Flickorna och politiken

Foto från Söderhamns-Kuriren
                                       Fyra feminister

Den 21 juni hade jag ett inlägg Söderhamns förolämpade damer. Det rörde sig om några politiskt verksamma flickor, som ansåg sig dels utsatta för härskartekniker från gubbarna i fullmäktige och dels tyckte att gubbarna pratade i onödan. Flickorna skriver jag i hopp om att det inte tas illa upp. Jag går efter utseendet på bilden och min hustru (84) kallar ju sina väninnor ”flickorna”. Men egentligen tycker jag att hon överdriver, och när flickorna talar om gubbar i fullmäktige, så tror jag de menar männen över 25 år, eller s.k. gubbslem och då avses inte algen.

Så i förra veckan var de där igen, i Kuriren, flickorna, men nu också i bild och med rubriken Peppar för jämställdhet. De är klädda i T-shirt med texten THIS IS WHAT A FEMINIST LOOKS LIKE i så stora bokstäver att hela framsidan ner till midjan täcks. I våras startade de den tvärpolitiska gruppen Feministpepp och nu har de haft sitt andra möte, där vem som helst kunde delta. Man skulle träffas för att förutsättningslöst prata om jämställdhet och peppa varandra.

”Vi som är aktiva feministiska politiker pratar om det på våra rum, men jag tycker inte att det skall stanna där. Det hela handlar om att stärka varandra”, säger Ingrid Bergström Nilsson (V). ”Det är inte bara en politisk fråga, utan den här skiten får vi ta också utanför fullmäktigesalen”, säger Alexandra Gard (S). Ett bekymmer för dem är tydligen att deras kompetens blir ifrågasatt

Deltagarna i mötet delas in i mindre grupper, där de dels skall diskutera fritt, men får också med sig frågor som ”Vad betyder jämställdhet för dig?” och ”Hur kan vi göra för ett mer jämställt Ljusne/Söderhamn?”

Begreppet jämställdhet, jämlikhet missförstås tydligen och inte sällan, särskilt bland yngre människor. Om inte förr så då man blir gammal fattar man att något sådant som absolut jämställdhet inte finns, inte någonstans och kommer inte heller att finnas, men är ändå något att sträva efter, alltid men inte överallt. Det är helt enkelt komplicerat.

I många yrken och för många uppdrag nås hög kompetens först när man blir äldre och arbetat en längre tid i yrket respektive uppdraget. I utbildningen inför många yrken/uppdrag är utbildningen inte avsedd att ge fullständig kunskap. Exempel kan vara läkare, och ingenjörer, som oftast får en utbildning avsedd ge de grunder som behövs för att börja verka i yrket. För att de skall kunna med behållning läsa facklitteraturen, ta in information i yrket.

Jag tänker inte och kan helt enkelt inte utreda begreppet jämställdhet här, men jag tror att en del yngre människor tror att det är långt enklare än det är. I jämlikhetsproblemet i stort har vi så t.ex. problemen jämlikhet mellan man och kvinna, ung och gammal, kunnig och okunnig, liksom ung kvinna och äldre man. Naturligtvis kan uppräkningen göras väldigt lång, men det verkar som om tjejernas problem i huvudsak är de två senaste.

Det finns ett gammalt talesätt som säger att i kärlek och politik är allt tillåtet. Att det är så inom politiken verkar t.ex. kommunalrådet i Söderhamn anse. I Kurirens insändarspalter beskyller han ideligen politiska motståndare för att framföra lögner. Nyligen skrev en kristdemokrat i insändare att tjänstemän inte lämnat rätt information i någon fråga.

Kommunalrådet beskyllde honom omgående för att beskylla tjänstemännen för att ljuga. När sedan kristdemokraten förklarar att han alls inte beskyllt dem för lögn, så skriver kommunalrådet: Sen till den semantiska diskussionen, när Persson skriver att tjänstemän undanhåller info. Om det blir en förvanskad sanning eller lögn spelar mindre roll.

När kommunalrådet beskyller någon för att ljuga och det alls inte är någon lögn, så rör det sig alltså om en semantisk petitess. Det är så en del politiker bär sig åt. I det här fallet rör det sig om två äldre herrar. Men skall unga kvinnor behandlas skonsammare i politisk verksamhet?

Är det jämlikhet?

Hur kunniga de här unga damerna är i de ärenden de har att ta ställning till vet jag inte, men som politiskt verksamma har de att fatta beslut för egen del i vitt skilda frågor. Alexandra Gard antar jag kan rabbla alla socialistiska floskler som ett rinnande vatten. Vad jag, som inflyttad förstår, kommer hon ur en familj där man uppbär eller har uppburit politiskt arvode av något slag som socialdemokrat. (Jag menar inte att S har monopol på politiska floskler.)

1:a och 2:a artiklarna i FN:s kvinnokonvention lyder:

1. Diskriminering av kvinnor definieras som varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av kön som har till följd eller syfte att begränsa eller omintetgöra erkännandet, åtnjutandet eller utövandet av kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
2. De stater som har anslutit sig till Kvinnokonventionen, konventionsstaterna är skyldiga att avskaffa all diskriminering av kvinnor samt vidta lämpliga åtgärder för att främja jämställdhet mellan könen. Principen om jämställdhet ska införas i den nationella lagstiftningen.

Kvinnokonventionen innehåller 16 huvudartiklar samt en rad artiklar som reglerar staternas hantering av frågan.

Min stora fråga när jag kommit så här långt i skrivandet är: Varför har de här unga damerna uppfattat sina jämlikhetsproblem som ett problem mellan kvinna och man, när det kan vara ett problem mellan ung och äldre eller okunnig och kunnig, oerfaren och livserfaren? Har något gått snett i de unga kvinnornas sinnen eller uppför sig männen illa bara mot kvinnor?

Tjejerna kallar sig feminister, men det gör också så gott som alla politiker, kvinnor och män, det är ju populärt, ja man är som politiker numera rent av tvungen att vara feminist. Samtidigt verkar det populärt, och är nog inte så svårt, att på nätet göra sig lustig över feminister. Ett exempel kan väl vara:

”Jämställdhetsfeministernas blogg

I vår kamp mot det omänskliga kvinnoförtrycket som råder i Sverige så använder vi feminister oss av många tekniska och vetenskapliga termer. För att hänga med i våra kloka resonemang och för att kunna försvara dig mot männens härskartekniker, så är det bra om du lär dig vad nedanstående ord betyder.

Därpå följer en lång ordlista. Några exempel:

Genusperspektiv:

Genusperspektivet är det enda rätta och jämställda perspektivet. Att anta genusperspektivet på en företeelse betyder att man klargör på vilket sätt kvinnor och flickor diskrimineras och pojkar och män gynnas inom just den företeelsen. Det är oerhört viktigt att man alltid applicerar genusperspektivet på allt inom alla områden.

Genusvetenskap:

Är överordnad all annan vetenskap. Inom genusvetenskapen bevisas hur vi feminister alltid har rätt, hur män förtrycker kvinnor och hur könsmaktsordningen gör att pojkar och män glider fram på en räkmacka i livet, medan kvinnor lider i förtryck.

Grabbig:

Den obehagliga, kvinnoförtryckande stämning som bildas när män är i majoritet någonstans.

Gubbe:

Man.

Gubbslem:

Män

Gubbvälde:

När män är i majoritet på t.ex. en arbetsplats, inom en organisation eller inom ett yrke. Slut citat.

Wikipedia presenterar aktuell definition av feminism:

”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är kvinnors politiska, ekonomiska och social rättigheter samt kvinnans likställighet med mannen.” Detta är väl något som vi alla kan, som man säger, ställa upp på. Men det finns ett krux, alla förstår tydligen inte innebörden. Att det finns begränsningar, särskilda förhållanden, situationer, då jämställdhet inte skall råda, inte kan råda.

Genus, kategori, betydde för mig som ung helt enkelt bara kön. Det man kände till var språklärans fyra genus, maskulinum, femininum, reale och neutrum. Någon gång på 70-talet var det väl som genus presenterades i media som en vetenskap. I grabbiga kretsar, men faktiskt också i kvinnliga, väckte uttalanden och intervjuer med ett par kvinnliga genusprofessorer åtskillig munterhet, för att inte säga stort löje.

Från Vikipedia: (och skrivet av några genusakademiker)

”Genusvetenskap är en akademisk disciplin som huvudsakligen fokuserar på att kartlägga och analysera vilken roll kön och genus spelar i samhället. Även frågor om sexualitet, klass, etnicitet eller andra typer av maktförhållanden kan studeras inom ämnet men det är vad man brukar kalla "genusperspektivet" som är den gemensamma nämnaren.

Att anlägga ett genusperspektiv kan beskrivas som att betrakta livet och samhället som konsekvent präglat av förhållanden mellan könsroller. Idéer om könsroller anses existera i all mänsklig erfarenhet och verksamhet och dessa idéer förmodas ligga till grund för hur sociala strukturer formas.
Genusvetenskaplig forskning kan innefatta allt från övergripande materialistiska analyser av resursfördelning i samhället till kartläggning av informella maktstrukturer i en specifik, begränsad kontext.”

Genus Focus är en forskarstafett anordnad av fem universitet. Syftet är att synliggöra den mångfald och komplexitet som utmärker dagens svenska genusforskning. Texten här nedan är hämtad från en inbjudan till information om dagens svenska genusforskning och som hölls i Kulturhuset, Stockholm, i mars.

Genus handlar om...

...hur människor blir kvinnor och män

Människor föds inte som kvinnor eller män; de blir det. För att förstå hur detta går till är begreppet genus det viktigaste verktyg vi har. Begreppet har vuxit fram ur en kritik av att kvinnors och mäns livsvillkor annars förklarats med förenklande hänvisningar till kroppsliga skillnader. Istället för att fästa uppmärksamheten på det biologiska könet, har genus kommit att användas för att beskriva det sociala, kulturella och historiskt föränderliga i vad det är att vara kvinna eller man.

...relationer

Genom genusbegreppet betonas att kvinnor och män inte är kvinnor och män av sig själva, utan blir det i relation till det samhälle de lever i och till den kultur de är en del av. Det är ett begrepp som belyser de sociala villkor som formar kvinnors och mäns möjligheter, och influerar deras handlingsmönster. Det framhåller betydelsen av de myter, metaforer och berättelser som skapar förväntningar på kvinnor och män, och som kringgärdar deras val med värderingar.

...makt

Genus är ett begrepp som kunnat synliggöra att skillnader mellan kvinnor och män på en mer grundläggande nivå ofta är skillnader i makt; män som grupp lever sina liv gynnade av att vara män, medan kvinnor som grupp lever sina liv genom att övervinna det motstånd de möter för att de är kvinnor. När man istället talar om genus på individnivå kan det hända att en viss kvinna har mer makt än en man eller att en viss man gynnas framför en annan man, detta har att göra med att även andra identitetskategorier än genus påverkar maktrelationer mellan människor. På en strukturell nivå finns dock en uppenbar skillnad mellan könen eftersom män överlag har större makt än kvinnor. Inom en stor del av genusforskningen ingår alltså en kritisk granskning av makt. Ofta studeras, synliggörs och kritiseras maktstrukturer i samhället. Denna kritiska hållning genomsyrar genusforskningsmiljöerna, och skapar många debatter inom och utanför fältet. Här slutar jag citera 

Genus Fokus.

Genusvetenskapen liksom andra vetenskaper förstås inte av alla omedelbart och utan vidare. Den blir naturligtvis också ibland missförstådd. Gamle högerledaren, Gösta Bohman, hade nog inte funderat färdigt då han en gång förklarade att man bara behövde titta i byxorna för att se skillnaden mellan man och kvinna. Det är en av skillnaderna.

Skillnaden blir inte sällan missförstådd: ”Alla kvinnor är alltid förtryckta av alla män.” Så är det naturligtvis inte. Jag kan också undra om gubbarna i kommunfullmäktige är kapabla att tillämpa härskarteknik, eller ens vet vad det är? Kanske är de bara öppenhjärtiga då de tycker att de unga yttrar sig naivt och okunnigt? Vill kanske de unga damerna egentligen ta över all makt?

Unga politiker och unga tjänstemän tycker jag verkar ha ordentligt inflytande i Söderhamn och jag skall ge ett exempel. Söderhamn är en avfolkningskommun, med en befolkning som raskt blir allt äldre. Samtidigt satsar man stort på de riktigt unga, som snart kommer att lämna kommunen för jobb, men verkar satsa väldigt sparsamt på de gamla som vill bo kvar i sin lägenhet eller villa.

Den fattiga kommunen Söderhamn satsade i fjol 463 kronor per innevånare på sina fritidsgårdar, vilket är långt över riksgenomsnittet, som ligger på ungefär 200 kronor. Bara en av Sveriges kommuner satsade mer än Söderhamn, nämligen Tibro. Bara en enda kommun satsar alltså mer på sina fritidsgårdar.

I omvårdnadsnämnden, som väl svarar för äldreomsorgen sitter Ingrid Bergström Nilsson (V), tvåa från vänster på bilden, i socialnämnden sitter Joann Ling trea, ordförande i barn och utbildningsnämnden är Alexandra Gard t.h. och i fullmäktige sitter Isabel Hildén t.v. och två av de andra.

Unga kommunpolitiker kan vara riktigt duktiga politiker även i särskilt betydelsefulla uppdrag. Det vet jag därför att jag under min långa tid som kommunpolitiker träffade på och samarbetade med en sådan.

Ordförande i omvårdnadsnämnden är Katarina Hedberg (S),
Foto fr. Söderhamns hemsida

 Söderhamn verkar inte alls satsa på sin hemtjänst som är en mycket viktig del av äldreomsorgen. Jag skrev ett inlägg om detta den 31 mars 2013 med rubriken Jag beklagar, kära Söderhamnsbor. Du hittar det lätt. I Haninge får t.ex. alla medborgare besök av biståndshandläggare då de fyllt 75, 80 och 85 år. Man tar t.ex. reda på vilka hjälpmedel och  vilken hjälp åldringen behöver och levererar det dessutom. En dröm för Katarina Hedbergs och hennes nämndkollegors kunder?

Behövs rollator så levereras en sådan som lån och utan kostnad i Haninge. Man menar att det inte blir kostsamt för kommunen, eftersom det minskar antalet fallolyckor, som kan bli väldigt kostsamma för kommunen. Så snillrika resonemang förekommer knappast i Söderhamn. Birgit (snart 85) och jag 88 hör inte ett knäpp från kommunen och vi inhandlade två rollatorer till en kostnad av drygt 7 000 kr. då de behövdes för några år sedan

Jag har nu fallit 17 eller 18 gånger varav jag en gång fördes till sjukhus i ambulans och två gånger uppsökt vårdcentral. Dessutom en gång med en ordentlig revbensskada, som jag inte visade upp på sjukhus då vi har 3 mil till närmaste sjukhus.

Då jag åkte till det sjukhuset med remiss för inläggning för hjärtsvikt fick jag vänta i receptionen 8 timmar innan jag kom till en sköterska, som tog EKG och blodprover, men nu är jag inne på ett bedrövligt landsting ersatt av bedrövlig region, så det här inlägget får väl sluta här. Sjukhuset är emellertid numera privatiserat. Om det blivit bättre vet jag inte, men undviker regionens sjukhus i det längsta.