Mellanöstern

Just nu läser jag Roten till det onda av Ingmar Karlsson. Det handlar om Mellanösternhistoria och författarnamnet garanterar både hög kvalitet på historieframställningen och intressant läsning. Ingmar Karlsson kan Mellanöstern.

Jag har inte hunnit så värst långt i boken, men finner anledning citera ett par stycken på sidan 33 i boken:

Den engelska arabisten och resenären Gertrude Bell ((1868 – 1926) som 1920 blev brittiska kronans representant i Bagdad och kallades Iraks okrönta drottning, skrev 1907 i sin bok ”The Desert and the Sown” om rörelserna: (Arabiska nationalistiska rörelser, min anm.):

Vilket värde har dessa panarabiska sammanslutningar och deras upphetsande pamfletter, som de producerar i utländska tryckpressar? Svaret är enkelt: de är inte värda någonting. Det finns ingen nation bestående av araber, den syriske köpmannen skiljer sig från beduinerna med en klyfta som är bredare än den mot osmanerna, de syriska landen bebos av arabisktalande raser som alla är ivriga att skära halsen av varandra och barn hindras från att utföra dessa naturliga drifter av den trasige halvsvultne soldat som då och då får sultanens sold, … Det finns ingen eller föga territoriell nationalitet … Om du frågar en syrier vilken nationalitet han tillhör svarar han att han är en invånare i Damaskus eller Aleppo − jag har redan sagt att Syrien bara är en geografisk term som inte motsvarar några nationella känslor i invånarnas bröst.

Det skrevs för 109 år sedan och Storbritannien, Frankrike och Ryssland funderade kanske redan över vilka områden i Mellanöstern de skulle kunna lägga beslag på sedan Osmanska imperiet (Turkiet), allierat sig med Tyskland och besegrats i ett kommande krig.