Krigets lagar

Jag nämnde i mitt förra inlägg krigets lagar och att få eller ingen verkar bry sig särskilt om dem.
Egentligen borde man kanske tala om Krigets snåriga lagar, eller något i den stilen.

1856 den 16 april kom Deklarationen ang.sjörätten i krigstid i Paris. Sedan dess har, vad jag vet (t.o.m. 1993) 35 konventioner överenskommits.

Det finns också andra folkrättsliga dokument som nära ansluter till krigssituationen. T.ex. förenta Nationernas stadga från 1945 och ytterligare 5 st, som jag känner till om flyktingar, statslösa, tortyr och barns rättigheter. Dessutom finns naturligtvis nationella lagar, förordningar och instruktioner. Ett exempel är Sveriges Soldatregler, fastställda av ÖB genom TFO 76019 1981-09-16.

Neutralitetsrätten utvecklades redan under 1700 och 1800-talen, men 1907 kom en Haagkonvention om neutrala makters och personers rättigheter.

Under finska vinterkriget 1939-40 hörde jag ett rykte att ryssarna använde dum-dumkulor, kulor som "exploderade" i kroppen. Det kan ha rört sig om kulor som utvidgar eller tillplattas i människokroppen. Förbud mot sådana finns i en Haag-konvention från 29 juli 1899. Sådan ammunition finns att köpa på världsmarknaden och naturligtvis används den på flera håll både av polis och militär, när man anser det befogat.

Den 8 augusti 1945 kom en "Överenskommelse mellan det förenade konungariket Storbritannien och Norra Irlands regering, Amerikas förenta staters regering, Den franska republikens provisoriska regering och De socialistiska sovjetrepublikernas unions regering beträffande åtal mot och bestraffning av de europeiska axelmakternas förnämsta krigsförbrytare; inklusive stadga för den internationella domstolen".

Med detta som grund bestraffade segrarmakterna förlorarna. Deras egna förbrytare (sådana fanns tveklöst) gick fria. Den kommunistiska soldateskens våldtäkter berördes inte. Sovjets behandling av sina krigsfångar inte heller. Bara 6 % av deras tyska krigsfångar överlevde fångenskapen, som ofta drog ut över ett decennium. De allierades terrorbombningar av tyska storstäder, när Tyskland egentligen redan var besegrat och med oerhörda förluster bland kvinnor och barn i tyska storstäder togs inte upp i sammanhanget.

I Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 fastställdes i detalj hur krigsfångar skulle behandlas. 5 - 6 år senare stod det klart att 94 % av Sovjetunionens tyska krigsfångar inte överlevt fångenskapen.

I Genèveprotokoll från 1977, artikel 52, kan man läsa:
1. Civil egendom får varken utsättas för anfall eller repressalier. Civil egendom är all egendom som inte utgör militärt mål enligt punkt 2.
2. Anfall skall vara strängt begränsade till militära mål. ... vars totala eller delvisa förstöring, beslagtagande eller neutralisering under vid tidpunkten gällande förhållanden medför en avsevärd militär fördel. ...

I artikel 76 kan man läsa:
... 1. Kvinnor skall vara föremål för särskild respekt och skall skyddas främst mot våldtäkt, påtvingad prostitution och varje annan form av otillbörligt närmande. ...

Om detta skulle jag kunna skriva hur mycket som helst, men klockan är just nu över midnatt. Jag måste alltså avstå från detta.

De konventioner jag här snuddat vid berör konflikter mellan stater. Efter andra världskriget har de flesta konflikiter varit interna. Även dessa har man försökt att internationellt reglera med diverse mestämmelser, t.ex. i tilläggsprotokoll 1977 till Genèvekonventionerna.

Min samling av Krigets Lagar gavs ut av försvarsdepartementet 1996 och skulle alltså i stället kunna heta något som "Krigets snåriga lagar" eller "Ej efterlevda lagar".

Hur som helst verkar devisen: "Lagen är till för att kringgås" vara vad som egentligen gäller.