Sjukvården i Gävleborg och politiken i Söderhamn

Jag läser just en artikel Läkartidningen. Där framgår att 35 % av 1200 tillfrågade läkare inom sex specialiteter kan tänka sig möjligheten att förskriva läkemedel i dödlig dos till terminalt sjuka patienter, så att de kan ta sitt liv.

Statens medicinsk-etiska råd (SMER inte SMERSJ*) har i en PM om vård i livets slutskede formulerat att när patienten inte är hjälpt av livsuppehållande behandling bör läkaren ha mod att avstå från och avbryta behandlingen och tillåta patienten att få dö. SMER tar upp möjligheten att legalisera läkarassisterat självmord för ett fåtal patienter med ett utdraget döende, som innebär ett outhärdligt lidande. Kanske leder debatten till en lagändring i framtiden om opinionen svänger ytterligare i nyliberal riktning.

Men lidandet är i högsta grad subjektivt och svårt att bedöma för utomstående. Vem är beredd att bedöma att ett lidande blivit ”outhärdligt”? Lidandet kanske inte ens syns på utsidan och vem skattar det psykiska och existentiella lidandet? Här ställs frågan om kompetens på sin spets.

Om jag går till mig själv, så stoppar jag i mig de smärtlindrande OxyContin och OxyNorm. Det är preparat med morfinderivat och otrevliga biverkningar. Det finns effektiva preparat, men de skrivs ut av smärtcentrum till vilka man behöver en remiss.

I Gävleborg finns bara ett smärtcentrum och då i länets sydöstra spets, Gävle, men husläkarna är förbjudna att remittera patienter dit! Här har vi sjukvården i Gävleborgs landsting i ett nötskal!

Jag för min del ställer upp på SMER:s tankegång, men först sedan fullgod smärtlindring möjliggjorts och erbjuds även i Gävleborg. Detta också först efter önskemål eller medgivande av patienten eller nära anhörig om patienten slutgiltigt inte är kontaktbar. Detta får inte bli något läkaren ensam, likt Stalin, skall kunna besluta! Det finns en hel del läkare som inte är värda sådant förtroende.

Landstingen har två obligatoriska uppgifter, nämligen hälso- och sjukvård samt tandvård för barn och ungdomar upp till 20 års ålder. Några uppgifter kan sägas vara önskvärda men frivilliga och dit hör kultur, utbildning och turism, som också passar kommunerna. En för såväl landsting som kommuner gemensam uppgift är regional och lokal kollektivtrafik.

Våra politiker som skall styra landsting och kommuner är vanligen lågutbildade medborgare, som har svårt att göra karriär i yrkeslivet. Hur ofta hittar man läkare, civilekonomer, ingenjörer, framstående entreprenörer i fullmäktigeförsamlingarna? Dyker de någon gång upp där, så blir det vanligen för en väldigt kort tid. De finner inte sällskapet särskilt stimulerande.

De här politikerna är ofta i händerna på förvaltningscheferna och tjänstemännen, som kan styra verksamheten till egen fördel. Ännu värre kan det bli, när kommun- och landstingspolitiker samtidigt sätter sig i diverse ledande positioner i intresse- och föreningsvärlden och där utverkar diverse bistånd från kommun och landsting.

Söderhamns medborgare är just nu drabbade av Lennart Gards alla uppdrag som ledande politiker, ledande socialdemokrat och ledande föreningsmänniska. Inte minst som kassör i föreningar helt beroende av kommunala bidrag. Tala om jäv! Skandalerna med Lennart Gards kassörsförmåga duggar tätt. För ett år sedan var det SL Hockey skulder, som Gard och en annan S-politiker, Tommy Berglöf, tydligen tyckte att kommunen skulle täcka, trots löfte till kommunen att föreningen skulle klara sig med de frikostiga bidrag man hade. Den gången slutade det hela i föreningens konkurs med en skatteskuld på 963 559 kronor, som kunde ha varit 120 000 kr lägre om man skött kontakterna med skatteverket rätt och sluppit åtminstone straffavgiften. Just nu är det badföreningen i Ljusne med Gard ekonomiskt ansvarig, som är illa ute liksom den här gången kommunen. Kommunen äger badet och bidrar ekonomiskt till driften. Gard hade lovat ansvara för att fakturor betalades, men elräkningen, 23 321 kr, som Gard struntat i, har gjort att kommunen hamnat i Justitia. Det blir väl för kommunen att minska anslagen till äldreomsorgen, som är ett obligatorisk kommunalt ansvar.

Till Kuriren säger Lennart Gard: ”Jag vet att jag kan vara en belastning både för mig själv och partiet!” Men snälla någon! Vi skattebetalare då, gamlingar, sjuka, och handikappade, som behöver och skall ha kommunens stöd, men inte får det trots kommunens lagenliga skyldighet att stå för exempelvis äldreomsorgen. Pengarna går ju tack vare Gard (men också andra kommunpolitiker) till sådant som varken är obligatorisk kommunal uppgift eller lika angeläget för skattebetalarna.

Gard klarar inte sina föreningsuppdrag. Då bör han inte heller tilldelas fler politiska uppdrag än de han i parti- och kommunalval fått. Där är han väl ungefär lika kompetent som flertalet övriga? Hans nu välblandade kommunalpolitiska och föreningsuppdrag gynnar naturligtvis de föreningar han arbetar för och det tycker han tydligen är som det skall vara. Jag vill kalla det korruptionsdrivande. Enligt kommunalrådet (S) är Gard en duktig förare av ismaskinen i Ljusne ishall och det skall han i alla fall ha även mitt beröm för.

Jag vet inte hur det gick med det kommunala lokalbidraget till värmestugan, som kommunen ville slopa? Men det vore sorgligt om det inte skulle kunna utbetalas p.g.a. sådant som Gards miss med en elräkning. Värmestugan är (eller var?) en ideellt driven lokal där missbrukare eller hemlösa kunde samlas i stället för i biblioteket, som ligger intill systembolaget i centrala staden.

Hur kan kommunen som är så fattig att man inte har pengar till mycket angelägna behov över huvud taget diskutera begärda 15 milj. kronor till Hällåsenprojektet med 5 miljoner till årligt driftbidrag? (En ishall för bandy med många åskådarplatser.)

Hur kan kommunen besluta om utbyggnad av ett par vindkraftverk till en kostnad av 71,7 milj. kronor, när det saknas pengar till fullgott genomförande av kommunens tvingande uppdrag t.ex. äldreomsorg?

Flygplanet vid E 4 är en bra vägvisare till Söderhamn och flygmuséet. Det skulle behöva snyggas till. I stället diskuteras att byta ut det mot något annat och det finns en del knasiga förslag. Mitt förslag kan vara en fiskmås, som lockar till besök i skärgårdskommunen.

Den topputrustade flygplatsen har kommunen visserligen lagt ner, men flygmuséet finns kvar som egentligen enda sevärdhet i Söderhamn och F 15 är en väsentlig del av Söderhamns historia. Jämför Umeå, som skaffade sig en civil flygplats. Den staden sväller nu över alla breddar tack vare något så sällsynt som några förutseende politiker. De som försökte utnyttja F 15 flygplats som civilflygplats och var emot kapitalförstöring avfärdades snorkigt.
I Kuriren 12 oktober kan man läsa om nya planer för vår bowlinghall, eller egentligen inte. Man har problem och kultur- och fritidsförvaltningschefen i Söderhamn, Anders Uddén håller på att fila på ärendet, som skall upp i nämnden den 29 oktober. Att kommunen har problem med driften av bowlinghallen står klart. Man har dragits med budgetunderskott på 400 000 kronor. Hur de har täckts vet jag inte, men antar att det gått ut över verkligt angelägna kommunala verksamheter.

Citat: ”I tidigare sammanhang har möjligheten att privatisera eller låta bowlinghallen drivas av en förening varit uppe på förslag. Men Anders Uddén vill inte bekräfta eller dementera hur det ligger till med den saken. Han är förtegen om innehållet. Det släpper jag inte fram än. Men det kommer två konkreta förslag om hur hallen skall drivas i framtiden. Fast det handlar inte om alternativa driftsformer med annan huvudman, säger han.” (Min fetstil.) Själv undrar jag om bowling är en populär sport bland kommunens tjänstemän och politikerna?

Den här listan skulle kunna göras väldigt lång.

*SMERSJ var en myndighet Stalin lät bilda för att avliva spioner. Den användes av Stalin och andra i partitoppen vid de s.k. utrensningarna.