Söderhamn en döende stad?

Ivar Arpis ledare i lördagens SvD har rubriken S är en krympande dvärgelefant. (Fossiler har visat att det fanns dvärgelefanter på strax över 300 kilo på Kreta och andra öar i den grekiska arkipelagen under vår stora istid.)  Han pekar på att Socialdemokraterna gått från att vara härskare på den politiska savannen med nästan 50 procent av rösterna till en helt vanlig dvärgelefant.

Det har gått snabbt och stadigt utför under två decennier. ”Socialdemokraterna är Europas sjuka man”, skriver ledarskribenten Lars Kriss i Gefle Dagblad (30/7). Stefan Löfven, som aldrig tidigare varit departementschef och helt saknade regeringserfarenhet, är numera den enda socialdemokratiska regeringschefen i Norden. Majoriteten bland hans ministrar är också nybörjare.

I Storbritannien har Tories egen majoritet, i Tyskland är kristdemokraterna med Angela Merkel inne på sin tredje mandatperiod. Hollande, Frankrikes president är visserligen socialist, men den mest impopulära Frankrike haft och han blir knappast omvald.

I Sverige har vi decemberöverenskommelsen, DÖ), som löjligt nog överlämnar makten till en minoritet bestående av sossar, kommunister och miljöpartister. För att få bli statsminister med hjälp av dessa partiers politik överger Löfven flera av sina viktigaste vallöften. Detta får honom att för många, bl.a. för mig, att framstå som helt enkelt ohederlig. Men vad gör inte en del människor för att få makt och sitta vid köttgrytorna?

Den socialdemokratiska krisens origo är att deras traditionella väljarbas helt enkelt är på väg att försvinna. Den gamla uppdelningen mellan arbetsgivare och arbetare är helt enkelt inte längre helt relevant. Långt färre definierar sig som arbetare idag och den traditionella väljarbasen är på väg att försvinna i en lättrörlig medelklass. Särskilt gäller detta i de växande framgångsrika kommunerna.

I Sverige kan man sedan lång tid se hur högerpartier har tagit över socialdemokraternas roll i Norden som försvarare av välfärden. Ett par exempel kan vara socialdemokraternas vilja att försämra Rut- och Rotavdragen för medborgarna, liksom kraftiga skattehöjningar på drivmedel, som slår hårt mot många i glesbefolkade delar av landet, där arbetstillfällena också blir allt färre.

Här har vi alltså åter den socialdemokratiska krisens origo, en origo i ett mångdimensionellt system, som inte bara mäts i längd, bredd och höjd utan också i tid och en lång rad andra dimensioner. Dvärgelefanterna finns numera bara som fossiler  på några olika håll i världen. Samma fenomen av utdöende ser vi hela vår historia igenom. Även väljarbaser dör ut och nya kommer naturligtvis till.

Fredrik Reinfeldt talade inför senaste valet om att vi skulle öppna våra hjärtan. Jimmie Åkesson twittrade direkt ”Statsministern har bekräftat. Valet står mellan välfärd och massinvandring.” Där rök sannolikt en del röster från både S och M. Inom LO-kollektivet, skriver Arpi, har SD gått upp till 26 procent och S ned till 36 procent (Sifo 8/5). Om S en gång pratade om att vilja representera ett folk, så pratar man idag mer om minoriteter.

Vad händer då i den döende staden Söderhamn? Jag vet, man skall inte säga så! Men jag vet ju samtidigt att man skall hålla sig till sanningen. Det vinner man på i längden och någon bör ju faktiskt hålla sig till sanningen. Se lite realistiskt på tillvaron. Jag tittar i Söderhamns-Kuriren.

Under Ekonomiskt bistånd Söderhamn högt upp på lista ser jag rubriken Högt bidragsberoende. Det är en nyhetsbyrå som gjort en sammanställning utifrån Socialstyrelsens och SCB:s uppgifter om barn i familjer med ekonomiskt bistånd. Den visar att mer än vart tionde barn i Hälsingland lever i familjer beroende av ekonomiskt bistånd.

− Det är sådant som kan ha betydelse för barns möjligheter att utvecklas och styra sina egna liv, genom exempelvis påverkan på skolresultat, säger Stina Björk, utredare på Socialstyrelsen.

Söderhamn utmärker sig med den högsta andelen bidragsberoende, 12,1 procent 2014. Lennart Gard av alla, har man givit uppdraget som ordförande i Arbetsmarknads- och socialnämnden. Titta gärna på ett par stycken i mitt inlägg 12 okt. 2012. Det hittas nog enkelt om du skriver lennart gard i startsidans sökruta längst uppe till vänster och trycker enter.

Det kan kanske inte ses som uppbygglig läsning.

Jag citerar tidningen:

− Så har vi haft det sedan slutet av 80-talet, då vi drabbades ganska hårt av bristen på arbetstillfällen. Att växa upp i en familj präglad av bidragsbehov får ofta negativa effekter, menar Lennart Gard.

− Detta både på grund av de uppenbara ekonomiska skälen, då man kanske har dåligt ställt hemma. Men också då barn lätt känner av när föräldrarna inte känner sig behövda, vilket många inte gör vid arbetslöshet säger han.

− Otrygga föräldrar kan i sig leda till otrygg uppfostran, förklarar Lennart Gard.

− Jag tror att det ger en lägre levnadsstandard, där man också blir lite utlämnad till tredje part. Och det är ingen bra situation.

I Söderhamn har man jobbat hårt för att förändra situationen för familjer i behov av bistånd, och Lennart Gard ser nu ljust på framtiden. Bland annat har man under 2015 planerat hur projektet ”100 jobb” ska utökas, där fler arbetslösa med försörjningsstöd ska få möjlighet till tillsvidareanställning.

− Syftet är dels att få bort familjer från behovet av socialbidrag, men framför allt att förstärka den enskilda människan. Individen måste få må bra, och där kommer vi att prioritera föräldrar när det är fråga om anställning, berättar Lennart Gard.

− Jobben kommer att finnas bland annat inom föreningsliv och inom förvaltningar. Om tio år tror nämndordföranden att fler har egen försörjning, jobb eller utbildning i Söderhamn.

− Efter flera års nedgång tror jag att vi nu är på väg in i en relativt expansiv period. Det har hänt mycket bra bara de senaste åren, säger Lennart Gard.

En glädjande uppgång går att vänta i kommunen inte minst på grund av det Lennart Gard menar är Sveriges just nu viktigaste tillgång.

− Vi är beroende av nysvenskar, de är vår framtid i sammanhanget, säger han.

Fantastiskt! Säger jag. Tänker han kanske särskilt på några? Han kan väl inte mena de som bildat beväpnade gäng i Malmö och Göteborg eller de som stridit för IS i Mellanöstern? Nej, det finns ju många andra.

Observera att han säger sig tro att ”Om tio år har fler egen försörjning. Tänker han kanske på uppgifterna som nyligen publicerats om att det vanligen dröjer 7 − 10 år innan invandrarna har fått ett jobb? Läget idag är tyvärr att vi inte har möjlighet att integrera en majoritet av de flyktingar som kommer. Ett annat problem är att många är så kallade "ekonomiska flyktingar", d.v.s flyr fattigdom, men hamnar i Sverige, som inte kan tillhandahålla riktiga jobb ens för en del svenskar.

Jag ber om ursäkt, men jag tror att den här mannen är bra på att rabbla politiska floskler. Den ena affären efter den andra slår igen. I flera branscher finns bara en affär att vända sig till och då finns närmaste konkurrent på 3 mils avstånd. Jag undrar om Lennart Gard tycker det vara lagom?

Jag lämnade den guldklocka jag för länge sedan valde i stället för medalj till en urmakare i staden. Klockan gick perfekt, men hade länge legat i sin ask och bara använts då jag tyckte mig behöva stila (uttalas stajla). Jag hade i stället i många år en s.k. märkesklocka. Då den stannade tog jag fram min guldklocka.

Jag hade ju fyllt så där 86 år och tyckte det var onödigt att köpa en ny. Men klockan hade ju legat länge, så jag lämnade in den till en urmakare i staden. Då jag hämtade ut klockan ”fortade” den sig ca 5 min per dygn, så jag ställde den då och då, så där var tredje dag. Men efter så där 3 – 4 veckor stannade klockan för gott. ”Lämnade du klockan till den klantskallen”, sa en god vän. Nu har vår dotter i stället köpt en ny billig klocka åt mig i Gävle. Guldklockan skall lämnas till en riktig urmakare i Gävle för reparation.

Då vi flyttat till Söderhamn för elva år sedan hade jag en bankkontakt i staden. Det var efter det att El-giganten egentligen tänkt öppna i Söderhamn. Bankkontakten berättade att representant för företaget sagt att det i stället blev Bollnäs, då ”kommunen” i Söderhamn inte alls uppträtt välkomnande. El-giganten är en av dem som också drar till sig andra företag. *Så blev det väl omgående även i Bollnäs? Vår bank stängde kontoret i Söderhamn för flera år sedan.

Tittar man på Söderhamns hemsida så skulle man kunna bibringas uppfattningen att staden är stadd i utveckling. Summerar jag verksamheten i Söderhamn, så kommer jag ohjälpligt fram till att staden i stället är stadd i avveckling. Den är som en granne sa häromdagen döende, men får hela tiden fel medicin från både politiker och förvaltning.

Jag ser tyvärr inget som skulle kunna vända utvecklingen, knappast ens under nästa valperiod. Detta trots att staden har ett bra läge på många sätt, en till synes idyllisk skärgårdskommun med en hyfsad hamn, intill E4 och inte alltför långt från Stockholm. Har förfallet kanske gått för långt? Jag undrar också hur det går med kommunledningens vindkraftsplaner, som jag för några år sedan behandlade här i min blogg och då ”fick på skallen” av Kommunalrådet?