tisdag 8 december 2009

Barbari, återkomst 1

Så återkommer jag då i ett ämne där det går att fortsätta skriva hur mycket som helst:

Forum för levande historia arbetar för demokrati och tolerans.
Utgångspunkt är Förintelsen och andra brott mot mänskligheten.
Myndigheten fokuserar på kunskap och kultur, ur ett historiskt och samtida perspektiv.

Myndighetens kärnverksamhet: Att med utgångspunkt i Förintelsen och andra brott mot mänskligheten främja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter.

Levande historia publicerade boken om nazismens brott, Om detta må ni berätta i början av år 1998. Hösten samma år restes från många håll i Sverige krav på att myndigheten också skulle genomföra en informationskampanj av samma slag om den internationella kommunismens folkmord och brott mot mänskligheten. Vi fick vänta till december 2006 och Alliansens valseger innan detta uppdrag gavs. Man kan undra vad detta berodde på? Var det möjligen socialdemokraternas beroende av kommunisterna (Vänsterpartiet) för sitt maktinnehav?

Vänstern redovisade en hel del argument emot informationskampanj om kommunismens brott mot mänskligheten och folkmord.

1. Att upplysa om kommunismens förbrytelser innebär att nedvärdera Förintelsen, nazismens folkmord på sex miljoner judar.
Jag vill inte inse att det går att nedvärdera ett folkmord på sex miljoner människor. Även om kommunismens offer f.n. beräknas till 150 miljoner.
2. Man spelar nynazisterna i händerna genom att upplysa om kommunismens förbrytelser.
Om något spelar nynazisterna i händerna så är det väl överslätande av folkmord.
3. Man kan inte ha upplysningskampanjer om alla folkmord.
Ett mycket tungt skäl för att upplysa om kommunismens brott är att det är det enda folkmordet med fler offer än nazismens totalt beräknade 21 miljoner). I Sovjetunionen 62 miljoner och i Kina 80 miljoner offer.
4. Kommunismen är egentligen en mycket fin ideologi.
Nej, det är en ideologi som är en utopi, [Utopi = …ett ideal omöjligt att förvekliga, i synnerhet en idealstat... (NE).] något en del av oss tror kan förverkligas efter döden, om vi inte dessförinnan uppfört oss som kommunister.
5. Att redovisa antal mordoffer för kommunismen är bisarr och makaber sifferexercis.
Ja att redovisa kommunisters och nazisters illdåd blir med nödvändighet makabert, men det kan möjligen hindra upprepning.
6. Man överdriver uppgifterna om kommunistiska förbrytelser.
Sant är att specialisterna inte är helt överens, men man behöver inte, liksom jag inte heller gjort, redovisa de högsta siffrorna. I Putins Ryssland stängs nu åter forskare ute från de gamla NKVD/KGB-arkiven.

Våra vänsterpartister är mästare i antal undanflykter, när det blir tal om deras historia.

Brott mot mänskligheten, liksom folkmord, måste uppmärksammas. Oavsett vilken regim som utförde de fasansfulla brotten, oavsett var det skedde.

Kommunism, liksom socialdemokrati, sammanfattat socialism, bygger på marxismen, de teorier som utformades av tyskarna Karl Marx och Friedrich Engels på 1800-talet. Enligt Marx präglas samhället av klasskamp.

År 2008 gav myndigheten ut skriften ”BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN UNDER KOMMUNISTISKA REGIMER”.
Denna har tyvärr inte alls fått samma uppmärksamhet i media som motsvarande skrift om nazismens brott. I antal mördade människor, liksom fängslade och slavarbetare räknat är ju kommunismens brott många gånger större. Jag kan nog lugnt räkna med att du inte läst den av myndigheten Levande historia utgivna boken om kommunismens fruktansvärda brottslighet.

Nu citerar jag ur den boken:
…Marx förutsade att det kapitalistiska samhället till slut kommer att störtas av arbetarklassen i en ny revolution. Arbetarklassen kommer sedan att upprätta ett socialistiskt samhälle där den privata äganderätten är avskaffad. Utan privat ägande kan ingen längre utnyttja någon annans arbetskraft, och då kommer klasskampen att försvinna.

Alla konflikter mellan människor handlar i grunden om klasskamp, även om de inblandade själva skulle tro något annat, och därför kommer alla konflikter att lösa sig. Staten är enligt Marx bara ett medel för den härskande klassen att upprätthålla sin makt, och därför kommer den att dö bort av sig själv.

När den här processen är fullbordad lever människorna i det kommunistiska samhället, som är slutstadiet i mänsklighetens utveckling. Eftersom ingen klasskamp råder längre kommer nämligen ingen ny revolution att behövas.

Enligt kommunismen tar alltså arbetarna vid övergången till det socialistiska samhället makten med våld. När man väl har börjat använda våld är det lätt att fortsätta med det för att bekämpa alla som gör motstånd. Marx skriver också att den segrande arbetarklassen för en tid måste upprätta vad han kallar för proletariatets diktatur för att hindra att de avsatta kapitalisterna tar tillbaka makten.

Han föreskriver alltså diktatur och våldsutövning gentemot dem som inte accepterar revolutionen, även om de skulle råka ha stöd av en majoritet i samhället.

Utopi och fanatism
Marx lära är en utopi, det vill säga den tecknar bilden av ett framtida samhälle där alla missförhållanden har försvunnit. Många tänkare och forskare menar att diktatur och övergrepp blir särskilt vanliga just när man försöker förverkliga en utopi…

…måste enligt kommunismen i vad Marx kallar de socialistiska och kommunistiska samhällena alla ”borgerliga” institutioner avskaffas, även de som vi skulle kalla demokratiska. Då försvinner även de institutioner som kan skydda den enskilde mot övergrepp från samhället, och det finns inte längre några hinder för brott mot de mänskliga rättigheterna eller mot mänskligheten.

För att få bort kapitalismen måste kommunistiska regimer avskaffa den privata egendomen. När både den politiska och den ekonomiska makten samlas i samma händer kan inga oberoende grupper eller aktörer överleva som kan fungera som en motvikt till statens eller kommunistpartiets makt.
Slut citat.

När jag skriver detta påminner jag mig det socialdemokratiska kommunalrådet José Luis Ramirez i Haninge, som senare delen av 70-talet ville införa undervisning i marxism i kommunens grundskolor. Lyckligtvis var inte förslaget genomförbart. Själv satt jag då i både skolstyrelse och social centralnämnd.

Våld
Många forskare hävdar att det är den kommunistiska ideologin som mer än något annat bär skulden för de vidriga brott som begåtts och begås i alla de länder där kommunister kommit till makten.

Antalet av kommunisterna mördade människor kan inte exakt bestämmas. Dels hölls och hålls det hemligt av kommunistiska regimer dels ökar det hela tiden, så länge forskare avslöjar nya fall och kommunistiska stater finns kvar. I fallen, Kina och Ryssland (Sovjetunionen) tvingas forskarna försöka uppskatta antalet offer med hjälp av befolkningsstatistik. I Kambodja, med ungefär samma folkmängd som Sverige, har det varit litet lättare, men blir ändå bara en uppskattning.

Naturligtvis har de olika forskarna också kommit fram till lite olika antal mördade medborgare. Vid millennieskiftet hade forskare kommit fram till följande antal så kallade megamord d.v.s. med miljontals offer i kommunistländer:

De kinesiska kommunisterna - 80 miljoner offer
De sovjetiska kommunisterna - 62 miljoner offer
(siffran 70 miljoner har setts på senare tid)
De kambodjanska kommunisterna - 2 miljoner offer
(ungefär en fjärdedel av befolkningen)
De nordkoreanska kommunisterna - 1,7 miljoner offer
Fördrivning av tyskar från Polen e. WW2 – 1,6 miljoner offer

Sedan har vi alla offer i de östeuropeiska tidigare lydstaterna samt DDR, där dock antalet offer i varje särskilt fall nog understiger 1 miljon. Värt att nämna särskilt är väl dödsoffer vid flyktförsök över Berlinmuren. Detta varierar mellan 136 och 206 beroende på källor. 136 dödsoffer finns dokumenterade i form av en verifierad lista med namn och datum.
Mellan 1949 och 1961 hade 2,7 miljoner människor flytt över gränsen från Öst- till Västberlin. Den därefter byggda muren fungerade effektivt som flyktingspärr fram till slutet av 1980-talet. Därefter kunde människorna fly till demokratin i Väst igen via främst Ungern.

Nu måste det vara dags att peta in det här inlägget. Ha det bra, men glöm inte helt vad kommunisterna gjort och gör. Några av dem har fortfarande kvar makten t.ex. i Nord-Korea, på Cuba, i Afrika och i Sydamerika. I Vietnam tillåts åter privata företag och Kina är närmast kapitalistiskt under kommunistkoryféernas diktatur.









2 kommentarer:

  1. J L Ramírez9 juli 2015 22:03

    Hej gamle ”vän”. Av ren tillfällighet läser jag, fyra år efter, en kommentar som du spottat om mig i en gammal blogg. Du var med i Haninge kommun p min tid, även om jag inte minns dig. Du påstod i ett inlägg att jag ville införa marxism som ämne i skolan i Haninge.
    Ironi är inte de lättaste attbegripa sig på, men du fick detta om bakfote. Du tycks inte ha förstått att det pågick, på den tiden, en diskussion om att införa ”Mängdlära” som obligatoriskt ämne i skolan. Set var matematikdyrkarna som tyckte (och tycker fortfarande) att ”Matte” är det viktigaste ämnet i skolan, till den grad att de bara tänker på just det. De tror att ettsamhälle där alla blir matematiker, blir ockå ett bättre samhälle. Jag är ingen hatare av ”mette”. Jag hade en grundskola där vi lärde oss avancerad matematik men också språkkunska och histroia. Jag har därför alltid reagerat mot denna enkelspåriga bördan för matematik. Jag själv har ofta hävdat (tan att hväda att matematik är viktigt) att Språk och Retorik (språkbruket) är, i så fall. Ännu viktigare än matematik. När ett envist anspråk på införandet av mängdläran som skolämne uppstod i den kommunala dislussionen, då gjorde jag ett inlägg i fulmäktige, där jag sade att, i så fall, skulle man kunna kräva att införa ”marxism” som ämne. Det var på den tiden då vänsterideologierna och maoismen hade sina supportrar.
    Skulle man kräva kunskap i mängdlära då kunde man lika gärna kräva kunskap i marxism. Att någon som du inte förstod ironin i mitt resonemang, måste jag beklaga, när jag läser ditt osympatiska kommentar . Inte menade jag annat än som ironiskt tillbakavissande att marxismen skulle vara ett önskvärt ämne. När jag tånker på detta nu, måste jag kanske undra om det ändå inte hade varit bra att begrunda vad marxismen stod för, så att de dåvarande ”rörelserna” inte skapade en propahgandistisk vilseledning. Jag hade då varit bibliotekarie vid arbetarrörelsens arkiv och lärt mihg en del av marxismens historia och olika vänster riktade ideologier. Men att kräva ett särskilt ämne var lika underligt som att kräva att alla skulle uppfostras i mängdlära.
    Du missuppffatade helt min inställning och har hållit din antipati mot mig i alla år.
    Hoppas du har det bra.
    J L Ramirez

    SvaraRadera
  2. Mitt svar blev så pass långt att det inte går in som kommentar. Därför tar jag in Ramires kommentar och mitt svar som ett nytt inlägg.

    SvaraRadera