Kommunalt bolag
("Bitarna" i detta inlägg skrevs under 90-talet)

HETAB, Haninge Etablerings AB, anlitade en dyrbar konsult som skulle hjälpa till med att marknadsföra bolaget i Baltikum. Ingen kontrollerade att konsulten hade F-Skattsedel och han ansågs ha grundlurat bolaget, när kommunen blev krävd på skatterna för hans rundligt tilltagna arvode. Före detta styrelseordföranden, Claus Trolle, skyller nu på före detta verkställande direktören, Hans Erik Andersson, som skyller på kommunens ekonomikontor, där ekonomichefen naturligtvis helt riktigt säger att kommunens ekonomikontor inte har eller har haft med saken att göra. Den här skandalaffären kostar förmodligen skattebetalarna i Haninge bara så där en halv miljon. Ingen stor förlust alltså, de är ju vana vid värre smällar.

Haninge 1994

I februari 1994 presenterades den nye kommundirektören för den moderata fullmäktigegruppen.
Jag tänkte: Han får det inte lätt, det är bara att hoppas att han är vuxen den svåra uppgiften att jobba under tre kommunalråd med vitt skilda uppfattningar i flera frågor. Och tyvärr skall vi dessutom byta KSO den första april enligt avtal mellan partierna. Marietta byter plats med Staffan Holmberg, och vi får en rabiat sosse, dessutom maktgalen, som ledande kommunalråd. Hur fan skall detta sluta? Nåja Staffan har kanske ändå insett att det är han och hans partikamrater, som raserat kommunens ekonomi? Han verkar ju ha lugnat ner sig en hel del, sedan trepartikoalitionen bildades mellan moderater, folkpartister och sossar. Det verkar ibland rent av som om han kan samarbeta och så var det inte tidigare. Den stora frågan är väl hur samarbetet skall kunna bestå efter att han övertagit KSO-posten?
Jag var klart oroad, sedan jag hört att vissa förvaltningschefer redan börjat visa ohörsamhet mot Marietta och Ulf, (fp) det tredje kommunalrådet, väl medvetna om att Staffan snart skulle bli KSO.
Kommundirektören redogjorde för kommunens ekonomiska situation, som ju egentligen var väl känd men ökänd hos oss moderater. Jag antecknade ändå febrilt och så här blev det:
Nettoutflyttningen i Haninge var 1993 950 personer. Det innebär ungefär 50 miljoner kronor i minskade skatteintäkter. (Nära nog alla var hyresrätts- och några bostadsrättsinnehavare.)
Statsskulden ökar med ungefär 600 miljoner kronor om dagen och detta är en bomb!
Volymökningen i kommunerna är för närvarande 1 procent per år, men människornas reala inkomst minskar med ett par procent.
Kommunens pensionsskuld är nu drygt 400 miljoner kronor. De kortfristiga skulderna är knappt 500 miljoner kronor.
1989 - 1992 tvingades kommunen låna 300 miljoner kronor till driften av sin verksamhet, därför att ekonomin hade förstörts i grunden av socialdemokraterna med god hjälp av kommunisterna - de som nu kallar sig vänsterpartister.
Penningbristen efter Haningehems ombyggnader är 2 200 miljoner kronor och det är pengar som kommunen saknar. Den här ombyggnaden hade kostnadsberäknats till mindre än 980 miljoner kronor, men kostade alltså mer än 3 000 miljoner därför att den styrdes av inkompetenta politiker i en socialdemokratisk kommunledning.
Om kommunen lyckas sälja Haningehem tillsammans med det andra allmännyttiga bostadsföretaget man äger, Haninge Bostäder, så måste alla dessa pengar gå till avbetalning av kommunens skulder. Detta i sin tur betyder att besparingarna i kommunens verksamheter måste fortsätta och öka. Tyvärr fattar långtifrån alla detta, vilket gör kommuninnevånarna beklagansvärda år framåt.

Moderat fullmäktigegrupp

Marietta gick som vanligt igenom fullmäktigeärendena för att efterhöra gruppens uppfattning i de olika frågorna.
"Paragraf 20, befrielse från uppdrag", sade hon.
Paragrafen upptog bl. a. avsägelser från kommunalrådsuppdragen från Marietta och Staffan, medan den därpå följande paragraf 21 bl. a. upptog valet av Marietta och Staffan i deras nya kommunalrådsfunktioner. Marietta, som KSO, skulle enligt avtal med (s) avgå som KSO medan Staffan skulle tillträda. De skulle helt enkelt byta plats. Överenskommelsen var helt enkelt ett led i att (s) skulle ta sitt ansvar för kommunens dåliga ekonomi efter Haningehemsskandalen.
En ungmoderat begärde genast ordet.
"Kan man inte komma ifrån det här bytet på något sätt?" sa han. "I varje fall borde inte Staffan bli KSO och vad skulle det innebära om vi lyckas få bort Staffan och sossarna kanske lämnar koalitionen?"
"Koalitionen är absolut nödvändig, om vi skall kunna trassla kommunen ur den ekonomiska krisen, det har jag sagt många gånger. Dessutom har vi för inte så länge sedan tagit ett koalitionsavtal med dem," sade Marietta.
"Jag har sagt till socialdemokraten Niclas Lindberg att han borde bli kommunalråd i stället för Staffan, som jag anser helt omöjlig och han verkade nappa," sade en annan.
"Jag skulle inte ha något emot om sossarna lämnade koalitionen," sade Anders, "och jag kommer inte, som fullmäktiges ordförande, att ta upp den här frågan så länge det inte finns några skriftliga avsägelser. Låt oss dessutom anta att oppositionspartierna föreslår Marietta som KSO i stället för Staffan. Då kan det bli votering och Marietta kan kanske sitta kvar som KSO. Vi vet dessutom att flera sossar inte alls är nöjda med Staffan, utan vill se någon annan i hans ställe."
Vid det här laget var jag ordentligt irriterad och begärde ordet.
"Avsägelse eller inte", sade jag, "så finns det ett koalitionsavtal, som vi alla varit med om att anta. Vi måste enligt min mening uppföra oss hederligt. Dessutom är det avtalet skriftligt och omfattar byte på KSO-posten från den 1 april. Alltså kan man inte vägra att ta upp frågan i KF med motiveringen att skrivna avsägelser inte föreligger. Speciellt inte när nästa fullmäktigesammanträde kommer elva dagar senare, alltså den elfte april. Då gör vi oss skyldiga till avtalsbrott. Dessutom är det, trots vad vi alla tycker om Staffan, sossarna som utser sitt kommunalråd. Vad skulle ni själva tycka om sossarna inte godtog vårt val av Marietta som kommunalråd? Sist och slutligen bör sossarna vara med och ta sitt ansvar vad gäller reparationen av kommunens ekonomi, som de själva förstört och ingen annan."
Efter en stunds diskuterande lämnades ärendet slutligen efter att Anders deklarerat: "Jag tar inte upp ärendet utan skriftliga avsägelser."

Vid KF en vecka senare vägrade Anders mycket riktigt att ta upp ärendet, med motiveringen att ingen av de aktuella personerna avsagt sig sin kommunalrådspost. Marietta hade dessutom lämnat mötet, uppenbarligen magsjuk. Röd i ansiktet och tydligt ilsken halvsprang Alf Andersson upp i talarstolen.
"Det finns ett skrivet avtal om byte på KSO-posten," sade han. "Man kan också fråga sig varför ordföranden nu är så noga med formalia. Den här typen av ärenden har väl tidigare behandlats utan att han personligen förvissat sig om att skriftliga avsägelser finns? Det här ärendet skall behandlas idag och jag begär ajournering och kommer att fortsätta med detta tills ärendet kan behandlas!" Och så rusade han ner till sin plats igen.
"Ajournering är begärd. Fullmäktige ajournerar sig 15 min," sade Anders.
Moderaterna samlades i ett rum utanför fullmäktigesalen och alla pratade i munnen på varandra. Alla möjliga åsikter om vad som hänt företräddes. En del såg möjligheten att behålla Marietta som KSO. Andra tyckte sig se möjligheten att få någon annan sosse än Staffan som KSO. Flera visste inte vad de talade om eller förstod inte konsekvenserna av vad som hänt.
Vice gruppledaren, Bengt-Göran Arestaf, äskade tystnad och jag begärde omedelbart ordet.
"Var är Anders?” sade jag. "Anders skall omedelbart komma hit, det är han som har orsakat den här turbulensen!"
"Han tänker inte komma," sade någon
"Hämta honom, ” sade jag och fortsatte: "Jag avser hålla mig till avtalet och ingenting annat. Jag sitter mitt sista av arton år i fullmäktige och jag kommer att uppföra mig hederligt tiden ut. Vad tror ni egentligen händer om vi inte handlar enligt avtalet? Jo vi skandaliserar oss själva. Frågan är om skandalen inte redan är ett faktum? Alf rusade upp i talarstolen så snabbt att sossarna verkade förberedda på någon sorts kupp. Vet de möjligen redan vad några här tydligen vill åstadkomma?"
Kjell Nilsson instämde, lika upprörd som jag.
"Kan vi inte rösta på Marietta om Kds begär votering?" sade en av de omogna ungmoderaterna aningslöst och såg som vanligt inte de slutliga konsekvenserna.
"Vad säger du om att rösta blankt?" sade Lars Fröstad intelligensbefriat till mig.
"Varför inte rösta på Niclas Lindberg?" sade en annan och mötet började spåra ur fullständigt, med förslag hit och dit.
När Anders äntligen visade sig upprepade jag och Kjell vad de tidigare sagt.
"Jag håller mig till kommunallagen och tänker inte ta upp detta, eftersom avsägelser inte finns." sade Anders, som nu bara låst sig i sitt vanliga prestigetänkande.
"Någon måste omgående åka hem till Marietta och få hennes skriftliga avsägelse," sade jag. "Vem kan åta sig detta?"
Till slut erbjöd sig förre ordföranden i partiföreningen Tage Backman, som inte var fullmäktigeledamot, att hämta en avsägelse hos Marietta. En annan sak var det att han, tack vare tjafset i partiets fullmäktigegrupp, kom för sent. Den socialdemokratiske ledamoten Kerstin Andersson hade hunnit före. Hon ville väl dessutom, helt begripligt, se om Marietta verkligen var sjuk? Dessutom var hon kanske mer angelägen än någon annan att vännen Staffan Holmberg nu återigen skulle bli KSO.
När fullmäktigemötet senare återupptogs fanns avsägelser från de båda, Anders kupp hade misslyckats och han tvingades klubba bytet på KSO-posten.
Öppen skandal var ett faktum när det hela redovisades i pressen, som ett kuppförsök från moderaternas sida. Så det kan gå!