Lite amatörfilosoferande

Jag har med åldern blivit mer långsamt tänkande. Jag är övertygad om att det faktiskt kan vara en fördel. Det är bara peu à peu som tänkandet blir mer självständigt och förbättras. De verkliga insikterna kommer vanligen efter en tid. När man har studerat, hört, sett, läst och tänkt en tid. Även yngre människor borde anamma det sättet att se på många problem i vår värld.

Det finns både stora och små problem, men synen på vilka som är vilka varierar. Vi kan göra andra uppdelningar där personliga problem är en kategori. De kan också vara stora, men mest för personen i fråga och kanske för familjen.

Att vara snabbtänkt är en klar fördel om man t.ex. skall lösa ett matteproblem, som bara har en lösning, en logisk sådan. Gäller det däremot t.ex. politiska eller etniska konflikter eller ett rättsväsendes utövande och mycket annat så kan det bli helt fel att stämma upp ett ramaskri efter ett första intryck. – Utan att ha tillgång till alla fakta, vilket man då sällan har utan tidsödande sökande och eftersinnande.

En ansvarig utgivare som låter publicera ett rykte som om det vore fakta kan orsaka fruktansvärd skada. (Något inte ovanligt i det otäcka Aftonbladet.) Han eller hon behöver inte ens dölja att det är ett rykte. När det förs vidare blir det lätt i vida kretsar framställt som fakta, men kan alltså från början vara illvilligt förtal eller ren spekulation.

Uppgifter i media om internationella konflikter, etniska, politiska eller religiösa, gäller nästan alltid en (eller några) händelse (-r), medan konflikten som sådan kan vara mycket komplicerad. Ett bra exempel på en sådan konflikt är den s.k. Mellanösternkonflikten. Andra konfliktshärdar, som är eller blivit komplicerade är Irak- och Afghanistan. Man kan nog förmoda att många här har tagit ställning, utan att egentligen veta vad det hela handlar om.

Undersökande journalistik är vanligen god journalistik, där man redovisar hållbara bevis för det man påstår. Naturligtvis bör ingen professionell redaktör publicera lösa antaganden om exempellös grymhet, såsom nyligen skett i Aftonbladet.

Ändå är det naturligtvis av yttersta vikt att vår svenska, nära nog unika, yttrande- och tryckfrihet värnas till det yttersta.

Många verkar tro att religiösa motsättningar skapar krig. Det är knappast fallet, medan religioner däremot kan förstärka motsättningarna och göra krigen mer fasansfulla. Detta kan jämföras med följderna av felaktiga pressuppgifter eller rykten.

Jag tror inte på något personligt liv efter detta. Däremot kommer mina minsta delar att återanvändas på olika sätt. Denna ”tro” gör inte att jag tycker mig sakna ansvar för framtiden. Det räcker t.ex. inte med att källsortera, minska eller förändra energiförbrukningen, handla miljövänligt och odla ekologiskt. Likgiltighet är hemsk, lika illa är det med ”man är sig själv närmast-mentalitet”, som inte är så ovanlig att den inte ibland säkert drabbat också mig.

Vart vill jag komma? Jag vill nog bara påstå att vi alla borde ta ställning i fler frågor och vi bör se oss ha en plikt att grundmura den. Att hela tiden, livet ut studera (läsa, lyssna, se och tänka). Därefter kan vi försöka handla rätt, men allt detta tar tid. Tid, som vi bör ta oss, så kanske alla efterkommande får en bättre plats att leva på. Något paradis lär jorden aldrig bli.