Vi har fått det lite bättre nu, är alltså lite lyckligare
och mer tillfreds med vår tillvaro. Det var vår dotter som tog kontakt med
distriktssköterskan på vår hälsocentral och fick igång något som liknar ett
skred.
Vi fick besök av tre trevliga distriktssköterskor. Hälsocentralens
Ann-Mari och från kommunen Kim och Annika, som skulle överta skötseln av oss.
Både Birgit och jag får nu en stor del av våra mediciner i
dospåsar och slipper sitta och pilla med de medicinerna till en veckodosett på
söndagskvällarna. Tyvärr kan detta bara gälla då doseringen är fastlagd över
längre tid och naturligtvis inte ”vid behovsmediciner” eller receptfria
mediciner, av vilka jag ordinerats flera.
Det bästa av allt är att jag nu får viss hemsjukvård. Man tar
PK(INR)-prov och gör kateterbyte i hemmet. Det blir en enorm lättnad för både
mig och Birgit. I dagsläget (vintertid) tar jag mig inte ens till brevlådan ute
vid gatan.
I morgon får vi besök av en arbetsterapeut från kommunen.
Hen skall väl se över vårt eventuella behov av hjälpmedel i hemmet, men en del
sådana har Birgit och jag redan, eftersom min mor, som dog 1978, var rikligt
försedd med sådana.
Mitt kvarstående stora bekymmer nu är hur vi skall få in
dagstidningarna och posten från brevlådan ute vid gatan? Birgit trasslar sig
envist ut med sin rollator i halkan varje morgon. Har det snöat så har vi
lyckligtvis en hjälpsam granne som röjer gångväg till brevlådan.
I går hade vi besök av kommunens ”fixare”, en mycket trevlig
och händig man. F.d. brandman tror jag. Han tog ned två takarmaturer för tvätt
och lampbyte, spreytvättade två kristallkronor och bytte ut lampor och så bytte
han gardiner i köket. Fixartjänsten är något alldeles underbart för gamla och
sjuka.
Vår dotter, Ann-Christin, gör också vad hon kan för oss, trots att hon vet att det kommer surt efter i hennes kropp. Hon har sopat snö från gårdsplanen och sandat den, så att kommunens arbetsterapeut inte skall falla och göra sig illa i morgon.
Vår dotter, Ann-Christin, gör också vad hon kan för oss, trots att hon vet att det kommer surt efter i hennes kropp. Hon har sopat snö från gårdsplanen och sandat den, så att kommunens arbetsterapeut inte skall falla och göra sig illa i morgon.
Han berättade att det nu finns ett par kommuner som tagit
bort sina fixartjänster. En av dem var visst Eskilstuna. Stackars
Eskilstunabor, jag hoppas att Söderhamnarna har bättre förstånd, men är inte
helt säker, sedan man lovat det där bandylaget en eventarena. En arena som
kommer att hårt belasta såväl investeringsbudget som framgent driftbudgeten.
Här kan säkert äldreomsorgen se sig blåst på stora medelsbehov. Det här
bandylaget är tydligen av större vikt för våra kommunpolitiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar