Kära Vänner!

Gubben är i mycket dåligt skick när han på detta sätt, och endast detta sätt, önskar Er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År, liksom all lycka i framtiden!

Dear friends!

The old man is in very bad condition when he in this way, and only this way, wishes you all a really good Christmas and a Happy New Year, like all happiness in the future!

Nyhetsorganet Facebook

Här kommer mer för alla Facebookälskare.

2014 hade Söderhamns-Kuriren en artikel om Karin Forslund, som fallit och slagit sig illa på ett servicehem. Hon hade inte kallat på personal när hon behövde hjälp med vissa bestyr, därför att hon visste att personalen hade mer att göra än vad de egentligen mäktade.

En bild av en blåslagen Karin bifogades. Artikelrubriken var Karin gav äldrevården ett ansikte.  Karin dog tyvärr en kort tid senare. I maj 2015 använde jag bilden av den blåslagna Karin i ett blogginlägg om brister i Söderhamns äldreomsorg och planerna för en bandyhall i Söderhamn. En bild av mig själv blåslagen tillfogades, jag har ju själv en historia med många fall, som jag i tidigare inlägg redogjort för. Att Karin en kort tid efter sitt fall avlidit visste jag inte. Min källa var den pålitliga Söderhamns-Kuriren, ett noga kontrollerat pressorgan.

Hur redovisades då det hela i ditt nyhetsorgan, Facebook?

Jo, i augusti 2016 fanns ett inlägg med samma bild av Karin. Det löd: Pensionären Anna 87 år från Stigtomta. Rånad och misshandlad för andra gången på ett år av hitresta rumänska romer. Inlägget fick givetvis stor spridning bland Facebooks hängivna läsare.

2017 finns bilden av den sedan länge avlidna Karin där igen i Facebook. Nu med texten: Stina 85 år blev misshandlad och rånad av tre asylinvandrare i Jordbro utanför Stockholm. En korkad kommentar, korkad därför att vederbörande så uppenbart tror på vad hen läser i Facebook. Den lyder: Hur kan man ge sig på en gammal käring?

Igår kväll, eller kanske var det i förrgår kväll, rasade jag ihop på köksgolvet igen. Jag skadade mig inte det ringaste, men blev liggande likt en skalbagge som hamnat på rygg.

Jag försökte under en stund att resa mig med hjälp av en stol, men det verkade dömt att misslyckas och jag tryckte på mitt larm, som sitter som en klocka på höger handled.

Medan jag väntade fortsatte jag med mitt klätrande på stolen och envis som jag är så lyckades jag till slut komma upp just då hjälp anlände. Det är förunderligt, att jag inte lyckats slå ihjäl mig.

Två nöjsamma herrar,

Det är med nöje jag då och då kan läsa ett par ålderstigna herrars insändare i lokaltidningen Söderhamns-Kuriren, där de tvistar om Guds existens. Jag har nu varit bosatt i Söderhamn i 13 år och jag har en känsla av att de båda herrarnas tvist är minst lika gammal. Den ene av dem ser anledning ta upp ämnet och den andre hakar omedelbart på.

Den ene är pensionerad pastor och tydligen nära nog som man säger bokstavstroende. Den  andre är f.d. militär, rektor och skolchef, men båda har studerat bibeln ingående. Den senare har också sammanställt en bok, där han efter ingående bibelstudier ifrågasätter evangeliernas överensstämmelse med de historiska händelserna på Jesu tid.

Under sina bibelstudier förfärades han också av Moseböckernas blodiga historier och den moral som beskrivs i dem. Studierna resulterade i en bild av Jesus som en illusionist med psykopatiska drag och han fördes allt längre bort från den kristna tron. Han insåg att ”Gud skapade inte människan, människan skapade sin Gud.”

Pastorn är däremot djupt troende och den andres argument mot kristen tro rinner av honom som då man häller vatten på en gås. Jag vet inte, men känner mig ganska säker på, att han inte accepterar den evolution sedan miljarder år som vetenskaperna numera enats om. Den som kommit fram till att homo sapiens för 70 000 år sedan ännu var ett oskäligt djur i Afrika, men att då startade den kognitiva revolutionen och kulturer började uppstå.

Sedan gick det fort. Jordbruksrevolutionen kom för ca 12 000 år sedan och den vetenskapliga revolutionen satte fart för bara 500 år sedan. Just nu kan vi alla konstatera att den tekniska utvecklingen går väldigt snabbt och inom elektroniken skenar den.

Detta till trots finns det människor som fortfarande tror på Bibelns skapelseberättelse och att Gud skapade världen för sex tusen till tio tusen år sedan. Det hjälper inte hur många miljontals år gamla fossiler våra vetenskapsmän och kvinnor skrapar fram ur jorden. Särskilt vanligt är det bland protestantiska frikyrkopastorer att man även förkastar evolutionen som Guds redskap för att skapa människan.

Nästan häften av de amerikanska församlingsledarna tror att jorden är 6 000 år gammal och i det upplysta USA kan man t.o.m. hitta museer som förfäktar att dinosaurier och människor under den tiden levt jämsides på jorden. Några bevis liknande våra fossiler kan man givetvis inte prestera, men vad spelar det för roll då tron är stark?

Under lång tid betraktades människan som så överlägsen djuren att alla försök att beskriva henne i zoologiska termer mötte hårt motstånd. Antydningar om anatomiskt släktskap mellan mänskliga varelser och djur mottogs med indignation och avsky.  Nu vet vi att människan är ett djur bland andra.

Jag minns en gammal historia som naturligtvis lär vara sann, men i alla fall är typisk för en förgången tid och gäller en prästfru som yttrar sig med anledning av Darwins teorier om människans ursprung.

 ”Släkt med aporna? Kära du, vi får verkligen hoppas att det inte är sant. Men om det skulle vara sant får vi hoppas att det inte blir allmänt känt.”

Idag vet vi att vi (sapiens) under tolv tusen år varit den enda människoarten på jorden. Så det är inte så konstigt kanske att vi sett oss som unika. Dessförinnan fanns emellertid fler arter av människa (homo). För tolv tusen år sedan dog arten homo Floresiensis ut och vi (sapiens) blev ensamma kvar i släktet homo. För 28 tusen år sedan dog homo Neanderthalensis  ut efter att ha funnits i drygt 320 000 år. Vår egen art, sapiens, uppstod för 200 000 år sedan.

Carl von Linnés berömda system talar om art, släkte och familj och vi tillhör arten sapiens, släktet människa och familjen apmänniska. Människans nu levande närmaste släkting är schimpansen. Schimpansen är närmare släkt med människan än med gorillan, som är vår efter schimpansen närmaste släkting. Därefter följer bland andra den trevliga babianen.

Nu är det illa

Under minst fjorton dagar har jag funderat över ett inlägg här i bloggen, bestämt mig för hur dispositionen skall se ut och vad jag absolut inte får glömma att skriva. Jag har samtidigt varit svagt medveten om att jag tidigare skrivit något i ämnet. Så idag bestämde jag mig för att ta reda på vad jag skrivit i ämnet, skrev ”homo sapiens” i sökrutan i bloggens övre vänstra hörn och klickade ”Enter”.

Fram kommer mitt inlägg, Om människan från den 10 maj 2017, som visar sig vara skrivet med en disposition nära den jag just funderat ut för nytt inlägg. Tablå! Men ämnet, Homo sapiens, är outtömligt. Man kan t.ex. skriva hur mycket som helst om olika skeden av människosläktets och arternas utveckling/avveckling.

Men inget har blivit skrivet. Jag sätter mig vid datorn för att skriva, men i stället samlas alla tankar kring Birgit och 68 år av samliv med henne, som nu plötsligt har upphört och saknaden gör sig ständigt påmind. Jag har ett par gånger tagit fram minnesboken som begravningsbyrån sammanställt, och då börjar jag gråta.

Att gråta känns skönt, befriande på något sätt. Jag hade väl glömt hur det kunde kännas, men nu också på något sätt befriande, som en fin privatsak för Birgit och mig. Jag saknar henne och ibland tycker jag mig se henne i ögonvrån och tittar däråt innan jag inser att hon inte längre finns. På samma sätt hör jag henne då och då.

Däremot hör jag inte något från släkt och vänner. Det var visserligen Birgit som skötte våra kontakter med släkt och vänner, jag hör ju så illa och telefonen gick tidvis varm. Men nu är telefonen lika död som Birgit. Å andra sidan är det inte alltid jag hör när den ringer.

Tiden har gått, den 18 september publicerades mitt senaste inlägg och idag är det den 14 oktober. Då jag vaknade i morse var det till min stora besvikelse. Ja, jag har nog aldrig känt mig så besviken över något och tro för all del inte att jag skämtar. Livet har för mig blivit en räcka små och stora olyckshändelser, som då jag knuffar ner ett glas som krossas mot golvet eller jag själv faller och dunkar huvudet i golvet.

Eller som exempel då jag åt frukost i dag vid 14-tiden ideligen somnade över filtallriken och doppade hakan, med ganska långt blivet skägg, i filtallriken. Jag behöver alltid ha en bunt hushållspapper i närheten då jag äter.

Jag sitter vanligen vid spisen med köksfläkten på mellanfart och kedjeröker medan jag läser dagstidningarna eller gör något annat t.ex. bara sover. I går när jag satt där vaknade jag av att fingrarna kommit för nära elden jag tänt i handduken som hänger över handtaget till ugnsluckan. Elden hade jag tänt genom att sätta cigarettglöden mot handduken som brann ganska bra och inte var helt lättsläckt.

Det kan vara rätt intressant att se hur mina besökare från hemtjänsten reagerar inför den skräphög som varje dag samlas framför spisen. Det kan var cigarettaska, under sömnen tappade brinnande cigaretter (de gör ingen skada på klinkersgolvet) som, kak- eller matsmulor och annat. En del sopar upp där, andra frågar om jag vill att de sopar och andra undviker att se på soporna, men en av dem tar t.o.m. fram svabben och svabbar.

Klockan är nu tjugo över åtta på kvällen och jag upptäcker att det är dags för medicinintag, men också att jag glömt den medicin jag skulle ta efter middagen. Å andra sidan har jag ju under hela dagen bara ätit en tallrik fil. Då jag snart lagt in det här inlägget är det alltså hög tid för lite av varje. Jag tror jag väljer kåldolme i dag och hoppas att inte glömma dagens warandos.

Sluta bjuda in all världens muslimer till Sverige

Sverige skall naturligtvis liksom andra länder ta emot flyktingar, men inte urskillningslöst för permanent bosättning. I ett normalfall skall de återvända så snart detta kan ske utan risk. Det skall inte heller vara så att Sverige tar emot oproportionellt fler flyktingar än andra europeiska stater. Det var det. Är jag rasist nu?

Våra religioner är inte bara till välsignelse. Då våra media kommit in på ämnet har man under lång tid beträffande islam tassat fram med största försiktighet. Religionen har under lång tid framställts som mjuk och fredlig, varför muslimer alltid kan välkomnas till vårt land. Men islam är på många sätt en otäck religion, särskilt radikala varianter av den.

Islam är inte bara religion, man har också gjort det till lag, något som inte varit helt lätt eftersom varken Koranen eller sunna (Muhammeds föredöme) innehåller några lagtexter. Bara 30 av Koranens 6 200 verser handlar om brott och straff, bara ca 350 innehåller något som kan kallas lagtext och hälften av detta avser dessutom religiösa ritualer.

Koranen och sunna måste tolkas för att kunna ge lagtext och denna tolkning utför de rättslärda som kanske kan Koranen utantill och väl känner sunna men i övrigt är närmast obildade. Beslut fattar de i konsensus, men det finns många grupper rättslärda och domsluten blir därefter.

Kristna trodde förr att Gud skapat kvinnan för att mannen skulle få sällskap, någon att prata med och ha behag av. Ungefär där är rättrogna muslimer idag. I varje fall på landsbygden i t.ex. Iran förekommer i vår tid stening av otrogna kvinnor, ett monstruöst sätt att tillämpa dödsstraff.

Islam värderar många gånger inte människoliv särskilt högt. Det ser vi på hur IS agerat i Syrien, Irak och nu även Europa tillsamman med alla andra islamistiska terrororganisationer. Där man urskillningslöst dödar män, kvinnor, barn och varandra. Sunnimuslimer dödar shiamuslimer och tvärt om.

De som nu ivrar för att ta emot alla muslimska flyktingar och låta dem stanna har kanske inte klart för sig att bland alla flyktingar finns sådana som varit inblandade i terrordåd, stridit för IS eller andra terrorgrupper, eller är presumtiva terrorister. Vi behöver inte nödvändigtvis låta göra ett syriskt, irakiskt eller Afghanistanskt problem bli ett svenskt problem.

Det är så lite man förstår

Jag går rakt på sak. En del religioner och sekter bekymrar mig. Det gäller t.ex. Bokens tre, kristendomen, islam och judendomen. Jag vill gärna se mig som kristen, men Bibeln ser jag som stor sagolitteratur, hopsamlad och nedtecknad under de tre första seklerna av vår tideräkning, alltså för 1 700  ̶  2 000 år sedan. Hur och varför vårt universum uppstått vet vi människor egentligen inte, men vi jobbar på det.

Ett bekymmer för de kristna ser jag i de jag kallar tokkristna, de som blint tror på Bibelns bokstav. T.ex. att Gud skapat jorden på sju dagar, att detta skedde för ca 10 000 år sedan och att rovdjuren tillkom först efter syndafallet, men det är ett litet bekymmer jämfört med dagens stora bekymmer. Ett av de största är islam med islamismen.

Av någon anledning är det inte comme il faut att tänka på det sättet. I stället framhålls det ideligen att islam är en på alla sätt fredlig religion. Man skiljer på alla sätt islamister från islam precis som om inte islamister hade någon som helst koppling till islam. Men islamister är radikaliserade, starkt troende muslimer, motsvarande våra tokkristna.

Skillnaden är att islamisterna är terrorister och faktiskt tror att de uträttar en god gärning då de dödar så många otrogna de kan män, kvinnor och barn som intet ont gjort. Så tolkar många av de skriftlärda muslimerna koranen och andra muslimska skrifter. Sedan predikar en del mullor och imamer detta i en del, även svenska moskéer. Svenskarna har dålig koll på vad som sägs i moskéerna på arabiska. Vi har ju dessutom vår yttrandefrihet och håller hårt på den.

Ett problem som bör kunna ses är medias relativisering av mängden terrorns offer. I Expressen kunde man efter dåden i Spanien 2015 med många offer läsa att det dör 2 920 personer om året i Storbritannien när de pratar i mobiltelefon medan de kör bil. Exemplet svajar dessutom en aning eftersom officiell brittisk statistik säger att totalt 1 700 personer dog i trafiken 2015. Särskilt islamistiska terrordåd verkar utlösa den här typen av relativiseringar av islamskt/islamistiskt mördande. Olyckor är dessutom en sak och massmord en annan.

Fundamentalistisk religiös radikalisering blomstrade efter den arabiska våren. Detta i sekulära länder där religionen dessförinnan tydligt var på väg mot allt mindre betydelse. ”Våren” var från början en ungdomens rörelse för ett större mått av frihet, men urartade till motsatsen sunnitisk salfism, terror och mördande. Islamism var absolut ingen maktfaktor att tala om i Mellanöstern för ett halvsekel sedan.

Ett problem är att det inte finns någon politisk lösning på den islamistiska terrorn, ingen förhandlingslösning, ingen motpart att förhandla med. Inga geografiska områden eller andra politiska frågor att kompromissa om. Mordmaskinen IS har, tack och lov, snart inget markinnehav kvar, men har aldrig varit möjlig förhandlingspart.

De islamistiska terroristerna är inte någon avskild sammanslutning som enkelt kan fångas in, och fängslas. De rekryteras bland världens drygt 1,3 miljarder muslimer och där är stödet för organisationer som al-Qaida och IS oroväckande stort.

Den norske professorn i Mellanösternkunskap, Brynjar Lia, vid Oslo universitet har från  opinionsundersökningar i Mellanöstern och Nordafrika konstaterat att många miljoner människor där stödjer eller är positiva till muslimska grupper som al-Qaida eller IS. Mer än var tionde egyptier, jordanier, palestinier eller tunisier sympatiserar med al-Qaida enligt Brynjar Lia. Egypten har mer än 90 miljoner innevånare och där stödjer 15 procent al-Qaida, medan IS har stöd av närmare 10 procent. ”Jihadism in the Arab world after 2011. Explaining its expansion” (i ”Middle East policy council” 2016:4) av Brynjar Lia. I t.ex. Turkiet är stödet för al-Qaida lika stort.

Ett flertal opinionsundersökningar visar att stödet för militant islamism bland muslimer världen över oftast ligger från cirka 10 till 20 procent. I en studie från 2014 uppger drygt 20 procent av Bangladeshs huvudsakligen muslimska befolkning på mer än 160 miljoner att de är positiva till al-Qaida.

I Nigeria med över 180 miljoner är siffran 18 procent, Indonesien 15 procent. Hela 24 procent av Nigerias befolkning delar dessutom åsikten att självmordsbombningar i Islams namn ibland kan rättfärdigas  Enligt samma studie 24 procent i Egypten, 18 Procent i Turkiet, 18 procent i Malaysia och så vidare. Sympati för våldsbejakande islamism är alltså inget ovanligt fenomen även om majoriteten muslimer inte bejakar det.

Att radikal islamism har gott om anhängare i västvärlden kan vi se av en studie utförd av WZB Berlin Social Science Center från 2013. Man intervjuade 9 000 muslimer från sex västeuropeiska länder. Den visade att religiös fundamentalism inte är något marginellt fenomen. En majoritet ansåg till exempel att religiösa regler var viktigare än lagarna i det land där de levde.

Europas muslimer har nu också börjat kräva införande av sharialagar i Europeiska länder, ja detta har även varit på tapeten för muslimer i Sverige. Vi har naturligtvis all anledning att betacka oss för något sådant. Vi har redan fullt sjå att komma till rätta med det hedersvåld som flyktingar tagit med sig till vårt land.

Denna utbredda fundamentalism betyder naturligtvis inte att alla dessa människor är beredda att ta på sig ett bombbälte i morgon, men det antyder att terrorgrupperna har en god rekryteringsgrund både på hemmaplan i Mellanöstern och i övriga världen inklusive Sverige. Enligt Säpo finns nu i Sverige tusentals våldsbejakande islamer.

Jihadisterna har ingen fast punkt eller något område de behöver försvara. Efter utfört uppdrag eller efter ett eventuellt misslyckande omgrupperar de enkelt till annan plats. De är därför närmast omöjliga att besegra militärt och motståndaren måste satsa stort på underrättelseverksamhet, för att i tid kunna möta angrepp och detta är ingen enkel uppgift.

Den militanta islamismen har förklarat krig mot oss alla kristna, hinduer, judar, kvinnor, homosexuella och alla de miljoner muslimer som förkastar det islamistiska våldet. Sunnimuslimer terrorbekämpar dessutom shiamuslimer och tvärt om. Samtidigt förklarar många förståsigpåare att islam är en fredlig religion, vilket nu fler och fler börjat ifrågasätta. Ja, man kräver allt oftare att Europas gränser skall stängas för dessa flyktingar av vilka en alltför stor del visar sig vara eller blir militanta och terrorister.

Det finns en förfärande stor mängd muslimska terrororganisationer som välkomnar unga muslimer som börjar besöka moskén till fredagsbönen. De jag så här på rak arm kommer på är: IS, al-Qaida (flera), Talibaner (flera), Muslimska brödraskapet (slussar vidare), Hizbollah, Islamiska jihad, Jama´at-i-Islami, Javsh Muhammad, Takfir wa Hijra, Hamas, Abu Nidal, Al-Aqsa-martyrernas brigad, Palestinska Islamiska jihad (PIJ) och många andra.

Ja, jag erkänner. Med risk för att bli kallad rasist eller något annat fult tycker jag att det nu är hög tid att skicka tillbaka en hel del av de flyktingar som sökt sig till Sverige och som inte längre behöver vårt beskydd. Det är inte heller längre helt fel att bromsa eller stoppa tillflödet av invandrare vid våra gränser.

I stället bör man kanske börja fundera över vad Europa skall göra då en folkvandring på grund av klimatförändringen och ytterligare förhöjd temperatur med torka i Medelhavsländerna skjuter fart.

Världens bästa skola, men med sämsta resultat

Nej, så illa är det naturligtvis inte, men illa är det i gamla Sverige. Tre svenska professorer och en doktorand i idé- och lärdomshistoria har skrivit en artikel i Svenska Dagbladet med rubriken ”Synen på kunskap är svenska skolans stora problem.” Lärarna har själva fått lära sig att se kunskap som något subjektivt och eleverna skall framför allt lära sig att söka information. Det synsättet måste förändras både för att höja resultaten och skapa mindre stress i skolan.

Ansvarigas förklaringar av problemen i svenska skolor blir en lång lista som ofta fixeras vid enskildheter, vilket ger lösningar i enskilda detaljer. Man siktar också in sig på kommunaliseringen av skolan, det fria skolvalet, invandringen, vinstdrivande aktörer och så vidare. Detta menar skribenterna är fel väg att gå och jag håller med dem.

Själv började jag skolan på 30-talet för 83 år sedan och avslutade skolgången på 50-talet, för att sedan bedriva självstudier en stor del av min tid. Mitt yrke är ju sådant (elektronikingenjör) att ständiga vidarestudier var ett krav. Under min aktiva tid gick vi exempelvis från elektroniska kretsar med elektronrör till frimärkesstora chips med komponenter som knappt syns för blotta ögat.

Hela min skoltid var det fråga om katederundervisning följd av föreläsningar vid KTH-kurser, kurser anordnade av våra stora elektronikföretag eller av FMV. Jag kom att engagera mig i skolpolitiken och följde därför med i skolans utveckling, särskilt under 1970- och 80-talen. Det kunde många gånger vara deprimerande. Flumskolan började några som kallade sig ”moderna pedagoger” successivt införa redan från 60-talet.

Man förbjöd en tid läxläsning, man lärde inte barnen multiplikationstabellen, skoldisciplin blev ett fult ord och barnen behöll mössan på i skolbänken utan att läraren kunde se till att den togs av. På 60-talet upptäckte barnen att man kunde sparka hål i masonitdörrarna till klassrummen, alltså gjorde man det eller klottrade på dem. Flumpedagogerna införde sina nyheter helt utan vetenskaplig grund, men som om förändringarna skulle vara självklara förbättringar.

Synen på kunskap har förändrats så att det i läroplanerna inte slås fast att vissa ämnen har delar som eleverna förväntas lära sig. Detta bland annat för att dessa kunskaper behövs för att kunna gå vidare i inlärningen och utveckla kreativitet. Kunskap ses som något subjektivt som uppstår av elevens egna sökande på framför allt Internet.

En av de tokigaste idéerna var och är att de unga eleverna själva skall planera och leda sin inlärning. Jag mötte idén hos en ung kvinna, socialdemokrat och sambo med ett kommunalråd på1980-talet. Det hela skulle kunna gälla även de riktigt små barnen. Idén finns fortfarande i läroplanen och är förödande för lärarauktoriteten och lärarnas legitimitet att bedöma elevers prestationer och sätta betyg.

Inför valet 2014 gick nuvarande utbildningsministern, Gustav Fridolin, ut i en debattartikel med rubriken ”Så räddar vi skolan på de 100 första dagarna”. Han har nu suttit i ledningen för den svenska skolan i tre år och skolan är som den är, fortfarande. Det blev som vanligt inte mer än ett ouppfyllt men dessutom fånigt politikerlöfte.

Det har konstaterats att svenska elevers läsförståelse blir mindre och mindre liksom förmågan till abstrakt tänkande, som är kopplat till den svaga läsundervisningen. Förskollärarna utbildades tidigare för att påbörja barnens läsundervisning, så är det inte längre, det är synd.

Det finns naturligtvis fortfarande en del duktiga, rent av skickliga lärare, värda högre löner än dagens, men de har blivit allt färre. Jag tror faktiskt att flertalet av dagens lärare inte ens är värda sin nuvarande lön. Det är ett dilemma. Ändå måste man se till att lärarna får bättre betalt, så att lärarhögskolorna fylls med elever som bättre lämpar sig för att utbilda våra barn och ungdomar. Det får inte vara så att inträdeskraven till lärarhögskolorna sättes lägre än i flertalet andra högskolor. Det skall naturligtvis vara tvärt om!

De fyra artikelförfattarna har skrivit boken ”Kunskapssynen och pedagogiken  ̶  varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas”. De föreslår där hur utvecklingen skall kunna vändas med en instruerande lärare med förväntningar på eleven. Jag har inte läst boken, men tror att många i skolan behöver läsa den.

Ett livstecken

Jag skall snart börja skriva igen, men det dröjer lite. Förlusten av min älskade Birgit har gjort att jag ”tappat gnistan”, men hoppas att den åter skall infinna sig småningom. Vidare får jag en tid nu ha min son, Lennart, hos mig. Lennart är sedan många år bosatt i Ohio, USA, där han har sin familj, hustru Ka-Ron och sönerna Mattias i Los Angeles, Kalifornien, och Christian i Cincinnati, Ohio.

Ämnen att ventilera min ilska över saknas inte: Otillräckligt försvar, skola i ständig kris och allt sämre kunskaper, alla misslyckade politiker, polisbrist, sköterskebrist, bostadsbrist  o.s.v. i det oändliga. Man får ta sig en ordentlig funderare för att hitta något att glädjas över eller vara nöjd över.

Bristen på inlägg i min blogg den senaste tiden har, får man väl anta, gjort att besöken där blivit färre den senaste tiden, men hav tålamod. Jag kommer att återuppta skrivandet, även om det kommer att dröja en liten tid.

Ha det bra så länge.

Söderhamn plötsligt i svår ekonomisk kris

Kommunstyrelsen hade i tisdags kallat tre nämnder, omvårdnadsnämnden, socialnämnden och kulturnämnden, för att förklara varför de inte klarar att hålla sig inom budgetramen. Framför allt är det de två första nämnderna som går mot jättelika underskott. Denna lilla kommun går just nu mot ett underskott på 83 miljoner kronor.

Framför allt är det omvårdnadsnämnden och socialnämnden som har jättelika underskott. Per- Albins folkhem, med den gamla svenska välfärden är tydligt på avskrivning i Söderhamn. Det är så tydligt något vi har att tacka våra ”skickliga” kommunpolitiker för. Politiker som då och då får för sig att kommunekonomin går en lysande framtid till mötes.

När stadens bandylag nyligen begärde att få en bandyhall för 60 miljoner kronor, så beviljades det med motiveringen att kommunens ekonomi var god tillräckligt. Några ekonomiska osäkerheter kunde inte politikerna se.

Detta till trots av att kommunen mycket frikostigt tagit emot asylsökande sedan 2015 med motiveringen att det skulle förbättra kommunens ekonomi. Helt fantastiskt tyckte jag då och tycker jag nu. Självklart stod redan då att staten inte skulle fortsätta att betala i evighet och att det skulle dröja många år innan asylsökande, analfabetiska, afghaner kunde tänkas självförsörjande borde även kommunpolitikerna ha förstått. Men nej, de såg inte längre än ett par år framåt i tiden.

Jag förstår faktiskt inte hur de människor tänker, som menar att Sverige, till skillnad från andra europeiska länder, skall ta emot alla asylsökande som infinner sig här. Att det skulle vara vår humana skyldighet?

Observera att vi svenskar nära nog mangrant har arbetat hårt i många år för att åstadkomma det fina folkhem vi nu har. Varför rasera detta genom att välkomna människor ur helt andra kulturer, där ett människoliv är föga värt, med en gammal religion som samtidigt är lag, där särskilt kvinnor kan straffas genom stening och på många sätt är värda hälften mot en man. Människor som inte sällan är radikala i sin religionsutövning, vilket då och då får dem att begå fruktansvärda terrordåd med många dödsoffer.

Men åter till Söderhamns kommun, nämnderna kallas till kommunstyrelsen för att förklara varför man inte kan hålla sig inom budgetram! Hur kunde det vara så svårt att förutse att staten inte skulle betala för ett decennium framåt? Var jag ensam om att räkna ut att det skulle gå på detta sätt?

Hans Sundgren (M) reagerar kraftigt mot att migrationsverket sagt upp avtalet med kommunen med platser för ensamkommande. Något som Kuriren har berättat om tidigare. Nu framkom det under mötet att uppsägningen inte nått socialnämnden. Lika dålig kommunikation som på Regeringskansliet. Men läser inte ledamöterna i nämnden tidningarna?

”Problemet är mycket den här etableringspuckeln med nyanlända som kom under 2015. Där förlorar vi den statliga ersättningen nu under hösten 2017. Och de är inte anställningsbara och ska nu ut i arbetslivet. Då får vi problem”, säger Hans Sundgren. Ja, men det var väl förutsett, säger jag.

Kommunalrådet, Sven-Erik Lindestam (S), listar fyra åtgärder som han tror kan fixa ekonomin tillfälligt eller långsiktigt. Sedan dömer han ut tre av dem. Kvar blir: ”Att få ordning på ordning på styrprocesser, jobba lite mer effektivt. Det är det som vi kan göra själva, och som ger resultat långsiktligt.”

Vem förutom kommunalrådet förstår? Jag gör det inte!

Jihadister välkomnas

Väldigt länge har vi nu fått se och höra att runt 300 svenska personer sedan 2012 har rest till

Syrien eller Irak för att strida med IS eller andra våldsbejakande islamistiska grupper. Sedan lång tid tillbaka påstås det också att fler än 150 av dem har vänt tillbaka till Sverige. Återvändarna lär bli allt fler efter hand som IS förlorar mark i Mellanöstern.

I Sverige verkar de tas emot med nära nog öppna armar, liksom vi tar emot våra asylsökande. Inom parentes ser jag just att senaste Stockholmsterroristen, Rakhmat Akilov nu får närmast gratis tandvård i häktet och det är klart att han bör passa på att låta fixa tänderna när han ändå inte har något särskilt för sig.

Jag tror att Sverige länge, per capita, har haft världsrekordet i asylmottagning. Det verkar ju lovvärt, men borde man inte ha lite bättre koll på vilka förmågor det är som vi tar emot och välkomnar. Är det inte möjligen också så, att vi borde avvisa fler? Jag blir oroligare för varje dag jag öppnar dagstidningen och ser media jämföra oss med andra, ser hur våra byråkrater hindrar Säpo att ta del av Migrationsverkets förhör av asylsökande.

Säpo får inte läsa vad Migrationsverket får fram vid förhör av asylsökande! Tydligen är det ofta av största intresse för Säpo! Vad ska vi ha Säpo till egentligen? Nu slinker tydligen många fula fiskar igenom via Migrationsverkets trasiga nät. Jag kan inte annat än beteckna det hela som ett skandalartat systemfel. Men kan det bli på annat sätt med de politiker ur vårt toppskikt som vi dagligen ser och hör demonstrera sin inkompetens via media? Jag har sett att Stockholmsterroristen, Akilov, sannolikt skulle ha varit satt under Säpos övervakning om Säpo fått ta del av Migrationsverkets förhör med Akilov.

Storbritannien river passen för dem som visar sig ha krigat i Jihad! Att delta i Jihad är en religiös plikt för muslimer, men med Jihad menar man inte sällan kriget mot andra religioner och ibland med IS eller andra terrororganisationer. Det löjligt naiva Sverige välkomnar i stället dessa terrorister.

Vår inrikesminister, Morgan Johansson (S) säger: ”Vi kan inte göra människor statslösa!”

Varför inte? Andra stater kan uppenbarligen och många svenskar vill. Storgöteborgs polischef, Erik Nord, har nyligen föreslagit att man skall riva dessa terroristers pass för att stänga ute svenska IS-resenärer. Vi behöver en annan regering i Sverige, en som gör något åt det hela.

”I Sverige tror jag att vi behöver se på andra lösningar”, säger Morgan Johansson. Idag finns runt 2 000 våldsbejakande islamister enligt Säpo. Hur man nu kan veta det, när Säpo medvetet undanhålles från Migrationsverkets kunskapsbank. Magnus Ranstorp tycker det hela är patetiskt, att Sverige efter så ånga år inte kommit längre i det förebyggande arbetet mot extremism.

”Vi har ingen bild av hur det fungerar på lokal nivå, av hur många som gjort en handlingsplan eller lägesbild. Vad som krävs nu är ett helhetsgrepp för att trycka tillbaka extremistiska miljöer som vuxit sig starka i flera områden. Morgan Johansson säger sig ändå vara medveten om att arbetet mot extremism är bristfälligt, och att IS-återvändare utgör ”allvarliga säkerhetsrisker”.

Han krånglar emellertid genast till det hela genom att mena att de som nu varit i de här områdena kan ha begått mycket allvarliga krigsbrott, som kan handla om mord, våldtäkter och terroristbrott. Därför är det först och främst viktigt att försöka binda de här individerna till något brott så att de döms, men också att Säkerhetspolisen har dem under bevakning.

Morgan Johanssons sätt att hantera problemet lär enligt min uppfattning innebära att det stora flertalet av dessa bestialiska brottslingar kommer att gå fria. Sverige saknar de resurser som skulle krävas för att fälla alla dessa brottslingar och tiden går utan att sådana resurser tillförs. De skulle dessutom behöva vara enorma för trehundra förundersökningar gällande brott begångna för länge sedan i krigets Syrien och Irak. Det underlag Migrationsverket sannolikt har i sina förhörsprotokoll får ju dessutom Säpo inte läsa.

Vatten på min kvarn

Redan på 70-talet, eller kanske var det på 60-talet, hörde jag klagomål om högskoleelevernas förkunskaper. Det var en professor i matematik vid Kungl. Tekniska högskolan som menade att man förlorat viktig tid för högskolematematiken, eftersom man tvingats börja på gymnasienivå. Elevernas kunskaper i gymnasiematematiken hade nämligen kraftigt försämrats.

Regeringen kom i förra veckan med förslag om att sänka kraven på studenter som söker sig till högskolans högre studier. Regeringen ser det väl som något nödvändigt med tanke på att studenternas förkunskaper blir allt sämre. Svenskan skrev nyligen att studenter de senaste åren antagits till grundkursen i historia antagits vid Stockholms universitet, med för dåliga kunskaper i svenska och engelska för att kunna förstå det de har att läsa.

Institutionen har tvingats hålla extrakurser i meningsbyggnad och hur man skriver sammanhängande texter. Att studenterna måste börja med grammatikrepetitioner för att klara grundkursen i historia är ett politiskt och pedagogiskt stort misslyckande.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) och gymnasieminister Anna Ekström (S) presenterade i mars ändringar i läroplanerna för grund- och gymnasieskolan för att stärka elevers digitala kompetens. Man föreslår t.ex. fler inslag av digitala texter och verktyg, med syftet att bl.a. förbereda eleverna för vidare studier efter gymnasiet. Vanlig klassisk bildning är tyvärr då också på väg bort tillsammans med böckerna.

Men det finns flera studier som visar att inlärningen hämmas av digitala medier. Behandling och förståelse av ett ämne blir sämre om studenten antecknar med hjälp av dator i stället för papper och penna. Man har nu också påvisat klara negativa effekter på betygen av datoranvändning i klassrum, särskilt för pojkar.

Ansvariga ministrar vill nu alltså i ett läge där studenter efter gymnasiet inte är läs- och skrivkunnig byta pennor mot paddor. Och, Gustav Fridolin, de etthundra dagarna du skulle behöva för att vända skolans negativa utveckling har löpt ut för länge sedan. Du är, konstaterar jag, fullt i klass med presidenten Donald Trump och hans alternativa sanningar.

Jag hatar Facebook

Pensionär är jag sedan 25 år, men jag har inte tid för FB. Jag började med en positiv inställning, men den ändrades snabbt i negativ riktning. Redan då jag hade så där 15-20 FB-vänner blev det för många. Jag kunde inte förstå varför N.N. trodde att alla vänner var djupt intresserade av NN:s dagliga rutinsysslor.

Redan när 5 – 6 vänner meddelat vad de ätit till middag att de är eller varit där eller där, att en syssling hälsat på eller att det tyvärr regnar, så börjar jag bli irriterad. Någon länkar en artikel från media till mig vilket, tror jag, betyder att detta medium börjar skicka mig uppgifter/rubriker till sina ”intressanta” artiklar. T.o.m. amerikanska medier skickar mig tips om vad jag bör läsa. Därtill kommer all reklam, som inte vill sluta att visa sig.

När jag ”rollar” har jag numera sida upp och sida ned med medias bilder på Trump, något jag minst av allt vill se! Facebook är också ett skvallermedium, som ställt till mycket elände över hela världen. Nyfikenhet är en värdefull egenskap hos människan. Men det finns också en otäck nyfikenhet och den frodas i Facebook, liksom ibland skryt

Jag hade nyligen ett inlägg om att min älskade Birgit lämnat oss i oändlig sorg och kunde konstatera att ett par vänner svarade omedelbart, innan jag hunnit lämna FB. När jag senare ville se vilka ytterligare som kommenterat, så hittade jag inte inlägget. Det hade försvunnit i ”bruset” av inlägg. Lärdom: Komplettera alltid med en stor bild, så kan du lättare återfinna det skrivna och kolla kommentarerna.

Här visualiserar jag mitt utseende ett par dagar efter min senaste kontakt med stenplattorna i hallen.

Jag är mottaglig för goda råd om FB, men inte i FB, där skulle de snabbt försvinna eftersom jag tittar där en gång per dag eller varannan dag. Jag har bara en gammaldags mobil med stora siffror och högtalare och vill försöka klara mig livet ut utan ständigt tillskott av extra intelligens.

Min älskade livskamrat, Birgit, har lämnat oss

Jag är knäckt, tillintetgjord, bruten. Birgit var inte bara en älskad hustru, hon var mitt stöd i tillvaron. Vi träffades sommaren 1946. 1949, i mars, gifte vi oss, för 68 år sedan.

Nu somnade hon lugnt in onsdagen den 19 juli, vid fyratiden på morgonen.

Sov i ro, min kära Maka

Sov i ro vår lilla Mor

Ingen vet, hur vi dig sakna

Ack vad tomheten är stor

Jag har börjat gråta igen. Det har jag inte gjort på länge. Jag tror inte att det hänt under de senaste sjuttioett åren  ̵̵  sedan jag träffade Birgit.

Jag är inte ensam i min sorg.  Barn, barnbarn, barnbarnsbarn, syskon och många gamla vänner känner med mig, det vet jag.

Tack, Ann-Christin,  som gör vad jag skulle ha gjort, men inte längre klarar av.

Begravningen sker i Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn fredagen den 18 augusti klockan 13.00. Därefter inbjuds till minnesstund i Mariagården, nära kyrkan.

Anmälan till Edbergs begravningsbyrå telefon: 0270-157 35 senast 14/8.

Stöd gärna Cancerfonden, tel. 020-59 59 59

Finns det några glädjeämnen?

Jag är 90 och multisjuk. Hjärtproblemen har varit allvarliga sedan 35 år, då jag hade min första hjärtinfarkt. Kranskärlen byttes ut efter min andra infarkt 1989. Nu gör sig hjärtat påmint med hjärtflimmer och hjärtsvikt. Jag är numera minst 8 centimeter kortare än då jag var 16 år. ”Minst”, därför att det vara flera år sedan jag senast mätte längden. Jag har nerver i kläm mellan kotorna i både hals och rygg och det är smärtsamt.

En rad andra kroppsliga problem räknar jag inte upp här, men jag skall nämna att jag fortsätter att snubbla och slå skallen i allt möjligt. Ett fall skrev jag om i inlägget 10 juni 2017 Nu igen. För några dagar sedan var det dags igen och skallen slog i golvet med full kraft. Hela vänstra ansiktshalvan blev snabbt mörkblå och ögat helt igenmurat under ett par dagar, då jag askade av cigaretten hitom askkoppen. Avståndsbedömningen var ju helt avstängd.

Motsatsen till glädjeämne är också USA:s president Donald Trump. Mycket milt uttryckt är han inte lämplig att vara president i USA. Han saknar helt det nödvändiga intellektet och förstår inte betydelsen av den organisation (presidentens kontor) som han skall basa över i Vita Huset.

Han läser inte, bryr sig inte om att läsa igenom viktiga dokument och underrättelser. Han vet för lite om de problem som han har bestämt sig för att prioritera. Hans beslut blir slumpmässiga eller ”uppåt väggarna” och levereras som diktat/dekret. Han är tydligen helt utan moral, han är en notorisk lögnare med 5-6 lögner per dag, som han ofta publicerar på Twitter. Trump måste avlägsnas från Vita Huset. Snabbt. Han är en fara för mänskligheten.

Trump är en eländig politiker och det inser andra politiker, till exempel Putin i Ryssland och kan tänks utnyttja. Å andra sidan vet man inte vad Trump kan ta sig till, så även Putin förstår säkert att Trump måste hanteras med försiktighet.

Han hade makt att avskeda FBI-direktören Comey och gjorde det helt enkelt därför att han kunde. Comey hade rakryggat vägrat att svära Trump lojalitet och trohet, något en FBI-direktör naturligtvis inte skall göra. Han skall däremot vara nationen lojal och trogen.

Trumps premiärminister och hans nationella säkerhetsrådgivare gick ut och nekade till att Trump lämnat ryssarna hemlig information som han fått av Israel. Då meddelade Trump på´Twitter: ”Ja, det gjorde jag¸ för att jag kan. Jag är trots allt president.” Han gör alltså även en löjlig figur. Efter bara ett halvår med Trumpadministrationen ser vi inte bara en amerikansk tragedi, utan en tragedi för världen, för mänskligheten.

Om ryska fyllon och dårar i stridsflygplan

Rysslands ambassadör i Sverige, Viktor Tamarintsev, har låtit sig intervjuas av SvD:s chefredaktör, Fredric Karén. Resultatet blev att Tamarintsev klart röjer att han når samma nivå som USA:s president, Donald Trump vad gäller både lögnaktiga uttalanden och ren dumhet.

Vad är det för ambassadörer man skickar till oss? Jag har nyss haft anledning att skriva om Israels ambassadör. Den här ryska dårfinken gör följande uttalande:

”Kära vänner, ni får tro mig eller inte. Men enligt de rapporter som jag läst så visar det sig att om man skall dricka rysk vodka, så måste man tänka på att det finns tillräckligt mycket mat i förhållande till vad man konsumerar. Det är uppriktigt så. Man blev lite berusad på den här missionen tyvärr”, sa Tamarintsev och menade att man körde fel och att trasig navigeringsutrustning också var en del av problemet.

Jag tycker det verkar som om Tamarintsev här röjer en minst sagt genant statshemlighet, att besättningen på en rysk kärnvapenbestyckad ubåt kan supa sig fulla i tjänsten och under fullgörande av känsligt uppdrag. Visserligen vet vi sedan gammalt att ryska diplomater i allmänhet är fyllesvin, men nu får vi också veta att ryska besättningar på kärnvapenbestyckade ubåtar är det. Men ingenting ryssarna företar sig förvånar ju egentligen.

Ett ryskt stridsflygplan flög för en tid sedan ansvarslöst 10 meter från ett svenskt signalspaningsflygplan, som av säkerhetsskäl lämnade platsen. Tamarintsev blev naturligtvis uppkallad till UD efter händelsen.

Tamarintsev säger också: ”Ursäkta min grova svenska, men vad fan gör svenska spaningsplan fyra mil från Kaliningrad? Det tycker jag är en fråga som man inte besvarat. Det försökte jag förklara”. Man kan undra om UD ställde motfrågan varför övar ryskt stridsflyg anfall mot en av Sveriges stora luftförsvarscentraler och är verkligen Tamarintsev så korkad att han frågar vad ett svenskt signalspaningsplan gör över internationellt vatten utanför Kaliningrad?

Tamarintsev vet inte eller glömmer att ryska s.k. ”professorsfartyg” (signalspaningsfartyg) överskrider svensk gräns och spanar i Sverige, innanför svensk gräns. Att flyga längs gränsen och lyssna på radio är tillåtet, men att spionera i Sverige är inte tillåtet. I något tidigare inlägg här har jag nämnt ett tillfälle under en luftförsvarsövning i Norrköpingsområdet då ett ryskt professorsfartyg gick in i Bråviken och lade sig i hamnen i Krokek. Flygvapnet lyckades uppbringa en störsändare, som kördes fram till fartygets omedelbara närhet. Båten lämnade Krokek, förmodligen med åtminstone delvis och tillfälligtvis hörselskadad besättning.

Ryssarna rustar för fullt, hotar alla sina grannstater, har anfallit Georgien, anfallit Ukraina med trupp utan nationalitetsbeteckning och annekterat Krim, men för fortfarande krig maskerat i Ukraina. Alla Rysslands grannstater, särskilt de baltiska är rädda för vad Ryssland kan tänkas göra. Vi svenskar börjar få klart för oss att även vi är i farozonen. Nu brådskar det att Sverige kommer igång med en verklig upprustning och går med i NATO!

Vi måste kunna bromsa ett ryskt anfall tills vi får hjälp från försvarsorganisationen!

Islam och/eller demokrati

Idag har vi all anledning att fråga oss om Islam och dess sharialagar är förenliga med demokrati, liksom om det är möjligt att skilja mellan stat och religion då statens styrelseform har sina rötter i politisk islam? Debatten har ofta i stället kommit att handla om att vara för eller emot islam.

De som är för islam menar att islams lagar och föreskrifter är eviga sanningar och legitimerar dem med att de härrör från Koranen, Guds ord, profetens tradition, sunna, eller tolkningar gjorda av framstående muslimska skriftlärda. De gudomliga lagarna sägs vara eviga och sanna eftersom Gud vet bäst vad som är bra för människan. Profeten anses vara ett gudomligt sändebud vars ord och handlingar ska vara ett föredöme för muslimer.

De religiösa auktoriteterna anses väl känna religionens bud och föreskrifter liksom de kulturella traditioner som skall råda i muslimska länder. Guds lagar går före lagar stiftade av människor och därför är demokrati inget bra styrelsesätt. Så ser bokstavstroende traditionalister och salafister det inom det muslimska lägret.

En motsvarande kategori av bokstavstroende fundamentalister finns hos kristna. Jag har fått beteckningen ”tokkristna” från min son, som länge varit bosatt i USA, där de är särskilt många och vanligen republikaner långt ute på högerkanten. De förkastar också Darwins utvecklingslära och menar, tvärt emot all beprövad vetenskap att jorden skapades för cirka 6 000 år sedan.

De som är emot islam anser att religionen är ett hinder för demokratins framväxt. Islam är ett hinder och själva roten till det demokratiska underskottet i muslimska länder. De pekar på sharialagarna som bryter mot demokratins grundprinciper. Dessa brister tas fram som bevis för att islam inte går att förena med demokrati. I detta läger finns MENA-regionens sekulära diktatorer, anti-islamiska tänkare med starkt stöd från konservativa tänkare, högerpopulister och en del nyliberaler i väst.

Det finns också personer som menar att islam och demokrati går att förena, men i det lägret råder ingen samstämmighet. En uppfattning inskränker demokratikravet till att det skall hållas allmänna och fria val där väljarna utser företrädare för någon form av politisk islam till makten. Valprocessen används sedan för att ge legitimitet åt de nya makthavarna. Motsvarande fusk syns tydligt i dagens Israel, där medborgare med palestinsk bakgrund (urbefolkningen) inte ges samma rättigheter och skyldigheter som judar.

Vid sidan av dessa skolor har vi lyckligtvis också ett internt muslimskt synsätt vilket ser avsaknaden av demokrati i muslimska länder som en allvarlig brist och kritiserar de odemokratiska inslagen i muslimska länders lagar. Kritiken riktas också mot de sharialagar som medger juridisk diskriminering och inskränker medborgerliga fri- och rättigheter.

Den klassiska och traditionella tolkningen av islam kritiseras, inte islam ”i sig”, de auktoritära makthavarna kritiseras och religiösa uttolkare liksom ledare som inte tar hänsyn till demokratins grundprinciper. Framför allt handlar det om de sharialagar som inte harmoniserar med det moderna samhällets förändrade sociala strukturer och den moderna människosynen.

Synsättet påminner om det som fanns inom kristenheten i Europa då de kristna urkunderna omtolkades under modern tid. Synsättet har mött kompakt motstånd från muslimska traditionalister, auktoritära makthavare, antireligiösa sekulära tänkare både i muslimska länder och i väst samt från konservativa, högerextremistiska och populistiska grupper i väst. Gemensamt de sistnämnda är att de avvisar varje tanke på en förening mellan islam och demokrati.

En grundläggande fråga här är alltså om det är möjligt att förena demokratiska grundprinciper med islam på politikens och juridikens område. Alla som anser denna förening möjlig anser nog att en ny tolkningstradition av islam är nödvändig. En som bryter mot de bokstavstrogna, traditionella, konservativa, fundamentalistiska och salafistiska synsätten­.

Det finns en lång rad muslimska tänkare, som tror på möjligheten av en nytolkning av islam, men motståndet är tyvärr segt. Under tiden dör många människor av islamistisk terror. Observera: Inte av islamsk terror! Det här har jag skrivit sedan jag läst boken Den arabiska våren av Mohammad Fazlhashemi för andra och delvis tredje och fjärde gången. Mohammad är en iransk-svensk professor i islamsk teologi och filosofi vid Uppsala universitet.

Isaac Bachman, Israels ambassadör i Sverige

Israels ambassadör bidrar då och då i SvD med en debattartikel, där han klagar över Palestinska terrordåd. En kopia av hans senaste bidrag, där han ondgör sig över Sveriges och Margot Wallströms hållning gentemot Israel har jag just hittat i röran på mitt skrivbord. Han har naturligtvis rätt i att Sveriges hållning gentemot Israel inte är odelat positiv. Hur skulle den kunna vara det?

Jag minns så väl judarnas bestialiska terrordåd mot den palestinska befolkningen och den brittiska mandatärmaktens personal i Palestina på 1930-, -40 och även 50-talet. Judarna tog då över landet från palestinierna genom terror och krig. Från palestinier som befolkat landet i mer än 1500 år.

Jag citerar Bachman: … Den internationella terrorismen är verkligen vår tids stora gissel  ̶ och en fruktansvärd mänsklig tragedi för offren och deras anhöriga, vars liv läggs i ruiner. … Bachman har naturligtvis rätt, det är samma tragedi för offren och deras anhöriga nu, som det var för 60 - 80 år sedan, då terroristerna var judar och lika svinaktiga som nu.

… Vidare: Som Israels ambassadör har jag tidigare haft anledning att understryka hur viktigt det är för världens öppna och demokratiska nationer att stå enade sida vid sida och efter bästa förmåga stödja varandra i kampen mot terrorismen. …

… Det är mycket riktigt som utrikesministern påpekar att alla vi demokratiska länder behöver samarbeta och stödja varandra i kampen mot terrorismen, om denna skall kunna besegras. …

Ja, Bachman har återigen rätt i sin slutsats. Det är bara en liten hake. Underförstått ser han tydligen Israel som en demokrati. Men Israel är inte en demokrati! Israel uppfyller bara ett krav för att ses som demokrati. Man har allmänna och fria val, men där tar det slut för en stor grupp medborgare, som inte ges samma mänskliga rättigheter som judiska medborgare.

… Istället för att uttrycka medkänsla med offren, fokuserade man från svenskt håll på terroristernas situation och rättigheter.

Medan man i Israel var fullt upptagen med att begrava sina döda riktades alltså av Sverige ett anklagande finger mot offren och de israeliska statsmakterna i deras försök att värja oskyldiga civila mot urskillningslös terror.

… Offren har i detta läge ingen reveny av att Sverige uttrycker medkänsla med dem. Däremot är det angeläget att gärningsmännen efter infångande rannsakas, döms och straffas i laga ordning och inte bara avrättas på platsen, såsom skett i Israel. …

… I London sköts de tre misstänkta förövarna med 50 skott. Uppenbarligen ansågs detta vara ett självklart förfarande  ̶  något som också med all tydlighet framgår av utrikesminister Wallströms uttalanden.  …

Här tror sig antagligen ambassadören Bachman kunna utnyttja läsarens okunnighet. Moderna automatvapen avger runt 20 skott per sekund. Om alltså två poliser helt kort trycker in avtryckaren, så har det avlossats runt 50 skott. Som israél vet gissningsvis Bachman detta mycket väl. Bara mycket välövade soldater kan avge så korta eldskurar som 4 – 5 skott.

Rätt skall vara rätt. (Ett gammalt svenskt ordstäv.) 

"Arabiska våren", en kort sammanfattning

Det här är inget för den som bara kan ta till sig 140 tecken per inlägg!

Fram till 1979 arbetade shah Mohammad Reza Palevi stenhårt för att reformera och modernisera Iran, som därför var på god väg att bli en stat av västerländsk modell om än med shiamuslimsk befolkning och som autokrati. Se mitt inlägg den 11 september 2013, där bl.a. shahens livsgärning som enväldig härskare beskrivs. Konstitutionell monarki var knappast ett möjligt statsskick i Iran vid den tiden.

1979 störtades shahen och i stället upprättades ett teokratiskt envälde under Ayatollah Khomeini och befolkningen kom att hamna ur askan i elden. Iran tog ett stort månghundraårigt steg tillbaka i sin utveckling. Sharialagar återkom och kvinnornas ställning i samhället försämrades. Bl.a. återinfördes krav på slöja och många gånger krav på den heltäckande burkan.

Sommaren 2009 dominerades Iran av gatuprotester mot ayatollornas manipulerande av röstsiffrorna i det just hållna presidentvalet. Protesterna var helt fredliga och demonstranterna var väldigt många. Unikt för dessa protester var att deltagarna förespråkade icke-våld och att man använde sig av nya metoder för att framföra sitt budskap: Sociala medier, e-post, det mobila telefonnätet och Internet.

Då alla utländska journalister hade förpassats ur landet angrep kravallpolisen och de paramilitära styrkorna demonstranterna och misshandlade och fängslade dem. Nu kom återigen den moderna tekniken med i bilden. Informationen, även i bilder, om myndigheternas övergrepp spreds över världen med hjälp av mobiltelefonkameror och Internet.

Befolkningen i MENA-länderna hade fått ett kraftfullt vapen mot censur i den moderna tekniken samtidigt som andelen högutbildade ökat markant. Det senare något som måste erkännas som ett plus för regimerna i området. (MENA betecknar länderna i Nordafrika och Mellanöstern.)

Protesterna var till att börja med antiauktoritära aktioner riktade mot korrupta och förtryckande regimer. Man krävde demokratiska och mänskliga rättigheter. Företrädarna för politisk Islam var inte helt ute ur bilden, men det dröjde lite innan de trädde fram. Hur skall vi förstå denna utveckling? Kan man skilja politiken från religionen i regionen? Är politisk islam en enhetlig idétradition?

Den 17 december 2010 spreds världen runt nyheten om den unge tunisiske mannen Mohammed Bouazizi, som i ren desperation brände sig offentligt i protest mot den rådande situationen. Handlingen var en reaktion mot den förnedring som en kommunal tjänsteman hade utsatt den unge välutbildade och arbetslöse mannen för när hans fruktstånd beslagtogs. Den gav uttryck för den misströstan han kände när maktens företrädare hade hindrat honom från att försörja sig och sina släktingar.

Hans aktion i förtvivlan startade en folkresning över hela Tunisien och utvecklades på ett sådant sätt att diktatorn, Zayn al-Abidin Ben Ali och hans hustru Leila Trabelsi, hennes klan och det styrande partiets maffiavälde knuffades ut ur Tunisien.

Folkresningen i Tunisien, även kallad Jasminrevolutionen, kom att inspirera människor i regionens övriga länder. Folkresningar, till att börja med manifesterade som fredliga demonstrationer spred sig som en löpeld över MENA-regionen. ”Den arabiska våren” hade kommit och ledde till flera diktaturers fall, tyvärr oftast med nya diktaturer som resultat.

MENA-regionens stater var alla, med undantag för Turkiet, autokratier och västerländska stater hade mycket goda militära, ekonomiska och politiska relationer med dem. De auktoritära regimerna fick sitta orörda vid makten i realpolitikens namn, för stabilitetens skull och för att hålla vissa politiska krafter borta från den politiska makten. De fick också fritt fram för att bekämpa varje form av opposition på det mest brutala sätt och med demokratiernas goda minne.

De folkliga upproren spred sig över hela MENA-regionen på några få år och den massiva flyktingström mot Europa som många småningom väntade sig på grund av klimatförändring inträffade redan nu. Västländerna har fått ompröva sin politik mot nya makthavare, som i många fall är de krafter diktaturerna i MENA-regionen skrämde västländerna med före den arabiska vårens utbrott.

Ett bestickande exempel på omprövade politiska relationer är en kovändning Frankrike tvingades göra. Mindre än en vecka innan den tunisiske makthavaren Ben Ali flydde landet fick Frankrikes utrikesminister, Michèle Alliot-Marie, frågan om den franska regeringens inställning till oroligheterna i Tunisien. Hon svarade att Frankrike borde dela med sig av sitt polisiära kunnande för att stoppa de störande elementen på Tunisiens gator

Ministern var inget undantag. Den franske premiärministern tillbringade sin julsemester 2010 i Egypten som egyptiske diktatorn Mubaraks privata gäst under vistelsen i landet. Men sedan förändrades Frankrikes vänliga hållning till dessa makthavare raskt.

Det muslimska prästerskapet i MENA-regionen låg till att börja med lågt och de oftast västerländskt orienterade, vanligen unga upproriska kunde verka ostörda av ayatollor och mullor, men det skulle komma att ändras.

Kronologisk utveckling helt kort och ofullständig. Jag vet ju att många numera egentligen inte orkar läsa sådant som behöver lite eftertanke och omfattar mer än tre rader:

Den 13 juni 2009 och en dag efter presidentval i Iran utropades den sittande presidenten Ahmadinejad till valets segrare. Var och en med lite förstånd visste att rösträkningen i det stora landet, med sitt primitivt verkande valsystem skulle kräva betydligt längre tid. Omfattande protester mot valfusket bröt därför ut och alla sociala medier kom till användning. Demonstrationerna slogs ner brutalt, några dussin människor dödades och tusentals arresterades.

17 dec. 2010: Mohammed Bouazizi bränner sig offentligt i Tunisien, vilket får igång den arabiska vårens proteststorm över hela MENA-regionen. Jasminrevolutionen.

25 jan. 2011: Jasminrevolutionen inspirerar unga nätaktivister i Egypten som via sociala medier kallar till demonstrationer mot egyptiske diktatorn, Mubarak. De fredliga protesterna möts med polisbrutalitet. Många såras och dödas. Uppslutningen är överväldigande och den egyptiska revolutionen har inletts.

27 jan. 2011: Inspirerade av det som hänt i Tunisien och Egypten deltar tiotusentals människor i Jemen i fredliga manifestationer med kravet att diktatorn Ali Abdullah Salehs avgång. Han har suttit vid makten i 33 år.

11 febr. 2011: Mubarak avgår efter 18 dagar av omfattande demonstrationer.

12 febr. 2011: Fredliga demonstrationer i Algeriet slås brutalt ned. Regimen upphäver 19 år gamla undantagslagar och lovar andra förbättringar men fortsätter slå hårt mot opposition.

14 febr. 2011: Demonstrationer i Iran till stöd för revolutionerna i Tunisien och Egypten stoppas brutalt. Flera människor dödas och oppositionsledarna sätts i husarrest. Jag tror att de fortfarande inte har släppts.

14 febr. 2011: Fredliga demonstrationer i Bahrain under flera följande veckor. Man kräver slut på enväldet, demokratiska politiska reformer och ekonomisk fördelningspolitik. Kungen, som tillhör den sunnitiska minoriteten i landet beordrar sina väpnade styrkor att slå ner protesterna.

17 febr. 2011: Diktaturen i Libyen nås av den arabiska våren. Folkliga protester i staden Benghazi. Demonstranterna kräver diktatorn Khaddafis avgång. Khaddafi sätter in sina väpnade styrkor och legosoldater för att slå ner protesterna. Det folkliga upproret sprids till hela landet och övergår småningom till inbördeskrig.

20 febr. 2011: Tusentals människor över hela Marocko börjar demonstrera för politiska reformer, för ett slut på allmän korruption och mot maktmissbruk. Kungen, Mohammed VI, har enväldig makt över landets säkerhets- och utrikespolitik, universiteten och religionen. Säkerhetspolis ingriper mot demonstranter och kungen genomför reformer som uppfattas som halvmesyrer.

27 febr. 2011: Demonstranter i Oman kräver politiska reformer, aktiva åtgärder mot arbetslöshet och den utbredda korruptionen i landets myndigheter. Demonstranter arresteras och protesterna slås ner. Härskaren, sultan Qaboos lovar 50 000 nya jobb och ekonomiskt stöd till arbetslösa. Han benådar också de arresterade demonstranterna. Fortsatta protester under våren slås ner och en del lagar skärps för att stärka regimens kontroll.

5 mars 2011: Saudiarabiens inrikesministerium sprider ut att landets säkerhetsstyrkor kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att stoppa gatuprotester inspirerade av den arabiska våren. Tidigare under våren aviserade man ett ekonomiskt paket om 127 miljarder dollar för att förebygga protester rörande ekonomin.

Kvinnorna får också rösträtt till kommunala val. Ett hundratal människor arresteras och ett tiotal människor dödas av säkerhetsstyrkorna. Några kända reformister döms till fängelsestraff på 5 – 30 år. Saudiarabien fortsätter att systematiskt bryta mot grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

14 mars 2011: Bahrains armé krossar med stöd av Saudiska styrkor det folkliga upproret. Hundratals människor dödas och tusentals fängslas. Sociala medier används nu också i jakten på demonstranter.

16 mars 2011: Fredliga demonstrationer i södra Syrien kräver syriske diktatorn Bashar al-Asads avgång. De slås ner men sprider sig över hela Syrien och övergår i väpnat uppror. Regeringsarmén ställs mot rebeller tillhörande den sunnitiska majoritetsbefolkningen, men även andra grupper, däribland ditresta jihaddister.

Tiotusentals människor dödas, de flesta civila och hundratusentals flyr omgående landet. Syrien förvandlas till en tummelplats för de regionala stormakterna som Turkiet, Saudiarabien och Iran som stödjer olika sidor. Till detta kommer terrorism från olika håll och utbredd över även Irak och Afghanistan, med miljontals flyktingar i närområdet men även till Europa.

Sverige har småningom att ta emot hundratusentals av dem som asylsökande. FN:s säkerhetsråd kan inte ingripa på grund av skurken i Kremls och Kinas veto. USA och EU inför sanktioner mot Asadregimen och ger ekonomiskt stöd, militära underrättelser och krigsmateriel till rebellerna.

Till detta har kommit Islamiska statens IS fruktansvärda terror, utbredd över Syrien och Irak men även verksam i övriga MENA-regionen och Europa. Något slut på dessa galenskaper kan just nu knappast skönjas.

17 mars 2011: Med stöd av FN:s säkerhetsråds resolution 1993 inleder NATO flyganfall mot mål, särskilt flygbaser, i Libyen. Avsikten är att hindra Khaddafis användning av flygstridskrafter mot rebeller. Detta, liksom stöd från Qatar och Saudiarabien ger rebellerna allt större framgångar.

Sverige deltar på NATO-sidan med ett antal Jas-plan, som används för flygspaning (fotografering) för att ange mål och dokumentera resultatet av flyganfallen.

20 okt. 2011: Khaddafi tillfångatas av rebeller i sin födelsebygd nära staden Sirte. Hans avrättning visas i TV med en skakig film tagen med mobiltelefonkamera.

23 okt. 2011: Det första fria och demokratiska valet i Tunisien efter Ben Alis fall genomförs. Det skulle visa sig att detta blev den enda helt lyckade demokratiseringen i MENA-regionen efter den arabiska våren. Det islamiska al-Nahdapartiet bildar regering tillsammans med två sekulära partier. Människorättsaktivisten Moncef Marzouki utses till president.

25 nov. 2011: Parlamentsval i Marocko. Enligt den nya författningen skall premiärministern väljas från det största partiet.

28 nov. 2011: Fritt val efter Mubaraks fall genomförs i Egypten. Partier tillhörande Muslimska Brödraskapet och diverse salafistiska partier vinner 70 procent av mandaten.

(Salafism är en ultrakonservativ, traditionalistisk och bokstavstrogen riktning i sunniislam som vill gå tillbaka till hur islam lärdes ut och praktiserades under profeten Muhammeds tid och i de första muslimska samfunden närmast efter hans död.)

22 jan 2012: Jemens diktator lämnar makten efter 33 års styre och ber i TV om ursäkt för sina tillkortakommanden under sin tid vid makten. Vicepresidenten tar över.

16 – 17 juni 2012: Muhammad Mursi vinner presidentvalet i Egypten med knappt 52 procent av rösterna.

7 juli 2012: Fritt demokratiskt val i Libyen. Sekulära och liberala grupper är valets vinnare, men oroligheterna fortsätter.

17 nov. 2012: Jordanien skakas av våldsamma protester över slopade subventioner på hushållsgas, bensin, fotogen och diesel liksom korruptionen i landet. Kungen genomför motvilligt vissa eftergifter, men behåller makten över militära försvaret och polisen samt rätten att utlysa undantagstillstånd.

22 nov. 2012: I ett dekret utökar Egyptens president, Mursi, sina maktbefogenheter. Hans beslut blir därmed oåtkomliga för rättsväsendet. Beslutet utlöser omfattande protester.

30 nov. 2012: Efter omfattande förhandlingar godkänner den egyptiska författningskommissionen ett förslag till ny konstitution. President Mursi meddelar att folkomröstning angående ny konstitution med utökad presidentmakt ska genomföras den 15 december 2012. Det utlöser omfattande protester från sekulära och icke-muslimska grupper.

8 dec. 2012: Mursi drar tillbaka maktdekretet om ny författning efter omfattande protester och uppmaningar från sunniislams främsta lärocenter al-Azhar.

22 dec. 2012: I folkomröstningen om ny egyptisk författning får denna 64 procent av rösterna, men valdeltagandet bland Egyptens ca 50 miljoner innevånare var så lågt som 33 procent. Det tolkas av en del experter som tilltagande politisk apati i landet.

17 jan 2012: Jordaniens kung Abdullah II lovar politiska reformer. Bl.a. skall parti eller partiblock som vinner flest röster utse premiärminister och övriga ministrar. Muslimska brödraskapet bojkottar parlamentsvalet eftersom kungen behållit alltför många befogenheter för sig själv.

26 jan. 2012: President Mursi utlyser undantagstillstånd i de nu värst av oroligheter drabbade egyptiska städerna och bjuder in oppositionen till dialog. Den politiska klyftan vidgas allt mer och man befarar statskollaps eller inbördeskrig. Då återtar militären makten i Egypten och det hela lugnar ner sig.

Resultatet av Den arabiska våren:

Där våren började, Tunisien, har man nu en sekulär demokrati. Här gick det alltså bra och demonstranterna fick som de ville. I Turkiet, som enda land tidigare, hade man och har man fortfarande demokrati. Turkiets president, Recep Tayyip Erdoğan försöker dock uppenbarligen utöka sin makt på olika sätt.

En del historiker menar att Arabiska våren startade I Iran redan 2009, därför har dessa protester tagits med i kronologin ovan.

Resultatet av Den arabiska våren i övrigt och i stort sett, är att en rad sekulära diktaturer ersatts av nya diktaturer, sekulära eller under politisk Islam och att det fruktansvärda kriget i Syrien alltjämt fortsätter, IS härjningar likaså och ett Irak (och Afghanistan) i terrorns våld.

Någon har kanske saknat Israel i den här redovisningen? Jag kanske återkommer till Israel, en stat som inte är diktatur, men heller inte demokrati. Man uppfyller bara ett av flera kännetecken för en sådan, nämligen allmänna och fria val, men t.ex. inte lika mänskliga rättigheter för alla medborgare.

Så är det och livet går vidare för en del av oss.

Källorna är flera, men framförallt Mohammad Fazlhashemis bok Den arabiska våren, en bok jag nu läst ett antal gånger. (Muhammad är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet.)

Nu igen

Jag är s.k. gräsänkling och det är ganska trist. Birgit har fått sin strålning för den här gången och det har gått si så där. Hon skadades så att man såg sig tvungen att slopa de två sista doserna. Man får hoppas att de doser hon fått ändå visar sig effektiva. Man visste att skadorna av trålningen skulle orsaka nya problem och hade därför lagt in ett sorts rör i matstrupen. Redan detta rör visade sig orsaka problem. Hon kräktes ideligen och det blev en extra gastroskoptitt som ju är otäck.

Nu har man problem med att få igång magfunktionen efter ”droppmatning”och efter lång tid med bara flytande föda. I alla fall så har hon nu börjat med lite fast föda och det verkar gå bra. Enligt plan skall hon vara inlagd till den 23 juni. Vi får se hur det går.

Jag har problem med att få tid över för att åstadkomma något i bloggen. Matlagning, städning och tvätt tar sin tid och jag gör inte många knop innan jag behöver vila. I fredags kväll kl 23.30 stängde jag av datorn för att gå och lägga mig. 

Jag skulle runda skrivbordsstolen när jag snubblade på stolsfoten eller på  mina egna fötter Jag tappade naturligtvis den balans jag numera kanske egentligen saknar och lyckades med ansiktet först flytta datorn ett par decimeter, sedan med kraft landa ansiktet i skrivbordsskivan, spotta ut en bunt framtänder från överkäken för att sedan dråsa ned på golvet.

Mot all förmodan lyckades jag småningom darrande i hela kroppen och klart groggy komma upp på fötter, och in i badrummet. Det var väl där jag fattade att mina framtänder i överkäken hade lämnat mig. Livet är inte bara ”Hej och hå” då man blir riktigt gammal.

Men tänk vad bra det är om man en sådan här gång har tillgång till de förbandsartiklar man behöver. Jag kunde lägga blodstillande vaddkompresser där tänderna suttit och senare ersätta dem med sådana ”tussar” som tandläkarna använder för att stoppa blodflödet efter tandutdragning. Jag hade passande, stora plåster att täcka såren med liksom självhäftande gasbinda, en förnämlig uppfinning.

Ett ordentligt jack i ena underarmen liksom en rejäl repa under vänster knä var båda förenade med hudavskrap som kunde läggas tillrätta efter tvätt med Klorhexidin. Sedan var det mitt i natten blodiga kläder till tvätten och lite städning. Det blev sent i säng varpå en trevlig och hjälpsam tjej från kommunen ringde på dörren klockan 08.00. Hon torkade mig om munnen, där jag var blodig efter några få timmars sömn.

Nu kvarvarande problem är att på måndag ordna tid för PK-prov, som behövs innan tandläkaren kan ta ut kvarvarande tandrötter m.m. Tre av fyra eller fem tänder låg framför datorn. Jag gissar att en eller två ligger under datorn, men tar inte risken av att försöka lyfta den för att se efter. God Natt och trevlig söndag önskar jag dig! 

Vänsterpartiets hemliga jubiléer och snacka om rötter

Sverigedemokraterna är nu näst största parti i opinionen och Moderaterna kommer på tredje plats. Detta trots att samtliga övriga partier hela tiden trycker på att SD har sina gamla rötter i ett nazistiskt parti och att man därför inte kan samarbeta med SD.

Men Vänsterpartiets rötter nämns aldrig. Här är det inte ens bara fråga om rötter, det är grenverk också. Man bytte bara partinamn 1990, från Vänsterpartiet Kommunisterna till Vänsterpartiet. Vi minns C H Hermanssons uttalande efter Stalins död: ” Stalin var en sådan stor historisk personlighet med den djupaste kunskapen om naturens och samhällets utvecklingslagar. Han förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Stalin var en av alla tiders mest geniala vetenskapsmän. Han fortsatte Marx, Engels och Lenins verk, systematiserade, berikade och vidareutvecklade den under de nya betingelser som utvecklingen skapat.”

Flera berömda västhistoriker, som R.J. Rummel, har kommit fram till att antalet dödsoffer för den kommunistiska terrorn under Stalin ligger på 60  ̶  70 miljoner människor, siffror som inte helt kan bestyrkas. Dels på grund av icke öppnade arkiv, dels eftersom förteckningar gick förlorade under kriget eller avsiktligt förstörts.

Kommunistisk terror i Kina under ”Den store tänkaren”, Mao Tse-Tung, resulterade i att samma antal människor avlivades och där är storleksordningen bättre bestyrkt. Under en kort tid av kommunistiskt maktinnehav i Kambodja dödades en fjärdedel av befolknimgen. En uppräkning av kommunisternas illdåd jorden runt kan göras hur lång som helst.

Efter andra världskriget dömdes med all rätt massvis med nazister för brott mot mänskligheten. Uppspårandet och dömandet av sådana brottslingar har sedan fortsatt till nu. Men motsvarande och än värre kommunistiska brott mot mänskligheten har gått fria. Ryssarna tillhörde ju segrarmakterna och blev i stället domare.

Medan Ryssland 1917 kämpade mot Tyskland abdikerade tsaren och det hölls allmänna och fria val till en konstituerande församling. Då valresultatet satt sig i slutet av året var Aleksandr Kerenskij regeringschef. Han menade att Ryssland måste fortsätta kriget för att snarast ernå en fred utan landförlust.

Kejsar Wilhelm II gav då Lenin och några Lenintrogna kommunister fri lejd från Schweiz genom Tyskland för att illegalt kunna ta sig till Petersburg och kunna ställa till elände för Kerenskij och sluta fred med Tyskland. Detta lyckades som vi vet och Ryssland slöt fred med stora landavträdelser. Bl.a. fick de Baltiska staterna sin frihet.

I Ryssland genomförde Lenin sin statskupp, (Vänsterpartiets dubbla 100-årsjubileum.  Lenins statskupp och vänsterpartiets bildande i Sverige under namnet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti.)Kerenskij lyckades fly och kriget mot Tyskland avslutades med stora landavträdelser. I stället startade Lenin ett vidrigt inbördeskrig och införde sin stenhårda kommunistdiktatur. Aldrig har en politisk rörelse skördat ett så högt pris i människoliv och terror som blev följden. Det skulle dröja 76 år innan nästa fria val kunde hållas i Ryssland.

Här har vi Vänsterpartiets rötter. Ett vänsterparti som socialdemokrater och miljöpartister samarbetar nära med och som Alliansen talar med. Hur är detta möjligt, samtidigt som man inte anser sig kunna tala med Sverigedemokraterna? Kan någon förklara?

Jag lämnar lite bildande litteraturtips:

Liken i garderoben underrubrik Undanflykternas mästare. Om Vänsterpartiets förflutna 1918 -1998. Staffan Skott 2000

Aldrig mer! En bok om kommunismens folkmord och brott mot mänskligheten. Staffan Skott 1999.

Den döende kommunismen. Från berlinmurens fall till Kalla krigets återkomst. Wolfgang Hansson 2014.

Pol Pots leende. Om en svensk resa genom röda khmerernas Kambodja.  Peter Fröberg Idling 2006.

Terror och tystnad. Sovjetregimens krig mot den egna befolkningen. Klas Göran Karlsson 2003

Med Stalin som gud. Tre tonår i en kommunistisk sekt. Magnus Utvik 2011.

Förnekelsens barn. Svenskarna som drog österut. 2003.

Stalin. Den röde tsaren och hands hov. Simon Sebag Montefiore 2004. 768 sidor.

Mao. Den sanna historien. Jung Chang och Jon Holliday. 2006. 882 sidor.

Och en lång, lång rad av andra böcker.

Om människan

En påminnelse för att ge lite perspektiv på tillvaron eller 13,5 miljarder år.

Då jag började blogga för drygt 8 år sedan lade jag ner en hel del arbete på sådant man kan kalla populärvetenskap. Jag försökte t.ex. beskriva hur vårt solsystem uppstod och sedan fungerar, hur homo sapiens förmågor uppstod och utvecklades o.s.v. Då man skriver kan infallsvinkeln variera och här försöker jag med en ny sådan.

 

Några sådana gamla inlägg, men det finns fler om du letar:

 

Den 20 april 2013. Tid. ”Lite” om hur tid uppstod och hur vi människor hanterat den.

Den 19 september 2009. Människan. Underrubrik, Fossil, en astronaut och kreationism.

Den 1 oktober 2009. Att vara eller… Om människorna och deras utveckling under tidens lopp.

Den 4 januari 2013. Lite mer 2012. Mer om universum.

 

Först ber jag om ursäkt för att jag tror att en del bildade människor inte skiljer på miljon och miljard. En miljard är 1 000 miljoner. Ganska mycket om det gäller antal människor eller svenska kronor.

 

För så där 13,5 miljarder år sedan uppstod materia, energi, tid och rum i och med det vi kallar Big Bang. Den vetenskap som sysslar med de grundläggande egenskaperna hos universum kallas fysik.

 

Omkring 300 000 år efter att materia och energi uppstått började de förena sig i komplexa strukturer som kallas atomer. Dessa förenade sig sedan till molekyler och då är vi inne på vetenskapen kemi.

 

För omkring 3,8 miljarder år sedan och på en planet vi kallar jorden förenade sig olika molekyler till stora invecklade strukturer som vi kallar organismer och vetenskapen som sysslar med organismer kallas biologi.

 

För ungefär 70 000 år sedan började organismer tillhörande arten Homo sapiens bilda ännu mer invecklade strukturer, som kallas kulturer. Kulturernas därpå följande utveckling kallas historia.

 

Vår historia hittills har formats av tre viktiga revolutioner. Den kognitiva (förståndsfunktioner) revolutionen satte fart för så där 70 000 år sedan. Homo sapiens verkar ha börjat använda hjärnans möjligheter på nytt, mer aktivt sätt. Jordbruksrevolutionen utbröt för ungefär 12 000 år sedan och från att ha varit jägare/samlare gick Homo sapiens över till att idka jordbruk.

 

Den vetenskapliga revolutionen inleddes för bara 500 år sedan och den revolutionen kan mycket väl komma att sätta punkt för historien och leda till något helt annat. Vetenskap och teknik utvecklas nu snabbt på många områden och utvecklingstakten kan dessutom sägas accelerera.

 

Människor fanns långt innan det fanns historia. Djur som var mycket lika den moderna människan uppträdde på jorden för 2,5 miljoner år sedan. Men under ”oräkneliga” generationer skilde de sig inte från en myriad av andra organismer i samma miljö.

 

För 2 miljoner år sedan levde människor i Östafrika. Oroliga mammor med spädbarn i famnen, barn som lekte, machomän som slog sig för bröstet för att imponera på traktens snygging, trötta åldringar som bara ville bli lämnade i fred och kanske så gamla som 40 – 50 år.

 

Dessa tidiga människor älskade, lekte, knöt vänskapsband och stred om makt och status, men det gjorde även schimpanser, babianer och elefanter. De hade ingen aning om att deras ättlingar skulle landstiga på månen eller publicera sig i en blogg. De var betydelselösa djur som inte påverkade sin omgivning mer än gorillor eller giraffer.

 

Biologerna indelar organismerna i arter. Djur anses vara av samma art om de kan para sig och få fertil avkomma. Golden Retriever och Tysk Schäfer ser olika ut men tillhör samma art, har gemensam DNA-uppsättning och får avkomman valpar.

 

Arter som har en gemensam anfader redovisas av forskarna som ”släkte”. Biologerna ger organismerna ett tvådelat latinskt namn bestående av släktnamnet och artnamnet. Du tillhör förmodligen Homo Sapiens  ̶̶̶  släktet Homo (människa) och arten sapiens (vetande).

 

Släktena bildar sedan familjer som t.ex. kattdjur (lejon, tigrar, tamkatter), hunddjur (sjakaler, vargar, rävar och elefantdjur (mastodonter, mammutar, elefanter). Alla i en familj härstammar från en anfader eller -moder (patriark eller matriark). Minsta kattunge liksom lejonet har en gemensam anfader som levde för omkring 25 miljoner år sedan.

 

Homo sapiens tillhör också en familj. Det var förr löjligt nog en av historiens mest välbevarade hemligheter. Homo sapiens föredrog att betrakta sig som ett underverk skilt från djuren och som inte hade några syskon eller kusiner, liksom viktigast av allt, inte några föräldrar. Vi har dock bara att gilla läget och tillhör familjen människoapor. Våra närmaste släktingar är schimpanser, gorillor och orangutanger. För bara 6 miljoner år sedan fick en aphona två döttrar. Den ena blev anmoder till alla schimpanser och den andra blev vår egen urmormor.

 

Innebörden av ordet ”människa” är ”ett djur som tillhör släktet Homo”. Släktet Homo har, vad man nu tror sig veta, utvecklats ur apsläktet Australopithecus som levde för 2,5  ̶  1,78 miljoner år sedan. Det finns forskare som vill föra över schimpanser till släktet Homo. Schimpanser använder i vissa lägen redskap och kan använda handens fingrar med precision.

 

I dag är Homo sapiens ensamma om att leva kvar av alla i släktet Homo.  Tidigare fanns ett flertal arter. Homo ergaster levde för 1,5 – 1,9 miljoner år sedan, Homo georgicus fanns för en kortare tid runt 1,8 miljoner år sedan, Homo erectus existerade under mycket lång tid, för 30 000 år sedan till för 1,8 miljoner år sedan, Homo antesessor existerade för 0,5 till 1,2 miljoner år sedan, Homo heidelbergensis förekom för 200 000 - 600 000 år sedan, Homo neanderthalensis existerade för 28 000 – 350 000 tusen år sedan, Homo floresiensis levde för 12 000 – 95 000 år sedan och så är vi framme vid Homo sapiens som nu funnits i 200 000 år.

 

Däggdjur med en genomsnittlig vikt runt 60 kilogram har en genomsnittlig hjärnstorlek på 200 kubikcentimeter. För 2,5 miljoner år sedan hade de tidiga sapiens en hjärna på cirka 600 kubikcentimeter, medan moderna sapiens har en hjärnvolym på 1 200 ̶̶ 1 400 cm³. Vi är så förtjusta i vår höga intelligens att vi gärna tror att mer måste vara bättre på alla sätt, men så är det inte. Jag går här inte närmare in på detta. Det första konstaterade beviset på Homos tillverkning av redskap är 2,5 miljoner år gammalt.

 

För 2 miljoner år sedan var människorna, trots den stora hjärnan och sina stenverktyg, ständigt rädda för rovdjur. De jagade sällan större villebråd utan samlade växter och insekter, fångade smådjur och åt kadaver som rovdjur lämnat efter sig.

 

För 400 000 år sedan började flera människoarter regelbundet jaga större villebråd. Först under de senaste 100 000 åren, under sapiens språng uppåt, som satte verklig fart för 70 000 år sedan nådde sapiens toppen av näringskedjan.

 

Tämjandet av elden var ett betydelsefullt steg på vägen för Homo (människan). En del människoarter kan ha använt eld så tidigt som för 800 000 år sedan. För så där 300 000 år sedan använde Homo erectus, neandertalare och förfäderna till Homo sapiens eld varje dag.

 

Det blev en viktig källa till ljus, värme och säkerhet mot rovdjur. Man lärde sig att sätta eld på omgivningen för att kunna gå genom de rykande resterna och samla grillade djur, nötter och rötter. Råa födoämnen som människorna inte kunde tillgodogöra sig kunde nu tillagas och ätas; vete, ris och potatis blev småningom stapelgrödor för oss. Elden förändrade maten inte bara kemiskt utan också biologiskt på så sätt att tillagningen dödade bakterier och parasiter, vilket var en stor vinst.

 

De flesta forskare är överens om att Östafrika för 150 000 år sedan var befolkat av människor som såg ut precis som vi. Man är överens om att Homo sapiens kom till Arabiska halvön för ca 70 000 år sedan och att de sedan snabbt spred sig över den eurasiska landmassan som var befolkad av andra arter av Homo.

 

År 1858 arbetade Charles Darwin med sin teori om djurens utveckling genom naturligt urval, när Alfred Russel Wallace skickade honom en essä som beskrev samma idé. De publicerade gemensamt idén om naturligt urval, evolution, 1858. 1859 gav Darwin ut sin bok Om arternas uppkomst.

 

När Darwin påstod att Homo sapiens är ett djur bland andra blev en  del människor rasande. Än idag är det människor som vägrar att se detta som ett faktum. Om neandertalarna hade överlevt skulle vi då fortfarande sett oss som skapelsens  krona? Kanske utplånade vi de andra människoarterna? Var de alltför lika oss för att vi skulle kunna ignorera dem, men alltför olika för att vi skulle tolerera dem? De sista neandertalarna försvann för ca 30 000 år sedan. De sista människorna av annan art försvann från ön Flores för runt 12 000 år sedan.

 

Här finns ett intressant ”tänk om”. Man kan försöka föreställa sig att ett par andra människoarter överlevt jämsides med Homo sapiens. Vilka kulturer, samhällen och politiska strukturer skulle ha kunnat uppstå? Hur skulle exempelvis religionerna ha utvecklats? Skulle Första Moseboken hävdat att neandertalarna också härstammade från Adam och Eva.? Skulle Jesus ha dött för också neandertalarnas synder och skulle Koranen ha bokade platser i himlen för alla människoarter. Skulle Karl Marx ha vänt sig till proletärer av alla arter?

 

Darwins teori kombinerades på 1930-talet med Gregor Mendels genetik och det gav grunden för den moderna evolutionära syntesen som kallas neo-darwinism. Där förenas evolution och genetik till den moderna evolutionsbiologin.

 

Men hur kommer det sig att sapiens är ensamma kvar av människoarterna? Att inte ens de starka, köldtåliga neandertalarna med sin större hjärna har överlevt efter sapiens spridning ut från Afrika? Ja, det vet vi faktiskt inte, det diskuteras livligt i de vetenskapliga kretsarna. Ett möjligt svar är det som möjliggör denna diskussion, vår unika språkförmåga.

 

Med all respekt för våra stora religioner och de gamla skrifterna, så är det nog hög tid att de ses över och i någon mån revideras.

 

Källor: Några böcker, bland dessa den nyligen utgivna Sapiens av Yuval Noah Harari. Intressant, men bitvis lite trögläst. 432 sidor.