Lite bakgrund
Det sägs och skrivs att Putin i framtiden vill bli omnämnd
som jämlike till Peter den store, Katarina den stora och Stalin. De tre förde
framgångsrika krig där människoliv inte värderades särskilt högt. Peter den store
grundade en stad och en flotta vid Östersjön och ockuperade Baltikum förutom
att han besegrade stormakten Sverige. Han var också sällsynt brutal och
hämndgirig.
Katarina regerade klokt tillsammans med sin hemlige make
furst Potemkin, som skapade nya städer och en flotta vid Kaspiska havet. Det
var Potemkin som första gången erövrade det som nu är Ukraina med Krimhalvön.
Jag får inte här fastna på Potemkin, men den där gamla
historien om Potemkinkulisser är helt igenom falsk. Potemkin regerade Ryssland
tillsammans med Katarina. Han anlade städer som Sevastopol och Odessa, byggde
skeppsvarv och skapade Svartahavsflottan. Han gjorde Ryssland till en stormakt
och hans militära bedrifter tål mycket väl att jämföras med Peter den stores.
Jag kan inte låta bli att här rekommendera biografin Potemkin och Katarina den stora − en
kejserlig förbindelse. Det är Simon Sebag Montefiore som skrivit denna
fantastiskt välskrivna biografi över dessa två personer och deras märkliga
förhållande livet ut. (720 spännande sidor.) Simon Sebag Montefiore har lika
förtjänstfullt skrivit biografin Stalin den röde tsaren och hans hov.
Stalin behöver jag väl inte presentera närmare? Bara Mau Tse-Tung
har lyckats döda fler människor i folkmord. Människor glömmer fort, och ryssar
är inbitna imperialister, så Stalin blir nu allt populärare i Ryssland med
tiden. Han erövrade ju stora områden i Europa under Vk2 och höll andra
ockuperade under hela sin livstid. En ockupation hans efterträdare i rysk anda
fortsatte tills kommunismen i Sovjetunionen och Europa led sotdöden.
Mera bakgrund
Kaukasusområdet, där Georgien ligger, är som ett lapptäcke av olika
nationaliteter med skilda språk och kulturer. Under Sovjettiden drogs gränserna
mellan republikerna utan hänsyn till lokala förhållanden eller invånarnas
önskemål. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 utbröt en rad lokala konflikter
när olika folkgrupper i Kaukasus krävde självständighet.
Enbart inom Georgiens gränser har ett stort antal etniska grupper
samsats – inte alltid frivilligt eller smärtfritt. Här har vi regionerna
Abchazien och Sydossetien. Gränsande till Georgien hittar vi t.ex.
Kabardino-Balkarija, Nordossetien, Ingusjetien, Tjetjenien, Dagestan,
Azerbajdzjan, Armenien och Turkiet.
Abchasien och Sydossetien är regioner i Georgien men båda
har med Rysslands stöd utropat sig som egna stater. Ryssarna har frikostigt
delat ut ryska pass till både Abchazier och Sydosseter, varpå man deklarerat
att man har rätt att skydda ryska medborgare. Ett skurkartat trick typiskt för
de skurkaktiga ryssarna.
Med hjälp av fabricerade anklagelser mot Georgien och rysk
militär har sedan dessa två regioner i strid drivit ut Georgien. I det avtal om
satte punkt för striderna i augusti 2008 stipulerades att alla parter skulle
inta de positioner de hade före striderna. Alla gjorde så förutom de
skurkaktiga ryssarna. Jämför ryssarnas uppträdande efter VK2, då rysk trupp
stannade kvar i det område de behärskade vid krigsslutet. Vid sammanbrottet
1991 visade det sig att de stannat så länge att man inte ens hade resurser så
att man kunde ta hem dem annat än på lång sikt.
Omedelbart efter kriget mot Georgien erkände Ryssland de två
Georgiska regionerna som stater. Bara tre andra stater följde ryssarnas
exempel. Venezuela, Nicaragua och Nauru. Kanske undrar du vad Nauru är för
stat? Det är världens minsta republik, en liten ö i Stilla havet.
Sydossetiens och Abchaziens självständighet cementerades
raskt av Ryssland, då man slöt ett försvarsavtal med de båda självutnämnda
”staterna”, skickade dit fler truppförband och knöt deras politik och ekonomi
närmare sig. Ryssar sitter numera i de båda staternas ledning, de har ju fått
ryska pass och är därmed ryska medborgare.
Nato lovade på ett tidigt stadium Georgien medlemskap. Ett
krav var emellertid att Georgien först skulle lösa sina konflikter med
Abchazien och Sydossetien. Ryssarna gör därför allt de kan för att hålla
Georgien och dess förhållande till de två regionerna instabilt.
Sedan kriget slutade 2008 har förhandlingar förts mellan
parterna. Det verkar som om man vid varje förhandling lyckas komma överens på
en punkt, nämligen tidpunkten för nästa möte. Inblandade i förhandlingarna är
EU, FN och OSSE, Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa. Tröttnar
de aldrig?
En brådskande och viktig fråga är vad som skall hända med en
kvarts million flyktingar i Georgien som tvingades lämna sina hem i Abchazien
och Sydossetien vid de båda krigen på
90-talet och sedan 2008. Hittills har både Abchazien och Sydossetien grymt nog
vägrat dem att återvända till sina hem och marker.
2010 gav Georgiens president en viktig signal för framtiden
då han försäkrade att Georgien inte skulle använda våld för att återta
kontrollen över Abchazien och Sydossetien. De två utbrytarrepublikerna
deklarerade likaledes att de inte ville använda våld. Ryssland, som gör allt
för att hålla tvisten vid liv vägrar uttrycka samma ståndpunkt. Man hävdar att
man inte har del i konflikten (Sic!).
Efter Rysslands krig i Georgien 2008 är stridsfrågorna
fortfarande olösta, situationen mestadels fredlig men spänd. FN har 2009
tvingats avsluta sitt observatörsuppdrag genom ett ryskt veto mot det i
säkerhetsrådet och inga observatörer får vistas i utbrytarregionerna. Båda
utbrytarregionerna vägrar också EU-observatörer tillträde och de får stanna vid
gränsen.
Nu då?
Putin håller igång tvisterna i Georgien och knyter Abchazien
och Sydossetien allt närmare till Ryssland. I Ukraina har Putin annekterat
Krimhalvön och håller igång stridigheterna i östra Ukraina. Baltikum och
särskilt Estland är i hög grad hotade av skurkstaten Ryssland. Anfall med
kärnvapen mot svenska mål övar ryssarna öppet som ett hot. Den som behärskar
Gotland behärskar Östersjöområdet och därför har Sverige ställt 14 stridsvagnar
i förråd på Gotland. Jag undrar om någon finns på plats och hinner få igång dem
och placera dem lämpligt om det behövs?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar