Jag har en stark känsla av att många tror sig väl informerade och alltså kunniga i ämnet nutidshistoria genom att bara titta på TV eller mer eller mindre slumpmässigt hitta värdefull information i mobilen.
Där, liksom i dagstidningarna, används uttryck som läsaren ofta inte har definierade och så uppstår nog många ganska förfärliga missförstånd. Många tyder antagligen uttryck som muslim, muselman, muhammedan, ismailit, islamist, wahhabit och saracen utan att förstå annat än att de alla är uttryck för ett och detsamma. Det är de också, men bara till del. Alla är de muhammedaner. Muselman och muhammedan kan uppfattas som lite ålderdomliga uttryck för muslim.
Religionen Islam delades efter Muhammeds död småningom upp i två stora grenar, sunni och shia, där en tvist om vem som skulle efterträda Muhammed var orsaken. Detta kan jämföras med kristendomens uppdelning i en katolsk och en luthersk gren. Den katolska delades sedan upp i en romersk-katolsk och en grekisk-katolsk eller den bysantinska kyrkan.
Både den kristna och den islamiska religionen har med tiden delats ytterligare i ett otal trosriktningar, ibland med små och stundom stora skiljaktigheter beträffande tro. En signifikativ skillnad mellan de båda stora religionerna är att inom islam finns såväl moderata demokratiska partier som extremistiskt militanta grupper.
I början av förra århundradet började man i västvärlden mer allmänt kritisera bokstavstrogna kristna som betecknades fundamentalister. De är underligt nog idag ändå en stark grupp i det annars så moderna USA.
Islamister betecknar sig själva inte sällan som usûlĭyûn, vilket är samma ord som fundamentalist (usul = fundament, grund). Islamism och Islam är helt skilda begrepp, men islamister menar att de i grunden är samma sak.
Jag har i tidigare inlägg här använt ordet islamist i betydelsen muslimsk terrorist, vilket jag anser vara helt korrekt. Det är dessutom värsta sortens terrorister, som bestialiskt mördar helt oskyldiga barn, kvinnor och män.
Islamisterna vill integrera statens offentliga förvaltning, politik och juridik med Islam och dess sharia, där straffet för snatteri kan bli avhuggen hand, äktenskapsbrott kan resultera i stening till döds, där stenarna inte får vara så stora att medvetslöshet inträffar inom kort tid. Bara ett parti, det islamistiska skall ha makten
Några islamistiska rörelser är: Muslimska brödraskapet, bildat 1928 i Egypten, Hizbollah i Libanon, Islamiska jihad, Hamas i Gasa och på Västbanken, Islamiska Staten (IS eller ISIS), al Qaida, talibanrörelsen i Afghanistan, Boko Haram i Nigeria och otaliga andra på olika håll i världen.
Man skall också veta att Islam enligt profeten Muhammed inte alls är den våldsreligion som en del mullor, imamer och andra senare lokalt gjort den till. En majoritet av muslimerna vill inte ha det vidriga våld som utövas av islamisterna. Tyvärr är islamisterna ändå alldeles för många.
Statlig, politisk och rättslig (Sharia) islam är väl de flesta muslimer emot. Efter vad som nu hänt i Frankrike har alla franska muslimer (ca 6 miljoner) fått det besvärligt. En del kvinnor vågar t.ex. inte gå ut med huvudduk. Frankrike är inte ensamt om problemet att försöka få en del muslimer att vända sig ifrån politisk islam. Det problemet har vi tyvärr också i Sverige, även om man nu menar att Frankrike med 17 dödsoffer och tre döda poliser fått sitt eget 11 september.
Söndagens manifesteringar av enighet i Paris, Stockholm och på andra håll finns kanske inte i verkligheten. En del Franska muslimer tycks mena att Frankrike nu är ett delat och segregerat land, där islamofobin frodas. Där människor sätter likhetstecken mellan terrorist och muslim. Sverige anses av många vara på väg i samma riktning, med många muslimska invandrare och flyktingar ifrån norra Afrika och Mellanöstern.
En stor fråga har nu blivit: Hur undviker man att jihadister kopplas ihop med alla muslimer? Detta trots att en radikalisering av främst unga muslimer konstaterats och är ett problem även i Sverige. Enligt Säpo har 100 – 300 svenska medborgare eller med svenskt uppehållstillstånd åkt till mellanöstern för vapenutbildning och krigsdeltagande. Flera västliga länder har här ett stort integreringsproblem.
Några informativa och intressanta böcker är: Kampen om Islam, Gilles Kepel, från 2006,
Bin Ladin, Roland Jaquard, från 2001, Oheliga krig, John K. Cooley och Magnus Norells Mellanöstern efter kriget i Irak, demokratisering med förhinder? från 2004. (Intressant bl.a. ur aspekten hur gick det?) Intressant i sammanhanget är också Kolonialismens svarta bok, red. Marc Ferro. Den kom ut på svenska 2005.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar