Skall man tro vad som sägs och skrivs i media, så riskerar vi nu efter valet politiskt kaos i gamla Sverige och allt skulle bero på att Sverigedemokraterna gjort ett så starkt val. Politiska kommentatorer tyckte sig under sommaren bergsäkert kunna konstatera en om inte tsunami så åtminstone tydlig vänstervåg bland väljarna. AB i augusti: ”En vänstervåg sveper över landet”, i juli enligt DN ”…vänstervågen och suget efter ideologi och förändring blir allt starkare”. ”Grön vänstervind ger seger” i Göteborgs-Posten och ”Det är också en mycket stark vänstervåg som rullar över Sverige” i Expressen i maj.
Men vänstervågen var en anka, en önskedröm hos mediefolket. Socialdemokraterna, som ju inte längre är något vänsterparti, kunde notera en krusning som uppmättes till bara några tiondels procent över senaste katastrofvalet 2010.
Vänsterpartiet, eller om man så vill de gamla Kommunisterna, gick ut med ett enda krav, stopp för vinstuttag inom välfärden. Den välfärd som antingen den är kommunal eller privat, många gånger verkar gå på kryckor. Vårt märkliga förhållande till Vänsterpartiet och dess ledare skall jag återkomma till här nedan.
Miljöpartiet tog denna gång ett ganska rejält steg åt vänster med sina treåriga språkrör, gossen Gustav som jag tycker ser ut som en rörstump och tjejen Åsa, som i alla fall har lite av en tjejs former. Enligt SVT:s ValU minskade Miljöpartiet välförtjänt knappt en halv procent. Sossarna har bara Miljöpartiet att luta sig emot i rikspolitiken, där Gud förbjude kommunister inte får medverka. En sådan allians skulle sannolikt halvera sosserösterna nästa gång.
Stefan Löven sitter ohjälpligt fast i en rävsax och hoppas kanske fortfarande att han skall kunna få de fyra allianspartierna att hjälpa en S-Mp-regering som arbetar i eller mycket nära mitten? Jag tror faktiskt att han inte bara ”filmar”, utan tror att det kanske skulle kunna fungera.
Nu är det dags att något klargöra begreppet ”mitten”. I media ser vi allt som oftast att ”alla samlas i mitten”. Så är det naturligtvis inte. Vänsterpartiet är bara ett nytt namn på Vänsterpartiet Kommunisterna ligger kvar där de legat sedan 1921, men styrs inte längre från Moskva, även om de verkar gilla f.d. överstelöjtnanten i KGB, Putin.
Med moderaterna som det stora mittenpartiet har också mitten förskjutits åt höger. Moderaterna säger sig vara liberala numera, men de är ju nyliberala, vilket är något helt annat än socialliberala, som nog flertalet folkpartister fortfarande egentligen är. ”Mitten” har alltså flyttats ut till höger om mitten och där finner jag numera många gånger även socialdemokraterna. S har t.ex. accepterat Alliansens skattesänkningar, liksom den orättvisa skattesatsen för åldringar. Den kan de bara tänka sig att rätta till på lång sikt.
Vill du veta lite mer om nyliberalismen så är det bara att skriva nyliberalism i sökrutan längst uppe till vänster, så kommer bl.a. fram ett gammalt inlägg där jag i korthet utreder de här begreppen.
Jag vet aldrig var jag egentligen hamnar, när jag börjar skriva. Jag hade här tänkt mig ett kort inlägg om vänstern och dess ledare, Jonas Sjöstedts, uppträdande före och efter valet så åter till Socialdemokratiska Vänsterpartiet ( en kort tid före 1921 och som utbrytare från S), Sveriges Kommunistiska Parti (från 1921), Vänsterpartiet Kommunisterna (från 1967) och Vänsterpartiet (från 1990). Man kunde inte längre säga sig vara kommunist efter alla fruktansvärda avslöjanden om kommunismens oöverträffade illdåd världen över.
Dåvarande statsministern Göran Persson tog i en partiledardebatt 1997 initiativ till en bred informationsinsats om Förintelsen, Levande historia. Syftet skulle vara att med utgångspunkt från Förintelsen under andra världskriget ta upp frågor om medmänsklighet, demokrati och alla människors lika värde. Redan 1998 kom boken ”om detta må ni berätta …”, en bok om Förintelsen i Europa 1933 – 1945.
Den boken redovisade nazismens fruktansvärda och till stor del genomförda utrotning av framförallt judar, romer, vad man betecknade som ”asociala” och homosexuella. Omkring sex miljoner judar och många från övriga kategorier beräknas ha dödats i de tyska utrotningslägren. Några få räddades i världskrigets sista skede bl.a. till Sverige med greve Folke Bernadottes ”Vita bussar”.
Jag minns den tiden så väl, när jag kunde läsa i tidningarna om hur dessa människor efter äventyrliga turer i krigets Tyskland togs emot i Sverige. Många i ett ”nära döden-tillstånd”. Du, som nu vill veta mer kan söka boken ”Vi åker till Sverige” De vita bussarna 1945 av Sune Persson.
Det skulle dröja till år 2008 innan Levande historia efter grundlig forskning gav ut Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Men så var också de brotten, hur otroligt det än kan tänkas, så mycket större, så mycket mer omfattande och i så hög grad riktade mot även egna medborgare. Men de avslöjades successivt under många år. Sovjetkommunisterna hade haft makten i mer än 70 år, under så lång tid hunnit med så många fler illgärningar och andra lika brottsliga kommunistregimer hade tillkommit på flera håll.
Boken från 2008 koncentrerar redovisningen till de tre kommunistregimerna i Sovjetryssland, Kina och Kambodja. Det räcker gott och väl för att man skall komma upp i många tiotals miljoner dödsoffer och i skenrättegångar dömda till slavarbetsläger under mycket långa tider. De tyska/nazistiska illgärningarna kommer inte ens i närheten av de kommunistiska vad gäller grymheter mot de egna folken och de som ville leva i demokrati.
De europeiska kommunistpartierna, inte minst det svenska, verkade under lång tid på direktiv från det ryska partiet. Det gjorde att vi stundom fick uppleva tvära kast, som efter massmördaren Stalins fall. 1953 skrev Centralkommittén för Sveriges Kommunistiska Parti: ”En stor och smärtsam förlust har drabbat hela den framstegsvänliga mänskligheten. Stalin är död. Vår tids störste folkledare och statsman, den socialistiska samhällsvetenskapens geniale mästare, kommunismens banerförare har gått ur tiden.”
Stalin efterträddes av triumviratet Beria, Molotov och Krustjev, men Krustjev lät raskt avrätta Beria och förvisa Molotov till Mongoliet. Vid ett hemlighetsfullt möte med duman redogjorde Krustjov för en del av Stalins fruktansvärda styre och vad som hände i Gulag. Att han själv verkställt en del av Stalins illgärningar låg han lågt med. Han nämndes själv ibland som ”Slaktaren från Ukraina”. På order från Stalin fick mellan 3 och 10 miljoner Ukrainska bönder svälta ihjäl 1932 – 1933. Exakta antalet har historikerna inte kunnat räkna fram.
1956 fick följdriktigt Sveriges Kommunistiska Parti order från Moskva och ytterst alltså nye ledaren för världskommunismen, Krustjev, att Stalinkulten omedelbart måste upphöra.
Jonas Sjöstedt gick tidigt under skoltiden med i Kommunistisk Ungdom och efter 2-årigt gymnasium och flytt till Göteborg blev han redaktör för Röd Press. Han fick jobb som montör på Volvo Lastvagnar i Umeå och engagerade sig väldeliga på Nej-sidan i EU-valet, varpå han blev invald i EU-parlamentet. Där satt han i tre perioder och är nu välbeställd Östermalmsbo.
Det är bara det att jag är helt och fullt övertygad om att han också fortfarande är kommunist ut i fingerspetsarna. Jag ryser när jag ser och hör honom i t.ex. TV:s partidebatter. Det går kalla kårar utefter min rygg Jag tycker mig se kallt besinningslöst kommunistiskt hat mot de andra i hans ögon, mimik, kroppsspråk och tal när han debatterar.
Och han är den som vänder sig mot att Sverigedemokraterna i demokratisk ordning skall få besätta posten som 2:e vice talman i Sveriges riksdag! Jag tror att han själv anser sig bättre lämpad
PS
Tveklöst har många gamla pensionärer, som väl minns kommunisternas missgärningar, röstat på Sverigedemokraterna. Det enda partiet som omgående sagt sig vilja rätta till den orättvisa beskattningen av de gamla. De med pensioner som år för år under lång tid minskar i värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar