Historielöshet fördummar

Jag har nu varit pensionerad i 24 år och under den tiden ”slukat” väldigt många böcker. De flesta historieböcker med anknytning till min tidigare verksamhet, d.v.s. kalla krigets historia, 1900-talets militära och politiska historia, säkerhetspolitik, elektronikens vidareutveckling, makthavarnas biografier, där mycket historia finns att hämta, och livsåskådning.

Noggrant följer jag vad som händer i såväl riks- som lokalpress, även om det inte sker någon tidningsutdelning söndagar i det lite efterblivna Söderhamn. Jag undrar för övrigt om Söderhamnarna läser någon rikstidning på annat ställe än hos tandläkaren?

Jag läser i huvudsak nutidshistoria, 1900-talet och fram till det dagsaktuella, d.v.s. min egen tid på jorden och lite till. En del av det här intresset riktar sig mot det kalla kriget mellan väst och öst, där Sverige tillhörde västsidan. Det finns ”knasbollar” som menar att Sverige förhöll sig neutralt i detta krig, men sådant var inte fallet.

Jag vill bara peka på alla de mer eller mindre öppna spionageinsatser som gjordes från rysk sida. Man struntade helt enkelt i att dölja vad man höll på med. Se t.ex. ett par av mina gamla inlägg: (Många och långa på den tiden.)

FREDAG 3 JULI 2009

Förrädare och opålitliga fanatiker.

TISDAG 16 JUNI 2009

Det kalla kriget och hotet från Sovjet.

Det uppdrogs ofta åt Sovjets dåvarande satellitstater Polen och DDR att vara behjälpliga vid detta spionage.

Mycket av det jag nu läser är för mig intressant repetition. Det är ju upplevt av mig. Vad jag nu upplever är en sorglig tendens, rentav ett sorgligt faktum. Många yngre människor, ända uppåt 70-årsåldern, har synnerligen bristfälliga kunskaper om vad som utspelades de två − tre decennierna efter andra världskriget. Efter att jag fått detta sagt vill jag peka på en följd av detta.

Mycket av det som hände för några decennier sedan finns alltså inte i medvetandet hos de flesta av dagens människor. Detsamma gäller f.ö. vår historia längre tillbaka i tiden, sedan historieämnet hamnade i strykklass för många år sedan. Men många av dagens problem har sina rötter i vad som beslöts eller hände för länge sedan.

Jag går inte närmare in på detta här, utan hänvisar till ett antal av mina tidigare inlägg enligt förteckningen nedan. Du hittar dem lätt genom att använda sökrutan längst uppe till vänster.

Några av de tidigare inläggen:

SÖNDAG 3 AUGUSTI 2014

Araberna erövrar

                                   

SÖNDAG 22 APRIL 2012

Jerusalem – igen

TISDAG 17 FEBRUARI 2009

Vidriga tecken

TISDAG 17 FEBRUARI 2009

Kriget mellan Israel och Hamas i Gazaremsan m.m.

TISDAG 4 FEBRUARI 2014

Inkompetensen demonstreras öppet

 Kanske tycker du synd om fellahin, men affär är ju affär och arabledarna uppmanade fellahin att fly så att kriget mot israelerna skulle kunna föras hänsynslöst. Sedan spöade israelerna, som saknade reguljär armé, men disponerade en från engelsmännen stulen pansarvagn de anfallande fem arabstaternas arméer.

Vi européer, liksom amerikanerna applåderade hejdlöst. Vi hade ju i purfärskt minne hur svårt det kan vara att vinna i krig och hur nazisterna industriellt just mördat sex miljoner judar. Vi mindes hur stormuftin av Jerusalem under VV2 bidat sin tid i Tyskland och hur Hitler utnämnde honom till SS Obergruppenführer, som motsvarar general i armén.

750 000 araber flydde från området, men i gengäld flydde 800 000 judar till det pyttelilla Israel. Vill man, så kan man jämföra dessa siffror med vårt flyktingmottagande nu. Judarna integrerades snabbt i Israel, medan arabländerna i stället hindrade integreringen. Följden är att arabiska flyktingar från Israel än i dag lever i flyktingläger. 68 år efter att staten Israel proklamerades.

Opinionen svänger, säger man och den svenska opinionen har till viss del svängt i den här frågan. Jag menar att detta till stor del beror på okunnighet om vad som egentligen hänt sedan judarna 1917 fick Storbritanniens löfte om ett eget land. Ett löfte av ringa värde, eftersom man strax därpå också lovade araberna samma sak mot hjälp i VK1.

Greve Bernadotte hade FN:s uppdrag att medla i Palestinafrågan. Han hade ett första förslag till gränsdragning för en judisk stat klart då han avrättades av judiska extremister. Förslaget var förvånansvärt naivt, som en skärgård med sina öar. Något som skulle bli omöjligt att försvara och där en rationell infrastruktur var en nullitet.

Mer historia i skolan alltså! Särskilt i gymnasiet!