De och dem

Jag har i tidigare inlägg ondgjort mig över att unga människor (ännu ej pensionerade) inte vet hur man i skrift skall använda pronomen som exempelvis jag och mig, de och dem.  Idag hittade jag detta, när jag för ovanlighetens skull tittade i Facebook. Det droppar uppenbarligen stundom in något i Fb som tar upp ett verkligt problem.

Ska det vara så jävla svårt att skilja på de och dem? Skärp er!

Det är exakt samma sak som att skilja på jag och mig, du och dig eller vi och oss.

Tycker dig inte att det är drygt att läsa när mig har bytt orden? Dig kanske inte bryr du, men mig tycker det blir störande för läsningen. Det kanske inte spelar någon roll för du, men för jag spelar det roll. Oss är många som stör sig på ni som inte kan skilja på nominativ och objekt. Kan inte er visa vi lite hänsyn?

Det här problemet, snarare med pronomens, subjekts och objektsformer är inte så lätt att åtgärda, eftersom yngre grundskolelärare ibland inte själva skriver rätt. Ett sätt är att läsa ”god litteratur”, eller uttryckt på annat sätt, rättstavade böcker. Men tyvärr, många föräldrar ser inte till att barnen lär sig att läsa böcker.

Många läser bara Facebook och Twitter, där man är kortfattad. Det gör att ”icke skrivkunniga”, som vanligen bara använder Gilla-knappen för att visa att de läst, lockas att skriva något. Det blir ”dem” när det skall vara ”de”, och så sprids detta elände. Tyvärr är problemet redan så gammalt att, särskilt landsortspressens ”journalister” sprider det.

Det finns oftast inga ursäkter, eftersom det finns bibliotek och med nutidens barnbidrag och jobb- skatteavdrag borde många föräldrar kunna förse sina ätteläggar med de rätta böckerna. Roliga böcker och spännande böcker.

Jag minns Bill-böckerna som jag i 10-årsåldern läste och skrattade hejdlöst åt, liksom alla äventyrsböcker (pojkböcker) med indianer, pirater och flyghjältar. ”Piraterna på Gula floden”, ”Idrottsgrabben Tjobben”. Den senare inspirerade också, liksom Gunder Hägg till löpträning.

Ett korrekt språk är A och O i vetenskapliga sammanhang, där noggrannhet och otvetydighet är viktiga ledord. Ändå är det numera inte helt ovanligt att högskoleutbildade människor inte kan skriva korrekt svenska. Den svenska skolans resultat har stadigt försämrats sedan 50-talet och inte, som nu ofta påstås, under de senaste åtta åren.

Grundskolans lärare bör kunna lära eleverna att skilja på personliga pronomens subjekts- och objektsform i tal och skrift innan de kräver högre status och högre löner.

Nedanstående har jag klippt från ”nätet”:

Personliga pronomen

Subject	Objekt	Reflexiva	Genitiv
jag	mig	mig	min/mitt/mina
du	dig	dig	din/ditt/dina
han	honom	sig	hans/sin/sitt/sina
hon	henne	sig	hennes/sin/sitt/sina
man	en	sig	ens/sin/sitt/sina
den	den	sig	dess/sin/sitt/sina
det	det	sig	dess/sin/sitt/sina
vi	oss	oss	vår/vårt/våra
ni	er	er	er/ert/era
de/dem	Dem	sig	deras/sin/sitt/sina

Dom är och förblir talspråk. (Min anmärkning.)

Flera personer tilltalas alltid med ni.

Ibland används ni som tilltal till en person. Man kan använda ni som tilltal en person för att visa artighet eller för att markera att man vill hålla ett visst avstånd och inte vara personlig.

Man använder alltid hon, henne och hennes när man syftar på flickor och kvinnor.

Man använder alltid han, hans och honom när man syftar på pojkar och män.

När man syftar på ett djur kan man använda både han, hon och den/det formerna.

Man använder den/det när man syftar på sådant som inte är människor.

De, dem och deras ersätter alla slags substantiv i plural.