Livet förefaller mig så krångligt numera. Jag är oföretagsam. Vill så gärna, men det blir inget gjort. Jag läser mina böcker, men även där är jag på efterkälken, som det heter. Mina tidningar, främst SvD och Söderhamnskuriren läser jag grundligt och tänker att det här och det där måste jag kommentera i bloggen. Men det skjuts till ”i morgon” och då hittar jag något mer angeläget som skjuts till ”i morgon”, och då snubblar jag kanske och faller.
Nu skall jag förteckna mina fall under de senaste ett och ett halvt åren:
Ute på släta gräsmattan har jag snubblat och fallit fyra gånger. Ute på den släta torra asfalterade delen av tomten har jag fallit både fram och baklänges totalt fyra gånger.
På samma ställe vintertid har jag fallit tre gånger. En av dessa gånger blev hela vänstra armen ett enda stort blåmärke och jag tipsades om Hirudoidsalvan av en sköterska på vårdcentralen i Ljusne.
Mitt senaste fall skedde då jag skulle ta trappsteget upp i groventrén. Jag stöp framåt mot stengolvet och med pannan mot golvet. Bulan i pannan har diametern 6 cm . Höger lår fick en ordentlig smäll som fortfarande ömmar rejält.
Det allvarligaste fallet inträffade för något år sedan, då jag steg in i badrummet. Jag hade just tittat på klockan, som var exakt 01.00 då jag stöp i golvet och slog i huvudet. Jag kvicknade småningom till och det första jag såg var den blodpöl jag hade framför ansiktet. Jag gissar att jag hade bortåt en halv liter blod på golvet över ansiktet och på kläderna.
Klockan hade då blivit 01.30 och jag hade alltså varit medvetslös en halvtimme. Det blev ambulans till sjukhus, där man lappade ihop såret i huvudet. Jag kunde åka hem redan efter ett dygn.
För sådär tre veckor sedan snubblade jag då jag skulle ta steget utifrån Och upp på verandan. Resultat: Ett ordentligt sår på en underarm och en illa skadad tumme. Vårdcentralen fick lägga om såren proffsigt dagen därpå.
Från trappstege har jag fallit bara en gång, när jag blev tvungen att ta ned taklampan i sovrummet för att kunna byta glödlampa. Jag hade tur när jag hamnade mjukt i våra sängar.
Summa 15 fall
Ett eller ett par fall har jag säkert glömt. Jag återkommer om hur Söderhamns kommun och landstinget ”hjälper” sina gamla. Birgit och jag skall se efter och jämföra med vår förra kommun, Haninge. Det blir helt klart väldigt lågt betyg för Söderhamn, som verkar mena att alla gamla skall klara sig själva. Ett par bra tjänster finns, men de är spridda till alla pensionärer, friska såväl som sjuka.
Bara ett exempel redan nu: Birgit fyller snart 84 år och ingen från
kommunen har hört av sig, för att se om hon behöver någon hjälp. I Haninge
besöker man alla gamlingar då de fyllt 75, 80 och 85 år. Som sagt jag
återkommer, om jag inte dessförinnan slagit ihjäl mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar