Jag hatar Facebook

Pensionär är jag sedan 25 år, men jag har inte tid för FB. Jag började med en positiv inställning, men den ändrades snabbt i negativ riktning. Redan då jag hade så där 15-20 FB-vänner blev det för många. Jag kunde inte förstå varför N.N. trodde att alla vänner var djupt intresserade av NN:s dagliga rutinsysslor.

Redan när 5 – 6 vänner meddelat vad de ätit till middag att de är eller varit där eller där, att en syssling hälsat på eller att det tyvärr regnar, så börjar jag bli irriterad. Någon länkar en artikel från media till mig vilket, tror jag, betyder att detta medium börjar skicka mig uppgifter/rubriker till sina ”intressanta” artiklar. T.o.m. amerikanska medier skickar mig tips om vad jag bör läsa. Därtill kommer all reklam, som inte vill sluta att visa sig.

När jag ”rollar” har jag numera sida upp och sida ned med medias bilder på Trump, något jag minst av allt vill se! Facebook är också ett skvallermedium, som ställt till mycket elände över hela världen. Nyfikenhet är en värdefull egenskap hos människan. Men det finns också en otäck nyfikenhet och den frodas i Facebook, liksom ibland skryt

Jag hade nyligen ett inlägg om att min älskade Birgit lämnat oss i oändlig sorg och kunde konstatera att ett par vänner svarade omedelbart, innan jag hunnit lämna FB. När jag senare ville se vilka ytterligare som kommenterat, så hittade jag inte inlägget. Det hade försvunnit i ”bruset” av inlägg. Lärdom: Komplettera alltid med en stor bild, så kan du lättare återfinna det skrivna och kolla kommentarerna.

Här visualiserar jag mitt utseende ett par dagar efter min senaste kontakt med stenplattorna i hallen.

Jag är mottaglig för goda råd om FB, men inte i FB, där skulle de snabbt försvinna eftersom jag tittar där en gång per dag eller varannan dag. Jag har bara en gammaldags mobil med stora siffror och högtalare och vill försöka klara mig livet ut utan ständigt tillskott av extra intelligens.