Dick Harrison, historieprofessorn i Lund, hade den 26
januari en debattartikel med samma rubrik i SvD. En mycket bra artikel, som
bara kommer sent. Den svenska högskolan havererade för länge sedan. Det gjorde
den som en naturlig följd av samtliga lägre skolformers haveri för mycket länge
sedan. Plus sättet att numera finansiera verksamheten, där skolorna tilldelas
medel i förhållande till genomströmningen av studenter.
Prof. Harrison vill något så fult som ställa krav på att studenterna
studerar och så hårda krav får man naturligtvis inte ställa på studenter som
knappt är läskunniga. Sådant är ju resultatet många gånger numera efter
gymnasiestudierna.
Jag är bara förvånad över att prof. Harrison inte tidigare
publicerat de här åsikterna. Nu hade han återvänt till Lund 2015 efter att ha
varit utomlands ett år. Men den svenska högre undervisningen havererade flera
år tidigare, bl.a. som en följd av att skolans samtliga lägre stadier stadigt
försämrats sedan 70-talet.
En kort historielektion om svensk skolutveckling och betyg
ger jag i inlägget 19 april 2011 Skolbetyg. Det inlägget kunde jag
delvis skriva eftersom jag fortfarande hade och har en hel del skollitteratur kvar
sedan min skolstyrelsetid i Haninge. Inlägget motsvarar sex tättskrivna
A4-sidor. Läs det, du som inte vet vad som hände med skolan på den tiden.
Naturligtvis är det inte uttömmande, men det ger en flyktig bild av vad som hände.
”Kort sagt:” säger prof. Harrison, ”den svenska högre
utbildningen, åtminstone den som bedrivs på arbetsplatser likt min, har
havererat. …” och så är det, från och med förskolor hela vägen upp t.o.m.
universiteten. Läraryrket, detta fina yrke, är misskrediterat, nedvärderat,
inte längre högt ansett som det var för sådär sextio – sjuttio år sedan.
Nu klagar lärarna över ett lågt löneläge samtidigt som
lärarhögskolorna antar elever med låga gymnasiebetyg, för att över huvud taget
kunna få några lärarkandidater. Samtidigt anges att det i en snar framtid
kommer att behövas flera tiotusental nya lärare till grundskolan.
Jag har skrivit en hel del tidigare här om den svenska
skolans utveckling − eller avveckling om du så vill. Den förälder till skolbarn
som inte känner till vad som hänt inom skolan under det förra seklet
(antagligen de flesta) bör faktiskt ta reda på det. En del information får man
om man läser mina inlägg under skolpolitik.
Inlägget 19 april 2011 Skolbetyg
är ganska omfattande, det motsvarar 6 tätskrivna A4-sidor. Det gäller också
inlägget 10 nov. 2009 Där intelligens
utvecklas. Några är skrivna före bloggandets tid och tagna från mitt
tidigare datorskrivande. Här är några exempel, som kan vara av intresse för den
som börjar intressera sig för barnens skolgång:
ONSDAG
3 JUNI 2015
Ständigt aktuell - den svenska skolan
SÖNDAG
14 APRIL 2013
Skolan är alltid aktuell
FREDAG
27 APRIL 2012
Alexanders kurir
TISDAG
19 APRIL 2011
SKOLBETYG
Det är ett långt inlägg om
betyg i skolan, men också dess förfall under 5 decennier, mer än 6 fullskrivna
A4-sidor.
TORSDAG
20 MAJ 2010
TISDAG
10 NOVEMBER 2009
TORSDAG
9 APRIL 2009
SÖNDAG
29 MARS 2009
ONSDAG
5 AUGUSTI 2009
TORSDAG
9 APRIL 2009
Skolfunderingar 1978
*) De fyra första inläggen får du upp genom att klicka på deras rubrik. De andra via sökrutan uppe till vänster.
*) De fyra första inläggen får du upp genom att klicka på deras rubrik. De andra via sökrutan uppe till vänster.
Det finns så mycket att säga om nivellerandet och misslyckandena
inom den svenska skolvärlden. Mycket är så misslyckat att det bör nämnas före
varje positiv åtgärd, men jag slutar här. Läs och begrunda.
Hittade hit av en slump och fann mycket intressant läsning, särskilt på det militärhistoriska området. Hoppas du inte tappar intresset utan fortsätter med din blogg.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning
Lasse Odrup
Nu har jag läst din betraktelse över Zonen. Själv måste jag medge blygsamt att jag var med och byggde den i början av 60-talet eller möjligen i slutet av 50-talet.
SvaraRaderaMin far var fortifikationsunderofficer vid Fo 51 och en dag meddelade han min mor och mig att vi kunde tjäna lite extra pengar.
Mor fick skriva under en tystnadspliktsförsäkran men jag som var förstaklassare slapp. Sedan tillbringade vi varje helg på en okänd ort där jag fick klättra i berg och borra hål för fixdubbar och som jag långt senare som chef för ett insatsförband fick veta var det den nya hemliga högkvarterszonen.
För varje borrhål fick jag 25 öre och min far avslöjade femtio år senare att han fått uppgiften från SC vid försvarsområdet och inte från milot. Så hemligt var det alltså.
Borrstålet har jag kvar och jag har fäst det vid en platta med lämplig text.
Nu har jag förstått att endast ett fåtal fick veta vad som pågick. Tydligen var inte ens MB orienterad men så småningom spreds förstås nyheten en smula och anläggningen hanterades därefter av RAB Redovisningsavdelning Bergslagen).
Som kuriosa kan nämnas att man under många år anlitade civila boende i området och som mot arvode regelbundet rapporterade vilka bilar som syntes i terrängen och som möjligen hade ett osunt intresse av vad som doldes i skogarna.
Jag tackar. Ja, Zonens historia engagerar många.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera