Birgit och Johan 
Dags att gå i ide
Birgit satt fortfarande vid köksbordet med ”Svenskans” korsord, när jag gick upp i morse. Jag gick alltså upp ganska tidigt, omkring halv tio. Någon gång, men inte så ofta, sitter hon och svär över någon korsordskonstruktör, men för det mesta är korsordet löst när jag häller upp fil och idag den sista juicen. ”Idag måste vi åka och handla”, sade jag. Ute snöade det lite.
Vid ett – tvåtiden öppnade jag ytterdörren och tittade ut. Det hade slutat snöa, men där låg ca fem centimeter luftig fin nysnö. Skotta? ”Icke, sa Nicke”, tänkte jag. Det var något Birgits mamma brukade säga, när hon svarade nekande och det kunde ju komma mer snö. Fem centimeter – då kan man ju fortfarande gå i lågskor. Så bestämde jag mig för att inte åka och handla. Jag tar en brustablett C-vitamin i lite vatten i stället.
Den där Nicke var förresten en släkting som bodde på ett kort stenkasts avstånd, några hundra meter bara, när Birgits mamma var barn, så hon hade lärt sig säga så av sin mor. Släkt med varandra är förresten, så gott som alla riktiga västerbottningar. Visserligen ibland på ganska långt håll, men många olika vägar. Ryssarna härjade ju utefter kusten på 1700-talet, man drog järnväg på 1800-talet och varje år passerar samerna med sina renar två gånger. Den gemensamma urfadern är Johan Philipsson Hilduinen, eller egentligen en som alltså hette Philip. Adam naturligtvis också, men det är ju drygt sex tusen år sedan.
Johan invandrade under ganska tidigt 1600-tal och bosatte sig i Örträsk, som då inte fanns. Johan och hans avkomma förökade sig sedan snabbt och täckte snart hela Västerbotten och södra Lappland.
Naturligtvis hade Johan en hustru, men ingen vet hennes namn. Det var nog inte så noga med fruntimmer på den tiden.
Kommer det mera snö till i morgon funderar jag på att skicka ut Birgit för att skotta. Jag kunde ju steka falukorv och ett par ägg och koka potatis i stället. Man måste ju ställa upp på det här genusperspektivet, eller vad det nu heter?
Just nu är det minus tio grader ute, men det skall bli betydligt kallare.
Birgit satt fortfarande vid köksbordet med ”Svenskans” korsord, när jag gick upp i morse. Jag gick alltså upp ganska tidigt, omkring halv tio. Någon gång, men inte så ofta, sitter hon och svär över någon korsordskonstruktör, men för det mesta är korsordet löst när jag häller upp fil och idag den sista juicen. ”Idag måste vi åka och handla”, sade jag. Ute snöade det lite.
Vid ett – tvåtiden öppnade jag ytterdörren och tittade ut. Det hade slutat snöa, men där låg ca fem centimeter luftig fin nysnö. Skotta? ”Icke, sa Nicke”, tänkte jag. Det var något Birgits mamma brukade säga, när hon svarade nekande och det kunde ju komma mer snö. Fem centimeter – då kan man ju fortfarande gå i lågskor. Så bestämde jag mig för att inte åka och handla. Jag tar en brustablett C-vitamin i lite vatten i stället.
Den där Nicke var förresten en släkting som bodde på ett kort stenkasts avstånd, några hundra meter bara, när Birgits mamma var barn, så hon hade lärt sig säga så av sin mor. Släkt med varandra är förresten, så gott som alla riktiga västerbottningar. Visserligen ibland på ganska långt håll, men många olika vägar. Ryssarna härjade ju utefter kusten på 1700-talet, man drog järnväg på 1800-talet och varje år passerar samerna med sina renar två gånger. Den gemensamma urfadern är Johan Philipsson Hilduinen, eller egentligen en som alltså hette Philip. Adam naturligtvis också, men det är ju drygt sex tusen år sedan.
Johan invandrade under ganska tidigt 1600-tal och bosatte sig i Örträsk, som då inte fanns. Johan och hans avkomma förökade sig sedan snabbt och täckte snart hela Västerbotten och södra Lappland.
Naturligtvis hade Johan en hustru, men ingen vet hennes namn. Det var nog inte så noga med fruntimmer på den tiden.
Kommer det mera snö till i morgon funderar jag på att skicka ut Birgit för att skotta. Jag kunde ju steka falukorv och ett par ägg och koka potatis i stället. Man måste ju ställa upp på det här genusperspektivet, eller vad det nu heter?
Just nu är det minus tio grader ute, men det skall bli betydligt kallare.
Om Birgit kan vara utan mjölk en dag, så behöver vi inte åka och handla då heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar