Politiskt kaos?

Skall man tro vad som sägs och skrivs i media, så riskerar vi nu efter valet politiskt kaos i gamla Sverige och allt skulle bero på att Sverigedemokraterna gjort ett så starkt val. Politiska kommentatorer tyckte sig under sommaren bergsäkert kunna konstatera en om inte tsunami så åtminstone tydlig vänstervåg bland väljarna. AB i augusti: ”En vänstervåg sveper över landet”, i juli enligt DN ”…vänstervågen och suget efter ideologi och förändring blir allt starkare”. ”Grön vänstervind ger seger” i Göteborgs-Posten och ”Det är också en mycket stark vänstervåg som rullar över Sverige” i Expressen i maj.

Men vänstervågen var en anka, en önskedröm hos mediefolket. Socialdemokraterna, som ju inte längre är något vänsterparti, kunde notera en krusning som uppmättes till bara några tiondels procent över senaste katastrofvalet 2010.

Vänsterpartiet, eller om man så vill de gamla Kommunisterna, gick ut med ett enda krav, stopp för vinstuttag inom välfärden. Den välfärd som antingen den är kommunal eller privat, många gånger verkar gå på kryckor. Vårt märkliga förhållande till Vänsterpartiet och dess ledare skall jag återkomma till här nedan.

Miljöpartiet tog denna gång ett ganska rejält steg åt vänster med sina treåriga språkrör, gossen Gustav som jag tycker ser ut som en rörstump och tjejen Åsa, som i alla fall har lite av en tjejs former. Enligt SVT:s ValU minskade Miljöpartiet välförtjänt knappt en halv procent. Sossarna har bara Miljöpartiet att luta sig emot i rikspolitiken, där Gud förbjude kommunister inte får medverka. En sådan allians skulle sannolikt halvera sosserösterna nästa gång.

Stefan Löven sitter ohjälpligt fast i en rävsax och hoppas kanske fortfarande att han skall kunna få de fyra allianspartierna att hjälpa en S-Mp-regering som arbetar i eller mycket nära mitten? Jag tror faktiskt att han inte bara ”filmar”, utan tror att det kanske skulle kunna fungera.

Nu är det dags att något klargöra begreppet ”mitten”. I media ser vi allt som oftast att ”alla samlas i mitten”. Så är det naturligtvis inte. Vänsterpartiet är bara ett nytt namn på Vänsterpartiet Kommunisterna ligger kvar där de legat sedan 1921, men styrs inte längre från Moskva, även om de verkar gilla f.d. överstelöjtnanten i KGB, Putin.

Med moderaterna som det stora mittenpartiet har också mitten förskjutits åt höger. Moderaterna säger sig vara liberala numera, men de är ju nyliberala, vilket är något helt annat än socialliberala, som nog flertalet folkpartister fortfarande egentligen är. ”Mitten” har alltså flyttats ut till höger om mitten och där finner jag numera många gånger även socialdemokraterna. S har t.ex. accepterat Alliansens skattesänkningar, liksom den orättvisa skattesatsen för åldringar. Den kan de bara tänka sig att rätta till på lång sikt.

Vill du veta lite mer om nyliberalismen så är det bara att skriva nyliberalism i sökrutan längst uppe till vänster, så kommer bl.a. fram ett gammalt inlägg där jag i korthet utreder de här begreppen.

Jag vet aldrig var jag egentligen hamnar, när jag börjar skriva. Jag hade här tänkt mig ett kort inlägg om vänstern och dess ledare, Jonas Sjöstedts, uppträdande före och efter valet så åter till Socialdemokratiska Vänsterpartiet ( en kort tid före 1921 och som utbrytare från S), Sveriges Kommunistiska Parti (från 1921), Vänsterpartiet Kommunisterna (från 1967) och Vänsterpartiet (från 1990). Man kunde inte längre säga sig vara kommunist efter alla fruktansvärda avslöjanden om kommunismens oöverträffade illdåd världen över.

Dåvarande statsministern Göran Persson tog i en partiledardebatt 1997  initiativ till en bred informationsinsats om Förintelsen, Levande historia. Syftet skulle vara att med utgångspunkt från Förintelsen under andra världskriget ta upp frågor om medmänsklighet, demokrati och alla människors lika värde. Redan 1998 kom boken ”om detta må ni berätta …”, en bok om Förintelsen i Europa 1933 – 1945.

Den boken redovisade nazismens fruktansvärda och till stor del genomförda utrotning av framförallt judar, romer, vad man betecknade som ”asociala” och homosexuella. Omkring sex miljoner judar och många från övriga kategorier beräknas ha dödats i de tyska utrotningslägren. Några få räddades i världskrigets sista skede bl.a. till Sverige med greve Folke Bernadottes ”Vita bussar”.

Jag minns den tiden så väl, när jag kunde läsa i tidningarna om hur dessa människor efter äventyrliga turer i krigets Tyskland togs emot i Sverige. Många i ett ”nära döden-tillstånd”. Du, som nu vill veta mer kan söka boken ”Vi åker till Sverige” De vita bussarna 1945 av Sune Persson.

Det skulle dröja till år 2008 innan Levande historia efter grundlig forskning gav ut Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Men så var också de brotten, hur otroligt det än kan tänkas, så mycket större, så mycket mer omfattande och i så hög grad riktade mot även egna medborgare. Men de avslöjades successivt under många år. Sovjetkommunisterna hade haft makten i mer än 70 år, under så lång tid hunnit med så många fler illgärningar och andra lika brottsliga kommunistregimer hade tillkommit på flera håll.

Boken från 2008 koncentrerar redovisningen till de tre kommunistregimerna i Sovjetryssland, Kina och Kambodja. Det räcker gott och väl för att man skall komma upp i många tiotals miljoner dödsoffer och i skenrättegångar dömda till slavarbetsläger under mycket långa tider. De tyska/nazistiska illgärningarna kommer inte ens i närheten av de kommunistiska vad gäller grymheter mot de egna folken och de som ville leva i demokrati.

De europeiska kommunistpartierna, inte minst det svenska, verkade under lång tid på direktiv från det ryska partiet. Det gjorde att vi stundom fick uppleva tvära kast, som efter massmördaren Stalins fall. 1953 skrev Centralkommittén för Sveriges Kommunistiska Parti: ”En stor och smärtsam förlust har drabbat hela den framstegsvänliga mänskligheten. Stalin är död. Vår tids störste folkledare och statsman, den socialistiska samhällsvetenskapens geniale mästare, kommunismens banerförare har gått ur tiden.”

Stalin efterträddes av triumviratet Beria, Molotov och Krustjev, men Krustjev lät raskt avrätta Beria och förvisa Molotov till Mongoliet. Vid ett hemlighetsfullt möte med duman redogjorde Krustjov för en del av Stalins fruktansvärda styre och vad som hände i Gulag. Att han själv verkställt en del av Stalins illgärningar låg han lågt med. Han nämndes själv ibland som ”Slaktaren från Ukraina”. På order från Stalin fick mellan 3 och 10 miljoner Ukrainska bönder svälta ihjäl 1932 – 1933. Exakta antalet har historikerna inte kunnat räkna fram.

1956 fick följdriktigt Sveriges Kommunistiska Parti order från Moskva och ytterst alltså nye ledaren för världskommunismen, Krustjev, att Stalinkulten omedelbart måste upphöra.

Jonas Sjöstedt gick tidigt under skoltiden med i Kommunistisk Ungdom och efter 2-årigt gymnasium och flytt till Göteborg blev han redaktör för Röd Press. Han fick jobb som montör på Volvo Lastvagnar i Umeå och engagerade sig väldeliga på Nej-sidan i EU-valet, varpå han blev invald i EU-parlamentet. Där satt han i tre perioder och är nu välbeställd Östermalmsbo.

Det är bara det att jag är helt och fullt övertygad om att han också fortfarande är kommunist ut i fingerspetsarna. Jag ryser när jag ser och hör honom i t.ex. TV:s partidebatter. Det går kalla kårar utefter min rygg Jag tycker mig se kallt besinningslöst kommunistiskt hat mot de andra i hans ögon, mimik, kroppsspråk och tal när han debatterar.

Och han är den som vänder sig mot att Sverigedemokraterna i demokratisk ordning skall få besätta posten som 2:e vice talman i Sveriges riksdag! Jag tror att han själv anser sig bättre lämpad

PS

Tveklöst har många gamla pensionärer, som väl minns kommunisternas missgärningar, röstat på Sverigedemokraterna. Det enda partiet som omgående sagt sig vilja rätta till den orättvisa beskattningen av de gamla. De med pensioner som år för år under lång tid minskar i värde.

Kommunvalet på söndag

Jag följer, mest via pressen, ganska noga vad som händer och inte alls händer, vad som generöst delas ut som löften och sedan inte alls infrias. Många gånger rör det sig om löften som landstings- och kommunalpolitiker ger i rent oförstånd, helt enkelt därför att deras intelligenskvot och därmed kunskaper är otillräckliga. Men alltför få med mer än normalintelligens tänker sig tyvärr en framtid som lokal- eller regionalpolitiker.

När rikets centralt aktiva politiker lovar men inte håller, så måste domen bli hårdare. De bör inte på samma sätt tillåtas okunnighet med tråkiga effekter för många medborgare. Inför det här valet har politiker alla kategorier i pressens dagliga ”undersökningar” drabbats av en rad ”kan du lova-frågor”.

Det har varit rätt intressant att se hur olika politiker uppfattat eller inte alls uppfattat frågan. I en del fall utnyttjar de sådana här frågor för att lura godtrogna väljare. Särskilt gäller detta en del kommun- och landstingspolitiker, vars moral inte är särskilt högtstående. Jag ger exempel:

Kan du lova att i framtiden satsas mer av budgeten på missbruksvården i kommunen?

Kommunalrådet, Sven-Erik Lindestam (S) svarade: ”Ja, vi har också redan i år avsatt mer pengar till Soc för att hantera bland annat det problemet.”

Olov Östlund (stödpartiet MP) verkar försöka lura väljarna än mer och svarar: ”Ja, vi satsar mer på förebyggande arbete. Nu har vi gett 12 extra miljoner till socialnämnden. (Alliansen röstade emot.)”

Vad är det då som har hänt i den verklighet dessa herrar lämnat? Jo, majoriteten S, MP och V misslyckades fullständigt vid budgeteringen i juni förra året. Socialnämnden tilldelades alldeles för lite pengar i 2014 års budget. Många miljoner fattades till nämndens nödvändiga utgifter. Det försöker nu majoriteten maskera genom ett tilläggsanslag på 12 miljoner. Något som borde regleras i den då nära förestående budgetmanglingen för kommande år och oppositionen därför röstade nej till tilläggsanslaget.

Jag gör inte som våra finstämda politiker vanligen gör, beskyller herrarna för lögn. Jag kan däremot konstatera att Olov Östlund (MP) antingen inte förstått vad som egentligen hänt eller också medvetet försöker lura väljarna. Sedan får man hoppas att Sven-Erik Lindestam väl vet att de 12 miljonerna avses täcka bara en del av Socialnämndens underskott för 2014. Hur stort underskottet blir vet man ännu inte.

Varför gick då budgetbeslutet för Socialnämnden så snett för ett år sedan? Jag, som inte var inblandad i budgetarbetet kan bara spekulera. Klart är att pengarna lagts på något annat. Jag skulle kunna tänka mig att några miljoner försvann som betalning av kommunens vilda vindkraftsatning. (Utbildning av vindkraftstekniker utan efterfrågan och hamnutbyggnad för vindkraftsparken vid Storjungfrun som inte blir av?)

Högaktuellt just nu för många Brobergfans är den sportarena de vill ha för sin elitlagssatsning i bandy. En satsning som för kommunen betyder både engångssatsning av några miljoner och sedan årliga kommunala utgifter i miljonklass. Kommunens politiker vet mycket väl att kommunen rimligen inte kan satsa dessa miljoner, men man säger av rent taktiska skäl inget före valet.

Vi vet också att Söderhamn, en kommun i miniklassen, behöver öka personaltätheten och kvalitén i bland annat hemtjänsten, äldreomsorgen och skolan. Totalt rör sig medelsbehovet här om många miljoner kronor, som bara delvis kan finansieras genom att slopa några så kallade strateger i kommunförvaltningen.

Svend Dahl, en bra krönikör tills nu?

Söderhamns-Kuriren 1/9 innehöll en ledarartikel om asylansvar skriven av Dahl, som är opinionsanalytiker och chef för Liberala Nyhetsbyrån. Artikelns rubrik lyder Världen brinner – KDU ser på.

Dahl har, vad jag förstår, alldeles uppenbart valt att helt missförstå en artikel skriven av Sara Skyttedal, Kristdemokratiska ungdomsförbundets ordförande. Dahl är knappast så korkad, att han inte kan förstå vad Sara Skyttedal vill ha sagt med artikeln. Sverige kan inte ta emot hur många flyktingar som helst. Andra länder i Europa bör också kunna ta emot flyktingar efter förmåga och mer därtill. Jag tar bara ett exempel och det blir då Finland, ett land och ett folk jag ändå av andra skäl gillar skarpt.

En svensk medellön ligger bland världens fem rikaste procent, skriver Dahl. Det gör att vi har bättre förutsättningar än de flesta att ta emot och hjälpa människor på flykt. Men det finns många men. Återigen då ett exempel, svensk ekonomi är så dålig att gamla sjuka pensionärer i stort sett får nöja sig med 25 år gamla pensionsbelopp, trots att penningvärdet och alltså pensionärens lön, nu är nere i en tredjedel.

Dessutom skall vi riktigt gamla ha högre skattesats än vad den svenske medelinkomsttagaren har. Detta trots att det gamla pensionsavtalet sade att pensionen skulle följa prisutvecklingen. Sverige har inte råd med sina egna gamlingar. Särskilt inte med dem som också är sjuka.

Idag finns bortåt 2 ½ miljon flyktingar samlade i staterna som gränsar till Syrien och norra Irak. Det klarar självklart inte dessa stater av ensamma. De är också så många att de måste fördelas över en betydligt större yta och då blir det i första hand fråga om Europa, där ansvaret bör fördelas solidariskt. När detta händer får inte trycket på Sverige bli sådant att landet eller en del kommuner mer eller mindre kollapsar.

Flyktingtrycket på kommunerna måste fördelas mer rättvist. Det har inte blivit så hittills och här är Söderhamn ett tydligt exempel på nuvarande katastrofala snedfördelning. Migrationsverket och Länsstyrelsen och därmed migrationsministern Tobias Billström (M) liksom integrationsministern Erik Ullenhag (Fp) har uppenbarligen inte klarat sina uppgifter. Migrationen liksom integrationen är katastrofalt snedfördelad resp. misslyckad. Samtidigt har man givit Migrationsverket fria händer att hyra in bostäder och placera ut flyktingar i kommuner som inte ges någon talan.

Söderhamn är ett klart exempel på hur dessa instansers verksamhet inte klarar en rättvis kommunfördelning och målsättningen för integration. Vår lilla kommun tog t.ex. förra året emot 237 personer trots att det avtalats med länsstyrelsen om 50 – 70 flyktingar per år. 2014 har S-hamn hittills tagit emot 130 flyktingar.

Migrationsverket har fler flyktingar boende i S-hamn än i övriga hälsingekommuner tillsammans. Då skall man veta att få av dem har ett fast riktigt jobb att gå till efter 8 år i Sverige. En hel del av dem kommer aldrig i arbete. I S-hamn bor ungefär dubbelt så många som i Hudiksvall, trots att Hudiksvall har många fler innevånare.

De som lyckas fly och komma vidare till Sverige är ofta välutbildade. Högre utbildade än svenskar med högskoleutbildning, som i Sverige, och i många fall är undermålig. Men enligt Arbetsförmedlingen har arbetslösheten i S-hamn bland utrikes födda mellan 18 och 24 år ökat med 47 % sedan förra året. För de som är långtidsarbetslösa handlar det om 400 % ökning. För några dagar sedan såg jag i tidningen att Migrationsverket bokat ett litet trevligt hotell i S-hamn. Där avser man att nu placera ett 50-tal flyktingar. Med vad jag tidigare hört om detta hotell tror jag att Söderhamn därmed missar en del besök.

Ett annat exempel är Nacka, söder om Stockholm med 90 000 innevånare. De har tagit emot 42 flyktingar i år. Hur många hotell har verket bokat i Nacka, Haninge eller Hudiksvall? Jag var inne i S-hamns centrum för ett par dagar sedan. Kanske var det en tillfällighet, men jag mötte ungefär lika många från Mellanöstern och Afrika som typiska svenskar.

Litet retade jag då upp mig på att jag, som har svårt att gå längre sträckor och då och då faller och skadar mig, var den som fick stiga åt sidan för betydligt yngre Jag är dock 87 år och föreställer mig att det syns. Jag försöker också, som fotgängare, hålla till höger vid möte. Det fick man ju lära sig för snart sextio år sedan, då högertrafiken även skall gälla gående. Men det gick aldrig hem hos Söderhamnsborna heller.

Dahl skriver: I norra Irak fördrivs och mördas kristna och i Syrien är inbördeskriget inne på sitt fjärde år. Det är dessa fasor som får Migrationsverket att tala om att 340 000 personer kan komma att söka asyl i Sverige under de närmaste fyra åren.

Siffran kan jämföras med uppgifter från FN:s flyktingorgan UNHCR som visar att det finns över en miljon syriska flyktingar i Libanon, drygt 800 000 i Turkiet och mer än 600 000 i Jordanien. Det är länder som på alla tänkbara sätt har sämre förutsättningar än Sverige att ta emot människor på flykt. Kristdemokratiska ungdomsförbundets ordförande, Sara Skyttedal, håller inte med. Bostadsbrist och arbetslöshet bland flyktinginvandrare gör att vi ska sätta ett tak för hur många asylsökande Sverige ska ta emot, skriver hon i en artikel på DN debatt 29/9.

Någon annan ska med andra ord ta ansvar när världen brinner.

Jag får en alldeles tydlig känsla av att Dahl inte vill förstå Sara Skyttedal. Eller menar kanske Dahl att Sverige omgående skall ta emot obegränsat antal av de två och en halv miljoner som nu finns i Mellanöstern och Turkiet? Att all världens stater utom Sverige inte skall behöva hjälpa till på något sätt?

Jag tolkar Sara Skyttedal så att hon egentligen bara vill ha en rättvisare fördelning av flyktingmottagandet, att en rad länder nu i första hand måste öka sitt flyktingmottagande. Till detta vill jag lägga att främst en rad moderatstyrda kommuner i Sverige under en lång tid tagit emot väldigt få flyktingar. Där tycker jag att Migrationsverket gott kan skaffa sig boenden för en hel del flyktingar om våra broderländer i EU fortsatt inte vill ta emot dem.

Det är också synd att USA nu tröttnat på att vara världspolis. Men otack är ju världens lön och EU kan ju omöjligt åstadkomma consensus omnium om hur man städar framför egen dörr.

Vår migrationsminister, Tobias Billström (M), såväl som vår integrationsminister, Erik Ullenhag (Fp), borde nog ha avgått för länge sedan, så som de misslyckats vid fördelningen av flyktingar över landets kommuner. Så som fördelningen nu ser ut är ju dessutom integrationen i de flyktingrika kommunerna en helt omöjlig uppgift.

Söderhamn igen

I mitt förra inlägg glömde jag att redovisa en i raden av Söderhamns välfärdsskandaler, men det finns givetvis fler. I Söderhamns-Kuriren den 13 augusti fick den här incidenten (ett för svagt ord) rubriken IVO riktar kritik mot Åsgården. Men kritiken riktades också mot Söderhamns kommun.

Det handlade om en kvinna på äldreboendet Åsgården i Söderhamn. Hon hittades av personal på natten efter att ha legat i en blodpöl mellan 4 och 5 timmar. Hon fick sys med hela 14 stygn och ådrog sig sprickor i ett knä och en tumme.

Kvinnan hade tidigare haft ett sensorlarm, som larmade om hon till exempel rörde sig på golvet nattetid, men man hade gjort bedömningen att det inte behövdes. Kommunens lex Sarahutredning visade också att dokumentationen varit bristfällig, men att det var rätt att ta bort larmet. Ett larm som återinstallerades efter olyckan.

Kommunens utredning skickades inte vidare till IVO (Inspektionen för vård och omsorg), eftersom de ansåg att det inte rörde sig om några allvarliga missförhållanden. Kvinnans anhöriga var av annan uppfattning och skickade in en egen anmälan till IVO.

De var starkt kritiska till personalens agerande, som de ansåg hade varit nära att kosta henne livet. Kvinnan hade också tappat mycket av sin vikt under vistelsen på Åsgården. Man tyckte också att bemanningen var för låg, särskilt nattetid.

Kommunens egen utredning hade t.ex. visat att det saknades tillräcklig dokumentation av såväl skydds- och begränsningsåtgärderna som kvinnans matsituation. IVO är nu efter granskning kritiskt mot Åsgården och Söderhamns kommun. Trots att det i flera år har funnits väl beskrivna rutiner för hur arbetet skall utföras och dokumenteras har de inte följts på Åsgården och det betecknar IVO som anmärkningsvärt.

”Vi satsar stort och vill att alla i personalen ska kunna det och göra det själva, säger Britt-Marie Blom-Lindström, ansvarig sjuksköterska i Söderhamns kommun.”  – Må det. Men …

Söderhamn är utan minsta tvekan en skandalkommun

Den 6 aug skrev jag om hur makthavarna i staden misslyckas i sitt budgetarbete. Man säger sig jobba hårt ute i nämnderna med att hitta verksamheter att skära ned. Vi har inte så stora stenar kvar att vända på, säger Katarina Hedberg (S), ordförande i omvårdnadsnämnden.

Givetvis har hon rätt. Stenarna finns på annat håll, säkerligen i t.ex. kommunstyrelsen, men definitivt i den majoritet, Socialdemokrater, Vänsterpartister och Miljöpartister som sätter budget för kommunens nämnder.

Jag är nu 87 år och multisjuk. I två och ett halvt år har jag gått på värktabletter med morfinderivat och ganska besvärande biverkningar. Den tablettkonsumtionen har jag senare tid lyckats skära ned en del. Min hustru, Birgit är fyllda 83 år och tar sig fram med hjälp av rollator.

Vi har inte, och har inte begärt någon hemtjänst, jag kan ju fortfarande gå till brevlådan sommartid och vi har med svårighet klarat matinköpen. Birgit kan fortfarande köra bilen till och från ICA:s närbutik. Fantastiskt hjälpsamma grannar har vi också. De har sett våra svårigheter.

Vi har två dagstidningar, SvD och Söderhamns-Kuriren. Varje morgon sitter de under dörrhandtaget, så att vi inte behöver stappla ut till brevlådan. Fantastiskt egentligen, eller hur? Många söderhamnare har säkert inte sådana grannar.

Vi har skaffat oss städhjälp var tredje vecka som dammsuger, torkar golven och dammar av här och där. Det tunga dammsugningsjobbet har vi svårt att klara av, men jag kan fortfarande sopa golv då jag ser att det behövs mellan städtillfällena. Birgit går omkring med sin rollator och dammar, då hon ser behovet. Men hon ser ju inte så bra, då hon inte har läsglasögonen på sig.

Sedan ett par år faller jag då och då, men jag har slutat räkna dessa incidenter. Det rör sig om ett par fall från trappstege till vanligt snubblande ca 12 – 15 gånger och ett fall i duschen gav skadat revben och ett hiskeligt blåmärke. Ett fall nattetid i badrummet resulterade i medvetslöshet ganska exakt en halvtimme, ymnigt blodflöde (jag går på Waran) och ambulans till sjukhus för sårbehandling och kort tids inläggning.

Vintertid, då Resurscentrums skottare dröjde, fick jag för mig att jag skulle försöka få igång min lättstartade snöslunga. En granne hade skottat åt oss på morgonen, men det kom mer snö på eftermiddagen. Jag fick faktiskt igång slungan, men snubblade och föll över den, så att den tippade. Jag ställde tillbaka den i garaget och min vänstra arm blev ett enda stort och ömmande blåmärke.

För ca 30-35 år sedan sade jag till en god vän: ”Du som är läkare känner ju väl till följderna av att röka och ändå röker du?” ”Ja”, sade han, ”Jag vill inte hamna i äldrevården”. Möjligen sade han långvården, vilket vi nog då inte uppfattade som någon väsentlig skillnad. (Jag röker 30 – 40 cigaretter om dagen nu.)

Jag är närmast skräckslagen inför möjligheten av att hamna i Söderhamns äldreomsorg. Det jag föreställer mig är två gamlingar i ett rum.  Jag har svårt att tänka mig ett boende utan mitt bibliotek och utan dator. Inget skrivbord! Kommunen vi flyttade ifrån för 10 år sedan blev år 2012 utnämnd till Sveriges äldrevänligaste kommun. Men den är Moderatstyrd och ingen toppolitiker påminner om Sven-Erik Lindestam i Söderhamn.

På 80-talet var den kommunen S-styrd och ”konkursmässig” med miljardskulder, en riksskandal. Jag följde skeendet som opponerande ledamot i både kommunstyrelse och fullmäktige. (Se gärna mitt inlägg Söderhamn är en fantastisk kommun i ett fantastiskt landsting från 2012 och andra under Kommunalpolitik.)

Här i Söderhamn duggar skandalerna inom omsorgen då och då. I juni kunde vi i Kuriren läsa om omvårdnadsnämndens brist på medel. Omvårdnadsnämndens ordförande, Katarina Hedberg (S), sade att projekten Trygg hemgång ska minska behovet av korttidsvård efter sjukhusvistelser genom att patienterna får allt stöd de kan behöva för att klara sig hemma. ”Förhoppningsvis behöver de då inte någon korttidsvård”. Då jag översätter kommunpolitikerns språk, får jag det till: ”Vi slopar korttidsvården där vi ser det som en möjlighet”.

Stefan Blomquist, tillförordnade chefen för omvårdnadsförvaltningen säger: ”Vi tänker använda statliga extrapengar i form av prestationsmedel som är riktade till sjuka äldre. Om det fungerar lika bra som på andra orter kanske vi finansierar det fortsättningsvis inom vår budgetram”.

Jag undrar bara vad sjuka äldre tycker om detta? Kommunens socialnämnd har liknande budgetproblem, men kommunalrådet behöver ju mycket pengar till sina mindre lyckade projekt, som jag tidigare skrivit en del om.

Den 12 augusti ser jag rubriken Låg i sin avföring på äldreboende. Då morgonpersonalen kom till äldreboendet Västerbacken fann de en vårdtagare liggande i sin intorkade avföring från fötterna till huvudet. En annan låg nerkissad i sin säng med uppluckrat liggsår som försämrats. Patienten, som skulle vändas under natten, låg på samma sätt som hen lämnats kvällen innan.

Under natten har personalen bestått av en ensam vikarie ur kommunens personalpool. En person som aldrig har arbetat natt på avdelningen. Pågående personal gjorde som de skulle och anmälde till ledningen som har att ordna en lex Sarahutredning.

Enhetschefen Karin Eriksson (S) anser att ansvaret ligger helt på den nattjänstgörande. ”Enligt oss har hon fått all information hon behöver för att utföra sitt arbete. Missförhållandena beror inte på brister i våra rutiner utan på personen som arbetat.”

Karin Eriksson är enhetschef. Jag är förskräckt. Men i de åtgärder som föreslås i kommunens egen utredning nämns tätare tillsynsbesök och ett särskilt vändschema för vårdtagaren med trycksåret. Det är bara att hoppas att åtgärderna nu vidtas och att enheten förses med tillräcklig och kompetent personal.

Dagen därpå, den 13 augusti är rubriken Hittad död utanför sitt äldreboende. Nu skriver man inte vilket äldreboende det gäller, inte heller lämnas personalnamn ut och här är det säkert rätt så. Förutom polisutredning skall nu förvaltningen göra en utredning om det inträffade.

Tillförordnade omsorgschefen, Stefan Blomquist säger att enligt information han fått var den boende orolig när personalen gjorde ett besök på natten. Runt två timmar senare hittades personen död. Här verkar mer information behövas, men den hämtas förhoppningsvis av både polis och förvaltning.

På frågan om vilka säkerhetsåtgärder man vidtar på kommunalt äldreboende svaras att det finns larm i varje lägenhet, men individuellt larm får man bara vid behov (Sic!). ”Vi jobbar aktivt med att motverka risker hela tiden och då kan det handla om allt från att undvika liggsår till undernäring.”

Det standardpåståendet kan alltså Stefan Blomquist utantill. På frågan om fönstren i servicelägenheterna är spärrade svarade han: ”Det normala är att fönstren är spärrade, men i det här fallet handlade det om ett ordinärt fönstervred.”

Det är nu fem år sedan jag läste Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men den var rolig och hundraåringen befann sig väl. Det här är sådant som inte skall få förekomma.

Den 15 augusti läser jag Hans Sundgrens (M) insändare S-politik bakom vårdskandalerna. Där visar Hans S helt sanningsenligt hur M-politikerna och han själv från 2010 försökt få socialdemokraterna att gå med på att öka bemanningen i såväl skola som omsorg. Jag minns väl hur socialdemokraterna slog ifrån sig i insändarspalterna.

Jag minns också väl moderaternas motion 2011, där man påvisade möjligheterna att omfördela tjänster från administration till skola och omsorg, som Hans S påminner om.

Inte nog med det. Jag minns också att motionen avslogs. Enligt Hans S efter ett år och med en rösts övervikt och med hänvisning till att sådana ärenden skall hanteras i budgetarbetet. En ren undanflykt säger jag med mycket lång erfarenhet från KS, KF och nämndarbete.

För den som går tillbaka i protokollen och kanske även letar upp webbsändningen från fullmäktige den 27 februari 2012 på kommunens hemsida bör det stå klart att vi från Moderaterna och alliansen verkligen försökt omfördela kommunens resurser till förmån för välfärden.

Men den rödgröna majoriteten lägger uppenbarligen hellre pengar på samordnare och strateger än på fler händer i skolan och omsorgen.

Jag lämnade Moderaterna år 2009 på grund av deras förda rikspolitik, som för mig förändrats till det sämre inom vissa områden. Den hade för starka drag av nyliberalism. Men Hans Sundgren (M) har helt rätt i det han skriver. Hur reagerar då hans motståndare Sven-Erik Lindestam?

Den 16 augusti kom Lindestams illa genomtänkta svar med rubriken Sundgren far med osanning. Något Sundgren absolut inte gör. Det är lätt att kontrollera, jag har dessutom händelsekedjan i gott minne. Hans Sundgren hävdar att hans moderater är alla goda gåvors givare och Socialdemokraterna är ansvariga för det han med hårda ord kallar vårdskandaler, börjar Lindestam sin barnsliga uppsats.

Lindestam är tyvärr kommunens enda kommunalråd. Hans argumentering bygger på ren illvilja och han beskyller politiska motståndare för att använda sig av osanning, alltså lögner. När argumenten tryter talar och skriver Lindestam om något helt annat än den politiska motståndaren. Men i vissa söderhamnskretsar går det tydligen hem. Jag skall ge ytterligare exempel:

Sundgren hävdar att hans så kallade allians med sitt trollspö velat omfördela tjänster till omsorg. Det menas att vi hade så otroligt många byråkrater att om de sparkades så skulle horder av undersköterskor kunna anställas i stället. Naturligtvis är det inte sant det Sundgren skriver.

Jag känner mig ganska säker på att det är skralt med Lindestams läsförståelse och att han dessutom läst Sundgrens insändare som fan läser bibeln. Illviljan lyser så att man bländas, när Lindestam efter sitt personangrepp sedan skriver om annat än de här vårdskandalerna. Lindestam vill uppenbarligen inte ens se dem som vårdskandaler. Tycker han verkligen att vården då och då kan få fallera så att gamla och sjuka blir liggande i sin avföring tills den torkar in?

Den 19 augusti kommer Hans Sundgrens sansade svar, som får rubriken Otrevligt svar från Lindestam. Sundgren skriver: När Sven-Erik Lindestam (S) har brist på argument går han till personangrepp och därefter över till att skriva om något helt annat än de vårdskandaler som han och S är ansvariga för.  Fakta är: Allianspartierna har på flera sätt försökt öka bemanningen i skolan och omsorgen, medan S har ökat antalet administratörer.

Sanningen, Lindestam, är att SKL:s statistik visar att 51 heltider har försvunnit från vård och omsorg sedan 2009 medan antalet administratörer har ökat med 15 under motsvarande tid. Vårdtyngden har sannolikt ökat under tiden, så skulden faller tungt på S för att den underbetalda personalen går på knäna och att vårdtagarna inte får den omsorg de behöver.

Sedan förklarar Söderhamns-Kuriren det färdigskrivet om detta. Lindestam (S) behöver inte hamna i mer klister för denna gång.

Sven-Erik Lindestam kommer säkert att sitta kvar efter valet i september, så är det i Söderhamn och Birgit och jag känner djup oro inför framtiden. Men vad är det i jämförelse med hur gamlingar, kvinnor och barn har det i den islamiska delen av världen? Till stor del på grund av religionerna men också fundamentalistiska
 ledare, något inte heller vi saknar.

Islamiska staten och Hamas

Islamiska staten, IS, kontrollerar nu en tredjedel av Irak och är på frammarsch också i östra Syrien. De har till och med nått Libanon. De här islamisterna har nått nästan samma grad av civilisation som vi européer hade nått för tusentalet år sedan. Då de västerländska korstågshärarna härjade i Mellersta östern för att ta ifrån araberna Jerusalem och det heliga landet.

De arabiska härarna blev från 600-talet större och fler. De besegrade fick behålla livhanken om de konverterade till islam och det gjorde de naturligtvis då hjärtans gärna. Vem vill inte till varje pris undvika att bli halshuggen? Många ställde också upp på segrarmaktens sida, precis som idag och de arabiska härarna blev många och stora.

Araberna var de som levde på den arabiska halvön och inga andra. Muhammed hade med sina krigare tagit makten på halvön och fortsatte norrut över Levanten och alltså Israel. Hans efterträdare fortsatte sedan erövrandet norr-, väster- och österut och spred Muhammeds version av Bokens religion. De kristna lyckades efter några hundra år ena sig om att ta det heliga landet och den heliga staden Jerusalem. Metoderna var ungefär desamma som de IS använder idag.

IS fruktansvärda framfart i Mellanöstern har till stor del hamnat i skuggan av Gazakriget och ryssarnas intervention i Ukraina. Det är småbråk jämfört med IS illdåd i Mellanöstern, men vad bryr sig antisemiterna eller SR och SVT-journalisterna om det, eller extremvänsterjournalister? Området är gödslat med ryssarnas exporterade handeldvapen och tunga vapen, stridsvagnar och artilleri, plus en hel del andra vapen, som islamisterna kommit över. Kalasjnikovs karbin fungerar även med lite sand här och där.

Islamisternas taktik är också att i sociala medier som Facebook och Twitter skrämmas med fruktansvärda filmsnuttar. Man visar (stolt?) bilder på halshuggna och korsfästa människor, liksom huvuden spetsade på pålar och torterade barn. Man vill skrämmas, så att de som inte är sunnimuslimer flyr för livet. Ett fruktansvärt exempel utgör de ca 200 000 yezider som från trakten av Mosul i norra Irak är på flykt upp i bergen, där det varken finns mat eller vatten. Bara USA har nu ingripit genom att bomba IS artilleriställningar.

Yaziderna är en folkgrupp som har sin mångtusenåriga historia i Irak, med en koncentration i området norr om Mosul, men de finns idag över hela världen. De är ytterst fredliga, tar inte emot konvertiter och försöker inte sprida sin religion, utan håller den snarare hemlig. De bildar inte familj utanför sin krets De har utsatts för massakrer och förföljelse från andra religioner, främst muslimerna. De är synnerligen fredliga och godhet ses som något stort hos dem. Numera finns yazider spridda över hela världen, men de märks knappast.

Vårt storslagna EU är som vanligt ett enda stort frågetecken både i Mellanöstern och i Ukraina och Hamas är av samma skrot och korn som IS, men har ett antal svenska antisemiters massiva stöd. Det är som alltid i krig synd om de gamla, sjuka, kvinnor och barn. Kort sagt civilbefolkningen i vilken Hamas så grymt gömmer sig.

Antisemit är för övrigt ett märkligt ord. Semiter är ju så gott som alla i Mellanöstern och som anser sig härstamma från Noas son Sem. Antisemitismens fula tryne kan visa sig allt ifrån mild fördom till ursinnigt hat och är antagligen ett cirka ett och ett halvt sekel gammalt uttryck. Kanske kom det upp i Tyskland, när man ville ge inställningen till judar ett namn som lät vetenskapligt/lärt.

Jag såg tyvärr inte hela Rapport idag. Birgit säger att man rapporterat att IS begravt kvinnor och barn levande. Grisar är mycket trevligare djur, de gör inte på det sättet.

Söderhamns politiker

Alliansen i Söderhamn tycker att det är viktigt att väljarna får del av den kommunbudget för 2015-2017 som fullmäktige skulle ha tagit den 16 juni. De har naturligtvis rätt. Beslutet har skjutits upp till den 29 september d.v.s. efter valet. Anledningen sägs vara att socialnämnden och omvårdnadsnämnden misslyckats kapitalt med att hålla sig inom sina budgetramar.

Att de här två nämnderna misslyckats med att hålla budgetramarna säger också majoriteten S, Mp och V. Men vad som har hänt är ju att fullmäktigemajoriteten S, Mp och V grovt misslyckats med budgetarbetet och att fullmäktige tagit ett budgetbeslut som dessa nämnder knappast hade någon möjlighet att hålla.

Orsaken hittar vi lätt. Kommunalrådet och hans majoritet har med stöd av sin tidigare felbudgetering förslösat pengarna på annat. Jag behöver bara nämna kommunalrådets skötebarn, de misslyckade vindkraftsaffärerna, som många varnat kommunen för. De pengarna skulle i ett klokare beslut ha kunnat lega på vård och omsorg i stället.

I samma exemplar av Söderhamns-Kuriren där jag läst om Alliansens budgetavsikter ser jag rubriken Söderhamnsfamilj räddad av gåvor. Det rör sig om en familj med fyra barn och en vuxen, där både kylskåpet och plånboken var tomma. Räddningen blev Mathjälpen, en ideell organisation som hjälper barnfamiljer i hela Sverige. Vid ekonomisk kris organiserar de insamlingar, för att kunna dela ut presentkort på matvaror eller leksaker till barn. Det är ju väldigt bra att de finns när kommunfullmäktige i stället satsar på affärer dömda att misslyckas.