Yours, A. Einstein.”


Med all respekt för kristna, muslimer och judar m.m., som erkänner vetenskapliga bevis och åtminstone är tveksamma till ”intelligent design”.
Bertil Lehman

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar