Misskötta kommuner

Jag kan inte låta bli att, som lite uppföljning till det jag under senare tid kommenterat, söka stoff i Söderhamns-Kuriren måndagen den 29 oktober 2012. Naturligtvis handlar det då åtminstone indirekt om de två kommunerna Gävleborgs landstingskommuns och Söderhamns kommuns alltid sannfärdiga och rättänkande politiker.


Först hittar jag en liten notis under rubriken Orimligt. På sju smala spaltrader får man där veta att landstinget tagit in en konsult med uppgiften att värva läkare till barnklinik. Någon läkare blev det inte men ett konsultarvode på 1,9 miljoner kronor och landstingsdirektören, Svante Lönnbark, är ändå nöjd.

Min kommentar: Landstingets härskande tjänsteman, Svante Lönnbark har själv en lön i klass med Sveriges högst betalda generaldirektörer. Efter hans tidigare bravader är jag inte det ringaste förvånad och politikerna har ju just meddelat att de har väldigt mycket egna pengar att använda.

Så har vi larmen, som nu haglar tätt mot Bergviksskolan i Söderhamn. Där försvarar man sig med att det inte är värre där än på någon annan av kommunens skolor. Tidningen har en stor artikel om ”Kalle”, som med diagnosen dyslexi under nästan 9 års skolgång inte fått tillräcklig hjälp från skolans sida. Detta trots att föräldrarna under många år har gjort allt de kunnat för att ”Kalle” skulle få hjälpen.

Landstingets väntetid för att få komma till en logoped var 545 dagar, alltså nära ett och ett halvt år och villkoret för att få hjälp mot dyslexin var en diagnos från logoped. När den erhölls gick ”Kalle” i fyran. Jag antar att man då kan bedöma hans grundskolegång som i det närmaste spolierad.

Kalle har också en yngre syster med samma problem, för vilken föräldrarna tvingats kämpa mot skolan på samma sätt och med samma fördröjning. Hjälpen Kalle sedan fick var långtifrån tillräcklig och de gånger specialpedagog har satts in har det bara handlat om kortvariga insatser.

Nu när ”Kalle” börjat nians hösttermin, vars betyg blir avgörande för möjligheten att fortsätta i gymnasium kommer rätt hjälp att ges till ”Kalle”, som naturligtvis lämnat åttonde klass med underkänt betyg i Engelska och Svenska. Grundskolechefen Carin Mellqvist har inget svar på vad som gått fel, men det är skolans uppgift att ge elever det stöd som behövs för att klara skolgången. ”Det får inte fortsätta på det här sättet. Nu kommer vi att börja om från början och ge dem rätt förutsättningar”, säger hon.

Det är nästan så att jag undrar om hon lärt sig formuleringen av vårt kommunalråd? Se mitt inlägg från 25 oktober, näst sista stycket.

Nåja, kan kommunen satsa miljoner på bygge av vindkraftverk, så kan man väl åtgärda detta och samtidigt öka lärartätheten. Där återfinns nämligen kommunen i gruppen sämsta kommuner i landet.

Politiker

Det här har jag skickat till Söderhamns-Kuriren med anhållan om att få in bland insändarna:

Våra fantastiska politiker
I lördagens Kurir bemöter några majoritetspolitiker Lars Lundqvists insändare om vindkraftsproblematiken den 25/10. I vanlig ordning förstår man att Lundqvist, som ju opponerar sig, far med osanning. Citat: ”Om det vore sant en enda rad av vad han skrivit så kunde förstås saken diskuteras. Nu är allt han skriver bara en rövarhistoria. … landstingets kassa är välfylld, så likviditeten är det inget fel på. … Vi investerar med andra ord egna medel i det som skall investeras i!”

Om det vore så väl ändå, men jag tror att det är skattebetalarnas/elkonsumenternas medel, av landstingsfullmäktige i finansplan placerade som investeringsmedel och inte driftmedel, som avses användas. Detta trots att de så väl skulle ha behövts för förstärkning av driftbudgeten.

Tvingande uppgifter för landstinget är sjukvård och tandvård för ungdom, liksom tillsammans med kommuner kollektivtrafik. Sjukvården har man inte lyckats så bra med. Läkare söker sig gärna till andra landsting och som exempel på hur det kan vara i Gävleborg är husläkarna förbjudna att remittera patienter till Smärtkliniken i Gävle. Det är väl ganska illa?

Tyvärr vill gärna, i stora och komplicerade affärer inkompetenta landstings- och kommunpolitiker vanligen syssla med sådana och beslutar om frikostig investeringsbudget. Det slutar då inte sällan med ekonomisk katastrof och brister i driftbudgeten.

Nu måste landstinget höja skatten och menar att den klart dåliga vindkraftaffären inte påverkat. Kan det vara landstingspolitikernas förmåga till abstrakt tänkande som resulterat i denna konstiga uppfattning?

Björn Brink (C), i en egen insändare, säger i rubriken ”Vindkraften höjer inte skatten”. Fel! Subventionerna till vindkraften är en stödform, egentligen skatter, som våra politiker beslutat om och som alla elkonsumenter betalar via sin elräkning.

Politikerna är alltså inte dummare än att de med gott resultat lyckas lura av väldigt många av oss skatter genom att kalla dem något annat och låta betalningen ske på ett finurligt sätt. Kanske har de fått hjälp av vindkraftindustrins lobbyister, som det vimlar av i såväl riksdagen som media och på andra håll. Utan dessa subventioner/skatter skulle all vindkraft stanna.

Under de senaste ett och ett halvt åren har de s.k. el-certifikaten resulterat i ett överskott som tvingat ner priset på el samtidigt som de är politiskt styrda. Vindkraftindustrin går nu så dåligt att man i mångordig propaganda gör gällande att ambitionerna i certifikatsystemet måste höjas d.v.s. subventionerna kraftigt ökas och därmed elpriset.

Ett bra men senkommet beslut är att solcellsforskningen i senaste regeringsbudget fått 60 milj. kronor.

Bertil Lehman

Sandarne

Söderhamns politiker under lågvattenmärket

Nu är jag arg!
Hedersmannen och f.d. tandläkaren Jarl Karén i Hudiksvall, liksom jag en äldre man med ett visst flygintresse, har i Kuriren fått in en i högsta grad seriös insändare om Söderhamns f.d. flygplats. Möjligen kan den sägas åskådliggöra en del av den inkompetens som är utmärkande för våra kommunpolitiker i Söderhamn. Det togs naturligtvis inte väl upp och Karén beskylls bl.a. för att vara lögnaktig.

Han är långtifrån den förste som råkar ut för sådan beskyllning i insändarsvar från kommunalrådet i Söderhamn. Söderhamn är en stad/kommun under avveckling p.g.a. miserabel ledning från ett då och då enigt fullmäktige. Låg politikerkvalitet gör att en del kommuner hamnar på fallrepet, varpå politikerkvaliteten sjunker till katastrofalt dålig.

Sanningen om flygfältet, som kommunen övertagit från Försvarsmakten under löfte att hålla det i stånd, är i korthet att makthavande kommunpolitiker satte sig att vänta på att det skulle hända något. Under tiden kostade det en hel del pengar, som hade kunnat användas bättre.

Jarl Karén är förstås bitter i en insändare i lördagens Kuriren. Han skriver bl.a.: I Söderhamn får ingen vanlig medborgare tycka till, komma med välmenande råd eller synpunkter. Då betraktas man som ohyra och beskylls ärekränkande av de mäktiga, som vet bäst. Politiker talar sant och gör rätt, även om motsatsen kan bevisas. I Söderhamn. Jag kan inte tänka mig att någon annan kommunledning uppträder så överlägset, maktfullkomligt och helt utan ödmjukhet och respekt för medborgare.”

Karén har helt rätt! Jag drabbades på samma sätt för kort tid sedan och beskylldes för att vara lögnaktig, när jag bara citerade en uppgift Söderhamns-Kuriren. Tro inte att kommunalrådet offentligt redovisade vad som var lögn i min insändare. Det gjorde han senare via e-post, när Kuriren avslutat ärendet på insändarsidan och jag begärt klargörande via e-post. Redan som barn lärde jag mig att inte ljuga.

Något påstående att uppgiften i Kuriren var lögn kom naturligtvis inte och sannolikt var det en riktig uppgift, där kommunalrådet senare ändrat sig. Någon lögn från min sida var det definitivt inte. Det gällde nämligen Kurirens uppgift om att kommunens två vindkraftverk skulle komma att uppföras i Kalmartrakten, vilket nu dementerades av kommunalrådet på detta sätt.

Tydligen är det så att, i varje fall kommunalrådet, betecknar alla med avvikande uppfattning, eller som framför synpunkter som inte gillas, som lögnare och gör det offentligt. Lite överraskande tyckte jag det var att centerpartiets ledare också undertecknat kommunalrådets insändare. Eller kanske inte? Han har tidigare under några år fått sitt parti att uppträda som sossarnas Sancho Panza och hoppas kanske på återkomst i den rollen.

Det har under senaste tiden förekommit en del insändare om kommunens ”skötsel” av Helsinge Airport-frågan. En del har varit bra och sakliga, medan majoriteten, framförallt Socialdemokraterna och Centerpartiet (historiskt medskyldiga) lagt ut rökmoln för att dölja den skandalösa hanteringen från fullmäktigemajoritetens sida.

Hans Sundgren (M), visar sin bitterhet över hur flygplatsfrågan misskötts i insändare och på andra sätt. Han skriver bl.a.: Hanteringen av flygplatsen får nu stå kvar i minnet över den skandal som började med försvarsbeslutet 1996 och som ännu inte är helt avslutad.

Tidigare har Hans bl.a. skrivit i sin blogg: I sak är hela flygplatsfrågan en enda stor skandal. Allt ifrån nedläggningen av flottiljen till löftet om europeiska flygskolan och oförmågan att dra till sig aktiva flygföretag. Nedläggningen av F 15 skedde mot alla ekonomiska och försvarspolitiska argument. Beredskapen för flygskolan skulle betalas av sosse-regeringen, men de pengarna kom aldrig fram. Med ett mer aktivt arbete hade det också varit möjligt att dra till sig olika flygföretag. Bland de 30 som sparkades ut från Bromma kan det t ex ha funnits nåt som kunnat flytta till Söderhamn.

Bloggaren http://chefsingenjören.blogspot.se, med rötter i Söderhamn, skrev i augusti 2012 om ett besök hos släkten, där han landat och startat på Söderhamnsfältet. Han är besviken över hur hemstaden skött flygplatsärendet: ... Kommunen har gett upp och lämnat tillbaka certifikatet för flygplatsen till Transportstyrelsen.

Kommunen tog för ett par år sedan över ansvaret för driften av flygplatsen från försvarsmakten med löftet att hålla fältet i skick. Det löftet verkar vara helt bortglömt. Gräset sticker numera upp genom asfalten på banan och vid sidan av banan så växer det högt. Under min vistelse på F 15 så stötte jag på en räv, två tranor och ett rådjur under start och landning. Det höga gräset och den fria ytan gör området till ett utmärkt gömställe för dessa djur. …

Det har dessutom funnits seriösa förslag på att ta över driften. Ett samarbete mellan Air Hudik och det lokala Söderhamnsbolaget LVR skulle kunna driva flygplatsen i och med att Air Hudik flyttade stora delar av sin verksamhet dit. Idag driver LVR på mer eller mindre ideell basis den bränsleservice som funnits för bl.a. polishelikoptrar och kustbevakning på F 15. Men Söderhamnspolitikerna förlöjligade förslaget och ansåg at det var oseriöst. Detta trots att det var bolag med mångmiljonbelopp i årsomsättning, som med sin lokala förankring är viktiga för Söderhamns framtid. …

Andra kommuner slåss för att kunna behålla sin flygtrafik. …

För min del kan jag bara konstatera att fullmäktigemajoriteten och till någon del kommunens tjänstemän klantat till ärendet så att den för ett par år sedan fina flygplatsen nu inte har någon framtid.

Men i kommunen finns andra stora och kostnadskrävande projekt att tänka på. Motorstadion på f.d. flygplatsen, en ishall för bandy med plats för stor publik, utbyggnaden av E-center, ersättning av minnesmärket över flygflottiljen F 15 från stadens storhetstid. (Ett Viggenplan som markerar avfarten från E 4 till Söderhamn och det fina flygmuséet. De förslag till ersättning jag hittills sett är att flygplanet ersätts av en fiskmås eller elektroniska informationstavlor, som man då måste tänka sig att bilisterna på E 4 skulle sitta och läsa för att lockas göra en avstickare till Söderhamn!

Alla är projekt man tänkt länge på, men sedan man nu bestämt sig för att investera 72 miljoner kronor i två vindkraftverk, så blir det kanske inget mer projekt på lång tid? Inget av dessa projekt lär vara genomförbart utan kommunalt ekonomiskt bistånd. Det lär nu inte kunna ges, sedan kommunen bundit sig för det fåniga vindkraftprojektet.

Men åter till vårt lysande kommunalråd:

Den 23 sept. har jag här ett inlägg med rubriken Söderhamns kommunalråd svarar. Det handlar om att Söderhamn under lång tid oegentligt tagit ut statsbidrag från regeringens glesbygdsstöd för att finansiera sin äldreomsorg. Vi fortsatte trätan per e-post. Bl.a. skrev jag: Jag vore tacksam över att få veta om felaktigheterna med varuleveranserna till gamla och sjuka beror på eller kan misstänkas bero på okunnighet eller fusk med kommunens statsbidrag och om politiker eller tjänstemän bär ansvaret?

Svaret jag fick var betydligt artigare än det i insändaren, men ändå rent undanglidande svammel, där han justerar sig något litet. … Hemsändningen av varor är ett rent glesbygdsstöd. … Det har han således nu klart för sig. … Idag vore det bättre om det ersattes med ett stöd till gamla och sjuka men den frågan äger inte komunen. Det hade varit bra att behövande på detta sätt fått hem varor efter årsskiftet ges inte längre stöd till butiker som inte ligger i glesbygd. …

Om vi t.v. bortser från kommunalrådets brister vad avser stavning och interpunktering, så har han helt fel. Hemsändning av varor till gamla sorterar under äldreomsorg, som är ett renodlat kommunalt ansvar alltsedan den s.k. ”Ädelreformen”, som infördes för tjugotalet år sedan!

Sjukvård däremot är ett landstingskommunalt ansvarsområde, men här är det inte fråga om sjukvård utan egentligen bara om att transportera hem varor till gamla, och vid behov dessutom verkställa inköpen.

Väldigt många gamla är för övrigt sjuka, men färdigbehandlade av landstingets läkare och försedda med många recept, vars varor de behöver få hemtransporterade. Själv har jag tjugo olika mediciner. Det är vad gamla i det misskötta Gävleborgs landsting har att räkna med i form av vård, som inte är akut. Vidare … Det var efter samtal med länsstyrelsen som vi gemensamt kom fram till att vi måste följa förordningen mer strikt än den utvecklade praktis som rått ett antal år. … Kommunalrådet försöker alltså lägga ut någon sorts rökridå och tror kanske att jag är väldigt korkad? ”Gemensamt kom fram till!” Hur dumma tror kommunalrådet att medborgarna är? Länsstyrelsen, som skall bevaka att statliga förordningar följs ute i kommunerna, har påpekat att kommunen omedelbart måste följa en statlig förordning. Det är straffbart att medvetet göra annorlunda och s.k. bidragsfusk.

Egentligen borde nog länsstyrelsen ha anmält ärendet för åklagares förundersökning. Enligt Kuriren har länsstyrelsen för länge sedan anmodat kommunen att sluta använda dessa statsbidrag felaktigt och man ville kanske inte väcka uppmärksamhet om att det hela tydligen ändå fortsatt under lång tid. Om så är, så är det illa!

Kommunalrådet verkar således okunnigt om det mesta, men är det sannolikt inte.

”Praktis”, som kommunalrådet skriver bedömer jag inte kunna vara feltryck på tangenterna. Både t och s ligger alltför långt från x på tangentbordet

Ordet ”handling” använder kommunalrådet som om det skulle kunna betyda ”handla i affär”. Det betyder urkund eller handling i t.ex. teaterpjäs eller roman. Kommun med ett m godkänns inte heller. Sådant fick mig att via kommunens hemsida titta på kommunalrådets utbildning. Visserligen har vi många mycket kunniga autodidakter, t.ex. Vilhelm Moberg, Moa Martinsson t.o.m. Hitler var mycket kunnig inom vitt skilda områden och många s.k. intellektuella yrken är av karaktären ”vidarestudier måste till under hela yrkesverksamma tiden”, men ändå, av nyfikenhet tittade jag. Där stod efter gymnasium, som numera inte säger någonting, – studier vid Uppsala universitet. Då undrar åtminstone jag – vad studerades och kanske – hur gick det? Det är förskräckande många som studerat år vid universitet utan något som helst resultat. Själv har jag bl.a. studerat två veckor vid George Washington University, utan att någonsin ha redovisat det i meritförteckning, eller cv, som man numera säger.

I vår skriftväxling hade jag mer än en gång ställt frågan huruvida kommunens felaktiga utnyttjande av statsbidrag berodde på medvetet fusk eller okunnighet, de enda två möjligheterna utan att få svar på frågan. För att få kommunalrådet att förstå allvaret bifogade jag till slut ett utdrag ur en rapport från ”Delegationen mot felaktiga utbetalningar” från mars 2007. Där framgår klart att … Det föreligger ett generellt ansvar för anställda i offentlig verksamhet att värna om att fel inte begås i handläggningen av varje enskilt ärende och att det hela regleras i förvaltningslagen (1986:223), vilken innehåller regler om rättssäkerhet, opartiskhet och enhetlig bedömning samt krav på effektivitet. I rättegångsbalken (1942:740 A) anges att en förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning anta att ett brott som hör hemma under allmänt åtal har förövats (RB 23 kap. 1 §). Tröskeln för att inleda förundersökning har satts lågt. En förundersökning kan således inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser något som kan vara ett brott.

Uppenbarligen oroades kommunalrådet för nu skrev han: … Tråkigt att du tolkar mitt tidigare svar som strunt, med det är ett faktum att vi nu framöver ska göra om och göra rätt … Frågan om varför vi varit för generösa när det gäller utbetalningen av bidrag har enligt mig tre beståndsdelar, bristande egenkontroll hos handlare, bristande tillsyn av kommunen och bristande tillsyn av länsstyrelsen. Så det är att betrakta som okunskap. Nu gör vi om och gör rätt. …

Har kommunen varit för generös med bidrag, så gäller det med statsbidrag till sig själv, eller menar kommunalrådet att man tillhandahållit tjänsten utan behovsprövning? Svaret är fortfarande att se som struntprat, men han tar ”okunskap” i munnen och menar att butikerna, som inte har med kommunens uttag av statsbidrag att göra och länsstyrelsen är medskyldiga. Enligt uppgift i Kuriren hade länsstyrelsen för mycket länge sedan observerat och påtalat kommunens ”stöld” av statsbidrag. (Sedan har länsstyrelsen tydligen inte förrän nu observerat att kommunen fortsatte med oegentligheterna.) Svagt kan man tycka, men det är kommunen ensam, dess politiker eller tjänstemän eller både/och som jag enkelt uttryckt uppfattar som brottsliga. Så här okunniga bör de inte tillåtas vara. Bestämmelserna är glasklara. Minst två kilometer till närmaste affär, annars skall kommunen stå för hjälpen till de gamla. Skäms kommunalrådet, skäms!

Kuriren 2012-10-13

Omvårdnadsnämnden i Söderhamn beräknas gå back med 5 milj. kronor i år. Jag för min del misstänker att det beror på att kommunen satsar mycket pengar till diverse mindre angelägna ändamål. Några rapade jag upp i föregående inlägg.


Vad planerar man då i kommunförvaltningen att göra åt saken? Ja, kommunens intelligentsia, d.v.s. politikerna har ju angivit ramarna för alla verksamheter och när alla med diverse intressen, såsom bowling, bandy, politiker- och tjänstemannaresor, fria busskort för ungdomar m.m. fått sitt, så blev det som det blev med anslag till social- och äldreomsorg.

Tjänstemännen i omvårdnadsförvaltningen har att komma med sparförslag, men de kan ju inte föreslå att kommunen gör sig av med sin bowlinghall eller något annat som ligger utanför omvårdnadsförvaltningens ansvarsområde.

Nu verkar det därför bli 15 korttidsplatser vid Västergårdens äldreboende som dras in. De här platserna används bl.a. för åldringar med stort vårdbehov, men som normalt sköts av anhöriga. De anhöriga kan ju då och då behöva lite ledighet. Det här är något väldigt bra. Jag vet, bl.a. därför att jag och familjen kunde semestra en gång för länge sedan, när min mor mot slutet togs in i korttidsboende.

”Det här är den minst skadliga lösningen”, säger Else-Marie Nilsson, chef för omvårdnadsförvaltningen. Jaha, hon har ju bara vissa slag av omvårdnad att välja på. Men egentligen – är inte kommunens bowlingbana också en form av omvårdnad, visserligen lyxig, men ändå?

Man säger att i en demokrati kan man i val välja andra makthavare. Men hur skulle detta kunna rätta till något? Alla är ju numera nyliberaler och menar att var och en ansvarar för sin egen äldreomsorg. Den som litade på vad politikerna sade för tio - tjugo år sedan får skylla sig själv.

Dessutom funderar visst landstinget (ägaren), som har en egen planering, på att riva Västergårdens hus om två år.

”Det går inte att ha en hundraprocentigt avgiftsfri skola”, säger enligt Kuriren kommunalrådet Sven-Erik Lindestam (S). Skolorna skall kunna ta ut en avgift om 150 kronor vid skolresa. En grund till ställningstagandet är, säger han också, ett önskemål från elevrådens representanter vid fyra högstadieskolor.

”Alla ska kunna delta i resor i skolans regi. Det är synd om dem som inte kan följa med på grund av att de inte har råd”, säger Linus E. Ohlson (M) och Jonas Lindberg (M) som motionerade om en förändring. Tänk så det kan bli!

”De här avgifterna gynnar Söderhamns kommun”, säger Lindestam. ”Synd att inte alla barn kommer att ha möjlighet att åka på skolresor”, säger Linus E. Ohlson. Det är tungt vägande ord således från båda hållen. Jag för min del köper kakor och andra bakverk samt snask många gånger per år av barn i grannskapet som skall finansiera skolresa. Jag väntar också på att Linus E. Ohlson, som ung moderat skall motionera om återinförande av ättestupor i någon form för åldringar som saknar förmögenhet.

Sjukvården i Gävleborg och politiken i Söderhamn

Jag läser just en artikel Läkartidningen. Där framgår att 35 % av 1200 tillfrågade läkare inom sex specialiteter kan tänka sig möjligheten att förskriva läkemedel i dödlig dos till terminalt sjuka patienter, så att de kan ta sitt liv.

Statens medicinsk-etiska råd (SMER inte SMERSJ*) har i en PM om vård i livets slutskede formulerat att när patienten inte är hjälpt av livsuppehållande behandling bör läkaren ha mod att avstå från och avbryta behandlingen och tillåta patienten att få dö. SMER tar upp möjligheten att legalisera läkarassisterat självmord för ett fåtal patienter med ett utdraget döende, som innebär ett outhärdligt lidande. Kanske leder debatten till en lagändring i framtiden om opinionen svänger ytterligare i nyliberal riktning.

Men lidandet är i högsta grad subjektivt och svårt att bedöma för utomstående. Vem är beredd att bedöma att ett lidande blivit ”outhärdligt”? Lidandet kanske inte ens syns på utsidan och vem skattar det psykiska och existentiella lidandet? Här ställs frågan om kompetens på sin spets.

Om jag går till mig själv, så stoppar jag i mig de smärtlindrande OxyContin och OxyNorm. Det är preparat med morfinderivat och otrevliga biverkningar. Det finns effektiva preparat, men de skrivs ut av smärtcentrum till vilka man behöver en remiss.

I Gävleborg finns bara ett smärtcentrum och då i länets sydöstra spets, Gävle, men husläkarna är förbjudna att remittera patienter dit! Här har vi sjukvården i Gävleborgs landsting i ett nötskal!

Jag för min del ställer upp på SMER:s tankegång, men först sedan fullgod smärtlindring möjliggjorts och erbjuds även i Gävleborg. Detta också först efter önskemål eller medgivande av patienten eller nära anhörig om patienten slutgiltigt inte är kontaktbar. Detta får inte bli något läkaren ensam, likt Stalin, skall kunna besluta! Det finns en hel del läkare som inte är värda sådant förtroende.

Landstingen har två obligatoriska uppgifter, nämligen hälso- och sjukvård samt tandvård för barn och ungdomar upp till 20 års ålder. Några uppgifter kan sägas vara önskvärda men frivilliga och dit hör kultur, utbildning och turism, som också passar kommunerna. En för såväl landsting som kommuner gemensam uppgift är regional och lokal kollektivtrafik.

Våra politiker som skall styra landsting och kommuner är vanligen lågutbildade medborgare, som har svårt att göra karriär i yrkeslivet. Hur ofta hittar man läkare, civilekonomer, ingenjörer, framstående entreprenörer i fullmäktigeförsamlingarna? Dyker de någon gång upp där, så blir det vanligen för en väldigt kort tid. De finner inte sällskapet särskilt stimulerande.

De här politikerna är ofta i händerna på förvaltningscheferna och tjänstemännen, som kan styra verksamheten till egen fördel. Ännu värre kan det bli, när kommun- och landstingspolitiker samtidigt sätter sig i diverse ledande positioner i intresse- och föreningsvärlden och där utverkar diverse bistånd från kommun och landsting.

Söderhamns medborgare är just nu drabbade av Lennart Gards alla uppdrag som ledande politiker, ledande socialdemokrat och ledande föreningsmänniska. Inte minst som kassör i föreningar helt beroende av kommunala bidrag. Tala om jäv! Skandalerna med Lennart Gards kassörsförmåga duggar tätt. För ett år sedan var det SL Hockey skulder, som Gard och en annan S-politiker, Tommy Berglöf, tydligen tyckte att kommunen skulle täcka, trots löfte till kommunen att föreningen skulle klara sig med de frikostiga bidrag man hade. Den gången slutade det hela i föreningens konkurs med en skatteskuld på 963 559 kronor, som kunde ha varit 120 000 kr lägre om man skött kontakterna med skatteverket rätt och sluppit åtminstone straffavgiften. Just nu är det badföreningen i Ljusne med Gard ekonomiskt ansvarig, som är illa ute liksom den här gången kommunen. Kommunen äger badet och bidrar ekonomiskt till driften. Gard hade lovat ansvara för att fakturor betalades, men elräkningen, 23 321 kr, som Gard struntat i, har gjort att kommunen hamnat i Justitia. Det blir väl för kommunen att minska anslagen till äldreomsorgen, som är ett obligatorisk kommunalt ansvar.

Till Kuriren säger Lennart Gard: ”Jag vet att jag kan vara en belastning både för mig själv och partiet!” Men snälla någon! Vi skattebetalare då, gamlingar, sjuka, och handikappade, som behöver och skall ha kommunens stöd, men inte får det trots kommunens lagenliga skyldighet att stå för exempelvis äldreomsorgen. Pengarna går ju tack vare Gard (men också andra kommunpolitiker) till sådant som varken är obligatorisk kommunal uppgift eller lika angeläget för skattebetalarna.

Gard klarar inte sina föreningsuppdrag. Då bör han inte heller tilldelas fler politiska uppdrag än de han i parti- och kommunalval fått. Där är han väl ungefär lika kompetent som flertalet övriga? Hans nu välblandade kommunalpolitiska och föreningsuppdrag gynnar naturligtvis de föreningar han arbetar för och det tycker han tydligen är som det skall vara. Jag vill kalla det korruptionsdrivande. Enligt kommunalrådet (S) är Gard en duktig förare av ismaskinen i Ljusne ishall och det skall han i alla fall ha även mitt beröm för.

Jag vet inte hur det gick med det kommunala lokalbidraget till värmestugan, som kommunen ville slopa? Men det vore sorgligt om det inte skulle kunna utbetalas p.g.a. sådant som Gards miss med en elräkning. Värmestugan är (eller var?) en ideellt driven lokal där missbrukare eller hemlösa kunde samlas i stället för i biblioteket, som ligger intill systembolaget i centrala staden.

Hur kan kommunen som är så fattig att man inte har pengar till mycket angelägna behov över huvud taget diskutera begärda 15 milj. kronor till Hällåsenprojektet med 5 miljoner till årligt driftbidrag? (En ishall för bandy med många åskådarplatser.)

Hur kan kommunen besluta om utbyggnad av ett par vindkraftverk till en kostnad av 71,7 milj. kronor, när det saknas pengar till fullgott genomförande av kommunens tvingande uppdrag t.ex. äldreomsorg?

Flygplanet vid E 4 är en bra vägvisare till Söderhamn och flygmuséet. Det skulle behöva snyggas till. I stället diskuteras att byta ut det mot något annat och det finns en del knasiga förslag. Mitt förslag kan vara en fiskmås, som lockar till besök i skärgårdskommunen.

Den topputrustade flygplatsen har kommunen visserligen lagt ner, men flygmuséet finns kvar som egentligen enda sevärdhet i Söderhamn och F 15 är en väsentlig del av Söderhamns historia. Jämför Umeå, som skaffade sig en civil flygplats. Den staden sväller nu över alla breddar tack vare något så sällsynt som några förutseende politiker. De som försökte utnyttja F 15 flygplats som civilflygplats och var emot kapitalförstöring avfärdades snorkigt.
I Kuriren 12 oktober kan man läsa om nya planer för vår bowlinghall, eller egentligen inte. Man har problem och kultur- och fritidsförvaltningschefen i Söderhamn, Anders Uddén håller på att fila på ärendet, som skall upp i nämnden den 29 oktober. Att kommunen har problem med driften av bowlinghallen står klart. Man har dragits med budgetunderskott på 400 000 kronor. Hur de har täckts vet jag inte, men antar att det gått ut över verkligt angelägna kommunala verksamheter.

Citat: ”I tidigare sammanhang har möjligheten att privatisera eller låta bowlinghallen drivas av en förening varit uppe på förslag. Men Anders Uddén vill inte bekräfta eller dementera hur det ligger till med den saken. Han är förtegen om innehållet. Det släpper jag inte fram än. Men det kommer två konkreta förslag om hur hallen skall drivas i framtiden. Fast det handlar inte om alternativa driftsformer med annan huvudman, säger han.” (Min fetstil.) Själv undrar jag om bowling är en populär sport bland kommunens tjänstemän och politikerna?

Den här listan skulle kunna göras väldigt lång.

*SMERSJ var en myndighet Stalin lät bilda för att avliva spioner. Den användes av Stalin och andra i partitoppen vid de s.k. utrensningarna.

Sorg eller glädje?

En sorgens dag blev det igår för en del av våra ”tyckare”. Jag tänker på vilddjurskramarna, som inte tycker att vi har tillräckligt många vargar och björnar. I hundra år var vargarna i Sverige utrotade och björnar var ytterst sällsynta. När någon varg lyckades invandra från Ryssland, det hände ibland, så avlivades den snabbt av våra samer eller småbrukare i Norr- och Västerbotten och på vägen söderut från Finland. Tänk vad skönt det var att barn i 8-årsåldern på somrarna kunde valla korna i skogarna runt fäbodarna utan att behöva vara rädda att möta stora rovdjur. Skönt och skönt? Jo, många barn behövde hjälpa till med försörjningen på detta sätt för inte så länge sedan. Själv cyklade jag som barn långt ut från barndomsstaden för att i vilda skogen plocka bär utan minsta rädsla för att möta rovdjur.


Jag minns här också ett besök hos Anton och Britta på 60-talet. De bodde i en fin tvårums jordkåta på norska sidan väster om Blåhammaren i Jämtland. Britta var same och Anton var norrman. De kunde inte gifta sig, för då skulle Britta mista sin rätt att äga renar. Under VV2 hade tyskarna mot kåtans vägg skjutit en del norrmän som försökt ta sig till Sverige. Anton hade suttit ett tag på Grini, misstänkt av tyskarna för att ha hjälpt flyktingar.

De hade ett litet fint gästhus, där vi övernattade, jag, Gunnar Lundqvist och Torild Andersson. Anton berättade att han uppe på fjället sett vargspår, vilket var en sensation i början av 60-talet så långt söderut som i Jämtland. Anton var själv en företagsam människa. Han var först i Skandinavien med att inneha en snöskoter. Han hade själv importerat den från Kanada. Morgonen då vi skulle lämna Anton och Brita bogserade den omtänksamme Anton upp vår pulka på fjället. Det blev en lång minnesparentes, men det är vargens fel.

Igår blev en björn skjuten i Onsäng söder om staden Söderhamn. Vår dotter, som bor där, liksom många av hennes grannar har sett den då och då. Ofta då de promenerat med hundar, många i Onsäng är hundägare.

Nu hade björnen upptäckt att det fanns gott om fallfrukt i trädgårdarna och den håller ju just på att äta upp sig inför vintern. Det får väl betraktas som ren tur att det ännu inte hade hunnit uppstå någon konflikt i Onsäng mellan björn och hund eller björn och människa.

Den här björnen sköts på polisens uppmaning, men flera tiotals björnar har just avskjutits i våra trakter.

För bara tjugotalet år sedan åkte jägare, som ville jaga björn till Ryssland eller Kanada. Det talas så mycket om Hälsingland som turistlandskap, men vi har egentligen inte så mycket att visa upp förutom ett litet men naggande gott flygmuseum i Söderhamn och några hälsingegårdar. Varför inte göra en turistattraktion av den årliga björnjakten. Trots allt behöver ju björnbeståndet hållas inom vissa gränser, var de nu går?

Gammal pensionär

På SvD brännpunkt skriver idag Robert Gidehag, vd i Skattebetalarnas förening och Arvid Malm, chefsekonom i Skattebetalarnas förening: ”Alla inkomstgrupper har ökat sin reala inkomst rejält sedan 80-talet”. Jag tror de flesta människor vet att påståendet är lögn och förbannad dikt, men ingen verkar längre bry sig. Några gamla eldsjälar och pensionärer bråkade för en del år sedan, men nu har det varit tyst en längre tid.


Jag lämnade Skattebetalarnas förening för några år sedan, väl medveten om föreningens totala ointresse för pensionärernas exceptionella situation. Pensionärer betalar, sedan alliansen tillträdde högre skattesats än andra utan att Skattebetalarnas förening väsnas det minsta. När Sverige drabbades av ekonomiska problem på Göran Perssons tid, lade staten beslag på nära trehundra miljarder kr ur pensionärernas fonder.

Vid tiden för införandet av det nya pensionssystemet lär Göran Persson (S och då statsminister) off the record ha yttrat ungefär: ”När de upptäcker vad vi har gjort lär det bli ett herrans liv.”

Alliansen har med jobbskatteavdragen lindrat skattebördan för dem som kan jobba. När pensionärerna väsnats över att deras skatter inte samtidigt sänkts har de småningom i omgångar fått symboliska väldigt små sänkningar. Allt bara för att politikerna som svar på frågan om varför pensionärer skall betala högres skatt skall kunna säga ”god dag yxskaft” eller ”pensionärerna har fått skatten sänkt i flera omgångar”, vilket för den naive låter som ett svar.

Jag pensionerades 1992 alltså för tjugo år sedan. I kronor räknat är min pension i det närmaste oförändrad sedan pensionen första gången utbetalades. Det betyder att realvärdet av min pension idag är runt 40 % av vad den från början var och inte, som de två stollarna skriver har ökat rejält.

Reviderat 16/10. Skattesystemet i andra stycket skulle vara pensionssystemet.

Våra politiker

Mao Tse-Tung skrev, 24 år gammal, en omfattande kommentar till filosofen Friedrich Paulsens bok System der Ethik från slutet av 1800-talet. Han gav där uttryck för de centrala elementen i sin egen personlighet. Drag som präglade de återstående 60 åren av hans liv.


De moraliska principerna hos Mao utgjordes av en kärna – självet, jaget – som stod höjt över allting annat: ”Jag instämmer inte i åsikten att individen för att vara moralisk måste låta sina handlingar vägledas av principen att de skall vara andra till gagn. Moral behöver inte definieras i förhållande till andra… Människor som jag vill… tillfredsställa sig själva till brädden, och genom att göra detta erövrar vi automatiskt de högsta moraliska värderingar. Självfallet finns det människor och föremål i världen, men de existerar endast för min skull.”

”Människor som jag har bara en plikt och den är gentemot oss själva, vi har ingen plikt gentemot andra människor.” ”Jag är ansvarig endast för den verklighet som jag känner till”, skrev han,” ”och jag är under inga omständigheter ansvarig för någonting annat. Jag vet inget om det förflutnom framtiden. Sådant har ingenting med mitt eget jags verklighet att skaffa.”

Han förkastade uttryckligen allt ansvar gentemot kommande generationer. ”Det finns de som menar att man avkrävs ansvar inför kommande generationer. Det tror inte jag. Jag är bra intresserad av att utveckla mig själv… Jag har min lust och den utgör min kompass. Jag är inte ansvarig inför någon.”

Mao-citaten här kommer från boken Mao Den sanna historien, skriven av f.d. rödgardisten, barfotadoktorn, stålarbetaren och elekrikern Jung Chang. Hon lämnade Kina 1978 och bosatte sig i Storbritannien, där hon avlade en doktorsexamen i lingvistik 1982. Hon var den första från folkrepubliken Kina som promoverades till doktor på ett brittiskt universitet. Medförfattaren Jon Holliday är författare och har varit gästföreläsare på King´s College vid University of London. Jag läste boken 2007 och kunde därför slå upp detta.

Maos slutspurt i kollektiviseringen och industrialiseringen av Kina, Det stora språnget, resulterade i mellan 50 och 60 miljoner människors död. Huvudsakligen var det gamla, sjuka och barn, som svalt ihjäl under hårt arbete. Mao menade att halva befolkningen skulle kunna avlida, (300 milj. vid den tiden) men det var ett pris som var värt att ta. Om det kan du läsa i Mao och den stora svälten av Frank Dikötter, ca 450 sid.

Nå, vad är det för särskilt med detta då? Egentligen ingenting! Det understryker bara att alla politiker är av samma skrot och korn. Detta är en generalisering som kan göras. Möjligen kan sägas att Mao var ett strå vassare än flertalet av våra egna politiker i sina uttalanden.

Svenska åldringar som arbetat hårt hela livet och grundlagt det som finns kvar av den svenska välfärden tvingas betala högre skatt än unga och friska. Den senaste skattesänkningen på 50 kr kan ses som ett hån. Något bara för att politikerna skall kunna säga att åldringarna just fått en skattesänkning. Vi åldringar diskrimineras av kommuner, banker, teatrar, Felia (f.d. Telia) m.fl. som meddelar: Gå in på www.xxxxx.xlia.se, viket gör att många gamlingar inte kan få saker uträttade, fel åtgärdade m.m. Kan man någon gång felanmäla så får åldringen som hör dåligt tala med en maskin som ställer underliga frågor och som inte hör alls om man ber den tala sakta och tydligare! Åldersdiskriminering inte bara från politiker således.

På något sätt blev det här inlägget en fortsättning på det förra.