Jag har haft många inlägg här om Söderhamn, den kommun till vilken vi flyttade för 10 år sedan. Gjort är gjort och vi flyttade i sista minuten. Med det menar jag att vi nu är för gamla och skröpliga för att genomföra ytterligare en flyttning. Men vi har också ett väldigt tungt vägande skäl att bo kvar här. Här bor vår dotter och dotterdotter, medan vår son med sin familj bor i USA sedan drygt fyrtio år.
I ett inlägg den 20 aug. redovisade jag ett antal skandaler inom Söderhamns äldreomsorg. Här är ett par till:
Den 2 oktober läser jag i S-K att PRO i en skrivelse riktar skarp kritik mot korttidsboendet Västerbacken. Boende går runt med avföring i kläderna, använder varandras tandborstar och kläder. Anmälan tar också upp personalsituationen, som verkar vara det som leder till kaos på avdelningen.
Vi vill åtgärda det, säger Katarina Hedberg (S) ordförande i omvårdnadsnämnden. Nämnden försöker förbättra boende- och arbetsmiljön på Västerbacken, bland annat genom projektet Trygg hemgång som skall flytta en del av vården från korttidsboendet till brukarnas hem. Det har även fattats beslut om inflyttningsstopp på äldreboendet Kastanjen i Ljusne.
Syftet är att så snart som möjligt få till stånd en planerad flyttning av boendeplatser från Västerbacken till äldreboendet Kastanjen i Ljusne. Så glada alla gamlingar som hoppas på en lägenhet i Ljusne skall bli och tänk så duktiga i framförhållning av sin planering förvaltning och nämnd är! Tyvärr känner jag mig tvungen påpeka för de Söderhamnsbor som läser detta att sista meningen ovan är s.k. satir.
Den 3 oktober finner jag rubriken Man fick liggsår – kan förlora foten. I början av september upptäcktes på samma Västerbacken ett liggsår på en 80-årig mans ena häl. I början var det bara en blåsa, men det växte stadigt. Hans allmäntillstånd försämrades stadigt och han hade ibland feber flera dagar i sträck.
Hans hustru försökte uppmärksamma personalen på hur dålig han var. ”Jag har varit bråkig och tjatat om olika saker, men det har inte hjälpt. Man pratade med en sköterska ena dagen och en annan nästa dag, och då var det som att det hade kommit bort det som jag sa.
Så en dag meddelade man att mannen förts i ambulans till Hudiksvalls sjuhus. ”Äntligen, tänkte jag”, säger hustrun. Samma dag tittade en kärlkirurg på foten, som då var alldeles svart och det bedömdes osäkert om blodförsörjningen i foten skulle kunna återställas.
Samordningsansvarig sköterska på Västerbacken kan inte kommentera det enskilda fallet men säger allmänt: ”vi uppmärksammar allt, om det är sår eller andra sjukdomstillstånd då håller vi koll på det. Ingen blir liggande med sår, vi följer noga upp det”.
Den 80-årige mannen själv säger: ”Jag vill inte lägga någon skuld på läkaren. Det måste vara något fel på organisationen om det kan bli så här.” Han har naturligtvis rätt, på och i organisationen.
Personalbrist ger kaos i vilken organisation som helst och kommunala medel försvinner i det ena Söderhamnsprojektet efter det andra och uppenbarligen då och då på grund av klantig handläggning.
Men jag skulle ju jämföra lite.
2012 började Sveriges Pensionärsförbund (SPF) utdela utmärkelsen Sveriges Äldrevänligaste Kommun. Utmärkelsen tillföll Haninge och jag gissar att Söderhamn inte fanns med i nomineringsomgången.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har betygsatt våra 290 kommuners hemsidor. Haninges hemsida kom på tredje plats. Jag vet inte hur Söderhamn placerade sig, men skillnaden är inte till fördel för Söderhamn.
Äldreförvaltningen i Haninge är en av kommunens s.k. tunga förvaltningar. Med tung förvaltning menar man t.ex. att förvaltningen har mycket personal och en budget med ”tyngd”. Söderhamn saknar äldreförvaltning, äldreomsorgen är i strykklass under omsorgsnämnden, som varje år tvingas begära tilläggsanslag p.g.a. för snålt tilltagen budget. Men jag menar också framförallt miserabel ledning på mer än en nivå..
Pensionärsföreningarna i Söderhamn för en närmast tynande tillvaro vid en jämförelse. I Haninge har pensionärsföreningarna, både SPF och PRO en omfattande verksamhet. Det håller igång pensionärerna på ett lyckat sätt med både motion och studier. Kommunen förser föreningarna med frikostigt bidrag per medlem och ändamålsenliga lokaler till ordentligt subventionerad hyra och föreningarna driver en lång rad cirklar för både motion och studier.
Haningeföreningarnas väntjänst är välutbyggd och kommunen har förstått att pensionärsföreningarna avlastar kommunen en hel del arbete och kostnader. Det lönar sig helt enkelt för kommunen att gynna dessa föreningar.
I Haninge besöker biståndshandläggare alla medborgare då de fyllt 75, 80 och 85 år. De tar reda på vilken hjälp, vilka hjälpmedel och om någon bostadsanpassning kan behövas. Behövs t.ex. rollator, så levereras en sådan som lån efter ett par dagar. Behövs bostadsanpassning, t.ex. borttagande av trösklar, så ordnas detta utan vidare besvär.
Min hustru, Birgit, är 84 år och Söderhamns kommun har aldrig hört av sig till henne. Själv är jag 87 och har en gång, då jag fyllt 80 år, fått besök av biståndshandläggare. Jag fick en prislista till några städföretag i utbyte av besöket.
Behövs någon hjälp mellan de här besöken, så kan man naturligtvis ansöka om den.
I Söderhamn har den som behöver rollator att själv skaffa sig sådan. Min hustru, som ständigt behöver rollator har köpt två stycken, för att ha en utomhus och en inomhus. Kostnad: Drygt 7 000 kr.
Haninge lämnar sitt bistånd helt oberoende av brukarens ekonomi. Alla får således samma hjälp oberoende av brukarens ekonomi och hjälpen är frikostig jämfört med Söderhamn. Men framförallt är den intelligent. Genom större inköp av rollatorer blir priset förmånligt, men framförallt undviker man stora utgifter för konvalescentvård efter fallolyckor. Skadorna blir givetvis svårare och mer omfattande då riktigt gamla människor ramlar.
Samma resonemang ligger bakom att alla seniorer i Haninge, 65 år och äldre får broddar kostnadsfritt inför vinterns halka. De kan hämtas vid kommunens åtta träffpunkter för gamla. Sådana kalkyler tror jag inte berörda politiker eller tjänstemän i Söderhamn mäktar utföra. Jag har skrivit många inlägg om dessa ”politiker” och tjänstemän. De finns under etiketten Kommunalpolitik, men titta t.ex. på Jag beklagar, kära Söderhamnsbor från 31/3 2013, genom att skriva detta i sökrutan uppe till vänster och trycka Enter.
Apropå fallskador så glömde jag ett av mina fall då jag redovisade dem i ett inlägg nyligen. Det hände i duschen för något år sedan och jag skadade ett revben med en kraftig blodutgjutning som följd förutom smärtan, som satt i ganska länge.
Häromkvällen skulle KF i Söderhamn besluta om huruvida man skulle använda det kommunala vetot mot att bygga en vindkraftpark om ett drygt 90-tal höga vindkraftverk i södra kommundelen. Jag lyssnade på den radioutsända debatt som föregick beslutet. Mitt starka intryck blev att bildningsnivån hos flertalet ledamöter är oroväckande låg.
Kommunalrådet använde flera gånger ordet ungefär, men uttalade ordets första led såsom andra ledet i fågelunge. Det störde mig, så att jag nog missade en del annat. Han nämnde i alla fall den japanska kärnkraftsolyckan i Fukushima, som kärnkraftsmotståndare ibland använder som avskräckande exempel för svensk kärnkraft. Uppenbarligen har han inte, som många andra, förstått att den är helt irrelevant för svensk del.
Fukushima ligger i ett av jordens mest jordbävningsdrabbade områden och historiskt har sextio meter höga tsunamivågor drabbat landet. Då är det obegripligt hur man kunde utforma ett kärnkraftverk och dess reservkraft, så som Japanerna gjort. Med 5 meter hög skyddsvall ut mot Stilla havet och reservkraft från dieselaggregat som kan vattendränkas av tsunami. Inget av detta kan hända i Sverige och det verkar alltså inte kommunalrådet ha förstått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar