Facebook kontra dagstidningar

Häromdagen skrev Olle Wästberg, som är ordförande i Demokratiutredningen, en debattartikel i SvD där han behandlar en av skadorna som följer i IT-spåret. Under mer än 50 år har de svenska dagstidningarna satsat på något mycket viktigt, nämligen att lära skolelever hur tidningar fungerar och att vänja dem vid att läsa tidningar.

Verksamheten har kallats Tidningen-i-skolan och under senare år Mediekompass. Nu har dagstidningarna gett upp och lägger ner det här stödet till skolan. Papperstidningarna har nu mycket få unga läsare.

Jag har en son som är 66 år. Då han kom till världen bestämde vi att jag skulle studera vidare några år och hans mor arbeta vidare i sitt jobb. Sonen och min hustru bodde hela tiden i hennes föräldrahem, där det fanns plats och lekkamrater.

Ibland var han ändå ensam med sin mormor och behövde sysselsättas medan hon arbetade i köket. Mormor gav honom en Åhlén & Holmskatalog och några tidningar att titta i och han började fråga och mormor svarade. På så sätt lärde han sig både räkna och läsa före skolan.

Han läste allt − och frågade. ”Mormor vad är Durex Gossamer? Man kan få ett dussin för fyra kronor?” (Priset minns jag inte det är en vild gissning.) Mormor visste att det var kondomer, men svaret blev: ”Jag vet inte.” Gossen: ”Får man annonsera utan att tala om vad det är man vill sälja?”

Den här nyfikenheten satt kvar och under skoltiden kompletterades hans betyg årligen med skolans diplom i Nutidsorientering. Jag är mycket tacksam mot min svärmor över att hon lärde min son att läsa dagstidningar. Själv läser jag alltid lokaltidningen och en rikstidning. Det är nödvändigt om man vill veta vad som händer lokalt och ute i stora världen.

Journalister på rikstidningarna synar och informerar om hur våra rikspolitiker och statliga förvaltningar sköter sig medan lokaltidningarna bevakar och informerar om lokalpolitik och lokal förvaltning. Tidningarna har ett ansvar att kontrollera fakta och hålla rena konspirationsteorier borta.

I nätsamhällets online-värld blir alla uppgifter lika mycket värda som alla andra. Människornas frihet att uttrycka sina åsikter har blivit friheten att välja sina egna fakta. En mindre del av detta finns också i lokaltidningarnas insändarspalter, där ren okunnighet hos skribenten ibland kan locka till gapskratt, ibland djupa suckar.

Det stora bekymret: Skoleleverna har idag inte dagstidningen som informationsväg, utan nätet. Demokratiutredningen har redovisat hur förstagångsväljarna i förra valet fick sin huvudsakliga politiska information. Facebook!

Medie- och informationskunnighet och förmågan att navigera i medielandskapet har blivit avgörande för medborgarnas möjligheter att tillvarata sina rättigheter och utöva sina skyldigheter i vårt demokratiska samhälle.

Den sittande medieutredningen menar i sin första rapport att källkritik har kommit att bli en avgörande kunskap i samhället, att kunna identifiera partiskhet, övertalningsstrategier och rena lögner.

På något sätt måste skolans elever bibringas kompetens i källkritik och kritiskt granskande. De första att ta tag i detta måste vara våra skolministrar en som för två år sedan lovade en väl fungerande skola efter 100 dagar om han (MP) blev utbildningsminister och en (S) som knappt är torr bakom öronen, men kanske kan vara bra ändå. Vilket mörker!