Lennart och Tomas på Facebook

Jag har en son, Lennart, och min hustru en systerson, Tomas. De har sagt upp bekantskapen på Facebook, FB, under ett gräl om vad som är terrorism. Jag vet inte om de orkar igenom mitt senaste inlägg, som handlar om just terrorism, men båda borde läsa det. De är ju så okunniga.

Tomas är ett decennium yngre än israelernas ockupation av västbanken (bara 40 år), han är sedan giftermålet med en mycket skärpt och viljestark israeliska israelisk medborgare och har bytt till hennes typiskt tyskjudiska efternamn. Lennart bosatte sig i USA några år innan Tomas föddes. Han har bildat familj i USA men är fortfarande svensk medborgare. Han har två vuxna söner, båda med akademisk examen från Reed resp. Chicago. Lennart är 27 år äldre.

På FB skrev Lennart, naturligtvis helt riktigt, om ett palestinskt terrordåd: ”Lever man i ett land som är ockuperat, så slår man nog tillbaka på alla sätt man kan.”

Tomas svarar: ”Genom att fira när civila mördas inne på en restaurang? Menar du på allvar att du visar sympatier med terrorister och förståelse för folk som firar terrordåd?

Lennart skriver: ”Om Ryssland ockuperade Sverige och en massa civila ryssar kom till Sverige, tror du verkligen att de inte skulle vara mål för en motståndsrörelse? Och skulle du kalla medlemmar av en svensk motståndsrörelse för terrorister?”

Tomas: ”Om svenskar reste till Ryssland och mördade civila, ja, terror. Menar du att 11:e september var motståndsrörelse”? Läser du vad du själv skriver?

Om svenskar mördade ryska civila inne i Sverige: också terror. Vad fan är det för fel på dig?”

Lennart: ”Jag tror du glömmer vad Israel gör med vanliga palestinier. Eller är det OK när det görs av Israel?

Sedan lägger sig en tydligen helt nollställd kompis till Tomas i det hela:

Ta bort den här Lennart. Han har säkert andra forum som han kan trolla vidare i.

Lennart: Javisst, alla som inte stöder allt som Israel gör är troll.

Här slutar jag referera de båda herrarnas träta. Det är fullt uppenbart att Tomas nu är fullt ut hjärntvättad med gott resultat. Men trots att inget av det Lennart skriver är i sig felaktigt, tycker jag det verkar framgå att han vet för lite för att i detalj kunna försvara sig. Enbart sunt förnuft räcker inte alltid till.

FB blev vid tillkomsten ett populärt forum för trams och skvaller även om några få användare är seriösa. Vanligt i FB är att man i korta inlägg yttrar sig kategoriskt i ”stora” frågor om vilka man egentligen inte vet något väsentligt. Jag tittar sällan i FB, men de seriösa skribenterna är få bland mina ”vänner” och ”vänners vänner”, så det blir ändå mycket bortkastad tid.

Lennarts första påstående ”Lever man i ett ockuperat land, så slår man nog tillbaka så gott man kan:

Min kommentar skulle kunna vara: Ja, man skulle ta lärdom av hur israelerna utvecklade terrorvapnet för 70-talet år sedan och som araber nu använder. Nu som försvar mot Israelisk statsterrorism, som dock uppstod långt tidigare som gruppterrorism (Sternligan och Irgun). Jag har exempelvis inte glömt då israeliska terrorister sprängde King David Hotell i Jerusalem med 91 dödsoffer någon gång på 40-talet. Det anses vara det första exemplet på en bilbomb, en teknik araberna tagit efter. Attentatet mot hotellet lyckades fullständigt och jag är helt säker på att israelerna var glada för det − då, kanske många även idag. Tomas kände förmodligen inte ens till händelsen.

Inte heller har jag glömt ett tillfälle då israeliska terrorister använde en tågbomb, 26 britter dödades direkt och 42 skadades mycket svårt. Antalen mindes jag inte, men de hittades lätt på nätet. Däremot minns jag en tidningsuppgift om att många av de skadade också väntades avlida på grund av mycket svåra skador.  De här dåden är bara exempel. Israelernas terrordåd är väldigt många. Jag kan försäkra Tomas om att många Israeler gladdes åt dessa lyckade terrordåd. Många sådana här israeliska terrordåd gjorde att britterna tröttnade på sitt Palestinamandat, avsade sig det och lämnade Palestina åt sitt öde i förtid.

Jag minns också väl den israeliska Sternligans mord på greve Folke Bernadotte, som hade FN:s uppdrag att medla i Palestinakonflikten. Det första medlingsförslagets gränser hade läckt ut och Israels terrororganisation, Sternligan, under befäl av Menachem Begin bedömde det som så snålt att de mördade Bernadotte, som varning till näste medlare. Den terrorist som sköt det dödande skottet belönades genom att senare bli livvakt hos Israels förste premiärminister David Ben Gurion.

Att greve Bernadotte under andra världskriget med sina vita bussar räddat tusentals judar ur tyska koncentrationsläger hade tydligen ingen betydelse i sammanhanget.

Tomas skrev: ”Om svenskar reste till Ryssland och mördade civila, ja, terror. Menar du att 11:e september var motståndsrörelse?” Läser du vad du själv skriver?

Här är Tomas helt ute och cyklar. Al-Qaida, som låg bakom 11 septemberdådet för sedan länge krig mot vad al-Zawahiri och andra kallar ”den fjärran fienden”, med vilken i första hand avses USA, Europa och Israel, men egentligen hela västvärlden. Detta har jag utförligare redovisat i mitt inlägg den 25 juni. Islamisterna ser alltså västvärlden som fienden. Att några muslimer omkom ser de som nödvändigt, men bra för dem, de kom ju, som martyrer, på så sätt omedelbart, som martyrer, till paradiset.

Muslimerna, som var de aktiva, såg alltså praktiskt taget alla dådet som en framgång för sin motståndsrörelse och jublade. Däremot har en hel del muslimer tydligen ändrat inställning, efter att de fått tid att tänka. Så skriver de flesta islamexperter.

Lennart skrev: ”Jag tror du glömmer vad Israel gör med vanliga palestinier. Eller är det OK när det görs av Israel?

Tomas skrev: ”Nej, men de som ursäktar terror är idioter. Jag skulle vilja se dig gå fram till någon som tappat en familjemedlem i 9-11 och komma med motiveringen ”Your government has been mistreating muslims around the world o.s.v.

Här visar Tomas tyvärr bara klart och tydligt hur urspårad han nu är intellektuellt när han indirekt gör gällande att Lennart anser 11 sept.-dådet motiverat. Illa, mycket illa Tomas, så gör man bara inte. Tomas har all anledning att skämmas, men är kanske inte längre mottaglig för faktiska argument i Israelfrågan.

De som ursäktar det där terrordådet är sannolikt djupt troende islamister. Ungefär som djupt troende Israeler, som tror att de kan prata med Gud och att han lovat dem ”Det förlovade landet” och att det innefattar Västbanken.

Israelfrågan måste ses som en fråga skild från världens problem med al-Qaida, IS och andra muslimska organisationer även om samband finns. 11 sept. är framförallt kopplat till al-Qaidas krig med "den fjärran fienden", men skiljelinjerna ser kanske inte Tomas, eller vill inte se.

Media visar så gott som dagligen hur illa ockupationsmakten Israel behandlar palestinierna på västbanken. På samma sätt går det då man talar med dem som turistat i Jerusalem, de beskriver hur de sett Israelisk vardagsterror. Israelerna tar också sakta men säkert över marken på västbanken. Metoderna är utomordentligt fula.

Man bygger murar så att palestinska bönder inte kan arbeta på sin mark, man sågar ned olivträd, en del människors levebröd, man drar fram vägar över bönders mark utan hänsyn till markägarna då de är palestinier. Man lägger beslag på markytor, raserar arabers bostäder och bygger ut bosättningar som om Västbanken redan skulle vara Israelisk mark.

Sedan sexdagarskriget 1967 håller Israel Västbanken ockuperad. Den avgränsas av ”1967 års gränser”. Samtliga Israeliska bosättningar är olagliga, eftersom Fjärde Genevékonventionens

artikel 49 förbjuder en ockupationsmakt att förflytta sin egen befolkning till ockuperat territorium. Ordagrant står där: ”Ockupationsmakt må icke deportera eller överflytta delar av sin egen civilbefolkning till område, som den ockuperar.” Jag har faktiskt Krigets lagar, 564 sidor, i min bokhylla. (Sista meningen i Artikel 49 sidan 282.)

Israel håller sedan 49 år på att annektera Västbanken på ett sätt som liknar ryssarnas annektering av Krim. Israelerna behandlar bara urbefolkningen mer illa. Av lätt insedda skäl drar det bara ut över lång tid här, vilket egentligen är till nackdel för de stackars människor som har att flytta på sig. Asymmetriskt krig kallas den typ av krig som Israelerna nu bedriver på Västbanken. Det verkar som om Tomas inte ens känner till kriget, trots att han bor och verkar mycket nära kriget.

Sedan jag började blogga 2009 har jag skrivit 468 inlägg. Många inlägg omfattar flera A4-sidor vanlig text. Mitt förra inlägg om Islam och terrorism kan vara ett exempel och motsvarar 11 sidor text i A4. Jag är fullt medveten om att bara fullt ut seriösa läsare orkar igenom den textmassan. Det är denna brist på ork som gör att så många numera är så erbarmligt okunniga om vad som egentligen händer ute i världen.

Av mina texter hittills framgår tydligt att jag av förnuftsskäl klart och tydligt stått på Israels sida i konflikten med omgivande arabstater. Obs. Förnuftsskäl inte sunda förnuftsskäl. Området Palestina erövrades av araberna för 1 400 år sedan och judarna fördrevs. Det specifika med judarna är att de trots diasporan bevarade religion, språk och särart och vanligen inte blandade sig med andra folk. Många judar trodde sig vara i ett speciellt förbund med Gud. (En Gud som i så fall inte varit särskilt nådig mot sitt förbundsfolk.)

Jag tyckte och tycker att det är hög tid för araberna att återlämna den lilla bit jord, som Israelerna fråntogs för länge sedan och det är nuvarande Israel plus Västbanken. Västbanken är nödvändig för att de skall ha möjlighet att försvara sig i framtiden. Fienden kan förbli ”Stor-Mellanöstern” Jag bortser faktiskt från att flera seriösa forskare anser att judarna inte befolkade mer än Jerusalem och trakten närmast Jerusalem innan de fördrevs. ”Stor-Mellanöstern” är bältet av muslimska länder från Marocko i väster till Pakistan i öster. En hiskelig massa fiender till Israel.

Israelerna uppfann inte terrorismen, men de tillämpade den i full skala för att kunna bilda den nya staten Israel och man kan anta att arabiska terrorister lärt en del av israelerna. Kan detta vara okänt för Tomas?

Islamiska staten, IS, kämpar nu för att bilda en fungerande islamisk stat med rationella gränser, men gör det med extremt barbariska metoder. De gränser britter och fransmän drog för snart etthundra år sedan byggde enbart på att uppdela området mellan de två i egna intresseområden. Sådan är världen.

Nu skall jag berätta om Sabra och Shatila, som 1982 var två flyktingläger för palestinska flyktingar i södra Beirut i Libanon. Israelerna hade med god anledning invaderat Libanon, därför att PLO, palestiniernas motståndsrörelse i Israel opererade från Libanon. Israelernas avsikt var att sparka ut PLO från Libanon.

Under kriget omringade Israelerna Beiruts västra förorter varefter det skrevs ett stilleståndsavtal efter amerikansk medling: PLO:s väpnade styrkor skulle lämna Libanon under internationellt överinseende och Israel lovade att inte avancera längre in i Beirut. Avtalet garanterade säkerheten för de palestinier som stannade i Beirut. PLO:s tillbakadragande övervakades av fransk och amerikansk trupp och Arafat var den siste PLO-ledaren som gick ombord på evakueringsfartygen.

Den 10 september lämnade de amerikanska trupperna Libanon och de franska strax därefter.

Den l1 september sade Ariel Sharon att 2 000 terrorister fortfarande fanns kvar i de palestinska flyktinglägren nära Beirut, vilket inte var sant och den 14 september mördades

falangistpartiets ledare Bashir Gemayel, som var Libanons nyvalde president. Gemayel hade träffat och talat med  Menachem Begin, Israels premiärminister och de syriska ledarna blev rasande.

Den 15 september ockuperade israeliska styrkor västra Beirut, detta i strid med avtalet från augusti. På kvällen den 16 september gick 150 beväpnade falangister in i flyktinglägren Sabra och Shatila för att hitta den 2 000 man starka beväpnade PLO-milis som Sharon sagt fanns kvar i lägren.

När falangisterna efter 36 timmar lämnade lägren, så lämnade de efter sig bortåt 800 döda palestinier, män, kvinnor och barn. Sharon hade några timmar före intrånget sagt till falangisterna att PLO hade mördat deras president Gemayel. Den syriske agenten Habib Tanious Shartouni har erkänt sig skyldig till mordet, men direkta bevis saknas.

Massakern ledde till omfattande protester världen runt. 1983 uttalade den statliga israeliska Kahankommissionen att dåvarande försvarsministern Ariel Sharon hade ett personligt ansvar för massakern. Sharon avgick som försvarsminister, men satt kvar i regeringen och kom som du kanske vet senare tillbaka som premiärminister.

Tomas har mycket att lära, men jag slutar här. En lista över lämplig litteratur vore meningslös. En slutsats experterna allmänt dragit efter 11 september är att:

Sedan 11 september har den islamiska terrorismen inte försvagats utan blivit starkare − så mycket starkare att den nu flyttat in i nationsbyggandets sfär − helt enkelt genom att hålla sig uppdaterad i en värld där propaganda och teknologi spelar en allt större roll. Det var det som var meningen enligt bin Ladin.

Jag slutar med att självsvåldigt återge Lennarts sista skrivning i FB efter tvisten med Tomas och mer än fyrtio år i USA:

Det här året har vi i USA koncentrerat så mycket på Trump och hans anhängare och deras oförmåga att lyssna på fakta och logik. Häromdagen fick jag en påminnelse att Trumps anhängare inte är de enda som har förlorat förmågan att tänka. Jag hade fräckheten att på Facebook säga att jag förstår hur palestinierna slår tillbaka med vilka medel som de i sin begränsning har att ta till. Och hur jag har en viss förståelse för att civila israeler, som medlemmar av en ockupationsmakt får finna sej i att vara mål för attacker. Speciellt när civila spelar en stor roll genom att bosätta sej på mark som i generationer bosatts av palestinier. Och när Israel relativt odiskriminerat dödar civila, vare sej barn, kvinnor eller män. Sen september i 2000, har enligt B'Tselem, The Israeli Center for Human Rights in the Occupied Territories, 1224 israeler och 9370 palestinier dödats. Lite obalans? Jag använde som ett exempel att om Ryssland ockuperade Sverige, och skickade in en massa civila ryssar, skulle de få finna sej i att vara mål för en motståndsrörelse. För det blev jag kallad idiot och troll. Och anklagad för att försvara vad terroristerna gjorde 11 september. Och det av en som jag som vuxen hållit i mina armar när han inte ens var ett år gammal. När jag började fundera på om det var dags att ta bort honom från Facebook, hann han före. Så han behöver inte läsa vad jag tycker. Och det är väl lika bra. Även om jag har en viss förståelse för att man om man lever under krigsomständigheter, har svårt att se fienden som mänsklig. Men att det är svårt, betyder inte att man som människa har rätten att sluta försöka. Gör man det förlorar man en del av sin mänsklighet. Skäms!