När skatt blir stöld

 

Mitt förra inlägg (söndag den 21 juni) skrev jag lite då och då på under ungefär en vecka. Det handlade mest om våra förtroendehens (aldrig förr sett ordet) stölder från medborgarna. Morgontidningarna på söndagar får man tillsammans med måndagstidningen i Söderhamn. Jag tror att Söderhamnarna läser någon rikstidning bara då de väntar hos tandläkaren och då blir det DN, så det spelar ingen roll.

När jag i måndags fick söndagens och måndagens SvD, så visade det sig att Tove Lifvendahls söndagsledare handlade om när skatt blir stöld. Hon hade t.o.m. med citatet från Gustav Möller. För Söderhamnarna bör jag kanske tala om att Tove trots sin relativa ungdom är mycket duktig ledarskribent i SvD.

Hon lämnar följande exempel på hur kommunpolitiker (enligt Möller (S)) stjäl skattemedel från folket:

Avesta kommun skulle bygga en bro över Jularboån. Fritids- och teknikstyrelsens ordförande föreslog en lösning för 40 000 kronor. När beslutet var klubbat visade det sig att den billiga lösningen inte uppfyllde säkerhetskraven. Kommunpolitikern gav inte upp för det. Efter att ha surfat på Blocket hittade han i stället en begagnad bro för 110 000 kronor. Det var bara ett problem. Bron var 10 meter för kort. Kommunpolitikern fortsatte. Det går trots allt att förlänga broar och minska åar, framförallt när någon annan betalar. När bron väl var på plats hade den kostat Avestaborna 850 000 kronor.

Det här är ett av ”365 sätt att slösa med dina skattepengar” som Martin Borgs har sammanställt i bokform. Boken är att betrakta som obligatorisk sommarläsning för dem som ännu inte har läst den, skriver hon också.

Men hon skriver även: ”Det finns en rimlig förväntan att de som låter affischera gatorna inför valen med sina ansikten och ambitioner för att få förtroende, inte hemfaller åt lättsinne och oaktsamhet i förvaltandet av skattepengarna. Liksom att de som söker tjänster i offentlig förvaltning och skattefinansierade verksamheter, är medvetna om att de − chefer eller ej − har ett moraliskt ansvar att anlägga en Möllersk tankeregel på sitt agerande.”

Givetvis tar hon också upp fördyringen av NKS och påpekar att landstingsmajoriteten den 8 mars 2014 förklarade att den totala kostnaden då efter alla fördyranden skulle uppgå till 14,5 miljarder kronor, ”tack vare att vi valde en fast prismodell. En sådan modell kostar lite mer, men nu ligger hela risken på byggföretaget för eventuella förseningar och fördyringar. Det är en trygg garanti för skattebetalarna som skapar långsiktig förutsägbarhet.”

Drygt ett år senare är estimatet 22,8 miljarder. Det är en felräkning på 8 300 000 000 kronor, åtta-komma-tre-miljarder-kronor.

Och då har vi ju fått veta av nästa statsminister att Stockholmarna ändå är smartare än landsortsborna.