Kriget mellan Israel och Hamas i Gazaremsan m.m.
2009-01-10

Två frågor som är värda att ställa:
1.”Vem har rätten på sin sida?”
2. ”Kommer det här kriget att förbättra läget på lång sikt?”

Svaret på fråga ett är enligt min uppfattning Israel. Något svar på fråga två finns inte f.n. enligt min uppfattning. Det återstår att se. På kort sikt kan det naturligtvis förbättra läget på plats för Israelerna.


1947 beslöt FN att judarna skulle få bilda en egen stat i Palestina, deras gamla hemland. Det skulle alltså delas mellan araber och judar. 1948 utropade judarna staten Israel, dagen innan Britterna lämnade sitt mandat. Sedan har omgivande arabstater liksom palestinska araber ideligen anfallit det numerärt starkt underlägsna Israel, men ideligen fått på söta knölen av de både skickliga och tappra Israelerna.

Under senare delen av 1800-talet uppstod sionismen, som ville återupprätta ett nationellt hem för judarna i Palestina. En av de viktigare orsakerna var antisemitismen i Ryssland, där våldsamma pogromer förekom. I Mellaneuropa hade också en form av antisemitism uppstått med pseudovetenskapliga rasläror. Judar ansågs ha sämsta tänkbara rasegenskaper. Man skulle rensa arierna med den germanska eliten från dem. Nazisterna började 1933 med att upphäva alla rättigheter för judarna och fördriva dem. 1942 fattade de formellt beslut om förintelse av alla judar i Tyskland, liksom i tyskockuperade länder. Vid denna tid motsvarade detta praktiskt taget hela Europa. Ca sex millioner judar beräknas ha mördats av tyskarna i gaskamrar och på andra sätt.

Statsminister Göran Persson tog 1997 initiativ till en bred engångsinformation om denna förintelse och bl.a. häftet ”Om detta må ni berätta” gavs ut. Tyvärr blev det bara en engångsinformation. Historieämnet hade vid införandet av ”flumskolan” praktiskt taget utgått ur grundskolan till förmån för ”fritt valt arbete”. Detta var för flumpedagogerna liktydigt med rolig sysselsättning, pingpong, andra spel eller vad barnen kunde önska i stället för skolarbete.
De i antal offer betydligt värre kommunistiska illdåden under 1900-talet ville man inte redovisa på motsvarande sätt.

Betecknande för de nuvarande reaktionerna på många håll här i Sverige är bristande kunskaper om bakgrunden till Palestinakrigen och krig över huvud taget. Krig är fruktansvärda. Civilbefolkningen har också kommit att drabbas alltmer historiskt sett. Skräckexempel på detta är de tiotusental, som under WW2 dödades i tyska storstäder under en enda bombräd med tusentals bombplan. Hamburg, Dresden, Köln o.s.v. Atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki med antalet döda ytterligare ökat till hundratusental. Sovjetsoldaternas fria våldtäkter i Tyskland mot slutet av och efter WW2! Jag känner inte heller till något krig där inte folkrätten satts ur spel. Tvärt om är detta tyvärr numera regel i krig, oavsett vad som sägs i folkrättsliga konventioner.

Desto värre är det att Sverige numera saknar den försvarsmakt vi hade fram till början av 90-talet. Våra i försvarsfrågan nära nog genomgående historielösa politiker trodde att det imperialistiska Ryssland blev ofarligt i och med kommunismens sammanbrott. En försvarsmakt värd namnet gör att krig mot den verkar kosta mer än det smakar. Undantaget är krig underblåst av religion och det är ett sådant Hamas driver.

EU och FN är papperstigrar. Att ena FN eller dess säkerhetsråd, liksom EU-staterna om kraftfulla fredsbevarande åtgärder är för det mesta omöjligt. Hamas uppträdande i Gaza gjorde i alla fall att EU, USA och Norge drog in sitt bistånd till Gaza. Detta efter Hamas mord på Fatahanhängare, vägran att upphöra med våldshandlingar och att acceptera tidigare avtal mellan Israel och Fatah. Tvärtom har Hamas deklarerat att Israel skall förintas.

De ständiga raketbeskjutningarna mot Israel från Gazaremsan gjorde att Israel redan i september 2007 förklarade Gazaremsan som fientlig entitet och därmed öppnade för egna sanktioner såväl som militära aktioner.

Särskilt vidrigt är föraktet för människoliv inom Hamas, som nu gömmer sig med sina raketer bland civilbefolkningen och använder kvinnor och barn som sköldar. Uppenbarligen för att skapa naturligt medkännande opinion, men detta är ju Hamas krig och krig är som sagt krig. Israel tvingas bekämpa Hamas men kan omöjligen utföra detta utan att civila, även kvinnor och barn i det tättbefolkade Gaza, kommer till skada. Vems ansvar är då detta, Israels eller Hamas? Jämför de allierades bekämpande av Tyskland under WW2 enligt ovan, där tyskarna ingalunda använde civilbefolkningen som sköld. För mig är WW2 nutid. Tidsavståndet är runt 65 år, en kort tid för mig men framförallt för mänskligheten.

En annan observation man kan göra är den utomordentligt höga nativiteten i Gaza och bland palestinier i övrigt. Fram till 1970-talet hade de muslimska kvinnorna här ett födelsetal på 8-9,7 barn per kvinna och en tillväxt på över 4 % per år. Sedan dess har födelsetalet minskat och låg 2006 på 3,9. Vilken omsorg om sin avkomma visar dessa människor? Folkmängden verkar under de senaste decennierna ha ökat från ca 1 million till 1 ½ million inom detta redan tidigare tättbefolkade och konfliktdrabbade område. Ändå, flera svenskar, som lyckats ta sig ut ur Gaza och några svenska demonstranter har idag intervjuats i Sveriges Radio. Varför bryter de på arabiska?
En del svenska politiker utnyttjar naturligtvis också ett tillfälle då de ser vartåt den okunniga opinionen vänder sig, okunnig om att Hamas börjat kriget för länge sedan.

Hamas betyder på arabiska ungefär ’nitälskan’, ’kämpaglöd’, men är också en förkortning för ’Den islamiska motståndsrörelsen’. Hamas bildades 1987 under intifadan och stöds med vapen, bl.a. raketer, från Iran. Hamas vill reformera samhället i islamistisk riktning och är ursprungligen en religiös islamistisk organisation, som motsätter sig varje fredsöverenskommelse med Israel.

Rörelsen motsätter sig de fredsförhandlingar mellan PLO och Israel 1993, som gav Arafat och Begin fredspriset. Hamas vill (och för) krig mot Israel! Ett krig de endast kan förlora med stora offer för sin egen befolkning.

Många (även jag) vill att Israel skall förhandla med Hamas, men Hamas har ju klart deklarerat att de vill förinta Israel och absolut inte förhandla med Israel. Vad Israel nu försöker är väl just att tvinga Hamas till förhandlingsbordet.
Situationen är fruktansvärd, vidrig, och många menar tydligen att Israel i stället skall låta Hamas fortsätta med sina självmordsbombare och raketbombardemanget i Israel.

Lite starkt sammanfattad historia

Det moderna Israels historia kan anses börja i slutet av 1800-talet med den sionistiska rörelsen. 1917 utfärdades den s.k. Balfourdeklarationen om att återge det judiska folket ett hemland i det land de en gång fördrevs från. När romarriket kristnats tilläts judar återvända, vilket också en del gjorde. Tidvis blev därefter arabernas förtryck hårt och under korstågen slaktade de kristna både icke stridande judar och araber i många tusental.

Judarnas invandring var före WW2 begränsad. Anländande judar hade köpt mark av lokala markägare. Staten Israel utropades den 14 maj 1948 just då brittiska soldater lämnade området. De omgivande arabstaterna liksom palestinierna förklarade omedelbart krig. Efter mycket hårda strider slog den nybildade Israeliska armén Haganah tillbaka araberna och ett stillestånd inleddes 1949. Palestinska terrordåd började genomföras i Israel. Jerusalem, som FN avsett internationaliserat, delades mellan Israel och Jordanien och Gazaremsan förvaltades av Egypten.

Med kriget följde en flyktingkatastrof. Ungefär 750 000 araber rymde fältet, men togs inte särskilt väl emot av arabstaterna. Omkring 800 000 Judar i dessa fördrevs i stället, men togs väl omhand av Israel.

Suezkrisen

Den s.k. Suezkrisen uppstod 1956, då Egypten hade nationaliserat Suezkanalen och sedan Israels tillkomst blockerat kanalen samt Tiranasundet och därmed hamnstaden Eilat för Israelisk sjöfart. Storbritannien och Frankrike övertalade lätt Israel att anfalla Egypten liksom de själva, för att ta kontrollen över kanalen och Tiranasundet. Nu ingrep emellertid det icke informerade USA surt och fick Storbritannien och Frankrike att dra sig tillbaka. Israel hade emellertid snabbt ockuperat Sinai fram till kanalen och ned till Sharm el Sheikh, varvid Tiranasundet öppnades. Israel förband sig att dra sig tillbaka på villkor att Sinai demilitariserades och en internationell FN-styrka förlades till Gaza för att hindra nya terrorangrepp från fedajin. Sinai och Gaza återlämnades sedan till Egypten.
Arabstaterna fortsatte emellertid att angripa Israel. Al Fatah gjorde räder in i Israel från Syrien, Västbanken och Gaza samt besköt norra Israel med raketer från Golanbergen.

Sexdagarskriget 1967
1967 kunde svensk underrättelsetjänst med framförallt FRA hjälp följa Egyptiska krigsförberedelser, som så inkompetent beordrades via radio. Israel kunde naturligtvis ännu lättare följa förberedelserna. Sovjet, som gärna såg ett krig här, levererade i en strid ström vapen till Egypten och Jordanien, medan Frankrike, Storbritannien och USA allierade sig med Israel. Det kalla kriget med krig genom ombud pågick ju. Egypten laddade upp med trupper i Sinai och blockerade åter Tiranasundet.

Araberna var emellertid klantiga med sina förberedelser, som annonserades så tydligt. Den 5 juni, medan de Egyptiska piloterna satt och åt frukost och morgondimmorna just lättat anföll i stället det Israeliska flygvapnet. 286 av 340 egyptiska stridsförberedda flygplan slogs ut i ett huj. En uppfattning om det egyptiska stabsarbetet får man kanske genom att Nasser först kl 4 på efterniddagen underrättades om att flygvapnet var näst intill utraderat. Egyptens 5 infanteridivisioner och 2 pansardivisioner i Sinai slogs ganska lätt ut med Israeliskt luftherravälde.

Oavsett vad kungen i Jordanien tyckte var det inte möjligt att ställa Jordanien utanför och man anföll. Jordaniens flygvapen slogs snabbt ut och västbanken fram till Jordanfloden liksom Jerusalem ockuperades. Israeliskt infanteri stormade Golanhöjderna, varifrån Al Fatah gjort räder och raketer skjutits mot kibbutsar i norra Israel. Efter att syrierna dragit sig österut på morgonen den 10 juni godtog även Israel FN:s krav på eld upphör.
Egyptens president, Nasser skyllde redan den 9 juni i radio nederlaget helt felaktigt på att Storbritannien och USA deltagit i flygangreppen.
Palestinierna benämner detta krig junikriget.

Oktober- eller Jom kippurkriget 1973

Egypten hade nu tagit lärdom av sexdagarskriget. I en koalition Egypten, Syrien, Irak (med en pansardivision) och Jordanien (med en pansarbrigad) och i övrigt stöd från många andra arabstater, utförde man en brilliant skenmanöver under kodnamnet Operation Spark innan man helt överraskande anföll efter några års upprustning. Anfallet utfördes under den israeliska Yom kippur, som är den viktigaste judiska högtiden för de troende och många soldater var hemförlovade. Anfallet skedde samtidigt från Egypten och från Syrien.

Efter inledande framgångar men segt och hjältemodigt försvar av svaga Israeliska förband hade värnpliktsförsvaret mobiliserat och kom till undsättning. Resultatet blev att man till och med gick över Suezkanalen och in i Egypten samt i Syrien nådde så långt att man med artilleri kunde beskjuta Damaskus förstäder.

Som vanligt kom eld upphör till stånd efter hårt tryck från USA, Sovjet och FN. Under 1974 och 1975 kom man överens om ett Israeliskt tillbakadragande från Zonen närmast kanalen. Golda Meir avgick 1974 efter kritik mot att landet kunnat tas med överraskning.

Efterspel

Den kris som följde med stoppade oljeleveranser och höjt oljepris gjorde att jag bytte uppvärmningssystemet i villan från olja till vattenburen el.

Libanon

Två krig i Libanon följde sedan 1978 och 1982 på grund av att palestinsk gerilla opererat mot Israel därifrån.

Första intifadan

Ett palestinskt uppror mot den israeliska ockupationen utbröt 1987. Detta ledde fram till Osloavtalet 1993 då PLO accepterade en tvåstatslösning utifrån 1967 års gränser och ålades att bilda en Palestinsk myndighet i Gaza och på västbanken. Israel erkände PLO, men inte Palestina som stat.

Andra intifadan

Israeliske oppositionsledare Ariel Sharon besökte år 2000 tempelberget i Jerusalem, där Al-Aqsa-moskén och Klippdomen ligger (heliga platser för judar och muslimer). Araber betraktade besöket som en provokation, eftersom han hade med sig många beväpnade poliser på det heliga området. Efter fredagsbönen dagen efter besöket blev det upplopp i Gamla Jerusalem. Minst fem människor dödades av Israeliska säkerhetsstyrkor, 200 människor skadades då palestinier kastade stenar på beende judar och turister vid Klagomuren. 70 poliser skadades också i sammandrabbningen enligt Amnesty International.

Operation Sommarregn och Libanonkrig 2006

Hizbollah har från södra Libanon under lång tid attackerat mål i Sheebaområdet och norra Israel. Det har skett med kommandogrupper och Katiusjaraketer. Efter att Hizbollah 2006 dödat tre och tillfångatagit två israeliska soldater på Israeliskt territorium eskalerade konflikten till närmast fullskaligt krig. Hundratals bostadshus i södra Beirut, där många palestinier bor bombades. Hizbollah i Libanon har angripits vid landangrepp från havet och Israeliska flottan har genomfört en kustblockad mot landet.

Allt detta vansinniga kan få ett slut den dag palestinierna erkänner Israel och slutar med terrorn. Varför talas det för övrigt så mycket om de 750 000 palestinska flyktingarna i omgivande arabiska länder som snabbt förökar sig i permanenta flyktingläger, men aldrig om de 800 000 judiska flyktingarna som Israel i stället tog emot så väl att de inte längre är att se som flyktingar?