Svag journalistik

Mitt förra inlägg: Facebook kontra dagstidningen blev ofullständigt. Det var jag medveten om redan då jag skrev, men med en rad Facebookaktiva, som inte orkar läsa och fundera över mer än tre rader bland läsarna, ville jag åtminstone försöka hålla textmassan nere. Jag skrev bara: ”Tidningarna har ett ansvar att kontrollera fakta och hålla rena konspirationsteorier borta.”

Jag nämnde alltså inte det faktum att kvalitén hos våra journalister ibland numera slår bottenrekord. Att nyheterna via Sveriges radio länge förmedlats av vänstervridna redaktioner, att lokaltidningarnas journalistvolontärer ibland får publicera rent strunt. Men det finns också glädjande exempel och jag skall ge ett:

Jag skrev för några år sedan en insändare, sådant har hänt några gånger. Jag minns inte vad den handlade om, kanske om det bedrövliga faktum att Sverige nu saknar kustartilleri trots lång gräns mot hav österut, eller att vi nu har bara 24 ordentliga kanoner, men undrar om de alla kan bemannas?

Nå, insändarredaktören ringde upp mig och hon sa: ”Du har skrivit om 12 centimeters kanoner, men så små kanoner finns väl inte, det är väl ett skrivfel? Jag förklarade det här med kaliber och eldrörets innerdiameter och insändaren togs med utan ändring dagen därpå. Det var en bra journalist.

Gå gärna in på Wisemans blog, som jag har en länk till i vänstra kolumnen och läs ”Pruttande sillar, ubåtar och svag journalistik”.