måndag 19 januari 2015

Margot Wallström och verkligheten


För en tid sedan genomförde Folk och försvar sin årliga konferens och nu skulle de stora berörda i S delta. Statsministern åkte i stället till Paris för att delta i marschen mot islamisternas terrordåd. Inget fel i det och vad vet Stefan Löfven om vårt i storts sett nedlagda försvar?

Margot Wallström deltog däremot och inget fel i det heller. Utrikespolitiken kan i vissa lägen vara vår allra första krigsavhållande linje. Det blev bara så genant, när hon i sitt anförande så tydligt gjorde klart att hon inte bara är fullständigt okunnig om det svenska militära försvaret utan dessutom har uppfattningen att man kan hålla sig utanför krig genom att bara förklara sig alliansfri.

I Sälen var Wallström mycket upprörd över att moderaternas Kinberg Batra gått ut med kravet om en Natoutredning. Något som den röd-gröna sidan anser skulle skicka en stark signal till omvärlden och skapa osäkerhet om att Sverige tänker hålla fast vid sin alliansfrihet. Som om omvärlden inte skulle veta att Sverige agerar som om vi vore medlem i Nato. Vi har bara inte Natos garanti om hjälp om ryssarna skulle ge sig på oss såsom nu sker i Ukraina.

Infantila politiker kan höras uttala den där klyschan: ”Vår alliansfrihet har tjänat oss bra under lång tid.” Vad man då glömmer, eller inte har klart för sig är att Sverige under den mest kritiska tiden av andra världskriget disponerade ett för Hitler faktiskt avskräckande försvar och försåg tyskarna med den järnmalm de behövde.

Att vi under det kalla kriget var Nordeuropas militära stormakt. Att Sverige disponerade världens fjärde största flygvapen, med modernt effektiva och väl beväpnade flygplan. Att svenska Flygvapnet disponerade världens förnämsta stridsledningssystem, väl skyddat långt nere i det svenska urberget och med en mycket god redundans för allt samband. Att det svenska försvaret kunde mobilisera 850 000 man för vårt försvar.

Vad vi behöver är inte en Natoutredning, utan en fullvärdig Natoanslutning. Sedan mer än tio år disponerar vi bara ett embryo till försvar. Vad försvaret behöver är en snabb ökning av försvarets operativa förmåga, men en sådan är många år avlägsen, förutom att den kräver många miljarder i årligt tillskott. Sverige är ju redan idag de facto medlem i Nato, men saknar Natos säkerhetsgaranti.

Det är krig i Europa och i Sälen säger sig Wallström inte se ”vad det är man menar är problemet med alliansfriheten. Vi har inga sakargument emot.” Tja, utan hjälp från Nato kan vi inte försvara Sverige. Wallström är helt vilse i pannkakssmeten, har bara Vänstern och Miljöpartiet att orientera sig med och då blir det till slut pannkaka i alla fall. Och vi som har lovat de baltiska staterna hjälp om ryssarna börjar bråka där såsom i Ukraina!.

3 kommentarer:

  1. Håller helt med. Sista meningen var för mig en nyhet. Vilken omfattning talar vi om. Skicka trupp, resurser eller bara glada tillrop? Oklart om Sverige klarar mer än det sistnämnda.

    SvaraRadera
  2. Alliansregeringen avgav utan påtryckningar för länge sedan, (kanske ett par tre år sedan) att Sverige "inte skall förhålla sig passivt" om någon anfaller en baltisk stat.
    Sådana försäkringar har väl hittills i skarpt läge betytt militär hjälp,

    SvaraRadera
  3. För mig innebar löftet bara att vår utrikesminister, Carl Bildt försågs med ett löjets skimmer.

    SvaraRadera