Till Debattsidan eller Insändarsidan

Anders Eklund, som nämns nedan är politisk chefredaktör (fp) på Söderhamnskuriren och jag kan instämma i det mesta han skriver. Häromdagen tyckte jag att han hamnat lite snett när han skrev om klagande pensionärer.
Jag har försökt få in följande i tidningen:

En mindre glad pensionär

Jag gillar Anders Eklund, skarpt, men i krönikan 28 nov. hamnar han faktiskt utanför ringen.
Tore Skogmans glade pensionär finns och Anders Eklund lär bli en sådan. Jag blev det också 1992, och jobbade vidare ett år tills yngre kamrater, som hotades av uppsägning, såg snett på min verksamhet.

Idag verkar vi mest vara gnällspikar skriver han, bara för att vi inte får del av det s.k. skatteavdraget. Om jag fortsätter att jobba efter 65 får jag nästan dubbelt så mycket skatteavdrag som knegare under 65! Denna orättvisa hör man inget pensionärsgnäll över”, skriver han.

Självklart inte, snälla nån! Det är ju toppen – för honom och årsklasserna närmast över. Vore han 75 – 80 eller mer och multisjuk, som man inte sällan blir i den åldern, skulle han uppleva en helt annan situation än den nuvarande.

Han skriver också: Om jag inte jobbar slipper jag en hel massa utgifter som jag nu har varje dag. Dagliga resor till och ´från jobbet med bil och lunch ute som säkerligen kostar 60 spänn mer än motsvarande lunch som man fixar själv hemma.

Tyvärr Anders har fel! Handlar han aldrig mat, eller vad vill han ha till lunch? Jag vet inte var han äter lunch, men pensionärer äter också lunch ute på ett otal ställen i stan för 65 – 70 kr och då vanligen med en rabatt på 5 – 10 kr. Men då måste de ta sig till lunchstället med egen bil. Allmänna, passande kommunikationer saknas och de som trots allt finns passar knappast multisjuka 75 – 90-åriga pensionärer med kärlkramp, hjärtflimmer och kanske utslitna knän? Det finns i allmänhet inte ens sittplatser vid busshållplatserna där tiden mellan bussturerna kan vara flera timmar och många av oss kan inte promenera till en busshållplats. Några representationsluncher blir det inte heller.

Snälla Anders, det är pensionärer 75+, ofta sjuka och utarbetade som ”gnäller” med all rätt. Jag antar att du inte menar att de skall jobba vidare till slutet? Dessa pensionärer är dessutom ofta mer beroende av bilen än många som jobbar.

Så småningom kommer Anders att upptäcka en del nya utgifter. Hemtjänsten är t.ex. långtifrån gratis, inte heller hushållsnära tjänster. Hittills har jag fixat husunderhåll, trädgårdsarbete och snöröjning själv, men nu är det stopp och en del arbete är eftersatt. Fasadmålningen behöver bättras, köksblandaren bytas liksom en cirkulationspump. Sedan jag tagit fram dammsugaren ur städskåpet behöver jag vila.

Allt detta är sådant man gör själv om man är någorlunda frisk och kan, men vi 80+ blir fler och fler liksom sjukresorna, medan realvärdet av vår innehållna lön (pensionen) faktiskt minskat stadigt sedan 20-talet år.

Jag och min hustru har 2 km till ICA Nära. Mycket måste vi handla i staden och vid E-Center. Avståndet är en dryg mil och enda möjliga färdmedel är den egna bilen. Lyckligtvis finns det vanligen handikapplatser. Dock kan man leta förgäves vid sjukhusen i Hudiksvall, Bollnäs, Gävle och Uppsala, dit vi riktigt gamla hänvisas även för relativt vanliga krämpor.

Reallönerna har sedan jag pensionerades i snitt ökat med runt femtio (50) %. Politikerarvodena har två och tredubblats. Statsrådslönerna tredubblades under godsägare Perssons tid. Politikerna har sina alldeles egna pensionsavtal. Gissa om de är förmånliga? Hur de är för chefredaktörer vet jag inte. Min och min frus reallön har under samma tid minskat väsentligt, medan det faktiskt blir dyrare att leva för äldre pensionärer.

Hans påstående att alla som jobbar har högre omkostnader än de som inte gör det är en felaktig generalisering precis som alla de Thomas Östros (s) gör!

sandarnegubben.blogspot.com