Kommunalrådets "joll och fantasier"

Regeringens långtidsutredning Demografins regionala utmaningar har presenterats och Gävleborg med sina kommuner ligger som vanligt särskilt illa till. Man varnar för att kommunerna i Gävleborg måste vidta extraordinära åtgärder för att klara alla framtida utgifter.

Man pekar på att de tidigare regionala utvecklingsmönstren kommer att fortsätta, alltså en fortsättande storstadskoncentration och en svagare utveckling i landets perifera delar. Detta medför stora påfrestningar på kommunernas ekonomi och verksamhet samt svårigheter att klara arbetskrafts- och kompetensförsörjningen i både offentlig och privat verksamhet.

I rapporten identifieras flera centrala utmaningar och möjliga åtgärder t.ex.

• Ökade ansträngningar för den kommunala ekonomin fram till 2040, men med stora variationer mellan olika kommungrupper. Det blir extra kännbart för de kommuner vars kostnader fortsätter att öka mer än vad som följer enbart av demografins utveckling.

• I ett längre tidsperspektiv kan det finnas behov av justeringar inom utjämningssystemet för att stödja glesbefolkade kommuner som ligger långt ifrån storstadsregionerna. Storstockholm/ Uppsalaregionerna liksom dess kommuner lär göra vad de kan för att lägga krokben för något sådant (min anm.)

• Effektivisering inom kommunsektorn och ökad samverkan kan vara en del av den långsiktiga lösningen, men behovet av kommunreformer kan också komma att aktualiseras.

• Försörjningen med arbetskraft kan bli en allvarlig utmaning i stora delar av landet. Särskilt för regioner med långa avstånd till stora städer. Problemen förefaller bli särskilt stora inom vårdsektorn. Ökad arbetskraftspendling och större regioner kan minska problemen i vissa, men långtifrån alla, regioner. Senare utträde från arbetsmarknaden och ökad sysselsättning bland utrikes födda och kvinnor blir sannolikt en viktig del för att klara arbetskrafts- och kompetensbehov.

• Flyktingmottagandet liksom försörjningen av många flyktingar 7 – 10 år framåt i tiden kommer att bli en ordentlig belastning för vår ekonomi framöver.

• Så länge vi har en röd-grön regering kan vi också vänta oss att man försöker avhjälpa en del av problemen genom en massiv skattehöjning. Särskilt socialdemokraterna har alltid trott sig kunna öka välståndet genom att höja skatterna, vilket är helt befängt.

• Utvecklingen nu går mot att skatteintäkterna blir lägre i takt med att en mindre andel av befolkningen arbetar samtidigt som allt fler äldre skall få vård och omsorg.

Rapporten ”Demografins regionala utmaningar” har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av ämnesråd Sverker Lindblad, Näringsdepartementet, Ulf Tynelius, Torbjörn Danell och Wolfgang Pichler, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser samt Christer Anderstig, WSP Analys.

I Söderhamns-Kuriren lördagen den 6 februari redovisas kommunalrådet, Sven-Erik Lindestams, uppfattning om utredningen. Han kallar den ”Joll och fantasier”. ”Vad får de allt ifrån? Visst står vi inför en tuffare situation framöver, men att omvårdnadsnämnden skulle fyrdubbla sina kostnader finns inte på världskartan. Samma sak är det med en skattehöjning på 14 kronor.”

Han säger att utredningen bygger på att situationen ser ut som tidigare, att det föds mindre barn, att utflyttningen fortsätter och att befolkningen minskar. ”Den bilden stämmer inte. Förra året ökade befolkningen i Söderhamn med 330 invånare. Det kan man jämföra med 2010 då vi tappade 200. Vi kan också se att det är många yngre som flyttat in vilket förändrar demografin. Befolkningen har faktiskt ökat de senaste tre åren, mycket på grund av invandringen”, säger Sven-Erik Lindestam.

För säkerhets skull lägger han tydligen till: ” Skulle det framöver födas mindre barn och utflyttningen öka blir det mer bekymmersamt, men aldrig i den omfattning som utredningen kommit fram till”, säger han. ”Absolut inte, det är min fasta övertygelse.”

Jag för min del misstänker att kommunalrådet inte förstått utredningens rapport. Att han helt enkelt har problem med läsförståelsen. Att han har problem med att förstå vad andra skrivit eller sagt framgår då och då av hans insändare i Kuriren. T.ex. i dagens tidning där han levererar slutrepliker till Olle Persson (KD) i ett ärende gällande äldreboende.

Kommunalrådets siffror och konsekvenser, t.ex. att 85 miljoner kronor skulle behöva tas från hemtjänsten eller resultera i en skattechock har ingen relevans. Det har inte heller kommunalrådets övriga påståenden, men han avslutar varje stycke i insändaren med meningen: ”Så är det” och det är väl så i hans värld.

Man kan skratta åt att kommunalrådet påstår att utredningen bygger på att det föds mindre barn, att utflyttningen stoppats och att befolkningen inte längre minskar. Däremot föds det kanske färre barn bland ursvenskarna (uppgifter om motsatsen finns) medan nativiteten bland muslimska invandrare visar sig vara högre.

”Om det därutöver (?) skall byggas något (äldreboende) måste proffsen i nämnden komma fram till det. Därefter kan frågorna om var, vilken form och av vem besvaras”, skriver kommunalrådet. Jag för min del har svårt att se några ”proffs” bland nämndens valda ledamöter,

Gång på gång har kommunalrådet uttryckt sin stora tillfredsställelse med att flyktingmottagandet lönar sig ekonomiskt för kommunen. Den ståndpunkten visar att kommunalrådet inte tänker framåt i tiden.

Förra året tog Sverige emot 160 000 flyktingar och Migrationsverkets prognos för i år är, sedan man slagit till bromsen, 140 000, totalt alltså för de två senaste åren 300 000. Flyktingarna är till stor del muslimer från Mellanöstern och Afrika.

Redan före nuvarande flyktingkris var det ett väldokumenterat faktum att det tar orimligt lång tid för dessa flyktingar att få ett jobb. 2012 visade SCB, som följt en grupp utrikes födda som invandrade till Sverige 1997, att hälften av dem som hade lägst utbildning alltjämt tio år efter invandring ännu inte kommit i sysselsättning. Bland dem som hade eftergymnasial utbildning var fortfarande en fjärdedel inte sysselsatta.

För oss gäller det att hålla i minnet att i den berättelsen ryms tusentals invandrade, som blivit en omistlig och självklar del av Sverige. Samtidig finns de som inte kom in, utan fastnade i utanförskap. Båda bilderna måste finnas i medvetandet då vi nu fattar beslut om vad som nu skall göras.

Man kan fundera lite över att Gävleborg som gränsar till Sveriges största storstadsområde ligger så illa till bland Sveriges regioner och kommuner. Vi har ju en del norrländska städer som utvecklats och utvecklas mycket väl, Umeå, Luleå, Östersund för att nämna några.

Umeå var en liten stad för inte så länge sedan, mindre än Söderhamn. En stad som till stor del levde på två regementen tills det ena flyttade till Arvidsjaur och det andra drogs in. Men Umeåpolitikerna gjorde något åt sin situation. Man såg till att det byggdes ett rejält flygfält och att man fick ett universitet med universitetssjukhus till staden. Luleå gjorde likadant, men behövde inte bygga flygfält, eftersom det redan fanns ett sådant. Östersund hade sämre förutsättningar än Söderhamn, men klarade nedläggningen av två regementen och flygflottiljen bra. Flygfältet tog man hand om och staden växer fint.

I Söderhamn väntade man, som man alltid gjort, på att bruksdisponenten skulle göra något, efter att flygflottiljen F 15 och Ericssons fabrik lades ned. Det stora fina flygfältet med en långbana och en kortare tvärbana lämnade man att förfalla. Tyvärr fanns inte längre någon bruksdisponent kvar och kommunpolitikerna, de flesta (S) visste inte vad de skulle göra. Nu ökar invånarantalet genom flyktingströmmen, men flyktingarna behöver jobb, så att de kan börja betala skatt.

Vårt kommunalråds tro på flyktingmottagande som en uteslutande god affär för kommunen och dess gamla innevånare håller inte.