Ett krafttag

Det har snöat hela natten mot idag och inpå eftermiddagen idag, ungefär 4 decimeter! Då är snöslungan underbar. Jag hade bara lite problem med att pressa upp garageportarna
mot snön, för att kunna ta ut snöslungan. Snön var i alla fall vänligt lätt, alltså torr och det var ca 3 grader kallt.

Vi har ätit middag. Birgit hade kokat torsk med en massa grönsaker och lyckats hundraprocentigt med kryddningen, som hon alltid gör. Till det ett av Gustave Lorentz gevursttraminer från Alsace. Sedan satt vi båda vid bordet en stund med tappade huvuden. Birgit flyttade sig småningom till TV-fåtöljen, där hon sover bättre och jag lade mig på sängen. Nu kompletterar jag för min del med lite (Birgit anser det vara mycket) Tullamore och känner mig glad och nöjd med min nyfilade liktorn. Glädjeämnena finns även när man blir gammal. Att t.ex. kunna ta på sig skorna utan att det gör dj-ligt ont.

Egentligen hade jag tänkt skriva mycket ikväll. Det finns så mycket att skriva om. Både sådant man kan vara nöjd och glad åt och sådant som är värt att klaga över. I stället har jag nu satt på bastun. Det var alldeles för länge sedan och porerna behöver säkert rensas. Drygt 5 år har vi nu bott i vårt nya hus och jag har använt badkaret i vårt stora härliga badrum två gånger (vårt förra badrum var pyttelitet, man byggde så på 50-talet). Båda gångerna var det väldigt skönt att ligga i blöt i vatten som var just så varmt som man kunde tåla. Problemen kommer då man skall ta sig upp ur badkaret. Man är plötsligt inte längre i det närmaste tyngdlös, badkaret är alldeles för smalt, dessutom halt och så behöver det också rengöras efter varje bad.

Nu är säkert bastun varm. Hej då och ha det bra!
(Krafttaget var att skriva dessa rader. Jag blir latare och latare.)