torsdag 28 januari 2016

Högre utbildning ett haveri


Dick Harrison, historieprofessorn i Lund, hade den 26 januari en debattartikel med samma rubrik i SvD. En mycket bra artikel, som bara kommer sent. Den svenska högskolan havererade för länge sedan. Det gjorde den som en naturlig följd av samtliga lägre skolformers haveri för mycket länge sedan. Plus sättet att numera finansiera verksamheten, där skolorna tilldelas medel i förhållande till genomströmningen av studenter.

Prof. Harrison vill något så fult som ställa krav på att studenterna studerar och så hårda krav får man naturligtvis inte ställa på studenter som knappt är läskunniga. Sådant är ju resultatet många gånger numera efter gymnasiestudierna.

Jag är bara förvånad över att prof. Harrison inte tidigare publicerat de här åsikterna. Nu hade han återvänt till Lund 2015 efter att ha varit utomlands ett år. Men den svenska högre undervisningen havererade flera år tidigare, bl.a. som en följd av att skolans samtliga lägre stadier stadigt försämrats sedan 70-talet.

En kort historielektion om svensk skolutveckling och betyg ger jag i inlägget 19 april 2011 Skolbetyg. Det inlägget kunde jag delvis skriva eftersom jag fortfarande hade och har en hel del skollitteratur kvar sedan min skolstyrelsetid i Haninge. Inlägget motsvarar sex tättskrivna A4-sidor. Läs det, du som inte vet vad som hände med skolan på den tiden. Naturligtvis är det inte uttömmande, men det ger en flyktig bild av vad som hände.

”Kort sagt:” säger prof. Harrison, ”den svenska högre utbildningen, åtminstone den som bedrivs på arbetsplatser likt min, har havererat. …” och så är det, från och med förskolor hela vägen upp t.o.m. universiteten. Läraryrket, detta fina yrke, är misskrediterat, nedvärderat, inte längre högt ansett som det var för sådär sextio – sjuttio år sedan.

Nu klagar lärarna över ett lågt löneläge samtidigt som lärarhögskolorna antar elever med låga gymnasiebetyg, för att över huvud taget kunna få några lärarkandidater. Samtidigt anges att det i en snar framtid kommer att behövas flera tiotusental nya lärare till grundskolan.

Jag har skrivit en hel del tidigare här om den svenska skolans utveckling − eller avveckling om du så vill. Den förälder till skolbarn som inte känner till vad som hänt inom skolan under det förra seklet (antagligen de flesta) bör faktiskt ta reda på det. En del information får man om man läser mina inlägg under skolpolitik.

Inlägget 19 april 2011 Skolbetyg är ganska omfattande, det motsvarar 6 tätskrivna A4-sidor. Det gäller också inlägget 10 nov. 2009 Där intelligens utvecklas. Några är skrivna före bloggandets tid och tagna från mitt tidigare datorskrivande. Här är några exempel, som kan vara av intresse för den som börjar intressera sig för barnens skolgång:

ONSDAG 3 JUNI 2015

Ständigt aktuell - den svenska skolan

SÖNDAG 14 APRIL 2013

Skolan är alltid aktuell

FREDAG 27 APRIL 2012

Alexanders kurir

TISDAG 19 APRIL 2011

SKOLBETYG

Det är ett långt inlägg om betyg i skolan, men också dess förfall under 5 decennier, mer än 6 fullskrivna A4-sidor. 

TORSDAG 20 MAJ 2010

Betyg från sjätte klass?

TISDAG 10 NOVEMBER 2009

Där intelligens utvecklas

TORSDAG 9 APRIL 2009

Skolfunderingar 1978

SÖNDAG 29 MARS 2009

Barnbarn (Från 1984)

ONSDAG 5 AUGUSTI 2009

Skolan
(Från datorarkivet och skrivet i mitten av 90-talet.)

TORSDAG 9 APRIL 2009

Skolfunderingar 1978

*) De fyra första inläggen får du upp genom att klicka på deras rubrik. De andra via sökrutan uppe till vänster.

Det finns så mycket att säga om nivellerandet och misslyckandena inom den svenska skolvärlden. Mycket är så misslyckat att det bör nämnas före varje positiv åtgärd, men jag slutar här. Läs och begrunda.

4 kommentarer:

  1. Hittade hit av en slump och fann mycket intressant läsning, särskilt på det militärhistoriska området. Hoppas du inte tappar intresset utan fortsätter med din blogg.
    Med vänlig hälsning
    Lasse Odrup

    SvaraRadera
  2. Nu har jag läst din betraktelse över Zonen. Själv måste jag medge blygsamt att jag var med och byggde den i början av 60-talet eller möjligen i slutet av 50-talet.

    Min far var fortifikationsunderofficer vid Fo 51 och en dag meddelade han min mor och mig att vi kunde tjäna lite extra pengar.
    Mor fick skriva under en tystnadspliktsförsäkran men jag som var förstaklassare slapp. Sedan tillbringade vi varje helg på en okänd ort där jag fick klättra i berg och borra hål för fixdubbar och som jag långt senare som chef för ett insatsförband fick veta var det den nya hemliga högkvarterszonen.
    För varje borrhål fick jag 25 öre och min far avslöjade femtio år senare att han fått uppgiften från SC vid försvarsområdet och inte från milot. Så hemligt var det alltså.

    Borrstålet har jag kvar och jag har fäst det vid en platta med lämplig text.

    Nu har jag förstått att endast ett fåtal fick veta vad som pågick. Tydligen var inte ens MB orienterad men så småningom spreds förstås nyheten en smula och anläggningen hanterades därefter av RAB Redovisningsavdelning Bergslagen).

    Som kuriosa kan nämnas att man under många år anlitade civila boende i området och som mot arvode regelbundet rapporterade vilka bilar som syntes i terrängen och som möjligen hade ett osunt intresse av vad som doldes i skogarna.

    SvaraRadera
  3. Jag tackar. Ja, Zonens historia engagerar många.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera