Barnauppfostran
(Skrevs ca 1997)

Det är inte så konstigt att det går snett för många unga. De får uppleva alldeles för lite av familjeliv och kärlek, och får inte lära sig disciplin och respekt för andra, varken hemma eller i skolan. Många föräldrar har fullt upp med sin jakt efter prylar och hög materiell standard. Nutidens ungdomsproblem är till stor del ett föräldraproblem. Föräldrarna lär inte barnen att respekt skall vara någonting positivt. De ger inte barnen de värderingar de så väl behöver i ett allt hårdare samhälle. I stället drar en del ungdomar omkring och provocerar andra till att visa dem respekt. De gör det genom att slå och sparka de som är svagare, gamla och ensamma. Anfaller som en flock vargar. I grundskolan och åren därefter är det råa karatesparkar som ger den enda respekt många ungdomar känner till. Att det är negativ respekt, rädsla, förakt och hat de skapar, verkar inte bekymra eller förstås.

I West Side Story säger pappan:
"När jag var i din ålder så...,"
"Men du har aldrig varit i min ålder," svarar sonen.
Där ligger mycket av sanningen. Föräldrar skall vara tillsammans med sina barn. Se till att barnen trivs hemma, hålla öppet för deras kompisar, men också lära dem att visa respekt och inte bara kräva respekt.

Det här försökte Birgit och jag lära våra barn och jag tror vi lyckades rätt bra. Det ser och hör jag exempel på då och då, både hos barn och hos barnbarn. När exempelvis någon kompis till våra tonårsbarnbarn besöker dem för första gången, hälsar de ibland inte. Då frågar vår dotter: "Syns vi inte?" Eller också säger hon "Här brukar vi hälsa när vi kommer!" De flesta "hajar" direkt och presenterar sig. Sedan hälsar de artigt. Alla föräldrar borde hjälpa varandra på liknande sätt, men det hör nog till sällsyntheterna numera.

I slutet på 60-talet tog flumpedagogerna på vänsterkanten bort läxläsningen. Tidigare fick de flesta föräldrar kontakt med barnen under läxförhör, eller åtminstone vid daglig kontroll av att läxan blivit gjord. Hade den inte gjorts blev det bakläxa och läraren kontrollerade att den gjorts. Nu blev hela eftermiddagen ledig och barnen upptäckte att de inte hade något att göra. Flumpedagogerna hade sagt att de behövde vila efter skoldagen. Nu är läxläsningen återinförd för barnen. Men hur många föräldrar kontrollerar numera att läxan blivit gjord? Knappast de som får hem sina barn med ”orättvisa” betyg, när det är för sent att göra något åt. En del föräldrar vet väl knappt vad läxor är, de hade ju själva inte läxor i skolan.

Man skall ju inte generalisera och det finns fortfarande en hel del lyckade barn och ungdomar. Det är bara det att de andra är alldeles för många.