I onsdags skulle jag lämna PK(INR), ett blodprov, på
vårdcentralen. Det kunde jag inte av flera skäl. Jag har svårt för att röra mig
eller kanske rättare sagt, jag vill inte för att det gör så förb-t ont.
Dessutom kunde jag inte lämna prov därför att vi var insnöade. Det hade kommit
kanske 3-4 decimeter snö under natten. Jag ringde alltså återbud till
vårdcentralen och fick en ny tid på torsdagen.
En granne såg att Birgit, min hustru, var på väg att med sin
rollator försöka ta sig igenom djupsnön till brevlådan. Ett snurrigt försök
dömt att misslyckas, om inte förr så i alla fall vid plogvallen. Han hämtade
posten åt henne. Senare skottade en granne en gång från vägen till vår
groventré. Tack, snälla hjälpsamma Sven-Erik!
Jag är 89 år och multisjuk. Just nu dessutom skadad vid ett
fall på köksgolvets hårda stenplattor för några dagar sedan. Min fru är ”bara”
85 och rör sig både ute och inne med hjälp av rollatorer.
På eftermiddagen ringde Birgit till kommunens Resurscentrum
som sköter snöskottningen åt oss gamlingar. Hon undrade om vi kunde få skottat
senast torsdag förmiddag, eftersom jag hade ny tid för provtagning då. Mannen
på Resurscentrum sade: ”Kan ni inte ta bussen?” Då brast det för Birgit, hon
började gråta och lade på luren. Ingen av oss har kunnat gå till
busshållplatsen på flera år, inte ens sommartid.
I dag upplystes vi äntligen om att alla från 85 års ålder
har rätt till sjuktransport med taxi för 100 kronor enkel tur och med
ledsagare, så i morgon blir jag hämtad för provtagning. Det är nästan så att
man kan misstänka ovillighet från flera håll att meddela åldringar om deras
rättigheter.
Nu är det torsdag kväll och det
är fortfarande oskottat hos oss, mitt i samhället Sandarne. Innanför groventrén
står fyra sopkassar och en påse matavfall eftersom sopkärlen ute på gården
fortfarande är insnöade, så även vi.
Så har vi då kommunens
snöröjning i stort, som inte får några lovord. Tekniske chefen, som jag tycker
verka styra och ställa som han vill trots alla misslyckade affärer tycker
tydligen att man lyckas snöröja riktigt bra. Men den stora rubriken i
onsdagstidningen är Söderhamnarna är
förbannade.
Gatuchefen Karina Nylanders
telefon brinner, säger hon. Det har varit skarpt läge med snöröjningen sedan
klockan 18.30 i söndags, säger hon, och mycket riktigt kom det lite snö redan
då. ”Den vanligaste synpunkten är att snövallen är 80-100 cm utanför folks portar
och att de inte kommer ut. Söderhamnarna är förbannade, min telefon håller
nästan på att brinna upp. Vi har klagomål från alla delar av kommunen utom
Marma, Moheda, Vannsätter och Bergvik.
Tidigare skötte 38 entreprenörer
snöröjningen och kommunen gjorde en större del själv. Sedan oktober 2015 har
tydligen kommunens tekniske chef, Lars Stål, tecknat ett nytt avtal med
Söderhamns byggröjning, som med 19 underentreprenörer skall göra jobbet.
Snöröjningsområdena har minskats från 40 till ett 20-tal. Jag tycker det verkar
gå som det brukar, då tekniske chefen tecknar sina avtal för kommunens räkning.
”Med tanke på att vi gått från
40 entreprenörer till en och att Söderhamns byggröjning expanderat väldigt
snabbt, är jag positiv till det jag sett hittills”, säger han. ”Tror du
kommuninnevånarna delar din uppfattning”, frågar Kuriren? ”Visst har det kommit
många klagomål, men det har det gjort förr om åren också”, svarar han.
Söderhamnarna med sina begåvade
politiker verkar acceptera sådana svar. Jag gör det inte, men å andra sidan;
Vad kan jag göra? Ja just! Vädra mina känslor här i bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar