Mina böcker

 

Numera är vi bara två personer i vårt hus. Det har fem rum och ett kök. Två rum kallar vi stora och lilla gästrummen. De behöver vi då och då för att härbärgera långväga gäster. Rummet där vi har dator, skrivare och mitt stora skrivbord i vinkel är över tre av de fyra väggarna helt täckta av smockfyllda bokhyllor från golv till tak. Travarna av böcker på skrivbordet bara växer. Även gästrummen upptas till del av bokhyllor. Nu har jag bestämt mig, det jag kallat arbetsrummet skall jag nu börja beteckna för vad det är. Vårt bibliotek, det kan omöjligt längre ses som förmätet.

Jag har, och har länge haft många böcker. Vid ett tillfälle gjorde jag mig av med några hundra. Det var för elva år sedan, då vi skulle flytta från Västerhaninge till Söderhamn. Trots nuvarande utrymmesbrist har jag många gånger saknat en del av de böckerna. T.ex. KTH:s mattekurs i nytryckta fina böcker, som man då fick efter att en sådan kurs genomförts på FMV och man kunde kasta arbetsböckerna. De var fina uppslagsverk då det snabbt glömda behövde friskas upp, vilket händer än idag.

Den som läser mycket lever starkare är rubriken på Per Wästbergs krönika i SvD tisdag 23 juni 2015. Som 13-åring fick han tillträde till Kungl. Bibliotekets läsesal. Mot betalningen 50 öre i timmen gjorde han utdrag ur Stockholms stads tänkeböcker för Per-Erik Lindorms jubileumsskrift ”Stockholm 700 år.” En bibliotekarie lutade sig misstroget över honom: ”Här skall vara dödstyst. Prata får du göra inne i huvudet.”

Det är helt rätt i de stora biblioteken där läsplatser finns, men hos oss gäller det inte och min läsplats är ofta under den brusande köksfläkten, för att röken omedelbart skall dra ut. Det högt uttalade kommandot till min läsplats är: ”På med fläkten!” Eller från långt håll: ”Jag tycker det luktar rök!” Vid köksbordet  sitter ofta Birgit och talar med vår dotter, dotterdotter sin syster, bror eller svägerska, men det gör inget för jag hör så illa.

Verkligheten och litteratur tillhör samma sfär menar Per Wästberg, de är inga motsatser. Ur mera läsning uppstår mer verklighet. Rädslan att läsandet skall förtära och sluka livet är ogrundad. Den som läser mycket lever starkare. (Sannolikt i motsats till nätsurfaren) lägger han till och jag har redan många gånger sagt detsamma här i min blogg.

Han skriver: Böcker är verktyg både för att förstå världen och för att hänföras av hur orden bär oss mellan tid och rum. … Läsa är att göra sig redo för gränsöverskridanden och dubbelexponeringar, där vår nyfikenhet står för belysningen och våra minnen och erfarenheter uppgår i författarens. Jag bekymrar mig inte om att bli moraliskt stärkt, kort sagt en bättre människa. Läsandet är främst en lek som vidgar min existentiella areal och en form av salighet som inte kräver någon lön.

Det känns så sorgligt, antingen tycker sig våra politiker inte ha tid över för att läsa böcker, eller också saknar de läsförståelse. Det tjugonde århundradet alltså 1900-talets historia utvärderad skulle ha så mycket att lära dem.

Nu står vi där med skägget i brevlådan och inget försvar av Gotland, egentligen inte av någonting.

(Per Wästberg fyller 82 i november, han var länge medarbetare i DN och chefredaktör 1976 −1982. Han är författare, litteraturkritiker och han sitter på stol nr 12 i Svenska Akademin och är ordförande i Nobelkommittén.)