Vänsterpartiets hemliga jubiléer och snacka om rötter

Sverigedemokraterna är nu näst största parti i opinionen och Moderaterna kommer på tredje plats. Detta trots att samtliga övriga partier hela tiden trycker på att SD har sina gamla rötter i ett nazistiskt parti och att man därför inte kan samarbeta med SD.

Men Vänsterpartiets rötter nämns aldrig. Här är det inte ens bara fråga om rötter, det är grenverk också. Man bytte bara partinamn 1990, från Vänsterpartiet Kommunisterna till Vänsterpartiet. Vi minns C H Hermanssons uttalande efter Stalins död: ” Stalin var en sådan stor historisk personlighet med den djupaste kunskapen om naturens och samhällets utvecklingslagar. Han förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Stalin var en av alla tiders mest geniala vetenskapsmän. Han fortsatte Marx, Engels och Lenins verk, systematiserade, berikade och vidareutvecklade den under de nya betingelser som utvecklingen skapat.”

Flera berömda västhistoriker, som R.J. Rummel, har kommit fram till att antalet dödsoffer för den kommunistiska terrorn under Stalin ligger på 60  ̶  70 miljoner människor, siffror som inte helt kan bestyrkas. Dels på grund av icke öppnade arkiv, dels eftersom förteckningar gick förlorade under kriget eller avsiktligt förstörts.

Kommunistisk terror i Kina under ”Den store tänkaren”, Mao Tse-Tung, resulterade i att samma antal människor avlivades och där är storleksordningen bättre bestyrkt. Under en kort tid av kommunistiskt maktinnehav i Kambodja dödades en fjärdedel av befolknimgen. En uppräkning av kommunisternas illdåd jorden runt kan göras hur lång som helst.

Efter andra världskriget dömdes med all rätt massvis med nazister för brott mot mänskligheten. Uppspårandet och dömandet av sådana brottslingar har sedan fortsatt till nu. Men motsvarande och än värre kommunistiska brott mot mänskligheten har gått fria. Ryssarna tillhörde ju segrarmakterna och blev i stället domare.

Medan Ryssland 1917 kämpade mot Tyskland abdikerade tsaren och det hölls allmänna och fria val till en konstituerande församling. Då valresultatet satt sig i slutet av året var Aleksandr Kerenskij regeringschef. Han menade att Ryssland måste fortsätta kriget för att snarast ernå en fred utan landförlust.

Kejsar Wilhelm II gav då Lenin och några Lenintrogna kommunister fri lejd från Schweiz genom Tyskland för att illegalt kunna ta sig till Petersburg och kunna ställa till elände för Kerenskij och sluta fred med Tyskland. Detta lyckades som vi vet och Ryssland slöt fred med stora landavträdelser. Bl.a. fick de Baltiska staterna sin frihet.

I Ryssland genomförde Lenin sin statskupp, (Vänsterpartiets dubbla 100-årsjubileum.  Lenins statskupp och vänsterpartiets bildande i Sverige under namnet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti.)Kerenskij lyckades fly och kriget mot Tyskland avslutades med stora landavträdelser. I stället startade Lenin ett vidrigt inbördeskrig och införde sin stenhårda kommunistdiktatur. Aldrig har en politisk rörelse skördat ett så högt pris i människoliv och terror som blev följden. Det skulle dröja 76 år innan nästa fria val kunde hållas i Ryssland.

Här har vi Vänsterpartiets rötter. Ett vänsterparti som socialdemokrater och miljöpartister samarbetar nära med och som Alliansen talar med. Hur är detta möjligt, samtidigt som man inte anser sig kunna tala med Sverigedemokraterna? Kan någon förklara?

Jag lämnar lite bildande litteraturtips:

Liken i garderoben underrubrik Undanflykternas mästare. Om Vänsterpartiets förflutna 1918 -1998. Staffan Skott 2000

Aldrig mer! En bok om kommunismens folkmord och brott mot mänskligheten. Staffan Skott 1999.

Den döende kommunismen. Från berlinmurens fall till Kalla krigets återkomst. Wolfgang Hansson 2014.

Pol Pots leende. Om en svensk resa genom röda khmerernas Kambodja.  Peter Fröberg Idling 2006.

Terror och tystnad. Sovjetregimens krig mot den egna befolkningen. Klas Göran Karlsson 2003

Med Stalin som gud. Tre tonår i en kommunistisk sekt. Magnus Utvik 2011.

Förnekelsens barn. Svenskarna som drog österut. 2003.

Stalin. Den röde tsaren och hands hov. Simon Sebag Montefiore 2004. 768 sidor.

Mao. Den sanna historien. Jung Chang och Jon Holliday. 2006. 882 sidor.

Och en lång, lång rad av andra böcker.