Bilderna uppifrån och ifrån vänster:
Sällskapet, 4 politiker och 3 tjänstemän framme i Anchorage.
Skaplig snöslunga på muséum.
Kalvande glaciär vid glaciärmuséet.
Bird´s bar är populär.
Den flotta barentrén, med gästernas rekommendationer.
Baren inside, med gäster som funderar på att gräva ut en bar i Sofielundstippen i Huddinge.
Lunch med mr Garbodini, vars farbror basade renhållningen i San Fransisco (maffia?)
I San Jose var man före oss med sopsortering vid källan.
Vår ordf. Henry i stum beundran inför tippen i Los Angeles.
1 (m) och 2 (s) i samspråk före hemresan.

Politikernas nöjesresor

Det torde vara åtminstone delvis känt att politiker då och då gör rena nöjesresor på skattebetalarnas bekostnad. Politikerna gör vad de kan för att dölja det underliggande motivet, men lyckas inte alltid. En del resor får publicitet, inte sällan negativ sådan, som t.ex. när landstingspolitiker från Gävleborg för ett par år sedan åkte till Kanada för att studera. Om jag minns rätt var det socialvård? Någon vettig rapportering av studiernas utbyte finns naturligtvis inte.

Jag har något minne av att skolpolitiker åkt till Kina för att studera skolväsende och det finns många exempel på liknande slöseri med de ”så knappa skattemedlen”. Man försöker på kommunala sidan maskera nöjesmotivet genom att ta med några tjänstemän och inte sällan är det tjänstemän som tipsar för att få delta. På den kommunala sidan lyckas man inte sällan komma undan publicitet genom att utnyttja de kommunala bolagen, där insynen är minimal genom att styrelsebesluten inte publiceras.

Riksdagsledamöters resor till avlägsna exotiska länder för att ”studera” hur det inte bör vara är ganska väl kända, men får minimal publicitet. Man kan väl tycka att riksdagsledamöters och kommunalråds arvoden numera är så generöst tilltagna att de borde kunna betala sina nöjesresor själva.

Lite lama protester märks då och då på den kommunala sidan, men av någon anledning bara från borgerliga politiker.

Med ett kommunalpolitiskt förflutet har jag naturligtvis en hel del minnen av sådana här intressanta resor. T.ex. av att danska högre poliser gärna låter sig bjudas på ett par rejäla snapsar till lunch och sedan sätter sig i polisbilen för att återvända till polishuset. Eller att den medföljande kommunala tjänstemannen bokar resan för alla, så att biljettpriset innefattar en massa kuponger med vilka bl.a. besök på barer kan betalas. Jag har till och med upplevt att sista dagen av en resa bli uppmanad att ta ett par starköl till för att inte så många kuponger skulle bli över. Den genomhederlige medföljande kommunstyrelseordförandens (s) kommentar efter resan minns jag: ”Det var en riktigt trevlig resa, man skall bara inte ha ett representationskonto”.

Jag tycker faktiskt att det är tid att redovisa lite bilder från en sådan här resa. Resan, 1988, gick till Anchorage i Alaska, sedan till San Fransisco. Därifrån i hyrbilar söderut via San Jose och Stillahavskusten ned till Los Angeles och hotell Beverly Hilton. Ändamål: Studier av avfallshantering i USA och i Anchorage hur ett nät av trådar över tippen kan tänkas hålla fåglar borta.