fredag 30 oktober 2009

Ryssland
(Inlägget motsvarar 4,5 A4-sidor.)

I tisdags var jag på Rustkammaren i staden, för att lyssna på Fredrik Westerlund, en forskare vid FOI, som informerade om Rysslands väg i ett 10-årigt perspektiv. Fredrik deklarerade från början klart att han ville hålla en samlad föreläsning under en timme, varefter man kunde avsätta ytterligare en timme för frågor. Tyvärr avbröts föreläsningen ideligen av frågor, som ibland inte ens anslöt till vad han just avhandlat, föreläsningen styckades sönder, drog ut till två timmar och frågestunden uteblev.

I onsdagens SH-kurir ser jag sedan ett referat med rubriken ”Ryssland inget hot mot Sverige”. Vad får då den korkade, som bara läser rubriken, eller som bara skummar texten utan att tänka för uppfattning? Jo, en felaktig sådan!

Lite egna följdfunderingar:
Ryssland är f.n. inget hot mot Sverige inte ens mot Europa. På sikt däremot kan Ryssland bli ett allvarligt hot, något som väldigt många ryssar gärna ser. Detta förnekades inte heller på något sätt av Fredrik Westerlund, snarare tvärt om.

Ryssland kommer framför allt att bli ett hot mot freden i Europa. Detta berördes också av Fredrik, som framförallt berörde de ryska hoten mot de baltiska staterna, Ukraina och de postsovjetiska staterna i söder, med t.ex. anfallet mot Georgien och kriget i Tjetjenien. Fredrik framhöll också att inmarschen i Georgien inte ens resulterade i sanktioner från väst, bara en del diplomatiska markeringar.

I den ryska duman sitter fyra partier. Putins Enade Ryssland, Zjirinovskij-nationalisterna (LDPR), kvarvarande kommunister (KPRF) och Rodina (”Moderlandet”). Småpartier hålls borta genom en spärr för småpartier och oberoende. Småpartier får inte gå samman i valallianser. Alla fyra partierna kan betecknas som nationalistiska. Samma situation i Sverige skulle vara att Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, och Nationaldemokraterna ensamma satt i Sveriges riksdag. Är dumans sammansättning en fara för freden i Europa? Ja, naturligtvis!

Den utomordentligt farliga pajasen Zjirinovskij är ett kapitel för sig. Han verkar numera bortglömd i svensk press. Hans partisymbol omfattar en rysk karta, där allt territorium som en gång ingått i ryska imperiet och i sovjet ingår. Där finns alltså Finland och de Baltiska staterna som ryskt territorium. Zjirinovskij, denne högerextreme ledare var kapten i Röda armén, men befordrades 1995 till överstelöjtnant och man hoppade således över en grad.

Därefter har Zjirinovskij befordrats till överste medan han verkat som politiker i duman. Han sitter också i det ryska försvarsutskottet och är vice talman i duman. Skratta alltså inte åt detta, trots att denne pajas sitter där med sin breda käft och röv. Andreman i hans parti är den mordmisstänkte före detta KGB-mannen Andrej Lugovoj och partiet fick i senaste val 8,1 % av rösterna. År 2006 tilldelade Vladimir Putin personligen Zjirinovskij utmärkelsen ”För förtjänster gentemot fäderneslandet”.

I en intervju med den svenske författaren Lars Gyllenhaal säger dårfinken Zjirinovskij:
”Jag är övertygad om att en majoritet av finska folket vill tillhöra Ryssland. Finnarna är mer rädda för svenskarna än för oss. Jag har fått ett brev från Finland som stöder mig.”
Den här dårfinken har tydligen inget emot att framstå som idiot!

Ryssarna är främlingsfientliga. Den svenske ambassadören Johan Molander skriver: ”De våldsamma hatbrotten är det mest iögonenfallande yttringarna av en utbredd främlingsfientlighet som genomsyrar det ryska samhället. … problemet, som förvärras av bristen på kraftfullt agerande från de ryska myndigheterna. … Det nationalistiska tonläget hos den ryska statsledningen och det återkommande talet om yttre krafter som vill skada Ryssland bidrar också till att gradvis öka acceptansen för radikalare former av nationalism och extremism.”

Alla vet vi att i Putins Ryssland mördas kritiska journalister på öppen gata till skräck och varnagel. I kommunist-Ryssland togs de vanligen först in i Lubljankas källare. Man kan undra om kommunisten Putin, f.d. KGB-agent och chef för KGB-ersättningen, FSB, har rationaliserat.

Sverige och Finland

Sverige och Finland utgjorde under 600 år ett land, i övrigt har vi varit grannar med fint grannförhållande. Finland beslöt 2005 att bilda ett hemvärn som komplement till den redan starka finska armén. I fredsslutet med Sovjet 1944 förbjöds finnarna att ha ett hemvärn, något som nu ansågs upphävt.

Detta väckte inget uppseende i svensk press. Ingen svensk dagstidning, TV-kanal eller ens bloggare har vad jag vet ägnat det någon uppmärksamhet. Läsare av tidskrifterna Hemvärnet och Försvarsutbildaren har däremot delgivits upplysningen.

Våra svenska politiker har så gott som avskrivit tanken att Ryssland kan figurera i en hotbild mot Sverige. Finländarna däremot har helt klart för sig vad det innebär att ha ryssarna som grannar. Finlands president, Tarja Halonen (socialdemokrat) sade om oss 2004: ”vi kan inte riktigt göra som svenskarna och lämna åt grannarna att sköta försvaret”.

Gustav Hägglund, f.d. finsk överbefälhavare och sedermera ordförande i EU militärkommitté, sade att ”det skulle vara naivt att tro att Ryssland aldrig mer kan bli ett hot mot sina grannländer” och att ..."Finland behöver ett starkt invasionsförsvar (eftersom) så mycket kan hända på kort tid… Vem kunde ana att Ryssland skulle upplösas i så rask takt? Vem kunde år 1933 spå att Tyskland snart skulle ockupera Norge…”

Juri Häkämies, finsk försvarsminister slog båda dessa i frispråkighet, då han i Washington uttalade, att ”Finland idag har tre säkerhetspolitiska utmaningar: Ryssland, Ryssland och Ryssland”. I Finland är koncepten territorialförsvar och allmän värnplikt självklara.

Sverige har en försvarsbudget på strax under 40 miljarder kronor. Allmän värnplikt har ”drabbat” ca 10 %, men görs nu frivillig. Inklusive hemvärn kan vi just nu, och vad jag vet, mobilisera långt mindre än 70 000 soldater. De svenska försvarsförråden med den rikliga 90-talsmateriel som fanns har tömts och auktionerats (slumpats) bort. Samtidigt har ryssarna kvar sin 90-talsmateriel och har i huvudsak inte kommit längre.

Finland har en försvarsbudget på 21 miljarder kronor. 80 % gör värnplikt och man kan, exklusive hemvärn, mobilisera 340 000 man och håller sig med moderna vapensystem.

Det lilla stenhårt neutrala Schweiz, med en yta som Jämtland kan mobilisera 230 000 man (de flesta har vapnen i beredskap hemma). Man har, trots att terrängen inte är särskilt stridsvagnslämplig, nästan dubbelt så många Leopard 2 som Sverige och 186 av våra stridsfordon 90.

Sverige har numera även deltidstjänstgörande officerare. För några få decennier sedan kunde all militär personal kommenderas till tjänstgöring dygnet runt utan övertidsersättning eller annan kompensation.

När jag som 19-årig furir, efter tre års utbildning, såg en fänrik ge upp på grund av kyla, kände jag ett djupt förakt. Då samtidigt en ryttmästare grät kände jag medlidande. Han hade suttit vid ett skrivbord, som tygofficer och hamnat i den tidens hårda övning. Vi underbefäl såg till att ingen beväring (det hette så då) skulle se det hela. Dåtidens övningar innebar inte så sällan uppenbar livsfara eller risk för skador ”till liv och lem”. Numera skulle de tveklöst resultera i anmälningar mot befäl och övningsledning. Jag tillåter mig tvivla på att nutidens svenska soldat är så ”hårdgjord” som behövs för krig. Å andra sidan är soldaterna så få att något motstånd mot en anfallare knappast är möjligt.

På senare tid har det talats och skrivits en hel del om ”Det nätverksbaserade försvaret”. Det skulle innebära att samordningen och sambandet inom totalförsvaret vid kris och krig skulle vara så fiffigt ordnad att alla befattningshavare dels visste vilka de i olika situationer (kris eller krig) behövde nå och dels via sambandsnät kunde nå dessa och erhålla eller lämna information som behövs. Det skulle vara mer än så, men det bär för långt att här redogöra för.

Jag vet inte om dessa vidlyftiga planer längre är aktuella? De lär ju kosta en hel del och jag har sett att det ifrågasätts på politikersidan. En del av detta fanns i alla fall då jag lämnade Försvarets Materielverk. Inom flygvapnet och mellan militära staber och en hel del andra funktioner fanns ett exklusivt i möjlig mån avbrottssäkrat samband utbyggt, Försvarets Telenät. Som komplement till detta fanns (finns?) transportabla radiolänkar med varierande kapacitet. Polis och räddningstjänst skulle naturligtvis också finnas med i nätverket.

Stormen Gudrun fällde på 90-talet 75 miljoner kubikmeter skog i södra delen av Sverige och en hel del av Telias teleförbindelser slogs ut förutom en hel del av elkraftförsörjningen. Försvaret, som då var större än idag, bistod efter stormen med ungefär 20 000 mantimmar. En hel del av Telias utslagna teleförbindelser ersattes av försvaret med transportabla radiolänkar. Det var möjligt med ett signalregemente i Enköping och ett ytterligare förband i södra Sverige. Ett av dessa radiolänkstråk, med hög kapacitet blev kvar i drift i mer än ett och ett halvt år, innan Telia kunde reparera. Även elkraft tillhandahölls av försvaret. Jag tvivlar på att dagens svenska försvar mäktar något liknande vid ny kris?

Europa

Nå, hur skall Europa försvaras då? Frankrike och Tyskland bildade i tidigt 90-tal den tysk-franska brigaden. Den ingår numera i Eurokåren med deltagande även från Spanien, Belgien, Luxemburg och även Polen med färska erfarenheter av ryssarna. Eurokåren är idag en snabbinsatsstyrka om åtminstone 60 000 man.

Efter att Lissabonavtalet snart trätt i kraft, kan vi vara säkra på att frågan om ett samlat Europeiskt försvar ganska snart dyker upp på dagordningen. Putins Ryssland har redan påbörjat kriget, men än så länge bara genom att hänsynslöst utnyttja sina naturtillgångar, främst gas och olja.

Fredrik Westerlund nämnde i sin föreläsning det faktum att den tysk-ryska gasledningen genom Östersjön inte kan bli ekonomiskt lönsam på grund av de stora anläggnings- och underhållskostnaderna. Ändå arbetar ryssarna stenhårt för att den skall komma till stånd. Jag vill lägga till att den blir ett utmärkt medel för utpressning, särskilt mot Tyskland. Den ger också ryska Östersjömarinen anledning till närvaro i svenska och danska farvatten. Möjligen ökar också energipriserna så kraftigt att ledningen bär sig, eftersom kärnkraft hålls tillbaka så kraftigt.

Redan på Göran Perssons tid accepterade Sverige skrivningen i Lissabonavtalet om EU:s säkerhets- och försvarspolitik: ”… kommer att leda till ett gemensamt försvar”. Bryssel har inte gjort någon stor sak av EU-försvaret fast man påbörjat arbetet med det. Man vill uppenbarligen vänta tills Lissabonavtalet är i hamn. En övergång till EU-försvar och/eller Natomedlemskap (EU-försvar inom Nato) är nog oundviklig.

Sverige ingår för övrigt sedan länge i European Defence Agency, som samordnar tillverkning, köp och forskning kring försvarsmateriel och militära resurser.

En rejäl försvarsmakt måste ses som en förutsättning för vår självständighet och en kollektiv försäkring, inte bara mot militära hot. Sveriges stora yta men fåtaliga befolkning talar för ett folkligt försvar (ett pliktbaserat). Det är nog en förutsättning för att också kunna tackla kommande naturkatastrofer och incidenter i samband med klimatförändringarna.

Jag skall förklara genom att citera Mark Lynas i hans bok ”SEX GRADER”, där han beskriver vad som händer vid temperaturhöjningen 2 ½ grader, som ju är på väg:

När miljarder människor lider av torka och hungersnöd i tropikerna och subtropikerna kommer dock världens livsmedelssituation att bli allt otryggare också med de vinster som görs närmare polerna. FN:s klimatpanels studie förutser att global livsmedelsbrist kommer att börja driva upp livsmedelspriserna när väl 2,5ºC-tröskeln passerats. Där förlusterna är störst i u-länderna blir omfattande svält ett reellt hot.

Samtidigt som strukturell svält kommer att drabba stora delar av subtropikerna kommer hundratals miljoner att ha en enda möjlighet att rädda livet på sig och sina familjer och det är att packa ihop sina tillhörigheter och flytta. De befolkningsströmmar som skulle bli resultatet kan komma att överskugga allt som inträffat i historien till följd av krig och missväxt. Aldrig förr har mänskligheten behövt lämna ett helt latitudbälte runt hela jordklotet.

… tiotals miljoner kan komma att fly norröver från Afrika till Europa, där de knappast kommer att få något varmt välkomnande – nya fascistpartier kan rycka fram kraftigt i valen med löfte att hålla de afrikanska horderna ute.

Låt mig tillägga att i det läget har även Spanien, Italien, Balkan och Turkiet svåra problem på grund av torka. Uppmarscherande fascister kan väntas och är lika illa som kommunister, men risken finns att en ny generation inte känner till detta. Observera också att en temperaturhöjning mellan 2,1 – 3,0ºC får vi enligt Lynas om utsläppen av koldioxid kulminerar år 2030 med 450 ppm! Verkligheten är väl att denna rusning norrut redan börjat. Vi ser ju inte sällan bilder av överfulla flyktingbåtar, som lyckats ta sig över Medelhavet till Spanien och Italien. Även i Söderhamn kan man se hur flykten från Afrikas öken- och savannområden ökar. För en tid sedan hörde jag i ICA-butiken här att man i varje fall i vissa kretsar börjat kalla Söderhamn för Mogadishu (huvudstad i Somalia).

Ryssland igen

Man ska ju inte generalisera, men det står helt klart att ryssar i gemen tror att det utifrån föreligger hot på alla håll och kanter. Det är en åsikt som i gammal ordning på alla sätt stöds av regimen. Att Nato visavi Ryssland skulle kunna vara en nödvändig och renodlad försvarsallians kan inte förstås utan ses som ett renodlat hot.

En titt på kartan visar att det stora Ryssland har oerhört långsträckta gränser. När polarisen försvinner får man ytterligare en mycket lång gräns att bevaka. Den globala uppvärmningen har numera gjort Nordostpassagen isfri längre tider, vilket öppnar nya möjligheter för sjöfartsnäringen. Redan nu kan fraktfartyg sommartid ta den kortaste vägen norr om Sibirien till Asien och USA:s västkust. Att polarisen försvinner ser ryssarna som ett ökat hot utifrån.

Sydöstra Ryska republikerna innanför gränsen mot Kina är mycket rika på naturtillgångar men väldigt glesbefolkade. Arbetskraft får man genom jobbpendlande kineser och detta kan kanske bli ett verkligt hot. Kina i detta område är utan naturtillgångar men tättbefolkat och mycket fattigt. Kina har en krigsmakt som numerärt är dubbelt så stor som den ryska och Kina kan ju tänkas få för sig att naturtillgångarna borde tillhöra Kina. Här finns kanske en verklig konfliktanledning.

Ryssland utgör alltså under överskådlig tid inget hot direkt mot Sverige, däremot mot några europeiska stater inom EU eller närstående EU. Sverige tillhör EU och ser sammanslutningen som ett skydd som naturligtvis skall förpliktiga. Vi borde därför hålla oss med ett försvar värt namnet och inte en försvarsminister som vägrat värnplikt som soldat.

Krigshetsare? Jag? Absolut inte, försvarsvän däremot, hotet finns österut och i fruktansvärd kris på grund av globalt miljöhot! Det är beklagligt att dessa problem ännu inte verkar fullt ut intressera unga människor i Sverige.

1 kommentar:

  1. Stellan Bojerud14 november 2009 21:11

    Mycket intressant! Instämmer i allt väsentligt. Tack!

    Stellan

    SvaraRadera