Eller: Den högre
utbildningen är (också) låg.
En blänkare i dagens SvD tar upp några kvalificerade
uttalanden om den svenska skolan. Mats Alvesson, universitetslärare och
organisationsforskare vid Lunds universitet, har sagt att högskolan knappast
fungerar som kvalificeringsinstrument längre.
Alvesson är långtifrån ensam i sin kritik. Jag har flera
gamla inlägg här i min blogg där jag förfasas över svensk skola. Som
skolpolitiker på 70- och 80-talen kunde jag se förfallet och nivelleringen på
nära håll och dessutom spåra det tillbaka, som en följd av socialdemokratisk
skolpolitik redan från 50-talet.
Skriver du skolpolitik i sökrutan längst uppe till vänster, så hamnar du i en mängd gamla inlägg om skolan. I något av dem berättar jag om en professor i matematik vid Kungl Tekniska Högskolan, som i början av 70-talet ilsket berättade om sina problem. Hans nya elever behärskade ofta inte gymnasiets matematik, vilket ju skulle vara ett inträdeskrav.
KTH tvingades därför börja med gymnasiets matematik och
värdefull tid för KTH-utbildningen gick förlorad. En hel del elever hankade sig
fram ett par år på KTH innan de såg sig tvungna att ge upp studierna. Då hade
de ofta dragit på sig två års studieskulder till ingen nytta.
Många universitets- och högskolelärare klagar över
studenternas bristande kunskaper. Docenten i humanekologi vid Malmö högskola,
Ebba Lisberg Jensen, säger att många studenter har problem med något så
grundläggande som att kunna läsa och skriva (Axess nr 2, 2015). I något gammalt
inlägg har jag tidigare redogjort för hur jag upptäckte att en civilingenjör
inte kunde skriva en godtagbar svenska.
Inte bara undermåliga skolor upp t.o.m. gymnasiet leder till
dåliga resultat i högskolan. Det gör också ett självkorrumperande
ersättningssystem. De svenska lärosätena får sin ersättning efter hur många
studenter som registreras och godkänns. Följden blir att många lärare väljer
att godkänna hellre än att underkänna, annars går högskolan miste om
välbehövliga medel. Kraven på studenterna sjunker och värdet av en
högskoleutbildning urholkas.
För ett par år sedan kom Skolinspektionen med sammanställningen
Olikheterna är för stora. Omrättning av
nationella prov i grundskolan och gymnasieskolan,”2013” . Där konstaterades
att avvikelserna mellan ursprungsrättning och omrättning är oacceptabla. Gissa
på vilket sätt de var oacceptabla.
Politikerna måste ta det här problemet på allvar. Löfven (S)
upprepar ju ofta att Sverige kan konkurrera med välutbildad arbetskraft.
Antingen får han väl sluta med detta eller se till att det överensstämmer med
sanningen.
Det här är gamla, egentligen välkända sanningar, som också
gäller grundskolor och gymnasier. Pisaproven avslöjade enkelt den svenska
skolan och dess nationella prov. Rättandet av de nationella proven sker inom skolan,
ofta av den undervisande läraren.
Denne har all anledning att redovisa ett gott resultat av
sin undervisning. Det ger skolan fler elever och mer skolpengar. Dessutom kan
läraren använda resultaten i sina egna löneförhandlingar (man arbetar för en lönedifferentiering
inom lärarkåren). Sist men inte minst; Såväl elever som föräldrar har intresse
av en skola med bra betyg och höga meritvärden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar