Vladimir den store Putin

Lite bakgrund

Det sägs och skrivs att Putin i framtiden vill bli omnämnd som jämlike till Peter den store, Katarina den stora och Stalin. De tre förde framgångsrika krig där människoliv inte värderades särskilt högt. Peter den store grundade en stad och en flotta vid Östersjön och ockuperade Baltikum förutom att han besegrade stormakten Sverige. Han var också sällsynt brutal och hämndgirig.

Katarina regerade klokt tillsammans med sin hemlige make furst Potemkin, som skapade nya städer och en flotta vid Kaspiska havet. Det var Potemkin som första gången erövrade det som nu är Ukraina med Krimhalvön.

Jag får inte här fastna på Potemkin, men den där gamla historien om Potemkinkulisser är helt igenom falsk. Potemkin regerade Ryssland tillsammans med Katarina. Han anlade städer som Sevastopol och Odessa, byggde skeppsvarv och skapade Svartahavsflottan. Han gjorde Ryssland till en stormakt och hans militära bedrifter tål mycket väl att jämföras med Peter den stores.

Jag kan inte låta bli att här rekommendera biografin Potemkin och Katarina den stora − en kejserlig förbindelse. Det är Simon Sebag Montefiore som skrivit denna fantastiskt välskrivna biografi över dessa två personer och deras märkliga förhållande livet ut. (720 spännande sidor.) Simon Sebag Montefiore har lika förtjänstfullt skrivit biografin Stalin den röde tsaren och hans hov.

Stalin behöver jag väl inte presentera närmare? Bara Mau Tse-Tung har lyckats döda fler människor i folkmord. Människor glömmer fort, och ryssar är inbitna imperialister, så Stalin blir nu allt populärare i Ryssland med tiden. Han erövrade ju stora områden i Europa under Vk2 och höll andra ockuperade under hela sin livstid. En ockupation hans efterträdare i rysk anda fortsatte tills kommunismen i Sovjetunionen och Europa led sotdöden.

Mera bakgrund

Kaukasusområdet, där Georgien ligger, är som ett lapptäcke av olika nationaliteter med skilda språk och kulturer. Under Sovjettiden drogs gränserna mellan republikerna utan hänsyn till lokala förhållanden eller invånarnas önskemål. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 utbröt en rad lokala konflikter när olika folkgrupper i Kaukasus krävde självständighet.

Enbart inom Georgiens gränser har ett stort antal etniska grupper samsats – inte alltid frivilligt eller smärtfritt. Här har vi regionerna Abchazien och Sydossetien. Gränsande till Georgien hittar vi t.ex. Kabardino-Balkarija, Nordossetien, Ingusjetien, Tjetjenien, Dagestan, Azerbajdzjan, Armenien och Turkiet.

Abchasien och Sydossetien är regioner i Georgien men båda har med Rysslands stöd utropat sig som egna stater. Ryssarna har frikostigt delat ut ryska pass till både Abchazier och Sydosseter, varpå man deklarerat att man har rätt att skydda ryska medborgare. Ett skurkartat trick typiskt för de skurkaktiga ryssarna.

Med hjälp av fabricerade anklagelser mot Georgien och rysk militär har sedan dessa två regioner i strid drivit ut Georgien. I det avtal om satte punkt för striderna i augusti 2008 stipulerades att alla parter skulle inta de positioner de hade före striderna. Alla gjorde så förutom de skurkaktiga ryssarna. Jämför ryssarnas uppträdande efter VK2, då rysk trupp stannade kvar i det område de behärskade vid krigsslutet. Vid sammanbrottet 1991 visade det sig att de stannat så länge att man inte ens hade resurser så att man kunde ta hem dem annat än på lång sikt.

Omedelbart efter kriget mot Georgien erkände Ryssland de två Georgiska regionerna som stater. Bara tre andra stater följde ryssarnas exempel. Venezuela, Nicaragua och Nauru. Kanske undrar du vad Nauru är för stat? Det är världens minsta republik, en liten ö i Stilla havet.

Sydossetiens och Abchaziens självständighet cementerades raskt av Ryssland, då man slöt ett försvarsavtal med de båda självutnämnda ”staterna”, skickade dit fler truppförband och knöt deras politik och ekonomi närmare sig. Ryssar sitter numera i de båda staternas ledning, de har ju fått ryska pass och är därmed ryska medborgare.

Nato lovade på ett tidigt stadium Georgien medlemskap. Ett krav var emellertid att Georgien först skulle lösa sina konflikter med Abchazien och Sydossetien. Ryssarna gör därför allt de kan för att hålla Georgien och dess förhållande till de två regionerna instabilt.

Sedan kriget slutade 2008 har förhandlingar förts mellan parterna. Det verkar som om man vid varje förhandling lyckas komma överens på en punkt, nämligen tidpunkten för nästa möte. Inblandade i förhandlingarna är EU, FN och OSSE, Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa. Tröttnar de aldrig?

En brådskande och viktig fråga är vad som skall hända med en kvarts million flyktingar i Georgien som tvingades lämna sina hem i Abchazien och Sydossetien vid de båda krigen  på 90-talet och sedan 2008. Hittills har både Abchazien och Sydossetien grymt nog vägrat dem att återvända till sina hem och marker.

2010 gav Georgiens president en viktig signal för framtiden då han försäkrade att Georgien inte skulle använda våld för att återta kontrollen över Abchazien och Sydossetien. De två utbrytarrepublikerna deklarerade likaledes att de inte ville använda våld. Ryssland, som gör allt för att hålla tvisten vid liv vägrar uttrycka samma ståndpunkt. Man hävdar att man inte har del i konflikten (Sic!).

Efter Rysslands krig i Georgien 2008 är stridsfrågorna fortfarande olösta, situationen mestadels fredlig men spänd. FN har 2009 tvingats avsluta sitt observatörsuppdrag genom ett ryskt veto mot det i säkerhetsrådet och inga observatörer får vistas i utbrytarregionerna. Båda utbrytarregionerna vägrar också EU-observatörer tillträde och de får stanna vid gränsen.

Nu då?

Putin håller igång tvisterna i Georgien och knyter Abchazien och Sydossetien allt närmare till Ryssland. I Ukraina har Putin annekterat Krimhalvön och håller igång stridigheterna i östra Ukraina. Baltikum och särskilt Estland är i hög grad hotade av skurkstaten Ryssland. Anfall med kärnvapen mot svenska mål övar ryssarna öppet som ett hot. Den som behärskar Gotland behärskar Östersjöområdet och därför har Sverige ställt 14 stridsvagnar i förråd på Gotland. Jag undrar om någon finns på plats och hinner få igång dem och placera dem lämpligt om det behövs?