Religionskonflikternas förbannelse



Innan jag börjar:



Mitt bloggande har drabbats av ett uppehåll. Det beror bara delvis på slöhet.

Jag har sysslat med annat. Bekymrat mig för att måsta deklarera. Att behöva betala ohemula skatter. T.ex. den retroaktiva på uppskjuten skatt för realisationsvinst. Jag glömmer inte hur jag och mitt parti väsnades över (s) retroaktiva skatter. Olagligt, ansåg vi! Nu är en sådan plötsligt helt OK! Jag är rädd att jag inte riktigt förstår? Min reallön (pensionen) har, sedan jag pensionerades 1992, sjunkit stadigt, medan de som arbetar i snitt fått en reallönehöjning på en bra bit över 50%. (Pensionärsorganisationerna har helt rätt, när de förklarar pensionen som uppskjuten lön.) Detta i ett läge när man börjar behöva köpa de tjänster man inte längre klarar av själv. Menar Alliansen att 82-åringar skall jobba kvar trots att de ofta som jag är multisjuka? Jag antar att många äldre pensionärer, som inte har kunnat lägga undan något, nu tvingas bli bidragstagare.

Nej, ännu allvarligare talat. Jag har fördjupats i mina böcker. Ni vet de där forntida tjocka, inbundna pappersbuntarna med en väldig massa text. Där man ibland behöver blöta på höger långfinger, när man skall vända sida. Som en del människor fortfarande samlar i rader utefter väggarna i s.k. bokhyllor. De brukar förresten finnas lite var stans. Jag har just fått på skallen av Birgit. "Läser du verkligen fyra böcker samtidigt?", när de legat på köksbordet några dagar. Javisst, gör jag det, det är inte fråga om romaner.

Det här inlägget blir inte på något sätt uttömmande. Konflikterna i Mellanöstern är komplicerade och blir i enstaka inlägg lätt lite ensidiga. Israelerna är inte 100%-igt oskyldiga till vad som händer i deras konflikt med palestinierna. Jag återkommer därför så småningom i ämnet. Inlägget nedan är tillkommet efter att jag läst något ursprungligen skrivet av europaparlamentarikern Gunnar Hökmark. Det måste alltså ses som uteslutande mitt.

Nu börjar jag:

"För den muslimska världen borde det inte finnas någon större karikatyr över muslimsk tro än att den legitimerar hämningslöst dödande av kidnappade människor, i varuhus eller på marknader handlande människor eller människor som umgås över en kopp kaffe."


Yttrandefrihetens utrymme för att säga vad man vill är svårt beskuren i muslimska länder. Muslimska ledare hävdar att vår yttrandefrihet borde inskränkas. När en svensk diplomat kallas upp till den iranska diktaturens utrikesdepartement för att ta emot en protest mot ett konstverk uppfattar vi det som närmast löjligt. Men rädslan för våldsamma reaktioner fortsätter att påverka beslutsfattare i Sverige och Europa när det gäller framställningar om Islam på ett sätt som innebär självcensur. Vem och vilka är det som i grunden karikerar islam och som skapar en bild av att muslimer är hämningslösa terrorister. Är det konstnärer i Europa eller terrorister och självmordsbombare i den muslimska världen? Är det yttrandefriheten eller terrorn som mest skadar denna gudstro?


I Afghanistan kidnappas och mördas oskyldiga människor bara för att de kommer från ett annat land, en annan religion eller för att de är yrkesutövande eller bildade kvinnor och inte vill bära burka. I Irak rivs landet sönder och samman när olika grupper med religionen som förevändning bombar och lemlästar kvinnor, barn och män utan något annat mål än att döda människor, som ett led i en religiös kamp.


I Gaza ser vi hur terror används som en metod att döda oskyldiga civila bara för att de är judar. Detta trots att judarna då hämnas hundrafalt såsom tidigare i Libanon och nu senast i Gaza. I Iran används religionen som ett motiv för att avrätta människor för att de är oppositionella eller brutit mot i vårt tycke vidriga eller bara fåniga religiösa värderingar. I islams namn.Det största misstaget som vi i Europa skulle kunna göra vore att låta extremisterna ge ansikte åt den muslimska världen och framstå som företrädare för muslimer världen över. Så är det inte, lika lite som kommunisterna var det ryska folkets sanna företrädare . Alltför många var tysta och alltför många gav sin tilltro till denna diktatur, men det glöms lätt bort att det framför allt var sitt eget folk de förtryckte och lät dö, antingen i tortyrkamrarna, eller i slavlägren. På samma sätt som totalitära islamister gör i dag, via självmordsbombare och genom krigföring.


Men det är samtidigt också sant att det inte finns någon terrorism som inte behöver en miljö där den kan verka. De palestinska självmordsbombarna väljer inte ut sina uppdrag själva, de utvecklar inte sina självmordspaket själva och de behöver en omgivning som finansierar dem själva och deras efterlevande. Och de vapenfabriker som behövs och det finansiella stöd som utvecklas existerar heller inte isolerat från det samhälle som det utvecklas i. Det tillhör den västliga världens stora misstag att den så länge har sett ner på den arabiska världen att man inte inser och anser att arabiska ledare har ett ansvar för vad som sker i deras länder, ett personligt ansvar där man kan välja att motarbeta hatet, bara leva med det eller helt enkelt understödja det och föda det.


I stället väljer den demokratiska världen att se på förtrycket av mänskliga fri- och rättigheter som genetiskt, en ofrånkomlig funktion av den kultur och den historia som dessa länder lever i. De terrordåd som utförs ses som automatiska reaktioner, utan någons ansvar annat än från den som genom sitt beteende sägs utlösa det. Det kan vara Israel, judar, USA eller européer som drar in bistånd. Reaktionen i form av ytterligare förtryck av mänskliga fri- och rättigheter, terror och hot om att utplåna andra länder framstår då som naturliga konsekvenser av andras handlande än de som ansvarar för det samhälle där självmordsbombaren förbereder människors död. I Israel, i Irak, i Pakistan. Där terrorns grupper planerar att slakta husmödrar på en marknad. Där regimer låter straffa människor för att de står för en annan religions värdering.


Vi låter det vara en naturlig utgångspunkt att muslimer förbjuder kritisk debatt, karikatyrer och mångfald och tvingar människor att leva under medeltida lagar och hot om ständig terror, så som kristna gjorde mot islamister och judar för 800 – 1 000 år sedan.För den muslimska världen borde det inte finnas någon större karikatyr över muslimsk tro än att den legitimerar hämningslöst dödande av kidnappade människor, i varuhus och på marknader handlande människor eller människor som umgås över en kopp kaffe.


Islam är en av våra världsreligioner med en historia av både militär erövring och utvecklad civilisation bakom sig. Varför är muslimska ledare världen över så tysta om den terror, de kidnappningar och avrättningar, det hat och den förintelseretorik som präglar extremisterna i den muslimska världen. De borde framstå som en långt allvarligare karikatyr över en världsreligion än en tecknare i Örebro eller Roskilde.


Det som i religionens namn sker i Irak, Libanon, Iran och Afghanistan och genom självmordsbombningar och hot om att utplåna ett land borde framstå som en långt värre hädelse än det som sker genom att det fria ordet används. Varför är muslimska ledare så tysta när Islam används för att motivera förakt för livet? Och varför utkrävs det inget ansvar av dem? Det måste bli grunden för en ny och ansvarsfull europeisk politik med sikte på att understödja en utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Det handlar om att vi alla har ett ansvar. Där ligger utgångspunkten för demokratin.