Asyllagen

I dagens SvD presenterar Lars Berge en krönika med rubriken: Nya asyllagen hotar grunden för vår civilisation. Grunden för vår civilisation! Det är att ta i. Tydligen så att han är färdig att kräkas.

Från Mellanöstern och Nordafrika strömmar folk norrut till Europa. En folkvandring vi har väntat oss, men först om 20 – 30 år på grund av klimatförändringen. Nu kommer de tidigare och av flera anledningar, men framförallt på grund av den orgie i krig som utbrutit i Mellanöstern.

Den här folkvandringen har blivit ett stort problem och en del människor ägnar sig nu åt att försöka peka ut någon eller några skyldiga och där ligger 2 herrar bra till Bush och Blair. Det är så skönt att kunna skylla på några politiker, men de gör nog för det mesta så gott de kan.

Efter mer än två års funderande har nu våra riksdagspolitiker kommit fram till att Sverige inte kan ta emot och integrera särskilt många immigranter och flyktingar per år. Så där 120 000 per år, som det varit fråga om 2014 – 2015 är betydligt fler än vi klarar av att försörja många år framöver. Mycket få kan skickas tillbaka eller skickas till annat land.

De flyktingar som nu kommer är oss väldigt främmande. De är nämligen vanligen troende muslimer, kanske till och med salafister och jag undrar hur Lars Berge tror att de kan passa vår gamla civilisation. De lär i alla fall inte ändra tro i första taget.

Så här skall man naturligtvis inte skriva i vår civilisation, vi har ju religionsfrihet och alla skall vara välkomna, vad de än tror på. Men finns det inte ändå någon liten hake? Lars Berge skriver till exempel så här:

Åtgärden (asyllagen, min anm.) är extrem också för att den strider mot den gyllene regel som man hittar i samtliga stora religioner. Den som inom kristendomen brukar kallas för kärleksbudskapet. Gör mot andra som du vill att de skall göra mot dig. Kalla det grunden för vår civilisation, om du vill.

Jag undrar var Lars Berge har hittat sina uppgifter? De gammaltroende kristna har nog svårt att hitta något kärleksbudskap i Gamla testamentet. Ännu svårare lär det vara för ”gammaltroende” muslimer, salafister. Salafismen är den trosriktning som Islamiska staten, IS, omfattar. För en salafist är det en Gudi behaglig gärning att avliva alla otrogna, det vill säga alla som inte är salafister. Salafister är en dominant minoritet i Mellanöstern, i Saudiarabien närmast statsreligion.

För islamister är det Sharia som gäller. Det är lagar som skrevs för uppåt 1 300 år sedan och inte får revideras/moderniseras. De gäller för många muslimer i evig tid och är bestialiska. I något tidigare inlägg har jag behandlat dem närmare.

Gång på gång har vi fått se och höra att omkring 300 svenskar med Mellanösternpåbrå rest till Mellanöstern för att kriga med, inte mot, IS salafister. En hel del lär ha återkommit och omkring ett halvt hundratal stupat.