Långa inlägg kontra socialakrobatik på tå, strunt, förolämpningar och en gillaknapp

Jag har en blog, du läser den just nu. Kanske läser du hela inlägget, men det beror på hur långt inlägget blir. Inte så mycket på vad och hur jag skriver. Men jag skriver vanligen långa inlägg, väl medveten om att man aldrig kan vara nog tydlig; då ämnet kan vara det minsta kontroversiellt.

En blogg kan vara som en öppen dagbok där man dag för dag skriver utförligt om vad man upplever. Vill man och har man förmågan, så kan man publicera en essä om dagen i sin blogg. Man kan också publicera en bok i sin blogg och det kostar ingenting. Är boken dålig, så kan man utestänga dåliga recensioner. I bloggen kallas det kommentar och skäms man senare över sin kommentar, så kan man ta bort den.

Problemet är att många kanske redan har läst den. Kommentaren kan också vara sparad av bloggaren, som åter kan lägga in den så att den inte kan tas bort av någon annan. Jag har alla längre kommentarer jag får sparade i Word precis som inläggen i bloggen.

Jag upplever, som många andra, att det är på något sätt jobbigt att läsa långa inlägg på skärmen. De behöver egentligen inte ens vara särskilt långa för att jag skall skriva ut dem.  Behövs det, så kopierar jag dem först i Word och gör texten mer lättläst. Jag går gärna ifrån datorn, då jag funderar över vad som skrivits, liksom vad jag skall skriva.

Jag måste naturligtvis köpa skrivpapper kartongvis och ser till att jag alltid har reservpatroner med bläck, så det kostar en del. Men jag kan röka, dricka kaffe, ja till och med äta medan jag läser. En artikel i en e-tidning läser jag bara om den är högintressant och inte finns i papperstidningen, men först skriver jag ut den på papper. Läser den gör jag utrustad med en överstrykningspenna och vanlig penna ute på verandan eller vid köksfläkten. Jag röker ofta uppåt fyrtio cigaretter om dagen numera.

Att läsa en redig text i en mobil är nära nog omöjligt. Det är därför människorna blir alltmer okunniga om så mycket. Då jag någon sällsynt gång tittar i FB, någon lagt in en bild av en söt hundvalp och jag ser kommentaren så söt, så kryper det i kroppen. Men det är ju egentligen bara ett nutida sätt att kommunicera. Socialt men nära nog meningslöst och det passar mobilen och därmed den nutida stackars människan, som nästan inget förstår av det som pågår ute i den stora världen.